Erwin Leiser

Tysk-svensk regissör, manusförfattare och producent. Född i Berlin, Tyskland. Död i Zürich, Schweiz.

-

Erwin Leiser gjorde sig under 1960-talet känd som en av världens mer omtalade dokumentärfilmare vars kulturella gärning mycket kom att handla om att belysa andra världskriget och Förintelsen ur olika perspektiv. Precis som de likaledes judiska flyktingarna Harry Schein och Peter Weiss kom även Leiser att göra ett stort avtryck i den svenska filmhistorien.

Som femtonåring skickades Leiser ensam från Berlin till Sverige för att undfly nazismen och bodde under de första åren i Sverige på ett judiskt barnhem i Skåne. Efter studier vid Lunds universitet började han skriva för tidningen Arbetet 1946. Redan vid 27 års ålder fick Leiser tjänsten som kulturredaktör för den socialdemokratiska dagstidningen Morgon-Tidningen (tidigare Social-Demokraten), och i den rollen kom han att vara en viktig deltagare i den intellektuella debatten under större delen av 1950-talet. När Morgon-Tidningen lades ned 1958 fick Leiser kontakt med Tore Sjöberg. Med säte på Lidingö utanför Stockholm var Sjöbergs bolag Minerva Film AB ett av många små svenska produktions- och distributionsbolag verksamma under 1950- och 1960-talen, och Leiser fick i uppdrag att översätta Alain Resnais' Natt och dimma (1956) som Minerva distribuerade i Sverige. Filmen drog en oväntad storpublik, varpå Leiser ombads göra en längre dokumentärfilm om Tredje riket. Resultatet blev Den blodiga tiden (1960), en kompilationsfilm som bygger på nazisternas egna filmupptagningar. Dels använde Leiser filmklipp från den berömda nazityska propagandafilmen Viljans triumf (1935), vilket ledde till en i pressen uppmärksammad juridisk strid med regissören Leni Riefenstahl själv, dels lyckades Leiser göra arkivfynd av tidigare bortglömda filmer som skildrade svälten och misären i Warszawas getto. I Stockholms-Tidningen beskrev Bengt Idestam-Almquist (alias signaturen Robin Hood) Warszawareportaget som "kanske en av de ohyggligaste bilder, som någonsin visats på en filmduk." Den blodiga tiden blev ett internationellt genombrott och kort därefter erbjöds Leiser jobbet som chef över den nystartade filmhögskolan i Berlin. I Västtyskland gjorde han flera uppmärksammade dokumentärfilmer, som Eichmann – dödens agent (1961) och Dö för Hitler? (1968) om film som nazistiskt propagandainstrument, som båda uppmärksammades stort när de gick upp på svenska biografer.

Under årens gång tog Erwins hustru Vera Leiser ett allt större ansvar i filmarbetet och hon kom att bli en central samarbetspartner. Tillsammans skrev de manus och regisserade flera dokumentärfilmer under 1980- och 1990-talen. Bland dessa märks Eldprovet – novemberpogrom 1938 (1988) som handlar om Kristallnatten, en händelse som det finns väldigt lite filmat material ifrån. Liksom tidigare lyckades Leiser lokalisera tidigare förbisett material vilket kompletteras med intervjuer med framstående människor som upplevde novemberpogromens fasor, däribland Simon Wiesenthal och Ingmar Bergmans kostymör Mago. Ett annat exempel på Erwins och Veras gemensamma verk är Hela mitt liv har varit konst – En film om Otte Sköld (1996), en film om den inflytelserika målaren och konstnären Otte Sköld. Sveriges Television stod som medproducent till båda filmerna.

Emil Stjernholm (2021)