Nils Jerring

Media (1 st)

Svensk regissör (filmer ca 1935-1960), speaker och skådespelare (filmer 1935-1963). Född Nils Erik Alfred Jonsson i Boxholm, Östergötland, död i Johannes församling, Stockholm. Bror till radioprogramledaren Sven Jerring.

-

Efter studier på Handelsinstitutet och några år i reklambranschen, kom Nils Jerring till Svensk Filmindustri 1933 där han blev en av de flitigaste kortfilmregissörerna på SF-Journalen. Hans kortfilmer kännetecknas av en säker känsla för film som rörelsens uttrycksmedel. Många filmer inleds med fart och fläkt och ett effektivt berättande som sedan landar mjukt i ett meditativt inslag med smäktande vackra miljöbilder, signerade fotografer som Gösta Roosling, Gustaf Boge och Arne Lagercrantz. Ett tidigt exempel på actionfilm i Jerrings kortfilmsformat är Brandkåren - en film om duktigt folk (1935) där kameran följer med stegvagnen 30 meter upp i luften och registrerar släckningen av en autentisk brand i ett hyreshus i Stockholm.

Jerring var en mästerlig skildrare av den svenska industrin och övergången från det gamla hantverkssamhället till den nya tidens mekanisering. Porfyr (1942) är en av Jerrings många filmer om mineraler och ett exempel på hur han lyckades förmedla en fascination för den vackra stenen och dess väg från en strand i Älvdalen till ett funktionellt objekt i det svenska folkhemmet.

Jerring filmade också de stora historiska händelserna, som Alla tiders syttende mai då han var på plats i Oslo för att fira norrmännens första nationaldag efter befrielsen från Tysklands ockupation 1945. I Vittnesbörd (1945) var han och fotografen Gustaf Boge i Helsingborg och Malmö då de vita bussarna anlände med människor som hade överlevt koncentrationsläger på kontinenten.

Som långfilmsregissör under 1940-talet visade Jerring upp en lättsammare sida. Debuten skedde 1940 med lustspelet Vi masthuggspojkar (1940) och sedan kom tre filmer med Sickan Carlsson i huvudrollen, däribland den mycket framgångsrika Landstormens lilla argbigga (1941). Den stora skrällen (1943) var den enda av Jerrings långfilmer som inte var en komedi och handlade om katastrofen nära Härnösand 1939 då Sandöbron rasade och orsakade 18 människors död.

Trots att Nils Jerring fått beröm för "väloljad regi" i Sickan-komedin Hans officiella fästmö (1944) återvände han på heltid till kortfilmsformatet efter kriget. Det blev ett 60-tal filmer med åren, bland annat ett flertal jubileumsfilmer för svenska storföretag, samt en minnesfilm vid kung Gustaf V:s död 1950. Hans sista kortfilm, Ny form av sten (1960), handlade om cement.

Mikaela Kindblom (2011)