Svensk kompositör (filmer från 1978) och pianist. Född Dan Stefan Nilsson i Kukasjärvi, Hietaniemi, Övertorneå, Norrbotten. Död i Saltsjöbadens församling, Nacka. Medlem i gruppen Kornet.
-
För den breda allmänheten var kanske inte
Stefan Nilsson ett känt kompositörsnamn, men de allra flesta i Sverige har hört hans filmmusik – som han skrev till filmer av filmskapare som Bille August, Hans Alfredson, Peter Dalle, Bo Widerberg, Kay Pollak och Lasse Åberg.
Nilsson växte upp i Kukasjärvi i utkanten av Övertorneå kommun och odlade tidigt ett intresse för musik. Den första kontakten var via rocken, sedan följde musikstudier vid Framnäs folkhögskola och vid Musikhögskolan i Stockholm. Men någon examen blev det inte. I stället satsade han på att turnera som keyboard-spelare i jazzrockgruppen Kornet runtom i Europa. I början av 1980-talet gick medlemmarna skilda vägar, men Nilsson fortsatte att satsa helhjärtat på musiken och blev snart en av Sveriges flitigaste musiker.
Hans första arbete med långfilm var Gunnel Lindbloms
Sally och friheten (1981). Det följdes av titlar som
Kalabaliken i Bender (Mats Arehn, 1983),
Falsk som vatten (Hans Alfredson, 1985) och
Morrhår & ärtor (Gösta Ekman 1986). Men det stora genombrottet kom 1987 med Bille Augusts
Pelle Erövraren. Filmen vann Guldpalmen i Cannes och Nilsson fortsatte det lyckade samarbetet med August i
Den goda viljan (1992) efter ett manus av Ingmar Bergman. Eposet hyllades av kritikerna och innebar regissörens andra Guldpalm, men Nilssons musik var en vattendelare. Det var många som älskade den vemodiga, närmast minimalistiska, musiken som bestod av några få pianotoner och diskreta stråkar medan andra fann den överanvänd och malplacerad. Ändå var
Den goda viljan den filmmusik som Stefan Nilsson var mest stolt över i sin karriär och det är ett bra exempel på hans sätt att enbart med några få ackord framkalla starka känslor.
"Bach, Mozart, Jan Johansson och Jimi Hendrix. I den ordningen", svarade Stefan Nilsson när han frågades om sina musikaliska idoler. Och en av hans fördelar som filmkompositör var hans breda register; han hade lätt att växla mellan olika musikaliska språk. År 1998 belönades han med en Guldbagge för sina kreativa insatser i svensk film. Samma år gav Virgin ut en cd med ett urval av hans filmmusik. Den blev en storsuccé, vann en Grammis och såldes i 100 000 exemplar. En orsak till den höga försäljningssiffran stavades
Skärgårdsdoktorn. Albumet gavs ut lagom till sändningen av den första säsongen av den moderna tv-klassikern, vars musik etsade sig fast i de svenska tv-tittarnas folksjäl.
I samma veva tröttnade Nilsson tillfälligtvis på filmmusiken. Men han hade ständigt många bollar i luften; han samarbetade med artister som Elvis Costello, Ann-Sofie von Otter och Åsa Jinder, skrev musik till baletter, scenföreställningar, opera – till och med reklamjinglar. Men då och då kom filmerbjudanden han inte kunde tacka nej till. När Bille August regisserade
En sång för Martin (2001) om en violinist som drabbas av Alzheimers, en film där musiken spelar en viktig roll i handlingen, var Stefan Nilsson självskriven som filmens kompositör. Likadant med Kay Pollaks
Så som i Himmelen (2004). Filmen är hans mest kända filmmusik och "Gabriellas sång" i Helen Sjöholms version är utan konkurrens Stefan Nilssons mest spelade stycke.
Stefan Nilsson fortsatte skriva för filmen och hans sista insats blev musiken till den norska filmen
De uønskede (Dheeraj Akolkar, 2018).
Tobias Rydén Sjöstrand (2023)