Innehållsförteckning

Andra utgåvor av verket

Grundfakta

Originaltitel 'round Midnight
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Producent
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Tillåten från 7 år
Sverigepremiär 1987-02-06

Medverkande

Dexter Gordon
Dale Turner

François Cluzet
Francis Borier

Lonette McKee
Darcey Leigh

Herbie Hancock
Eddie Wayne

Visa alla medverkande

Handling

1959. Den amerikanske jazzsaxofonisten Dale Turner kommer till Europa. Han blir väl mottagen på Blue Note i Paris där han fått engagemang. Dale har en del problem med droger. På klubben...

Visa hela handlingen

Press

"Kultföremålet Dale Turner spelas av Dexter Gordon. Att påstå att han för dagen gör några sällsammare utflykter som tenorsaxofonist vore dummare än en artighet. Det vore en lögn....

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Samproduktionstitel
Svensk premiärtitel
Söktitel

Filmteam

Medverkande

Dexter Gordon Dale Turner
François Cluzet Francis Borier
Sandra Reawes-Phillips Buttercup
Lonette McKee Darcey Leigh
Christine Pascal Sylvie
Herbie Hancock Eddie Wayne
Gabrielle Haker Bérangère
Bobby Hutcherson Ace
Pierre Trabaud Mr Borier
Frédérique Meininger Mrs Borier
John Berry Ben
Martin Scorsese Goodley
Liliane Rovère Madame Queen
Hart Leroy Bibbs Hart Leroy Bibbs
Ged Marlon Beau
Benoit Régent psykiatern
Victoria Gabrielle Platt Chan
Arthur French bookmakern
Philippe Noiret Redon
Alain Sarde Terzian
Eddy Mitchell fyllot

Bolag

Produktionsbolag Warner Bros.
PECF
Little Bear Production
Distributör i Sverige (35 mm) Warner-Columbia Film AB

Handling

1959. Den amerikanske jazzsaxofonisten Dale Turner kommer till Europa. Han blir väl mottagen på Blue Note i Paris där han fått engagemang. Dale har en del problem med droger. På klubben får han en hängiven beundrare i Francis som vill göra allt för att rädda Dale från sitt drogmissbruk. Men Dale längtar tillbaka till New York och tar ett jobb där. Efter ett tag återvänder han dock till Paris där han avlider.

Censur / granskning

Censurnummer 126414
Datum 1986-10-13
Åldersgräns Tillåten från 7 år
Originallängd 3591 meter


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

"Kultföremålet Dale Turner spelas av Dexter Gordon. Att påstå att han för dagen gör några sällsammare utflykter som tenorsaxofonist vore dummare än en artighet. Det vore en lögn. Däremot är det ingen lögn att säga att hans porträtt, eller delvis självporträtt, är av den ödsliga och betvingande sorten. Han går sina ensliga pass. Tröttheten och erfarenheterna sitter ristade i hans ansikte. Jazzhistorien bär han i sin byxficka. Ur mungipan kommer tänkespråk som erövrats på vägen från berömmelsen till glömskan och intigheten.

Som rollstudie är detta en betydande och autentisk prestation.

Med Taverniers film är det värre, all nostalgisk lidelse och alla tidstrogna ansträngningar till trots. Den faller helt enkelt offer för vad som inom litteraturvetenskapen kallas the pathetic fallacy, det patetiska magplasket.

Och Jesus vad det stänker." Jurgen Schildt i Aftonbladet

"Detta är samma film som "Sven Klangs kvintett", men Christer Boustedts saxofon pekade ut sin mördare. Gordon säger däremot med eftertryck: "Gråt aldrig mer över mej!"

I sophögen hoppas han bli erkänd av de myndigheter som kväst honom och få en aveny uppkallad efter Charlie Parker.

