Stefan Sauk

Skådespelare (filmroller från 1986). Född i Katarina församling, Stockholm.

Han är uppväxt i Täby kyrkby i vad han beskrivit som typisk medelklass. Han arbetade i diverse yrken som taxichaufför m.m. och sysslade även med kampsport innan han på allvar slog in på skådespelarbanan. Innan han 1980-1983 utbildade sig vid Scenskolan Göteborg hade han staterat på Dramaten och tagit lektioner för Georg Funkquist. 1983-1984 var han engagerad vid Göteborgs stadsteater och därefter 1984-1988 vid Stockholms stadsteater. Där blev han senare uppmärksammad genom sin roll i pjäsen Spindelkvinnans kyss (1989) men mest känd har han blivit genom tv, bl.a. som monologmannen i Lorry (1989, 1992 och 1995), som nästan tränger in i tv-rutan och framför Rolf Börjlinds svarta och utmanande texter under punkten "Tillfälligt avbrott".

Sauk har också sagt att Lenny Bruce varit en förebild. Den stil han utvecklat här är ganska typisk för mycket annat han gjort. Med sin fysiskt påträngande spelstil har han fått göra ett antal karaktärer som bär på en stor undertryckt aggressivitet, ofta som maktens hantlangare, som den mordiske livvakten i Den gråtande ministern (1993) eller misshandlande polis i I lagens namn (1986). Ett par andra mörkare karaktärer var också som den konspirerande greve Ribbing i tv-serien om mordet på Gustav III, Sammansvärjningen (1986), och som Hugo Alfvén i Hip Hip Hurra! (1987), som han gjorde till en dolsk förförare. Rollen som undersökande journalist som kommer en stor konspiration på spåret i Den svarta cirkeln (1990) fick dock mindre smickrande uppmärksamhet. Detsamma kan även sägas om rollen i en film där han var delaktig i manus, Dykaren (2000). Med sin tuffa framtoning har han fått personifiera agent Carl Gustaf Hamilton i ett par produktioner, Vendetta (1995) och Tribunal (1995). Vid sidan av detta har han bl.a. verkat som tidningskrönikör vid Norrländska Socialdemokratens ledarsida.

P O Qvist (2004)