Malacca (1987)

Media (2 st)

Originaltitel	Malacca
Svensk premiärtitel	Malacca

Regi	Vilgot Sjöman
Manus	Vilgot Sjöman
Producent	Anders Birkeland
Foto	Tony Forsberg
Musik	Franz Schubert
Scenograf	Anders Barréus
Klippning	Thomas Holéwa
Ljudtekniker	Nivat Sumnengsanor Peter Ekvall Mats Krüger
Regiassistent	Paijong Laisakul
Scripta	Paijong Laisakul
Inspelningsledare	Anders Holt
Produktionsassistent	Knit Kraisi Phadungthai
B-foto	Thomas Holéwa
Rekvisita	Mikael Westerlund (som Micke Westerlund)
Kläder	Hedvig Andér
Smink	Marianne Lindberg Lotta Petersson
Ljudassistent	Chay Khongkratoke
Mixning	Berndt Frithiof

Gunilla Olsson	Kajsa
Charlotta Larsson	Madelaine
Kjell Bergqvist	Svenne
Carl-Gustaf Lindstedt	analytikern
Marc Klein-Essink	holländaren
Per Myrberg	fadern
Hanna Fernholm	Kajsa som liten
Kraisakdee	"påven"
Boo Vibulnant	Mario
Nok	Lek
Ann	Taew
Manas Boonyakiat	Leks mor
Kasem Sapavasu	munken
Margaret Miller	tandläkaren

Produktionsbolag	FilmStallet AB
	Sveriges Television AB TV2
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
	Vilgot Sjöman
Distributör i Sverige (35 mm)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1987
Laboratorium	AB Film-Labor
	FilmTeknik AB
Rekvisita	Tum & Pang

Kajsa är inställd på att gå i psykoanalys. Hon är uppe hos analytikern och frågar om villkoren. Det är väntetid och hon åker till Asien. Sju månader senare är hon tillbaka.

I en inre monolog berättar hon att hon har ett heroinpaket gömt i Thailand. Hon tycker att det är ett svaghetstecken att gå i analys, men har ändå lånat pengar för det. Hon berättar att hon är med barn, fast med fel karl.

Vi förflyttas till en strand i Thailand. Kajsa är där med väninnan Madelaine. Kajsa flirtar med en holländsk kille som presenterar dem för Pope, smugglare, mördare, en hantlangare till den störtade Pol Pot. Tjejerna har förlorat pass och pengar. Madelaine är fräckare än Kajsa, vågar mer. Kajsa försöker hela tiden intala sig att "världen är inte farlig". Madelaine bjuder ut sig till Pope för pengar, och när Kajsa blir arg fräser hon att Kajsa inte är hennes morsa.

På stranden är också Sixten Svensson, en exilsvensk som har en billig bar inne i Bangkok. Han berättar om asiatiskornas erotiska konster, de tvålar in killarna och masserar dem med "murvan". Sedan Kajsa avvisat holländaren blir hon vittne till att han ligger med Madelaine i stället.

Kajsa har somnat på analytikersoffan och i sömnen talat om kyrkofadern Augustinus. Han står för hennes far, som uppfostrat henne ensam, hennes mor ville inte veta av barnet. Fadern var en fin, kultiverad man som spelade cello, han ville bli präst men blev teosof och ville förena det bästa i kristendomen och buddhismen. Han romantiserade Asien, inser Kajsa. Detta berättas i olika omgångar längre fram i filmen.

I Thailand blir Kajsa nattetid vittne till att Pope och de andra knuffar någon i vattnet, plockar ut något ur hans ändtarm och släpar iväg med den livlösa kroppen. Hon tror sig ha blivit vittne till ett mord, men Madelaine avvisar hånfullt tanken. Madelaine följer med de andra på ett party och Kajsa bestämmer sig för att åka till Malacka. Det blir dock inte av, chauffören kör fel när hon ska till järnvägsstationen.

När Madelaine körs tillbaka från partyt är hon blodig men vill inte berätta vad som hänt. Längst ned i hennes ryggsäck hittar Kajsa ett paket, ett skrin fyllt med heroin. Innehavet kan ge 25 års fängelse. Någon har lagt dit det. Madelaine ser det som en hämnd för att hon inte velat ligga med alla.