Ändå är filmens verkliga huvudperson regissören Tavernier och vi som var blåögda nog att hoppas. "Vi" spelas av François Cluzet, en överspänd europé som utan elakhet förskjuter hustru och dotter för att genom källarklubbens fönsterluckor få höra en enda ton från Gordon, säljer sitt hem för att rädda en omyndigförklarad.

Cluzets roll är det enda som expanderar i filmen och övertar därför sin hjältes uppgift. En förstenad beundrare gör till slut motstånd.

Hoppet står till den betydelselösa människan, och filmens lockelse på en ung publik tyder på att de under täcket lyssnar på Lester Young och tror att Den Enda Tonens poesi -- kanske ändå." Ingemar Glanzelius i Dagens Nyheter

"Det märkliga med Taverniers film är inte bara historien den berättar utan sättet den berättar på. Alla som sett "En söndag på landet" vet att Tavernier har samma känsla för timing som en musiker.

"Kring midnatt" är mycket riktigt en film med absolut rytmkänsla på alla plan. Mästerligt klippt, väl fotograferad av Bruno de Keyzers ständigt rörliga kamera.

Så fångar Tavernier musiken och musikerna och humorn och ödsligheten och sentimentaliteten i sitt ateljebyggda blå 50-tal.

Dexter Gordon är filmens främsta instrument. Hans insats är av det unika slaget.

Och hela tiden är Tavernier i harmoni med den egensinniga tonen från saxofonen i bildens mitt." Bernt Eklund i Expressen

"Det är en brokig och mångfasetterad bild som Tavernier ger i sin film om "en amerikan i Paris". En trovärdig klubbatmosfär, vänskapen mellan musikerna, utanförskapet, den totala ensamheten men också i vissa stunder en varm vänlighet och kärlek.

Det här hade emellertid inte blivit någong riktigt bra film om inte Tavernier valt en högst personlig musiker i huvudrollen. En Robert de Niro eller Jack Nicholson hade varit katastrof.

Det är sålunda Dexter Gordons (64 år) slitna ansikte, en karta av livserfarenhet, ibland upplyst av glädje, hans kroppsspråk eller koreografi om man får säga så, som laddar bilderna. "Long tall Dexter" med sin vaggande gång i Paris gränder, vid en havsstrand, vid Seine, i New York, på estraden. Det är stor bildpoesi.

Och rösten! Den är också musik. Två i jazzhistorien har en personlig "jazztimbre". Den ene är Dexter, den andre var Duke Ellington.

Dexter Gordon och Bertrand Tavernier har skapat ett äreminne över den generation jazzmusiker av vilka många fick en för tidig död av olika orsaker under 40- och 50-talen men som i dag ihågkoms som legender och stilbildare.

Tavernier sänder också ut små "signaler". Bud Powells hustru kallades Buttercup, Dale Turners väninna heter så i filmen. Turners dotter i USA heter Chan, det hette Charlie Parkers fru etc. Turner kallar alla för Lady, det kommer från Lester Young, Lester som f ö var i Paris 1959, gjorde sin sista skiva där och dog någon vecka efter hemkomsten till New York. Det gör också Dale Turner.

En smått ironisk slutblinkning från Tavernier är den stora konsert i en romersk arena där bebopmusik i en mer elektrifierad ljuddräkt spelas en del år senare. Jazzen lämnade de små klubblokalerna och blev rumsren. Men då var de flesta stora stilbildarna borta." Sven Malm i Svenska Dagbladet

Visningar

Sverigepremiär 1987-02-06 Göta Göteborg Sverige 131 min
1987-02-06 Filmstaden Stockholm Sverige 131 min
1987-02-06 Riviera Stockholm Sverige 131 min
TV-visning 2004-08-20 SVT1 Sverige 126 min

Musikstycken

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ Kopia
Bredd 35 mm
Längd i meter 3570


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 3572


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100


Bestånd Manuskript

Typ Cutting continuity
Språk Engelska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper 10
Färg papper 8
Album Nej


    Kontakta redaktionen

    Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Hitta filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

    Vad gäller det?