Jag kan inte flyga, och jag är rädd

En artikel av
Martin Frostberg, redaktör Svensk Filmdatabas

Semester – denna oändliga tid av total frihet när vardagens måsten lämnas långt borta. En tid av självförverkliganden och inspirerande möten. Eller? Den svenska semesterfilmen verkar ha varit gladare förr.

I Thomas Graals myndling (Gustaf Molander, 1922) blir Bjerre havsbad fond för ett kärleksäventyr mellan Babette och Paul. Kärleken segrar, och den lättjefulla studenten Paul blir dessutom rik på kuppen. Det är mysigt och kravlöst. I Eva går ombord : Filmkåseri om en resa (Lorens Marmstedt, 1934) far Eva på kryssning med upphittad biljett. Hon får se Neapel, Alexandria och Bombay innan hon avslöjas av biljettens riktige ägare. Men istället för att träta gifter de sig. Förr ledde semesterns förvecklingar till familjeglädje, tycks det. I senare svenska semesterfilmer blir det däremot bara problem.

Inte sällan är det släkten som ställer till det, trots att de väl ofta är anledningen till att vi alls har semester. Ta bara alla lögner och påhitt Sunes pappa tvingas dra för sin familj för att behålla skenet av trygg familjeförsörjare i Sune i Grekland – all inclusive (Hannes Holm, 2012). I den filmen är mansrollen så satt i gungning att inte ens unga Sune klarar sig. Hans tjejtjusarförmåga är som bortblåst. För att inte tala om den alpsemestrande och krisande pappan i Turist (Ruben Östlund, 2014). Nog får familjen tid för varandra, men kanske inte på det sätt som var planerat. Och kvinnorna går det inte bättre för. I All Inclusive (Karin Fahlén, 2017) ska Ingers skilsmässosorg räddas under en Kroatienresa ihop med döttrarna Tove och Malin. Men Toves idéer om att fixa manlig fägring till sin mor trasslar till det. Kvar blir pinsamheter bland duschmunstycken och för många bourbondrinkar.

Det går att fastställa exakt när den svenska semesterfilmens sol gick i moln. Det var 1980. Sällskapsresan eller Finns det svenskt kaffe på grisfesten av Lasse Åberg visade hur svenskens politiska korrekthet förbyts i svineri utanför gränsen. Samma år kom Vi hade iallafall tur med vädret … av Kjell Sundvall med bilsemester och campingliv långt från glädje och frihet. Bara två år innan, i Bomsalva (1978), utgjorde bilder från en dansk badsemester idyll och avkoppling. De fungerade som stark kontrast till det hårda arbetslivet på ett kraftverksbygge i övre Norrland.

Kanske vill dagens filmer väga upp alla perfekta semesterbilder i sociala medier. Som om de kunde hjälpa oss att miminera fritidens prestationsångest. Och visst vore det välkommet med en förändring i instagramflödet, med plats också för risiga äventyr. Istället för alla tillrättalagda och arrangerade inlägg kanske vi snart får skadeglädjas åt andras felbokningar, olyckor och airbnb-strul.

Till slut stannar vi väl hemma. ”Vi hade i alla fall tur med värden”, liksom.

Svenska semesterfilmer - tänk på pocenten

Familjekris 50%
Alkohol 10%
Lögner 10%
Sune 10%
Stig-Helmer 10%
Missförstånd om sex 8%
Sex 2%

Svenska semesterfilmer i dur och moll. All inclusive.