Torbjörn Axelman

Media (3 st)

Svensk regissör. Född Lars Gunnar Torbjörn Axelman i Eskilstuna. Död i Skärholmens församling, Stockholm.

-

Torbjörn Axelman var en av pionjärerna på den svenska statstelevisionen där han hamnade direkt efter en fil.mag vid Uppsala universitet 1956. I Uppsala hade han också gjort sig bemärkt som skribent och som regissör på studentteatern, vilket passade bra för karriären på tv. Där gjorde han på 1960- och 1970-talen en mängd uppskattade kultur- och underhållningsprogram med såväl svenska som internationella artister, bl. a. en längre intervju med Alfred Hitchcock, och med N.S.V.I.P's (Not So Very Important People) med Lill Lindfors och Lee Hazlewood vann han såväl pressens pris som Guldrosen i Montreux 1973.

Axelman lanserade även en ny komikerduo, Ardy Strüwer och Lasse Åberg, vars sketcher snabbt blev populära tv-inslag. De tre började även göra film och ett typexempel är den Buñuel-inspirerade och crazybetonade Kanariehunden, i dag tillgänglig på Filmarkivet.se. Denna kortfilm spelades in parallellt med långfilmsdebuten: popfilmen Oj, Oj, Oj, eller sången om den eldröda hummern (1966) – en absurd saga om en kung (Sven Tumba), hans dotter och tre friare. Publiken svek och kritiken var blandad, men några kunde ändå uppskatta fantasin och de galna infallen, exempelvis när Ardy Strüwer spränger fram en färgstark spontanistisk målning på en isbelagd sjö.

1968–1969 lanserade Axelman tre filmer i egen produktion. Lejonsommar, med Sven-Bertil Taube och utvikningsflickorna Essy Persson och Margareta Sjödin, spelades in på Brucebo/Själsö, där Axelman hade sin gotländska sommarbostad. Den löst sammanfogade bagatellen, utan egentligt manus, sågades av en enig kritikerkår. Lite bättre gick det för gangsterfilmen Het snö, med Sandro Key-Åberg som huvudförfattare och Ernst-Hugo Järegård, Grynet Molvig och Sven-Bertil Taube i huvudrollerna. "Axelman som i sina bästa stunder är en skicklig imitatör har begåvat vår svenska avkrok med ett stycke i den högeffektiva amerikanskfranska stilen" (Hanserik Hjertén, SvD). För den gentemot filmbranschen riktade satiren Kameleonterna, blev det dock tummen ner igen. Om den skrev Mauritz Edström i DN att "det största hos Axelman är hans pretentioner". Den analysen bekräftades av hans tre följande filmer.

Genom sina tv-produktioner hade Axelman blivit god vän med den amerikanska sångaren och kompositören Lee Hazlewood, främst känd genom sitt samarbete med Nancy Sinatra. Med den relativt framgångsrika Het snö i åtanke skrev de nu en historia om en strejk och ett mord där Hazlewood fick spela huvudrollen, Smoke (1971). "Det var länge sen jag såg en otäckare och bedrövligare film" skrev Lasse Bergström i Expressen och fick en enig kritikerkår med sig. Bättre gick det inte för Axelmans och Hazlewoods följande alster, Må vårt hus förskonas från tigrar, (1975), där de två, filmen igenom, sitter på stranden vid Brucebo och filosoferar om livet som varit och livet som kommer. Till stor del på engelska och latin – utan översättning! Kanske den mest exklusiva och udda svenska film som gjorts – med två ljuspunkter, Lee Hazlewoods soundtrack och Hasse Dittmers vackra Gotlandsbilder. Men någon distribution utanför Gotland blev det aldrig.

I förnyat samarbete med Key-Åberg gjorde Axelman ett sista tappert försök att återkomma till filmen med den ambitiösa Flygnivå 450 (1980), med Ernst-Hugo Järegård, Ann Zacharias och Thomas Hellberg i huvudrollerna. Det gick så där. Orden krasch, katastrof och pekoral återfanns i flera recensioner men filmen var ändå tänkt som en seriös framtidsvision om utländsk infiltration i svensk politik. Och flygbilderna var det ingen som klagade på. Axelman hade själv flygcertifikat och behärskade genren.

Besviken lämnade han nu all film- och tv-verksamhet bakom sig för att istället köpa Stockholm Aero AB och sprida reklam med flyg. Efter några år lämnade han även den verksamheten, isolerade sig allt mera på sitt älskade Brucebo, sedan 1934 en konstnärlig stiftelse, som han i princip tagit ansvaret för och förvaltat sedan 1960-talet. När han 2008 upplevde att även detta skulle tas ifrån honom gick det riktigt snett och Axelman dömdes till rättspsykiatrisk vård under några år efter ett skottdrama. En trist epilog för en ofta charmerande och tveklöst talangfull profil i svensk underhållning. Filmhistoriskt sett en parentes men en parentes med utropstecken.

Bengt Forslund (2022)