Lil Terselius

Media (2)

Svensk skådespelare. Född, som Lil Poldi Terselius, och död i Stockholm. Gift med skådespelaren Hans Klinga och dramatikern Lars Norén.

-

Som fjortonåring kom Lil Terselius från Borås till Stockholm och studerade dans för Lia Schubert och jazzdans hos Graham Tainton. Hon upptäckte att hon inte passade för dans och efter studenten började hon med språkstudier vid universitet efter att bl.a. arbetat som au pair i England och turistguide. Hon kom i kontakt med studentteatern vilket efterföljdes av utbildning 1967–1970 vid Scenskolan i Stockholm. Direkt efter examen fick hon fast anställning vid Dramaten där hon fick sitt genombrott 1973 i Gruffet i Chiozza. Samma år fick hon en bemärkt roll i tv-serien Någonstans i Sverige (regi Bengt Lagerkvist och med manus av Jan-Olof "Jolo" Olsson), och följande år var hon en mystisk dansös i en annan Jolo-serie: De tre från Haparanda. (regi: Ulf Andrée)  1975–1977, spelade hon vid Helsingborgs stadsteater. 1977 spelade hon Lydia Stille i Den allvarsamma leken (regi: Anja Breien).

Alla dessa roller har det gemensamt ganska mörka och allvarsamma hjältinnor, någon gång mer kylslagna som i tv-serien Selambs (Bengt Lagerkvist, 1979), där hon var den vuxna Laura. Senare roller i tv var i regel av det något mindre slaget men hade bl.a. en större i tv-versionen av Dramaten-pjäsen Tre långa kvinnor (1997). Andra serier som kan nämnas är Bibliotekstjuven (2011), Bron (2015) och Gentlemen & Gangsters (2016)

Hon började på 1990-talet själv regissera för scenen med "Svanevit" (1994) som debut. Hennes tolkningar av olika kvinnoroller har överlag varit uppskattade och 2000 fick hon Dramatens O'Neillstipendium med motiveringen "skarpa och igenkännade gestaltningar av stora kvinnoroller”. Huvudrollen i Den allvarsamma leken gav en Guldbagge 1978 och filmen Förföljelsen (1982) filmkritikernas pris vid festivalen i Venedig. Lil Terselius tilldelades 2004 Litteris et Artibus-medaljen.

P O Qvist (2004), redigerad 2021