Göran Du Rées

Media (1)



Svensk regissör. Född Göran Carl-Åke du Rées i Kristianstad, Skåne. Strömholms fotoskola 1968-1971. Medgrundare till Folkets Bio och Filmcentrum, vice ordförande i Teaterförbundet och ordförande för dess filmavdelning, ledamot av Konstnärsnämndens arbetsgrupp för teater och film, ledamot av Filminstitutets styrelse samt lärare, konstnärlig ledare och professor vid Högskolan för Fotografi och Film, sedermera Filmhögskolan, i Göteborg.

-

Det är inte helt lätt att yrkesprecisera filmaren Göran Du Rées. Han har hela sitt liv ägnat sig åt film men på en mängd olika områden. Sin första utbildning fick han på Christer Strömholms fotoskola 1968-1970. Som filmfotograf var han verksam långt in på 1990-talet på både egna och andras filmer. 1973 producerade och regisserade han en lång dokumentär om den s.k. Göteborgsprocessen, en rättegång mot de som demonstrerat mot en konferens om världshandeln 1971. Den visades i begränsad utsträckning på Folkets Bio, som Du Rées varit med om att starta, och följdes upp av den mer uppmärksammade Tältet – Vem tillhör världen? (1978), dokumentationen av "Tältprojektet" (även kallat "Vi äro tusenden"), som med 1970-talet som utgångspunkt skildrade arbetarrörelsens historia.

Tältet gjorde Du Rées i samarbete med dåvarande sambon Christina Olofson och tillsammans fortsatte de med spelfilmerna Målaren (1982) och Jacob Smitaren (1983). Målaren, som handlade om konflikten hos ett par industriarbetare som längtar efter ett mer meningsfullt (=konstnärligt) arbete, blev i stort sett vänligt mottagen. Inte minst uppskattades den fotografiska skildringen av Göteborg. Efteråt kan man väl säga att filmen även speglade Du Rées egen kluvenhet mellan det politiska engagemanget och det konstnärliga uttrycket, något som präglat flertalet av hans kort- och långfilmer.

Efter Jacob Smitaren, som allmänt betraktades som en helt misslyckad film, separerade Olofsson och Du Rées, men 1989 gjorde han ensam comeback som spelfilmsregissör med en film om kärlekens pris, s/y Glädjen, efter en roman av Inger Alfvén. Den utspelas huvudsakligen på en segelbåt och skildrar parallellt hur två olika äktenskap speglas mot varann. Flertalet kritiker var denna gång positiva. Du Rées sista spelfilm, Tag ditt liv, som kom sex år senare, betraktades allmänt som ett ambitiöst misslyckande. Filmen - löst baserad på Per Gunnar Evanders "Uppkomlingarna. En personundersökning" - var ett försök till personlig uppgörelse med vänsterrörelsens förlorade engagemang. I filmen spelar Du Rées fotografen Göran som söker finna svaret på varför en generationskamrat blivit mördad, men pusselbitarna, som även hämtats från Du Rées och andra vänsterradikalers tidigare filmer, blev för kantiga och diffusa.

Du Rées har under hela sin karriär även varit filmpolitiskt aktiv. Efter det första engagemanget för Filmcentrum och Folkets Bio har han bland annat varit vice ordförande i Teaterförbundet och ordförande i förbundets filmavdelning, ledamot av Filminstitutets styrelse samt konstnärlig ledare och professor vid Högskolan för Fotografi och Film, sedermera Filmhögskolan, i Göteborg.

2006-2010 ingick Du Rées i forskningsprojektet "Passionen för det reala" vid Göteborgs universitet. I studien "Dokument - Verklighet - Sanning" återkom Du Rées till det motiv som var bakgrunden till hans första dokumentärfilm, användningen av den rörliga bilden i samband med rättegångar mot demonstranter, något som åter blivit aktuellt efter kravallerna på Vasaplatsen 2001. Demonstrationerna gällde denna gång EU:s toppmöte i Göteborg med Georg W. Bush som gäst. I samband med detta gjorde Du Rées även essäfilmen Skotten på Vasaplatsen där han formulerade sex kriterier för hur medier och rättsväsendet bör förhålla sig till dokumentärt filmmaterial.

Det blev fortsatta forskningsprojekt om film och rörlig bild för Du Rées del. Efter pensioneringen 2012 utsågs Göran Du Rées till ledamot i Lauritzenska stiftelsens styrelse för filmhistorisk forskning samt till en av ordförandena i Sveriges Filmregissörer/Teaterförbundet för Scen och Film.

Bengt Forslund (2015), redigerad 2019