Leif Andrée

Skådespelare (film- och tv-roller från 1988). Född Leif Allan Johansson i Högalids församling, Stockholm.

Han flyttade som tonåring till Sundsvall, värvad som ung, lovande simmare till Sundsvalls Simsällskap och hörde en tid till den svenska simeliten (med bl.a. ett SM-brons i lagkapp 1976). Efter avslutad simmarkarriär slog han sig på musik och spelade med i punkbandet Pissoar. Så småningom flyttade han tillbaka till Stockholm och hamnade 1983 på Teater Galeasen som under ledning av Rickard Günther blivit en scen för provokativa och omskrivna uppsättningar. Där har Aandrée från 1984 kommit att medverka i flertalet av dessa som t.ex. Sakrament (1987), Caligula (1988), där han hade huvudrollen, eller Artauds requiem (1991).

Galeasen blev något av Andrées teaterskola och någon egentlig formell utbildning utöver denna har han inte. Så småningom har det blivit film- och tv-roller i allt ökande omfattning. Rollen i filmen Kaninmannen (1990) blev något av ett genombrott, en uppgift helt i enlighet med den utmanande linje som Galeasen står för. Den blev också lite av ett signum för de roller han i fortsättningen spelat. Det har blivit ganska många otäcka karaktärer, ofta i små men pregnanta roller, där obehagligheten understryks av hans lite kantiga utseende och de uttrycksfulla, smått stirrande ögonen. Han var något mer sympatisk som Elake Måns ständige föreslagare, den korkade katten Bill, i tv-serien Pelle Svanslös (1997) och biouppföljaren Pelle Svanslös och den stora sKattjakten (2000), och än mer som kirurg i tv-serien S:t Mikael (1998 och 1999). Under 2010-talet har Andrée främst synts i den återkommande rollen som Spiken i filmatiseringarna av Liza Marklunds romaner om journalisten Annika Bengtzon.

2008 erhöll Andrée Svenska Akademiens Carl Åkermans stipendium.

P O Qvist (2004), redigerad 2013-11-20