Magnus Härenstam

Media (2 st)

Svensk komiker och skådespelare (film- och TV-roller från 1968). Född Johan Herbert Magnus Härenstam i Västervik, Kalmar län. Död i Stockholm.

Han var född i ett religiöst färgat lärar- och akademikerhem och uppväxt i Tomelilla och Norrköping. Han började läsa vid Stockholms universitet men de akademiska studierna i bl.a. pedagogik kom i kläm genom engagemang i Humanistiska föreningen, som anordnade alla möjliga aktiviteter med spex, revyer osv. Genom denna kom han i kontakt med Lasse Hallström, då oförvägen amatörfilmare, som uppsökte honom i föreningens lokal "Rucklet" och bad att få visa sina alster. Vid samma tid blev han bekant med Lars "Brasse" Brännström, även han studerande vid universitet. När Hallström fick anställning vid Sveriges Television blev de två engagerade som manusmedarbetare och rätt snart även som medverkande i olika TV-produktioner, den första betydande var sketchfilmen Skratt (1968). Så småningom formerade de tre det s.k. "Oj-gänget" som förekom i underhållningsprogrammet Oj, är det redan fredag? (1970-1971). Det stora lyftet för duon Magnus och Brasse kom sedan med den barnpedagogiska serien Fem myror är fler än fyra elefanter, där de sammanstrålade med Eva Remaeus från Musikteatergruppen Oktober.

Magnus och Brasse kom utöver filmandet med Lasse Hallström, att medverka i olika krogshower och det var i Magnus och Brasse - levande på Nya Bacchi (1974) som Magnus introducerade en av sina mest bemärkta sketcher om verkmästaren i magen. Under 1970- och 1980-talen blev han en av våra flitigaste underhållare, vilket även inkluderade delägarskap i bolaget Limabrall (med Lill Lindfors, Brasse och Aller Johansson), som producerade teater vid Maximteatern. I början av 1990-talet trappade han ner på verksamheten men kom i stället att 1991 engageras som programledare för frågeprogrammet Jeopardy. Detta medförde ett längre uppehåll från scenen men han fortsatte att medverka i en rad TV-produktioner såsom den norsk-svenska serien Fredrikssons fabrik (1990, 1992, 1993 och 1994) och en del spelfilmer.

2003 gjorde han en uppmärksammad comeback på revyscenen. I konstellationen Magnus och Brasse var han alltid den korrekte och prudentlige på gränsen till att vara besserwisser och detta är också något som utnyttjats i sammanhang där han agerat solo som i Fredrikssons fabrik, där han var den typiskt stele och korrekte svensken som matchades mot det mer anarkistiska norska kvinnokollektivet på syfabriken. I någon mån är detta en utveckling av den huvudroll han hade i Hallströms film Tuppen (1981). Han fick också fått uppvisa fler dimensioner i de generationskomedier som Hallström gjorde och där han fick förkroppsliga den sorts tidiga medelålderskris som kommer i övergången från "skojåren" till familjebildaråldern. Detta var mest tydligt i en film som Jag är med barn (1979) och med ett lite mer nostalgiskt skimmer i Två killar och en tjej (1983).

P O Qvist (2004)

Redigerad 2015.