Tora Teje

Media (10 st)

Svensk skådespelare (filmroller 1920–1939). Född Tora Adelheim Johansson i Maria Magdalena församling, Stockholm. Dramatens elevskola 1908–1911. Gift 1913 med hovfotografen Herman Sylwander.

-

Tora Teje var född under ganska små omständigheter som Tora Johansson på Söder och var dotter till en hyrkusk som sedan etablerade sig som jordbrukare på Södertörn varför hon tillbringade en del av sin uppväxt med sin mor kvar i staden. Hon blev tidigt intresserad av teater och spelade i skolan där hon blev uppmuntrad att fortsätta. 1908–1911 genomgick hon som en av de yngsta eleverna någonsin Dramatens elevskola, det sista året som premiärelev. Under denna tid tog hon artistnamnet Tora Teje. Efter en kort tid vid Dramaten, där hon 1912 fick ett genombrott i Galsworthys "Kamp", kom hon 1913 till Albert Ranfts Svenska Teatern, där hennes storhet grundlades och förblev vid denna teater till 1921. 1923 återkom hon till Dramaten där hon förblev i stort sett under resten av sin karriär.

Teje filmade ganska sparsamt vilket till stor del berodde på de restriktioner som framför allt Ranft men även Dramaten länge lade på sina skådespelare. Men de få roller hon gjorde ger ändå en glimt av det som gjorde att många av de som bevittnat henne på scen länge och väl kunde tala om nämligen hennes stora föreställningskonst med tonvikt på de stora tragiska kvinnorollerna som i "Fedra" (1927), "Macbeth" (1931), "Sankta Johanna"  (1925) och som Elisabet i "Maria Stuart" (1935). En av hennes stora paradroller på scen var som farmor i "Farmor och vår herre" (1941). Karl Gerhard kännetecknade henne i sin serie ”Kungliga svenskar” i Vecko-Journalen 1941 som den svenska scenens regerande drottning. Man kan tänka på hennes roll i Per Lindbergs underskattade Gubben kommer (1939).

I sin tid, framförallt på 1910-talet då hon var uppburen stjärna hos Ranft, blev hon mycket omskriven som den stora divan som poserade på Strandvägen i sin Isotta Franschini omgiven av vinthundar, vilket beskrivits på ett målande sätt i Yngve Hedwalls lilla skrift om henne i serien "Publikens gunstlingar" (1919). Det är något av detta som avspeglas i en av hennes stora filmroller i Stillers moderna komedi Erotikon (1920). På sitt sätt avspeglar hon där som barn av sin tid en framväxande modernitet med dess fallenhet för flirt och lyx, sensation och reklam. Helt annorlunda roller var som Karin Ingmarsdotter (1920) och hysterikan i det moderna avsnittet av Häxan (1922). Senare blev hon mer tillbakadragen och under 1940- och 1950-talen blev hennes scenframträdanden alltmer sparsamma. Den sista rollen var 1960 i Ostrovskijs "Vargar och lamm".

1928 tilldelades hon den kungliga medaljen Litteris et artibus, danska medaljen Ingenio et Arte i guld, S:t Eriksmedaljen, 1947 Teaterförbundets guldmedalj och 1957 erhöll hon Dramatens O'Neill-stipendium för sina insatser. Hon var vidare ledamot av Nordstjerneorden, Finlands Vita Ros-orden och  Officier français l'Instruction publique.

Hon var gift med hovfotografen Herman Sylwander och mor till skådespelaren, regissören och teaterchefen Claes Sylwander.

P O Qvist (2004)