Den blinde regissören (1985)

Filmen är uppbyggd av flera korta episoder. Mellan episoderna finns fragmentariska kommentarer och utropstecken. Den kretsar kring vår förståelse eller brist på förståelse av begreppet TID. 1939 i Warszawa ses ett polskt par vakta den polska filmens skatter och försvara dess sista rester mot tyskarna. Samtidigt ger sig deras dotter till en tysk soldat. En liten flicka förlorar båda sina föräldrar i en trafikolycka. Från det ena ögonblicket till det andra förändras hennes liv. Från att ha varit älskad och omhändertagen är hon nu helt utlämnad. En ung kvinna tar hand om flickan tills hon ska föras vidare till släktingar. Flickans släktingar har dock inte tid att intressera sig för de uppgifter om flickan som kvinnan vill vidarebefordra. Kvinnan vägrar då att lämna barnet ifrån sig. Den lilla familjen har fått en hemdator. Modern i familjen sitter på natten och ammar sitt nyfödda barn samtidigt som hon vakar över datorn. En kvinnlig läkare har i 15 år arbetat på en mindre klinik. Efter en semester finner hon att hennes plats tagits av/givits till en yngre manlig kollega pga hans fina tekniska utrustning. Kvinnan förpassas till ett kyffe i källaren. Hon står inför en framtid hon inte kan acceptera och ställer därför om sig till en form av övergångstid, ett slags "uttänjd" tid i väntan på något bättre. Under inspelningen av sin 36e film blir den berömde regissören blind. Produktionen fortsätter dock ändå, hans huvud är fullt av bilder. Vi får också möta motsatsen till de överflödiga människorna. En högt uppsatt beslutsfattare har exempelvis inte tid att fatta ett bra beslut. "Ödets makt av igår ligger däri att ingen av de deltagande har tid att tänka efter."

Pressreaktion Svensk filmografi

"Den som är hysteriskt road av intellektuell rebuslösning har en orgie och ett sisyfosjobb att hämta i Alexander Kluges nya film Den blinde regissören, på Folkets Bio.

För oss andra återstår att konstatera att filmens alla brechtianskt distanserade bilder och motbilder, drastiska och suggestiva i sig, mot regissörens vilja strävar i divergerande riktningar.

Summan blir ett pussel som tappats i golvet." Björn Samuelsson i Aftonbladet

"Allvar och ironi glider på ett oefterhärmligt sätt genom filmen. Några avsnitt demonstrerar detta tydligast. Först visar Kluge att konsten måste försvaras genom att skildra en familj som slår vakt om det polska filmarkivet mot tyskarna under kriget.

Men samtidigt ger sig dottern åt en tysk soldat. Samma aktör som spelar soldaten återkommer i episoden med den blinde regissören. Nu i en av hans filmer som medeltida munk som våldtar en till synes död kvinna, som dock visar sig leva och blir med barn!

Denne regissör har drabbats av blindhet under en inspelning och måste regissera med hjälp av en assistent i fortsättningen. Men än sen? Genom blindheten har han räddats från de jäktades osaliga skara och har, försäkrar Kluge, huvudet fullt av bilder.

Det har Kluge också för den delen. Han fyller sin egen film med dem, kärleksfullt framhämtade ur kinematografins historia. Bland annat är nog det en hyllning till filmkonsten.

Vad det i övrigt är får publiken bilda sig en mening om. Lättknäckt är han inte, Kluge. Ibland nog i briljantaste laget. Och även om han skojar med det tyska docerandet kan han själv luta åt det hållet.

Ändå är hans nya film så pass stimulerande och rolig och tankeretande att ingen sann filmvän bör missa den. Biorepertoaren vimlar inte precis av så frejdad personlighet!" Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter

"Kluge är en finurlig filosof. Med kritiskt öga ser han den tekniska avhumanisering som styr det moderna livet. I det historielösa datasamhällets tid är han en frustrerad -- men långt ifrån uppgiven -- skeptiker.

Idémässig klarhet är annars ingalunda Kluges ambition, har aldrig varit och är inte nu heller.

Det är både en svaghet och en styrka.

Att se "Den blinde regissören" är ett spännande äventyr där reglerna upphävs så att allt kan hända. Och ett roligt äventyr där tillvarons absurditeter understryks på halsbrytande vis.

Samtidigt är Kluges medvetna och kärleksfulla lek med sitt medium en uppvisning av distanseringseffekter. Han älskar att placera sin publik i förvirringens ingenmansland, inbjuder till intellektuella utflykter där guideningen är avsiktligt nyckfull och opålitlig. På gott och ont." Bernt Eklund i Expressen

"Kluge är en filmskapare som inte uppmärksammats särdeles mycket i Sverige under senare år. Och det med en viss rätt. Efter sina inledande filmer som regissör (Anita G, Artisterna i cirkuskupolen -- rådlösa, Den starke Ferdinand) blev han allt mer experimentell och omständlig på ett stundtals ganska påfrestande sätt. Den blinde regissören måste nog också räknas till den kategorin även om den har såväl sina poänger som sin humor.

I Den blinde regissören blandar Kluge och ger en film som består av ett antal till synes osammanhängande delar, alla dock med utgångspunkt i den tyska välfärdsstaten och möjligen med avstamp i den penningstinna mardröm som är Frankfurts inglasade och av rostfritt stål uppbyggda affärspalats.

Film är sanningen 24 gånger i sekunden men mellan bilderna finns lika mycket mörker, vilket den mänskliga hjärnan med sin tröghet inte hinner uppfatta. Den blinde regissören som uppträder mot slutet av filmen blir därför en Klugeparadox." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se