Regissören Saman Hosseini besöker sin morfar Abdullah på sjukhuset i Köpenhamn. Abdullah har fått ett virus i stortån, som lämnat honom förlamad från tå till bröstkorg. Han kämpar för att återfå en del av känseln och drömmer om att snart återvända hem. Men vistelse på sjukhus, förlamning och hemlängtan, väcker minnen till liv; minnen från ett tidigare hemland och ett tidigare öde. Det fridfulla sjukhuset i Köpenhamn, väcker minnen om ett smutsigt fängelse i Iran. Hans kamp för att återfå känseln, väcker minnen om en kamp för frihet. Abdullah minns hur han drömt om att återvända hem förr.
Nutid och dåtid flätas samman, och medan vissa minnen ytterligare förvärrar förlamningen, ger andra minnen ny tro och ny kraft att fortsätta kämpa och bli frisk.