Gunnar Höglund

Media (2)

Svensk regissör och skådespelare (filmroller 1938-1949). Född Klas Gunnar Höglund i Solna. Död i Engelbrekts församling, Stockholm.

-

Pionjärinsatser inom svensk dokumentär, stilstudier i fransk nyvåg-skola, experimentell kortfilm på världsnivå. Gunnar Höglund kan tveklöst räknas som en av våra intressantare regikarriärer - som inte helt blev av.

Kanske hämmades den av fryntliga sexfarser. Som havets nakna vind (1968) och Som hon bäddar får han ligga (1970), var svenska exportsuccéer som även ledde till att Höglund 1971 inbjöds att regissera en episod i den franska omnibusfilmen Faire l'amour ... de la pilule à l'ordinateur. Själv bestred han erotikepitetet; det hade andra konstruerat i efterhand.

Redan Kungsleden (1964) fick, säkert på grund av ett fjällbäcksbad, i Storbritannien heta My Love and I, i Frankrike Sensuellement suédoise och i Finland Luulin että halusit ("Jag trodde du ville"). Höglunds tidsplansskiftande psykodrama i oövervinnerlig natur (inspelad i fjällmassiven kring Kebnekaise) ville snarare förmedla en Resnais/Robbe-Grillet-ton. Dylika tendenser noterade recensenten Jurgen Schildt, som trots en "pekoralistisk anstrykning" såg fram emot en stundande resning från han som året innan gjort det lilla mästerverket Ferrum (1963).

Ferrum, en beställningsfilm för LKAB, skildrar - stundtals i effektfull sovjetisk 20-talsstil - brytningen av järnmalm i Kiruna-Malmberget. För musiken stod avantgardeprofilen Karl-Erik Welin. Ferrum fick flera internationella filmpriser och placerade Höglund bland samtidslöftena.

Filmresan började som barnskådespelare i slutet av 30-talet. En tilltagande lust att arbeta bakom kameran fick gensvar 1945, då den 22-åriga Höglund vann en manustävling utlyst av Postsparbanken. Manuset filmades i Åh, alla dessa grabbar.

1946-1947 studerade han manus och produktionsdesign på University of Southern California och spelade efter hemkomsten in ett otal beställnings-, reklam- och husmorsfilmer. Långfilmsdebuten, den halvdokumentära Uppdrag i Korea (1951) spelades in på plats under Koreakriget, bland annat på ett svenskt fältsjukhus, med en fiktiv romantisk ramhandling. Kritiken var ljum men filmen var ett av de första svenska försöken på att skildra en samtida internationell angelägenhet. Långfilm nr två, dussinlustspelet Suss gott (1956), lanserade en viss Barbro Svensson från Järvsö.

Också i Vill så gärna tro (1971), Höglunds försök att bryta med sexgenren (som gjorde producenterna men aldrig honom rik), förekommer en kommande storartist: på soundtracket hörs Bob Marley. Dessvärre fick denna berättelse om kärlek över rasgränserna svalt mottagande. Den släpptes nyligen på dvd och har rönt intresse på grund av sin musikhistorik. Även sexfilmerna och Kungsleden har släppts. Särskilt den sistnämnda har fått fascinerade beundrare.

Senare hoppades Höglund på att filmatisera Lars Gyllenstens Sokrates död och Desmond Morris Den nakna apan. Av detta blev intet. En sista långfilm, Dante - akta're för Hajen! (1978), efter Bengt Linders pojkböcker, lades ned efter ett par veckor på biograferna.

Gunnar Höglunds nekrolog från 1984 är skriven av en vän från Reklamfilmklubben. Här listas uppdragsgivare som Volvo, Trygg-Hansa, Handelsbanken samt LKAB och Ferrum. Om långfilmskarriären står att läsa att den inte ledde till de uppgifter som hans talang kanske berättigat honom till. En stor optimist var han i alla fall, och en entusiastisk föreningsman. Gunnar Höglund var varmt engagerad i Föreningen för filmregissörer, vars villkor han aktivt kämpade med att förbättra.

Jan Lumholdt (2013)

Se Gunnar Höglunds kortfilm Ferrum på filmarkivet.se