Ulla Sjöblom

Media (2 st)

Skådespelerska (film- och tv-roller 1952-1989). Född Ulla Maria Sjöblom i Sankt Görans församling, Stockholm, död i Katarina församling, Stockholm.

Efter studenten 1947 kom hon till Helsingborg där hon 1948-1950 fick en praktikplats vid stadsteatern. Dåvarande teaterchefen Lars Levi Læstadius ansåg henne så talangfull att han såg till att hon fortsatte till Dramatens elevskola där hon studerade 1950-1953. Efter en kortare tid vid denna scen kom hon 1956 till Göteborgs Stadsteater och var där under resten av 1950-talet och därpå följde 1961-62 vid Malmö stadsteater, åter 1962-1965 Göteborg och mellan 1968 och 1970 vid Riksteatern. Hon var vid Dramaten ett par omgångar 1965-68 och 1974-83 samt turnerade vidare med Riksteatern. Hon var också flitigt engagerad vid tv-teatern. Från 1971 verkade hon som lärare vid Scenskolan i Stockholm. 1983 bröt hon åter upp och tillbringade de närmaste tre åren vid den då nybildade Folkteatern i Gävle.

Vid sidan av sitt skådespelande gjorde hon sig känd för en större publik som kabaretsångerska. Vid mitten av 1950-talet gjorde hon sina numera klassiska framföranden av Lars Forssells visor med svenska versioner av franska chansoner som Jag står här på ett torg och De fattigas piano, där hon med sin lite hesa röst skapade dramatik även i denna form. Hon kom även att medverka i flera av den tidiga televisionens kabareter som Kabaret Maskrosen (1957), Vattenkonster (1959) och I Arlanda stad (1960).

Efter hennes bortgång försökte man beskriva hennes egenart i diverse naturmetaforer såsom sommarvattnets glitter eller de djupa skogarnas melankoli, uttryck om något för ett svenskt betraktelsesätt. Men där var också det stora leendet och smittande skrattet. Hon var en mycket Brechtinspirerad skådespelerska. Det skulle vara underhållande och sinnligt men även med distans. På film gjorde hon varjehanda roller alltifrån den olyckliga portvaktsdottern som tar sitt liv i Kvinnohuset (1955) till den frodiga och initiativrika skärgårdsfrun som öppnar bordell i Rötmånad (1970). Däremellan spelade hon en del klassisk dramatik i tv som Antigone (1960), Fröken Rosita (1960) och Spöksonaten (1972).

Hon erhöll 1963 Teaterförbundets De Wahl-stipendium, 1965 Svenska Dagbladets Thaliapris för sin roll i Yvonne, 1977 Dramatens O'Neill-stipendium, 1980 Svenska Akademiens teaterpris samt 1981 Teaterförbundets Gösta Ekman-stipendium.

P O Qvist (2004)