Marianne Wesén

Skådespelerska. Född i Malmö.

Hon är växte upp i både Skåne och Danmark eftersom hennes mor, som var cabaretsångerska, arbetade i Köpenhamn. Efter flickskolan kom hon att 1959 spela kabaret med Lulu Ziegler i Stockholm på Hamburger Börs. Samma år blev hon även elev vid Malmö stadsteaters elevskola och medverkade som premiärelev 1961 i Teaterbåten. Hon var länge en trotjänare vid Malmö stadsteater från 1960-talet till 1993 då hon blev en av många som fick gå i besparingarnas tecken och med den något egendomliga motiveringen att "hon var för bra", dvs van att få stora roller som inte skulle rymmas under den nya teaterns nedbantade organisation, mot vilket hon protesterade offentligt. På scenen fick hon 1964 något av ett genombrott i Köpenhamn på Folkteatret i Söndag i september, där hon spelade mot Dirch Passer. Följande år fick hon sin första stora roll i Malmö då hon spelade Marilyn Monroe i Arthur Millers Efter syndafallet., som dock väckte blandade reaktioner. 1965-1967 var hon knuten till TV-teatern i Stockholm med bl.a. större roller som Marie i Woyzeck (1966) och i Drottningens juvelsmycke (1967). Hon har även haft större roller i några av Malmö-TV:s produktioner som Se dig om i vrede (1969) och Larry Larssons flykt och förvandling (1974). Wesén blev även senare uppmärksammad för underhållningsprogrammet I marginalen (1969). Redan under elevskoletiden medverkade hon i svensk TV-underhållning och i början av 1960-talet var hon värdinna i underhållningsprogrammet Bia litt (1961). Hon har också spelat mycket i Danmark med bl.a. kabaré 1960 hos Simon Rosenbaum på dennes Ny Rosenborg och TV-underhållning. Hon gjorde också sin filmdebut i en dansk film Skibet er ladet med (1960). Efter avskedandet från stadsteatern har hon fortsatt med egna kabaréer med texter av Lulu Ziegler och Bertolt Brecht, bl.a. återförenades hon med Simon Rosenbaum med Det var en gång en ANNAN Bro (2000), som mot bakgrund av den nya Öresundsbron handlade om förbindelserna under kriget. Wesén är en mycket mångsidig skådespelerska som spelat kabaré och medverkat i såväl komiska sammanhang som mer dramatiska, där huvudrollen som bondhustrun som låter mörda sin man i TV-filmen i Bessingemordet (1986) hör till de finaste genom sin stramhet och återhållsamhet. 1967 erhöll hon det nordiska Gösta Ekmanpriset. Hon var under en tid gift med den danske skådespelaren Jens Østerholm.

P O Qvist (2004)