Godnatt mamma (1986)

Jessie Cates är fast besluten att begå självmord och tillbringar sina sista timmar med att sortera tillhörigheter, minnen och känslor. Hennes åldriga moder, Thelma, ställs inför det oerhörda att hennes barn tänkter ta sitt liv. Så börjar två kvinnors kamp om ett liv.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Filmen är realistisk, skådespelarna ser proffsigt slitna och vardagliga ut, kastrullerna puttrar och tvättmaskinen brusar. Kameran går nära tårade ögon och trötta kinder. Men hopsatt med en dialog som mer hör hemma på filosofiska fakulteten vid ett universitet, ämne "rätten att begå självmord"...det blir fel.

Pjäser är bäst på teatern." Jens Peterson i Aftonbladet

"Men det vill sig nu inte, främst för att pjäsen -- som märkligt nog vunnit Pulitzerpriset -- inte vet vad den vill.

Jessies epilepsi till exempel, som den nu döda fadern led av, artar sig till ett familjeskelett, en "arvssynd", förfädernas tyngd på de efterkommande, men som stannar vid en ansats. Lika halvhjärtat är försöket att kontrastera livströttheten med förnöjdheten, accepterandet. Det är till exempel svårt att veta om moderns argumentation för värdet att leva -- gå till affären, äta choklad och knäckäpplen -- är menat som svart fars eller beskrivning av sakernas bedrövliga tillstånd.

Kanske ligger problemet i pjäsförfattarens utstuderade metod att söka det stora genom det triviala, att genom en dialog späckad med detaljer ur ett förment vanligt liv söka komma åt det universiella genom det lilla. Varmed effekten blir det motsatta: man ser inte skogen för alla träd.

Kan man inte bli av med sina familjeskelett kan man lika gärna få dem att dansa, lär G B Shaw ha sagt. Så sant. Marsha Normans låter sina släpa knotorna efter sig, och gud vet om de ibland inte är alldeles stendöda." Maaret Koskinen i Dagens Nyheter

""Godnatt mamma" är en pjäs av amerikanskan Marsha Norman som spelats på stadsteatrarna i Stockholm, Borås och Uppsala. Recensionerna då var rätt ljumma. Filmversionen är dock en dramatisk fullträff.

Sissy Spacek spelar Jessie Cates, en kvinna i yngre medelåldern som en kväll meddelar sin gamla mor Thelma (Anne Bancroft) att hon tänker ta livet av sig.

Filmen skildrar vad som sedan händer fram till den tidpunkt då Jessie bestämt sig för att skjuta sig med sin döde fars revolver.

Det blir en kväll med tvära kast mellan trivialiteter och djupaste allvar." Britta Svensson i Expressen

"Sissy Spacek som dottern och Anne Bancroft som modern är lysande. Båda gör, tycks det mig, insatser som vida överträffar pjäsens kvaliteter. När dottern försöker förklara varför hon ämnar begå självmord hamnar hon snart i det banalt psykologiserande. Spaceks personlighet är långt mycket mera fängslande än de ord hon fått sig förelagda.

Anne Bancroft som modern har en vitalitet och, mitt i den tilltagande tragiken, humor som mera hänger samman med hennes professionella talanger än med denna speciella roll.

Det är Spacek och Bancroft som gör filmen sevärd och som effektivt sopar teaterdammet under mattan." Carl Rudbeck i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se