Ungkarlsbabyn (1985)

Tre inbitna ungkarlar får plötsligt ta hand om den enes babydotter i sex månader. Förutom blöjor, välling och nattvak får de också bekymmer med ett knarkpaket, och polisen. När de återlämnar barnet är det med stor saknad, och slutligen behöver mamman dem igen, att dela vårdnaden med.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Blir det smetigt, blir det jolmigt, blir det förutsägbart?

Svaret är ja bara på den sista frågan men eftersom det är en nutidssaga så är det ingen som bör förvänta sig nåt annat.

Filmen är fransk och det gör att man slipper en del av klichéerna som genren ovillkorligen hade fört med sig om den gjorts i Hollywood.

Filmen balanserar nu på det sentimentalas gräns men slår aldrig över, ja, inte ofta i alla fall. " Lasse Hallgren i Aftonbladet

"För det är ju detta filmen handlar om: att en man som byter blöjor förlorar sin värdighet. Vilket säger en hel del om segheten i våra föreställningar och, naturligtvis, om fiktionens seger över en verklighet som sprungit ifrån oss för länge sedan: manlighet är definitionsmässigt något upphöjt, något att ramla ned ifrån; kvinnor -- som i alla tider bytt blöjor -- befinner sig redan på marknivå.

Det är detta traumatiska förlorande av den manliga värdigheten som Serrau plockar fram på ett skickligt sätt. Bara hennes sätt att låta fotot och den utsökta ljussättningen framhäva de mättade, gyllenbruna färgerna i den magnifika gamla våningen: här råder lugn, och vågar jag påstå, manlig behärskning.

Att låta just denna miljö invaderas av ett litet flickebarn, därtill placerat i en gräslig säng med skära volanger är smått genialiskt. Det är synbarligen ett oförlåtligt stilbrott, och för dessa modemedvetna män också en katastrof: i deras värld kunde flickan, som med självklar, för att inte säga förödande, auktoritet sätter sin prägel på tillvaron, lika gärna vara en E.T., en utomjordslig.

"Ungkarlsbabyn" är kort och gott en underfundig och charmig liten film, gjord med omisskännlig fransk elegance. Jämfört med sina smått hysteriska amerikanska släktningar -- "Se upp, farsan är lös" och dylikt -- känns den som ett synnerligen välkommet avbrott." Maaret Koskinen i Dagens Nyheter

"Det är riktigt roligt i början med de tafatta machomännen som fumlar med blöjor och nappflaskor. Dessutom är babyn i fråga en lysande skådespelerska, som förstår att kissa ner soffan i precis rätt ögonblick.

Spänning tillhandahålls av poliser och knarkhandlare som vecklar in sig i historien på de mest märkliga sätt.

Tyvärr blir det både segdraget och sentimentalt mot slutet. Den som tillsammans med babyn räddar filmen är Michel Boujenah, som här fått sitt genombrott som Harpo Marx-liknande charmtroll." Britta Svensson i Expressen

"Vad Ungkarlsbabyn visar upp är en blandning av modern karriärcynism (gäller såväl män som kvinnor) samt en väl tilltagen dos känslosamhet. I Frankrike tycks det ha gått hem och även om det bjuds en del lättsmält moralisk underhållning så blir det efter hand långt mellan portarna i en väl enkelt snitslad bana." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se