Pressreaktion Svensk filmografi
"Astrid Henning-Jensen gjorde filmen med ambitionen att inspirera både drabbade kvinnor och friska att leva just i ögonblicket, här och nu. Hon ville inte predika en pessimistisk livssyn och gör det inte heller i filmen. Den är ljus i grundtonen och hon går varsamt ock sakligt fram i den svåra berättelsen. Jag grät flera gånger när jag såg den. Trots varsamheten blundar Astrid Henning-Jensen inte för det ohyggliga. Jag tvivlar på att en film av den här typen kan göras på annat sätt. Jag tror att den kan ge tröst och lindring åt drabbade kvinnor, familj, vänner och kvinnor som är rädda för att drabbas, trots vissa alltför glättade avsnitt." Brita Norinder i Aftonbladet
"Fallgroparna är i sanning många när man vill berätta en historia som denna. Astrid Henning-Jensen lyckas undvika dem. Till sin hjälp har hon inte bara Ann-Marie Max Hansen och Sören Spanning i huvudrollerna, utan inte minst de båda barnen, Kathrine Helmuth och Torbjörn Rafn.
Hos dem fångas den saklighet som ingalunda utesluter saknaden och sorgen, den upptiktighet som inte förnekar, men väl gör dödskräcken hanterlig.
Därtill tar ÖGONBLICKET bröstcancer på allvar, och är i så motto en kvinnofilm. De på landstinget ansvariga som med lätt beklagande förklarar att lokalbrist gör det omöjligt att genomföra den planerade mammofrafiundersökningen -- se ÖGONBLICKET!
Inte bara ni: ÖGONBLICKET är en sevärd film, där regissören tillsammans med skådespelare och fotograf (Lasse Björne) lyckats fånga livets sköra lust och plåga, att det som så ofta uppskattas först när den bortre gränsen blir synlig." Eva af Geijerstam i Dagens Nyheter
"Det här är svårt att berätta om. Och det vore en överdrift att påstå att Astrid Henning-Jensen helt lyckats.
Nystanet av komplicerade känslor som kommer när bröstet tas bort, när håret faller av, när kvinnans hela identitet attackeras av sjukdomen. Det placerar hon in i en familjeidyll som visserligen är hotad från flera håll men som inte skimrar mindre för den skull. Solen skiner, barnen leker och den lätt mansgrisige maken skärper sig. Det är bara alltför vackert.
Inte bara i sjukhusscenerna står det klart hur mycket ÖGONBLICKET liknar VINTERBARN. Och kanske är det rätt, kanske hör den förhöjda livskänslan, andakten och gripenheten lika mycket ihop med båda livets ändpunkter." Bernt Eklund i Expressen
"Astrid Henning-Jensen har gjort en mycket sympatisk film. Som den säkra regissör hon är har hon undgått de uppenbara fällorna för den som tar upp ett så här svårt ämne. Hon gör inga övertramp -- kanske borde hon gjort det, höll jag på att säga. Jag menar att den här vackra filmen ändå i all sin perfektionism är otillräcklig.
Hur skulle den kunna vara något annat egentligen? Ämnet kräver en realism som knappast är möjlig. Men som en jämförelse kan man ta den dödsmärkta kvinna Harriet Andersson framställde i Bergmanfilmen VISKNINGAR OCH ROP. Där rämnade marken. Ann-Mari Hansen i ÖGONBLICKET har förvisso et stort allvar -- men når inga bråddjup.
De mycket vardagliga scener i filmens början som visar hur övergivna barnen blir i en alldeles vanlig familj där sysslorna skymmer sikten upprör mig egentligen mer än det övriga." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet