Stellan Olsson

Media (3)

Svensk regissör (filmer 1969–1996) och författare. Född Paul Stellan Valter Olsson i Kattarp, Helsingborg, Skåne. Död i Helsingborgs Maria församling, Helsingborg, Skåne.

-

Stellan Olsson debuterade med dokumentärfilmen Irland (1966), som inte fick biografdistribution. Han långfilmsdebuterade 1969 med Oss emellan, en film med en anarkistisk konstnär (Per Oscarsson) i centrum. Denne gör sexskandal när han introducerar kroppsmålning i sin teckningsundervisning samtidigt som hans samhällskritiska skulptur refuseras av företaget som beställt den. En välvilligt mottagen film, mitt i tidens vänstervåg.

Det samhällskritiska perspektivet återkom i Deadline (1971), som skildrar en miljökatastrof: ett flygplan med biologiska stridsmedel exploderar över Kullahalvön, befolkningen drabbas av en epidemi med många dödsfall. Resultat: ett folkligt uppror och brutalt militäringripande. Kritiken var blandat positiv.

Efter några TV-filmer, baserade på verk av Maria Gripe, Julia och nattpappan (1971) och Pappa Pellerins dotter (1974) återkom Olsson till biofilmen med Sven Klangs kvintett (1976) i samarbete med Musikteatergruppen Oktober. Året är 1958, miljön en sydsvensk småstad, där basisten Sven leder ett dansband. Hans självklara ledarroll utmanas av den nye saxofonisten Lasse. För Lasse är musiken inte ett fritidsnöje, den är livet. Filmen fick beröm för tidsatmosfär och psykologiska trovärdighet.

Den enes död... (1980) är ett kriminaldrama där Ralf, som suttit i fängelse efter ett bankrån, efter avtjänat straff återvänder till den lilla staden för att göra upp räkningen. Vart tog pengarna vägen? Det är en film som med olika återblickar går vilse bland alla personliga relationer, och kritiken gav tummen ned.

Stellan Olsson återkom 1991 med den danskproducerade Den stora badardagen. Tiden är Köpenhamn på 1930-talet, miljön arbetarklass och den lille Gustav Adolf beundrar sin far Axel som en gång varit gaucho på Pampas. Den hetlevrade och bombastiske Axel demaskeras dock som en livslögnare. En charmig film som inte uppmärksammades efter förtjänst.

I Good Night Irene (1994) återvänder Olsson till sin barndom. Året är 1947, miljön är Svalöv, där en ung pojke omges av en rad livfulla och burleska gestalter. Bra tidstämning, fint fångad tonårsförälskelse, men kritiken menade att det blev väl mycket av allt.

Det finns inget samlande tema i hans produktion. Från att i början varit inriktad på nuet övergick hans filmer till att skildra en förgången tid. Han var bra på tidsstämningar, miljöer och persongestaltning, men var dramaturgiskt valhänt. Det har gjort hans filmer onödigt långa, vilket påpekades av kritiken.

1986 publicerades Olssons och Jan Moens bok Jakten på Jane Horney; om svenskan som misstänktes vara tysk spion i Danmark under andra världskriget. Boken hade föregåtts av en i synnerhet i Danmark kontroversiell dramatiserad TV-serie, Jane Horney (1985), med manus och regi av Stellan Olsson.

Gunder Andersson (2013), redigerad 2022.