Irma Christenson

Media (110)

Skådespelerska (filmroller 1936-1992). Född Irma Alexandra Christensson i Hunnebostrand, Göteborgs och Bohus län. Avled i Oscars församling, Stockholm.

Hon började arbeta på kontor men beslöt att resa till Stockholm för att på vinst och förlust söka in vid Dramatens elevskola för att få utlopp för sina teaterdrömmar. Hon antogs 1933, gjorde debut andra elevåret som inhoppare i stället för Inga Tidblad i Cenoduxus och efter examen 1936 kom hon först till Göteborgs stadsteater där hon snabbt blev uppmärksammad som en mycket begåvad aktris med genombrott som Jessica i Köpmannen i Venedig (1937).

Efter några år blev hon frilans med många filmroller. Under 1940-talet verkade hon tidvis vid Branners Nya Teatern och Malmö stadsteater. 1950 kom hon åter till Dramaten och förblev där i stort sett resten av sin skådespelarkarriär.

Irma Christenson har ibland beskrivits som en aktris som varit relativt anonym i den stora publikens ögon, medan andra skribenter betonat hennes stora mångsidighet. Möjligen kan den första uppfattningen bero på att hon inte var särskilt utlevande i sin stil utan höll en mer diskret, rättfram och lågmäld profil präglad av naturlighet på scenen och i filmerna. I början kunde hon betraktas som något ensidig med många ungflicks- och backfischroller men utvecklades snabbt, vilket Nils Beyer konstaterar i sin bok Skådespelare när han jämför hennes rolltolkning av Miriamne i Winterset 1937 med den på Nya Teatern 1940. Han menar också att hon som filmskådespelare på 1940-talet var typisk för den s.k. andra storhetstidens film, dvs den litterärt grundade filmen med sina roller i t.ex. Doktor Glas (1942) och Herre med portfölj (1943), i all sin vackra sorgmodighet och klokhet.

När hon gjorde mer sataniska, kyliga kvinnoroller som i Ingmar Bergmans Fängelse (1949) eller skräcktanter gjorde hon det med en stil som var en blandning av arrogans och distans. På film blev det många komedier men även en del mer allvarliga som i Doktor Glas.

På äldre dagar gjorde hon några minnesvärda tantroller bl.a. i En vandring i solen (1978) och Den goda viljan (1991), i den senare som en av Bergmans fastrar.

Hon erhöll Teaterförbundets De Wahl-stipendium 1938, Dramatens O´Neill-stipendium 1968, Teaterförbundets Gösta Ekman-stipendium 1979, samma år Svenska Akademiens teaterpris samt 1980 den kungliga medaljen Litteris et artibus. Hon var gift med författaren Per Eric Rundquist och är mor till skådespelaren och regissören Mikael Rundquist.

P O Qvist (2004)