Shooting Star Gustav Lindh

En artikel av
Melinda Gustavson, praktikant på Filminstitutets pressavdelning
Orca

Högaktuella Gustav Lindh, bland annat sedd i Guldbaggenominerade Orca (Josephine Bornebusch, 2020), är en skådespelare på mångas läppar. Nyligen utnämndes han av European Film Promotion som en av årets Shooting Stars bland nio andra lovande europeiska skådespelare.

Mitt i hans hektiska schema under årets Shooting Star-program lyckades vi få en intervju med honom.    

Hej Gustav och grattis till att ha blivit utnämnd till en av årets Shooting Stars! Hur känns det?

Det känns så mäktigt och det är en stor ära! Det var speciellt i år då det är uppdelat i två delar, vi har haft en virtuell version av hela programmet och sen är planen att vi åker till Berlin i juni för själva firandet. Det känns superkul och jag är både jätteärad, glad och stolt över utmärkelsen. Förra veckan var full av möjligheter att integrera med branschen på internationell nivå. Det är ett privilegium som jag verkligen har försökt att förvalta!

Hur mycket betyder det för dig att ha blivit utnämnd till Shooting Star?

Det betyder supermycket att få en indikation på att jag gör någonting rätt i min process som skådis och att det jag gjort har landat och berört personer på olika sätt, vilket är superhäftigt. Sen är det också ett fint erkännande och välkomnande in i något slags community med europeiska skådespelare. Jag har följt det här programmet i flera år och det finns så många som jag ser upp till som har varit en del av det tidigare, och att nu vara en del av det själv är surrealistiskt. Det betyder enormt mycket, jag är så tacksam för att folk tror på mig.

Under årets digitala Shooting Star-program presenterades du för en rad internationella casting directors och producenter, hur var det upplevelsen och hur var det att träffa så många från den internationella branschen?

European Film Promotion och alla som jobbar med programmet har gjort ett otroligt jobb i organiserandet och utförandet av hela programmet. All teknik fungerade bra och det fanns möjligheter för oss att ha små stunder ihop, bara jag och de andra nio europeiska skådespelarna som blivit utnämnda. Sen måste jag säga att det var väldigt skönt och intressant att ha alla möten med casting directors och producenter i en koncentrerad och nykter miljö. Vi kom ner på djupet på ett coolt sätt och jag känner att det verkligen var givande, även om det var ett högt tempo. Vi träffade först alla de som befann sig i vår tidszon och senare på dygnet träffade vi de transatlantiska castarna, så även om det var många interaktioner över flera dagar så kändes det fett att få tid med alla. Det blir så märkligt, så intimt. Det var toppen och jag är så tacksam gentemot Svenska Filminstitutet för nomineringen och för hur European Film Promotion har rott det här i land!

För många känns du igen från den hyllade dansk-svenska filmen Hjärter Dam (May el-Toukhy, 2019) där du spelade en av huvudrollerna mot bland andra danska Trine Dyrholm. Nu, ett par år senare, vad skulle du säga att din medverkan i filmen har betytt för dig?

Den har betytt obeskrivligt mycket, det var en sådan formativ upplevelse. Jag är så stolt över att vara en del av det team som gjorde den filmen. Det är en film som ”reser runt” och som fortsätter att upptäckas runt om i världen. Man ska ha tur som skådespelare att få hamna i bra sammanhang och i en film som berör folk över hela världen. Den betyder också rent konkret att när jag träffar nya personer, som kanske är nyfikna på mig eller vad jag har gjort, så finns det en film som sticker ut som de kan kolla på. Alla som jobbade med den filmen har en väldigt speciell plats i mitt hjärta och vi är vänner för livet.

Du var även med i Josephine Bornebuschs Orca, som till stor del spelades in under pandemin. På vilket sätt skiljde sig inspelningsprocessen från andra inspelningar, var det svårare eller kom det nya möjligheter utifrån det?

Den skiljde sig på alla möjliga sätt från en vanlig inspelning. Det var väldigt strikta ramar som vi var tvungna att arbeta inom för att alla skulle vara i säkerhet, men ibland när man har väldigt givna ramar så har man samtidigt en slags frihet. Det var Orca ett bra exempel på, hur man med ett grepp och en form som vi var tvungna att förhålla oss till samtidigt erbjöd stor frihet till att undersöka olika saker. Det är inte alltid säkert att en bra idé går att genomföra på film men Josephine ska ha all heder av att hon fick det att fungera och det tycker även många som jag pratat med.

Vad skulle du säga kännetecknar Josephine Bornebusch som regissör?

Hon är en superfin arbetsledare och sätter en fin vibe på sina inspelningar och hon älskar sina skådespelare. Hon är väldigt kollaborativ i alla delar och steg i processen. Hon har hittat en egen vibb och hon har en stor berättarglädje som är väldigt inspirerande att få förmedla. 

Många har dessutom sett dig i thriller-serien Tog Dog, baserad på tre Jens Lapidus-böcker, där du spelar rollen som Nikola. Hur gick det till när du fick den rollen?

Jag kommer ihåg att jag läste boken Top Dogg efter jag fått den i studentpresent och tänkte ”den där rollen skulle jag vilja spela”. Sen så dök möjligheten upp att provfilma och det var en väldigt normal casting-process som jag gick in i. Så småningom fick jag provspela mot Alexej Manvelov, som spelar huvudrollen. Jag träffade Molly Hartleb som regisserade de fyra första avsnitten och senare Alexis Almström som regisserade den andra halvan av avsnitten, som båda är grymma. Det var två toppenregissörer på den serien, liksom manusförfattaren Veronica Zacco. Jag har varit lyckligt lottad att få jobba med väldigt duktiga manusförfattare och regissörer det senaste året.

Du ska också vara med i Robert Eggers kommande film The Northman, med bland andra Nicole Kidman och Alexander Skarsgård i rollistan. Hur kändes det att spela mot internationella superstjärnor och vara en del av en sådan stor produktion?

Det är lite svindlande att bara vara med på rollistan tillsammans med så stora namn, men framförallt att få möta en regissör som jag beundrar så mycket. Jag kommer ihåg att jag och Alexis Almström var och såg The Lighthouse (2019), Robert Eggers förra film på bio. Hade någon sagt till mig då att ”nästa år ska du göra hans nästa film”, så hade jag nog inte trott på det. Så hela den här grejen är en dröm som går i uppfyllelse. Det låter så larvigt att säga, men det var verkligen superhäftigt. Alla jag träffade på den filmen var toppenpersoner och jättekul att jobba med, inte minst Alexander Skarsgård. Det var kul att ha med sig en svensk kompis som var så snäll och som tog mig under sina vingar. Han är toppen!

Avslutningsvis, har du några andra framtida projekt du kan berätta mer om?

Ja, Anders Thomas Jensens nya dansk-svenska film Rättfärdighetens Ryttare (2021) kommer på svenska biografer nu under våren. Där fick jag också jobba med några verkliga heroes för mig, vilket var superhäftigt. Sen har jag ett par projekt som jag håller på och förbereder mig för att gå in i, men de får jag inte prata om ännu.

(publicerad i mars 2021)

Fem filmer med Gustav

Nedan listas fem filmer med Gustav Lindh. Klicka på titlarna för att läsa mer om filmerna i Svensk Filmdatabas.

Läs mer