Magnus Nilsson

Skådespelare, författare. Född Björn Magnus Nilsson i Östra Eneby.

Han är son till en sångarbegåvad transportledare vid ASG i Norrköping och det var mycket på faderns önskan som han utbildade sig till skådespelare först vid Calle Flygares teaterskola och sedan 1966-1969 vid Scenskolan i Malmö. Samtidigt gjorde han filmdebut som Lenas vän i Vilgot Sjömans två Nyfiken-filmer (1967 och 1968). Efter examen följde han med George Fant till Norrbottensteatern i Luleå där han var i tre år innan han kom till Folkteatern i Göteborg där han förblev under resten av 1970-talet. 1979 blev han medlem av musikteatergruppen Oktober i Södertälje som han fortfarande tillhör. Där uppfördes 1980 hans första pjäs, Heter Diktonius, som 1990 blev tv-film som Solmomentet med honom själv som Elmer Diktonius.

Under de senare decennierna har han också blivit mest uppmärksammad som dramatiker, där han ofta tagit sina motiv från den närmaste familjekretsen, berättelser om udda personer i samhällets utkanter med titlar som Knäckebröd med hovmästarsås, som han skrev för Folkteatern 1988 och som 1991 gjordes för tv med honom själv i huvudrollen. Samma år kom Min store tjocke far, som senare 1992 förvandlades till filmmanus och på senare tid kan man nämna Pepparrrotslandet , gjord för tv 2002. Hos TV-publiken slog han igenom som författare och skådespelare i tv-serien Clark Kent (1988).

Som skådespelare har han med sin robusta framtoning och lite sträva röst oftast framträtt i trygga fadersroller, särskilt tydligt i barnserien Mimmi (1988). Här finns, som det sagts, en aura av självklarhet och en inkarnation av barndomens samlade trygghet.

P O Qvist (2004)