Max von Sydow

Media (7)



Svensk-fransk skådespelare (filmroller från 1949) och regissör. Född Carl Adolf von Sydow i Lund. Död i Frankrike.

-

Max von Sydow var son till en professor i fornminnesforskning i Lund som även, enligt sonen, var en utmärkt sagoberättare vilket kom att påverka den unge Max. Under gymnasieåren vid Katedralskolan i Lund var han tillsammans med bl.a. blivande regissören Lars Erik Liedholm och skådespelaren Yvonne Lombard med och bildade teaterföreningen Scenia. Han beskrev sin teaterverksamhet vid denna tid som ett slags mentalhygienisk terapi då han, som han skildrat det i memoarboken Loppcirkus, var ett blygt och hämmat barn. Tillsammans med Yvonne Lombard ställde han upp i en talangtävlan anordnad av Filmjournalen i samarbete med Europa Film och de gick till final utan att vinna. Han strävade vidare på skådespelarbanan och tog tallektioner för Karin Alexandersson. Han utbildade sig 1948-1951 vid Dramatens elevskola, där han tog förnamnet Max efter huvudfiguren i en loppcirkus som han gjort lycka med under militärtjänsten. Sin scendebut gjorde han andra elevåret i Goethes Egmont och samtidigt började han även filma.

Efter examen var han två år 1951-1953 vid Norrköping-Linköpings stadsteater, där han 1953 fick något av ett genombrott i Peer Gynt och fick även en första kontakt med Ingmar Bergman. Efter ett par år 1953-1955 i Helsingborg kom han 1955 till Malmö stadsteater under Bergmaneran och det var denne som gav honom de filmroller som definitivt etablerade honom även internationellt, framför allt rollen som riddaren Antonius Block i Det sjunde inseglet (1957).

1960 kom han till Dramaten. På 1960-talet började de internationella erbjudandena att komma sedan han kommit i kontakt med agenten Paul Kohner vid Cannesfestivalen 1960. Han tackade först nej till den första James Bond-filmen Dr. No och Nicholas Rays King of Kings men accepterade sedan den som Jesus i The Greatest Story Ever Told (Mannen från Nasaret, 1965). Därefter hade han en mycket produktiv och mångskiftande filmkarriär, företrädesvis utomlands, där han spelat varjehanda roller som exorcister, yrkesmördare, intergalaktiska kejsare osv. Han har också gestaltat en rad berömda kulturpersonligheter som Eugene O'Neill i tv-dramat Och ge oss skuggorna (1993) och Hamsun (1996). Under de senare åren har de utländska rollerna i regel varit relativt små men det finns undantag, exempelvis rollen som den ondeskefulle Lamar Burgess i science fiction-thrillern Minority Report (Steven Spielberg, 2002) samt som Dr. Jeremiah Naehring i Martin Scorseses Shutter Island (2010). De större och mer utpräglade karaktärsrollerna förekom mestadels i inhemska produktioner som Utvandrarna (1971), Nybyggarna (1972), Ingenjör Andrées luftfärd (1982) och Pelle Erövraren (1987). För flera av dessa roller har hämtade han mycket av den levande kontakt han hade under sin uppväxt med det gamla Bondesverige under ferierna i Småland.

Hans resliga, blonda uppenbarelse placerade honom tidigt ett slags ”bonddrängfack”, varom den första filmrollen i Bara en mor (1949) vittnar. Detta fortsatte sedan med rollen i Ingen mans kvinna (1953) och scenroller som Peer Gynt och som Per i Ingmar Bergmans uppsättning i Malmö av Värmlänningarna (1958). Samma blondhet har bidrog också till att han fick internationella roller som nazister och liknande figurer.

För den unge von Sydow tjänade Lars Hanson genom sin auktoritet och knappa spelstil som något av en förebild. von Sydow hade också en spelstil som var något understatement-betonad och är kanske ett resultat av hans metod att gå in i sig själv och hämta material för att bygga upp sin roll ur detta. Hans eget konstnärliga credo var att skapa en helgjuten karaktär och ge åskådaren en upplevelse av befrielse, klarhet och glädje. Bergman framhöll att von Sydow var mycket väldisciplinerad och bottensund och därför särskilt lämpad att spela svåra roller med mer eller mindre psykopatisk framtoning eller som är känslomässigt inbundna karaktärer. Hade han varit neurotiskt lagd skulle det hela förmodligen bli outhärdligt.

Max von Sydow erhöll Teaterförbundets Daniel Engdahl-stipendium 1955, Svenska Dagbladets Thaliapris 1955, Folket i Bilds filmpris 1959 för bästa manliga huvudroll i Ansiktet, Svenska Akademiens teaterpris 1968, Teaterförbundets Gösta Ekman-stipendium 1972, den kungliga medaljen Litteris et artibus 1978, Teaterförbundets guldmedalj 1986, 1987 års Guldbagge för bästa manliga roll i Pelle Erövraren samt 1996 års Guldbagge för bästa manliga huvudroll i Hamsun.

P O Qvist (2004), redigerad 2013-12-16 och 2020-03-09