Annalisa Ericson

Media (336)

Svensk skådespelare (filmroller från 1923). Född i Oscars församling, Stockholm. Död i Hedvig Eleonora församling, Stockholm.

-

Annalisa Ericson hör till de artister som haft den längsta karriären inom scen, film och TV. Den startade redan i femårsåldern när hon 1919 sattes i Operans balettskola och ganska snart fick smärre statistuppgifter vilka med tiden växte ut till barnroller. När hon sedermera blev uppsagd som dansös på Operan efter drygt tio års verksamhet fortsatte hon på andra scener, t.ex. i revyer hos Karl Gerhard och Ernst Rolf, där hon tidigare debuterat 1920 i "Kvinnan du gav mig" på Intima teatern. På revyscenen fortsatte hon att utöva sin dans. Hon gjorde ett misslyckat försök att komma in på Dramatens elevskola men hamnade i stället vid Oscarsteatern som hade egen utbildning. Det var där hon gjorde sin scendebut 1931 i "Peter Pan".

I likhet med många andra jämnåriga sökte hon sig till filmen och anmälde sig till Svensk Filmindustris statistregister. Hon fick några små filmroller innan hon 1932 blev engagerad i Gustaf Edgrens Värmlänningarna, vilket blev ett genombrott för henne som filmskådespelare och inledde en lång filmkarriär. Mellan 1941 och 1944 var hon verksam vid Oscarsteatern och senare kom hon att samarbeta med Nils Poppe i en rad filmer där de blev ett framgångsrikt dans- och showpar, bl.a. i Tappa inte sugen (Lars-Eric Kjellgren, 1947). Sedan hon gifte sig med en flygare och flyttade till Ljungbyhed försvann hon från både scenen och filmen men det blev bara ett tillfälligt uppehåll. Intresset att uppträda tog överhanden och hon var snart tillbaka igen. 1949 kom hon till Kar de Mumma och förblev hos denne till 1959. Hon turnerade med Riksteatern 1964-1976.

Skådespelare och artister brukar ofta förknippas med vissa klichéer och Annalisa Ericson är inget undantag. I hennes fall var det revykupletten "Den saltaste bönan i stan" av Ulf Peder Olrog, i en revy hos Kar de Mumma 1956. Dock är hennes mångsidighet värd att framhålla med tanke på de dramatiska roller hon gestaltade genom åren i t.ex. Arne Mattssons Hillmanfilmer från Damen i svart (1958) och framåt. Ett annat exempel är en av hennes sista TV-roller som den dominerande mamman till Gerd Hegnells olyckliga rollfigur i Damen i handskdisken (1992). Hon har skrivit två memoarböcker, "Mina sju liv" (1982) och "Lätta bubblor" (1998).

2001 erhöll Ericson en hedersguldbagge för sina sammantagna insatser inom svensk film och samma år fick hon också Svenska Dagbladets Poppe-pris.

P O Qvist (2004), redigerad 2011-11-02