Grundfakta

Media (4 st)

Alternativnamn
Regi
Manus
Utmärkelser

Beskrivning

Svensk regissör, manusförfattare, dramatiker och teaterregissör. Född i Uppsala. Död på Fårö. Gift med dansaren och koreografen Else Fisher 1943-1945, koreografen och regissören Ellen Lundström 1945-1950, journalisten Gun Grut 1951-1959, konsertpianisten Käbi Laretei och med Ingrid von Rosen från 1971 till hennes död 1995. Far till skådespelaren Lena Bergman, regissören Eva Bergman, regissören Jan Bergman, skådespelaren och regissören Anna Bergman, skådespelaren och regissören Mats Bergman, regissören Daniel Bergman och författaren Maria von...

Visa hela beskrivningen


Relaterat

Beskrivning

Svensk regissör, manusförfattare, dramatiker och teaterregissör. Född i Uppsala. Död på Fårö. Gift med dansaren och koreografen Else Fisher 1943-1945, koreografen och regissören Ellen Lundström 1945-1950, journalisten Gun Grut 1951-1959, konsertpianisten Käbi Laretei och med Ingrid von Rosen från 1971 till hennes död 1995. Far till skådespelaren Lena Bergman, regissören Eva Bergman, regissören Jan Bergman, skådespelaren och regissören Anna Bergman, skådespelaren och regissören Mats Bergman, regissören Daniel Bergman och författaren Maria von Rosen.

-

Ingmar Bergman är Sveriges överlägset mest kända filmregissör och en av de mest betydande filmskaparna i världen över huvud taget. Född 1918 i Uppsala, som son till sjuksköterskan Karin Bergman (född Åkerblom) och prästen Erik Bergman, flyttade familjen strax till Stockholm där fadern småningom blev kyrkoherde i Hedvig Eleonora församling. Efter gymnasieexamen och någon termin vid Stockholms högskola arbetade Bergman under några år som teaterregissör på mindre stockholmsscener innan han 1944 rekryterades till Helsingborgs stadsteater som teaterdirektör. Samma år gjorde han också sin filmdebut, som manusförfattare till Alf Sjöbergs Hets. Växelverkan mellan i synnerhet teater och film, men också skönlitterärt skrivande, kom att prägla Bergmans drygt sextioåriga karriär.

Hans debut som filmregissör kom med Kris (1946), baserad på Leck Fischers pjäs Moderhjertet. 1949 kom Fängelse, den första filmen till vilken han själv också skrev manus, ett arbetssätt som han därefter nästan undantagslöst höll sig till. Ytterligare några år senare fick han sitt internationella genombrott, när Sommarnattens leende (1955) vann ett pris i Cannes. Att det var just den franska festivalen som var först med att uppmärksamma Bergman utanför Sverige är nog ingen tillfällighet. Den inflytelserika tidskriften Cahiers du cinéma hade startats 1951 med en från början tydlig agenda att lyfta fram de regissörer man uppfattade hade en egen, tydligt igenkännlig stil. Tidskriftens kritiker (senare själva berömda regissörer) som Jean-Luc Godard och Eric Rohmer, såg i Bergman den perfekta representanten för det nya ideal man ville framhålla: auteuren som använder filmkameran som författaren sin penna. Således kallade exempelvis Godard Bergmans Sommarlek (1951) för "världens vackraste film".

1957 hade två av hans mest kända filmer premiär: Det sjunde inseglet och Smultronstället. Att han samma år satte upp både Henrik Ibsens Peer Gynt och Molières Misantropen på Malmö stadsteater; spelade in Nära livet (1958) och sin första TV-film Herr Sleeman kommer; samt att två filmer till vilka han skrivit manus anonymt hade premiär (Lars-Eric Kjellgrens Nattens ljus och Kenne Fants Prästen i Uddarbo), säger en del om Bergmans oerhörda arbetskapacitet. Lite beroende på hur man räknar har Bergman gjort ett sextiotal filmer, över etthundrasjuttio teateruppsättningar och ett hundratal böcker och artiklar.

Under 1960-talet kom först den så kallade trilogin om Guds tystnad - Såsom i en spegel (1961), Nattvardsgästerna (1963) och Tystnaden (1963) - och senare såväl ett kritiker- och publikfiasko som För att inte tala om alla dessa kvinnor (1964) och den film han själv och många andra betraktade som sitt mästerverk: Persona (1966). 1970- och 80-talen präglades av att Bergman gjorde sig mer självständig genom att starta sitt eget produktionsbolag Cinematograph AB. Således var han sin egen producent för Viskningar och rop (1973) och den för svenska förhållanden exempellöst framgångsrika TV-serien Scener ur ett äktenskap (1973). Efter anklagelser om skatteflykt (som senare skulle visa sig ogrundade) gick Bergman i frivillig exil i München, där han arbetade som regissör på Residenztheater och spelade in exempelvis Aus dem Leben der Marionetten (1980).

