Innehållsförteckning

Grundfakta

Media (2 st)

Alternativnamn
Producent
Produktionsledare
Visa alla filmer
Utmärkelser

Beskrivning

 Svensk producent, produktionsledare, inspicient m.m. Född Knut Valdemar Bergendal i Årsunda, Gästrikland. - Få svenska filmarbetare har en så lång och omfattande verksamhet bakom sig som Waldemar Bergendahl. En av anledningarna är givetvis att han varit verksam under så många år. Walle, som han kallas, var inriktad på en handelsexamen när han kom till Stockholm 1958, men råkade hyra rum hos en inspelningsledare på Europa Film och det ledde till ett assistentjobb på Göran Genteles Fröken April. På...

Visa hela beskrivningen


Relaterat

Beskrivning



Svensk producent, produktionsledare, inspicient m.m. Född Knut Valdemar Bergendal i Årsunda, Gästrikland.

-

Få svenska filmarbetare har en så lång och omfattande verksamhet bakom sig som Waldemar Bergendahl. En av anledningarna är givetvis att han varit verksam under så många år. Walle, som han kallas, var inriktad på en handelsexamen när han kom till Stockholm 1958, men råkade hyra rum hos en inspelningsledare på Europa Film och det ledde till ett assistentjobb på Göran Genteles Fröken April. På Genteles nästa film, Sängkammarstjuven (1959) blev han inspicient. Walle var då bara 16 år och på Europa Film blev han kvar i elva år. Efter det var han frilans under några år innan han kom till SF. Hans sista produktion var Arn – riket vid vägens slut, 2008. Han hade då fyllt 75 och hade hela tiden hållit sig inom samma arbetsområde; administrativt och tekniskt ansvarig för att allting fungerar som det ska under en inspelning.

Hans krediteringar omfattar över 100 filmer men funktionerna växlar, som de så ofta gör i de här sammanhangen, beroende på hur bolagen definierar arbetsuppgiften/ansvaret. En inspicient eller inspelningsledare är som regel underställd en produktionsledare som i sin tur är underställd produktionschefen/producenten. Alla har en arbetsledande funktion med större eller mindre ansvar. Bergendahl växte bokstavligt talat med uppgiften. Under senare år hade han det övergripande ekonomiska ansvaret och var då också den som fattade produktionsbesluten.

Bo Widerbergs sju första filmer, från Barnvagnen (1963) till Joe Hill (1971) saknar producent i förtexterna. Den som höll i alla trådarena på inspelningsplatserna var dock Bergendahl och på 1970-talet ansvarade han också för Roy Anderssons En kärlekshistoria (1970) och Giliap (1975). Med produktionsbesluten hade han vid denna tid inget att göra, men att han här, liksom i fortsättningen, nära samarbetade med vissa enskilda regissörer vittnar om att han var en följsam, effektiv och omtyckt arbetsledare och det blev samma sak när han 1975 erbjöds en fast anställning på Svensk Filmindustri.

Här blev Släpp fångarna loss – det är vår! (Tage Danielsson, 1975) hans första uppgift som produktionsledare och samarbetet med Hasseåtage fortsatte under alla år och han fick också ta hand om Lasse Hallström och raden av Astrid Lindgren-filmer. Det var framgångsrika år för SF och när Olle Nordemar trappade ner som producent fick Bergendahl axla den bördan. Det började framgångsrikt med Hallströms Mitt liv som hund (1985) och satsningen på Galenskaparnas tokerier, Leif, Macken m.fl., men han fick efterhand svårt att hitta nya förmågor som gav ryggrad åt produktionen. Den kostsamma jubileumsfilmen 1939 (Göran Carmback,1989) som gjordes för att fira att SF fyllde 70 år blev en rejäl flopp, med fel manus och fel regissör.

1990-talet uppvisar få konstnärliga höjdpunkter, men Bergendahl hittade rätt med några satsningar på bok- och tv-succéer. Åke Sandgrens Kådisbellan och Stephan Apelgrens Sunes sommar kom 1993 och hade båda litterära förlagor. De lyckosamma parhästarna från tv, Måns Herngren och Hannes Holm, fick filmdebutera på SF med En på miljonen (1995) som följdes upp med Adam & Eva (1997). Sen gick de egna vägar och började göra film på eget bolag.

Storsatsningen på Jan Guillous romanserie om korsriddaren Arn blev Bergendahls sista projekt på SF; Arn: tempelriddaren (2007) och Arn – riket vid vägens slut (2008), bägge regisserade av dansken Peter Flinth. De mycket kostsamma produktionerna, över 200 miljoner totalt, blev väl ingen fjäder i hatten för SF och inga internationella succéer, men var hedervärda historiska filmatiseringar och den första fick en miljonpublik i Sverige. Båda filmerna fick Biopublikens pris vid Guldbaggegalorna och 2010 fick Waldemar Bergendahl en välförtjänt Hedersbagge.

Bengt Forslund (2019)

Utmärkelser

Guldbagge Stockholm 2010 Hedersguldbagge
Pris 1989 (Guldkalkon)
USA 1987 (nämnd som en av världens 50 förnämnsta filmproducenter, av branschtidningen Millimeter Magazine)

Insatser

Manus
Producent
Produktionschef
Produktionsledare
Roll
Regiassistent
Regi, andrateam
Medproducent
Verkställande producent
Biträdande producent
Inspelningsledare
Inspicient
Övrig medarbetare
Speaker
Tack till

Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Hitta filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?