Margaretha Krook

Media (17)

Skådespelerska (film- och tv-roller 1949-2000). Född Margareta Knutsdotter Krook i Maria Magdalena församling, Stockholm.

Hon var majorsdotter och uppväxt i Norrtälje, där hon som barn enligt egen utsago älskade att klä ut sig och visa upp sig på stan. I en senare självbiografisk skiss berättade hon att åsynen av en filminspelning med Karin Ekelund och Sture Lagerwall fick henne att bestämma sig för att bli delaktig hela denna värld. Hon kom att vid gymnasiet Nya Elementar i Stockholm börja spela teater i gymnasieföreningen men efter studenten utbildade hon sig först till flygvärdinna och studerade även vid Beckmans konstskola. Hon praktiserade i båda yrkena och gjorde illustrationer till några veckotidningar. 1948 kom hon emellertid in vid Dramatens elevskola och gjorde redan 1948 sin elevdebut i David Copperfield.

Efter examen 1951 fanns inte plats för henne vid nationalscenen utan hon spelade vid en rad landsortsteatrar som Norrköping 1952-1954, Helsingborg 1955-1957 och Göteborg 1958-1959. I början av 1960-talet var hon också knuten till tv-teaterensemblen och gjorde även senare många tv-roller. Säsongen 1962/63 kom hon till Dramaten där hon förblev till 1990-talets slut, då hon gjorde sitt sista framträdande där i Lyckans dar (1999). Utöver detta var hon flitigt verksam som radio- och tv-underhållare och under några år var hon Jarl Kulles efterträdare som uppläsare på Skansen på nyårsafton. Bland övriga uppdrag kan också nämnas den numera smått klassiska sviten reklamfilmer för ett margarinmärke tillsammans med Ernst-Hugo Järegård i mitten av 1970-talet.

Vid sin bortgång fylldes tidningarna av beundrande uppskattningar och hon var utan tvekan älskad av flertalet om än av olika skäl. Många pekade på de många kraftfulla kvinnoporträtt hon kom att gestalta som Mutter Courage, Gertrude Stein och andra. Därvid kom hon i mycket att förvalta och bli en länk i en stor Dramatentradition från namn som Pauline Brunius och Tora Teje (eller manliga som Lars Hanson). En hel del av detta stjärnskådespeleri framträdde tydligt i hennes sista filmroll i Colin Nutleys Gossip (2000) som i hög grad handlar om just skådespelandets väsen och villkor. Andra beundrare av Margaretha Krook har fäst sig vid hennes humoristiska sidor. Likaväl som hon kunde spela den stora världsdramatiken var hon inte främmande för revy eller att vara med i tv-underhållningssketchprogram som Estrad (1967) och Partaj (1969) eller spela hos HasseåTage, där hon gjorde burleska filmroller som i Släpp fångarne loss - det är vår! (1975) eller Picassos äventyr (1978). Sin improvisationsförmåga visade hon upp i andra sammanhang som i radioprogrammet På minuten, som gick i ett stort antal avsnitt.

Hon tilldelades Teaterförbundets Gösta Ekmanstipendium 1966, Dramatens O'Neillstipendium 1974, den kungliga medaljen Litteris et artibus 1975, Guldbaggen 1976 för rollen i Släpp fångarne loss, Svenska Dagbladets Thaliapris 1978 för rollen i Kollontaj, Svenska Akademiens teaterpris 1993, den kungliga medaljen Illis quorum 1995 samt Teaterförbundets guldmedalj 1998. Gift 1958-1981 med flygnavigatör Stig Hammar. 

P O Qvist (2004)