Den storstilade återkomsten till Sverige skedde med hans i hemlandet kanske enda älskade verk: Fanny och Alexander (1982). "Min sista film" sade Bergman då, men inte desto mindre följdes den av flera filmer han skrev och regisserade för TV, som Efter repetitionen (1984) och Larmar och gör sig till (1997). Denna sena period kännetecknas dock främst av att Bergman på allvar etableras som författare, där flera av hans böcker kom att filmatiseras av andra, som Den goda viljan, Söndagsbarn och Trolösa. Bergmans allra sista film Saraband (2003, också den för TV), gjorde han som åttiofemåring.

Ingmar Bergmans filmer följer ett tema med variationer: dysfunktionella familjer, förödmjukade men vampyriska konstnärsfigurer och en frånvarande gud blir konkretiseringar av en övergripande brist på kommunikation mellan människor i Bergmans universum. Hans stil är sparsmakad och sällan iögonenfallande med ett viktigt undantag: hans unikt kompromisslösa närbildsestetik, där det mänskliga ansiktet framstår som lika inbjudande som gåtfullt.

Bergmans betydelse för filmkonsten kan över huvud taget inte överskattas. Att han dessutom kom från ett så litet språkområde, och med ett par undantag envisades med att göra sina filmer på svenska, och ändå fick en så oerhörd internationell spridning, är ett förhållande som saknar motstycke. Utan tvivel är han Sveriges främste konstnär under nittonhundratalet, kanske någonsin.

Jan Holmberg (2011)

Utmärkelser

Festivalpris Toruń 1998 (Specjalna Zaba/särskild groda till alla tiders skaparduon Nykvist-Bergman; Camerimage)
Guldbagge Stockholm 1993 Bästa manuskript Den goda viljan
Pris Tokyo 1991 (Praemium Imperiale)
Köpenhamn 1989 (Sonningpriset; 500.000 dkr)
New York 1989 (OBIE-off Broadway Award för Hamlet)
Felix Berlin 1988 (specialpris)
Pris Rom 1988 (hedersdoktor av universitet i Rom)
Paris 1985 (Hederslegionen)
New York 1985 (American-Scandinavian Foundations kulturpris; 10.000 dol.)
David di Donatello 1984 Fanny och Alexander (bästa manus)
1984 Fanny och Alexander (bästa regi)
Academy Award-nominering Los Angeles 1984 Fanny och Alexander (bästa manus 1983/Best Writing, Screenplay Written Directly for the Screen 1983)
Los Angeles 1984 Fanny och Alexander (bästa regi 1983/Best Direction 1983)
Guldbagge Stockholm 1983 Bästa regi Fanny och Alexander
Svenska Filmkritikerförbundets pris 1983 Fanny och Alexander (årets film, långa versionen)
Circle Prize New York 1983 Fanny och Alexander (bästa regi)
Academy Award-nominering Los Angeles 1978 Höstsonaten (Best Writing, Screenplay Written Directly for the Screen)
National Board of Review 1978 Höstsonaten (bästa regi)
Academy Award-nominering Los Angeles 1976 Ansikte mot ansikte (Best Directing)
National Society of Film Critics 1974 Scener ur ett äktenskap (bästa manus)
Circle Prize New York 1974 Scener ur ett äktenskap (bästa manus)
National Board of Review 1973 Viskningar och rop (bästa regi)
Circle Prize New York 1972 Viskningar och rop (bästa regi)
National Society of Film Critics 1972 Viskningar och rop (bästa manus)
Circle Prize New York 1972 Viskningar och rop (bästa manus)
Festivalpris Venedig 1971 Beröringen (inofficiellt hederspris för hela Ingmar Bergmans verksamhet i samband med Beröringen)
The Irving Thalberg Award Hollywood 1971
National Society of Film Critics 1970 En passion (bästa regi)
1968 Skammen (bästa regi)
1967 Persona (bästa regi)
Chaplin-priset Stockholm 1966 Persona
Guldbagge Stockholm 1964 Bästa regi Tystnaden
Chaplin-priset Stockholm 1963 Tystnaden (även för Nattvardsgästerna)
Academy Award-nominering Los Angeles 1963 Såsom i en spegel (bästa manus 1962/Best Writing, Story and Screenplay - Written Directly for the Screen 1962)
Chaplin-priset Stockholm 1963 Nattvardsgästerna (även för Tystnaden)
Academy Award-nominering Los Angeles 1959 Smultronstället (Best Writing, Story and Screenplay Written Directly for the Screen)
Pris 1958 Gycklarnas afton (tyska filmkritikernas stora pris för regi)
Festivalpris Cannes 1958 Nära livet (bästa regi)
Folket i Bild Stockholm 1955 Sommarnattens leende (bästa regi)
Stockholm 1955 Sommarnattens leende (bästa manus)

Insatser

Regi
Manus
Idé
Producent
Produktionschef
Foto
Musik
Klippning
Roll
Regiassistent
Rådgivare
Dialog
Kommentarförfattare
Manusbearbetning
Scenario
Manusredaktör
Speaker
Tack till

Förlaga

Författare

Musikstycken

Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?