Svensk experimentfilm

En artikel av
Elsa Forsman, kulturvetare och praktiserande redaktör på Svensk Filmdatabas
En dag i staden

Vad är experimentfilm? Elsa Forsman förklarar och guidar er igenom dess stolta tradition vid sidan av de mer konventionella verken i den svenska filmhistorien.

Experimentfilm är ett svårdefinierat och komplext begrepp på grund av dess omfångsrika och ofta abstrakta innehåll. Det omfattar konstfilm såväl som spelfilmer och musikvideor som avviker från den traditionella estetiken och formen som filmindustrin noggrant upprättat. Genren blir ofta omnämnd som pretentiös och svår att förstå som en följd av dess icke-narrativa natur, alltså att den inte har en konkret början och slut, vilket är missvisande då den i själva verket besitter en mängd av möjligheter för personligt uttryck, social kritik och kreativ frihet. Just detta är vad som gör alla verk så unika. Dessa aspekter kan för den oinvigde ses som ett hinder för att kunna uppskatta filmerna då många åskådare är vana vid att förstå ett verks betydelse och uttryck genom ett tydligt narrativ. I stället för att fokusera på en berättelse finns det många andra sätt att se och uppskatta experimentfilm på. Exempelvis genom att uppmärksamma estetiken, de iögonfallande visuella effekterna, eller hur verket kanske använder humor för att göra en satirisk poäng.

Svensk experimentfilmshistoria brukar inledningsvis nämna en av de första abstrakta animerade filmerna någonsin, Viking Eggelings Diagonalsymfoni (1925). Eggeling var en del av den avantgardistiska rörelsen i Paris på 1920-talet som bestod av dadaister, kubister, futurister och blivande surrealister. Hans konstnärskap uppmärksammades först drygt 30 år senare i utställningen ”Apropå Eggeling” på Moderna Museet, vilken kom att spela en betydande roll för den tidens experimentfilmskapare. Ett antal av dessa konstnärer bildade 1950 embryot till vad som idag är Stiftelsen Filmform, en organisation som har i uppdrag att arkivera, distribuera och bevara svensk experimentfilm. Ett urval av deras tidiga experimentfilmer finns idag tillgängliga för allmänheten på Filmarkivet.se.

För att ge exempel på ett sätt att ta sig an svensk experimentfilmshistoria ur den ännu ej frälstes perspektiv är Diagonalsymfoni en film med en mycket genomarbetad estetik. Med abstrakta mönster försöker filmen visualisera musikalisk rytm i animerade bilder. Vid en närmare anblick blir man som åskådare nästan hypnotiserad av de geometriska formerna som följsamt dyker upp och försvinner ur bilden. Ursprungligen var det tänkt att verket skulle visas utan musik, men det finns många tonsatta versioner att se på internet som ger verket ännu en dimension, även om sådana tilltag anses vara en hädelse för vissa.

Den satiriska filmen En dag i staden (1956) av Pontus Hultén och Hans Nordenström är ett annat klassiskt exempel från experimentfilmskatalogen. Filmen börjar som en typisk stadsfilm i Stockholm med en berättare som beskriver bilderna. Sakta börjar filmens ordinära manér upplösas och huvudstadens symboler blir förlöjligade när bilderna inte längre hör ihop med berättarrösten och staden faller isär med klippning och bisarrhet som verktyg. En mycket underhållande film som slutar i en kaotisk polisjakt. Denna samhällskritiska film med glimten i ögat visar även prov på en estetisk ådra med många fantasieggande inramningar och vinklar. Åke Karlungs Generalrepetition för självmord (1963) och Homo Ludens (1964) är exempel på filmer som genom lekfull animation och färgglada dubbelexponeringar ifrågasätter politiska och popkulturella symboler.

Experimentfilm har funnits parallellt med konventionell spelfilm åtminstone sedan 1920-talet. Ofta gjorde av okända regissörer utan stöd från filmbolag eller starka finansiärer. Experimentell film kommer från konstvärldens olika rörelser och är helt enkelt en del av dessa rörelsers uttryck, vars syfte sällan är kommersiellt där film värderas utifrån kostnad och intäkter utan mer som en konstform som ständigt utvecklar och utforskar filmens möjligheter. Även om filmerna sällan nämns av filmhistorikerna kan förhoppningsvis ovanstående exempel locka den som mest sett spelfilm till nya filmupplevelser. Experimentfilm behöver inte alltid handla om att finna en djup mening bakom verket utan kan helt enkelt uppskattas för sina audiovisuella, estetiska eller humoristiska kvaliteter.

(publicerad i juni 2021)

Nedan listar artikelförfattaren några av sina favoriter från den svenska experimentfilmhistorien

Se och läs mer