Till psykoanalytikern säger Kajsa att de kastade paketet men det är lögn. Hon behöll det. Kanske för att värdet 2 miljoner var alltför frestande, kanske som en möjlighet att pressa Pope att hjälpa dem med pass och pengar.

De tar bussen in till Bangkok. Inne i staden ser Madelaine en bekant och hoppar av bussen. Kajsa blir lämnad ensam också med hennes ryggsäck. Hon tar sig till Sixten Svenssons bar "The Prim Rose" (Gullvivan). Han är misstänksam mot henne först, ser henne som en typisk svensk moralist och blåstrumpa, men här gäller andra villkor än hemma. Han försöker sköta sin bar så anständigt det går, säger han, tjejerna går på kontroll varje vecka. Kajsas skepsis minskar knappast.

Sixten ska visa henne stan, och de hamnar på ett kombinerat horhus och badinrättning. Kajsa provocerar honom att ta bodymassage, som han tidigare berättat om. I fantasin ser hon sin far bli inlöddrad av två nakna thailändskor.

Sixten avstår dock i sista stund. Han ska köra Kajsa till hennes guesthouse, men de måste hämta ryggsäckarna på Gullvivan. Hon påminner honom om "juvelerna", dvs knarket som hon låst in i hans kassaskåp. På Gullvivan finner han Madelaine, hög av hasch, men också Pope, som i släptåg har "Paddan", en lokal gangster som Sixten är skyldig beskyddarpengar. Pope upptäcker Kajsa i bilen. Han vill träffa henne men hon svarar undvikande.

"Nästa byte det är jag", säger hon när Sixten frågar vad Pope ville. Hon vill inte stanna och sova på balkongen med Madelaine och barflickorna. Sixten berättar om "Paddan": att han är kung på gatan, ett as som köper upp småflickor.

De åker till en bungalow som ligger mitt i en damm. Sixten ger henne ett brev som hon fått eftersänt, det är besked att hon fått tid hos psykoanalytikern. "Psykoanalys" vad i helvete är det?" säger Sixten. "Gud vad jag älskar dig för dom orden", säger Kajsa.

De ligger med varann. Kajsa får aldrig nog. Hon har tio år att ta igen, säger hon. Senare berättar hon om sin far; i hans liv fanns inga underliv, bara själslig förfining. Sixten säger att han väntar på rätta tillfället att sälja baren och flytta hem. Han friar till Kajsa. Hon blir alldeles ställd.

Sixten åker tillbaka till baren. Där finner han Madelaine blodig; hon har blivit misshandlad. Han tar med henne till bungalowen. Kajsa är inte kvar, hon har lämnat en "skuldfrisedel": han behöver inte ta hand om henne. Sixten får ett raseriutbrott och slår sönder en stol.

Hos psykoanalytikern berättar Kajsa att hon är inställd på abort. Dessutom har hon fått ett telegram att thailändska polisen hittat en svårt sargad, oidentifierad död kvinnokropp. Kajsa fruktar att det är Madelaine. Hon vill åka tillbaka, om inte annat så för att slåss med sin egen rädsla. Psykoanalytikern undrar om hon inte kan göra det på hans mottagning, hon behövs egentligen inte där nere. Hon åker i alla fall. Hon har Madelaines tandkort.

På Gullvivan finns Madelaines ryggsäck, som är blodig. Sixten bor ihop med Lek nu, flickan från badinrättningen. Mötet mellan henne och Kajsa blir ansträngt, liksom mötet mellan Kajsa och Sixten. Han tar med henne ut till bungalowen, där hon gömt knarket på botten av dammen.

Hon förklarar att hon behållit det för att ha en hållhake på Pope, men Sixten blir upprörd: vill hon springa på rakkniven, hon också. Sedan hon berättat att hon är med barn, undrar Sixten om det är dags att börja betala underhåll. Hon säger anklagande att han håller ihop med Lek.

På ett lyxhotell stöter Sixten ihop med "Paddan", som han är skyldig pengar. Kajsa visar skrinet med knark för Pope. Hon har en idé: att transportera det till Sverige i Madelaines döda kropp. Han vet inget om någon död kropp, säger han, men han är påtagligt nervös. Det är hans familjeemblem på skrinet. De går till bårhuset, men ansiktet på liket är sönderbränt och ingen kan utföra identifieringen.

Sixten menar att alla är korrumperade och skaffar fram en kvinnlig västerländsk tandläkare, som säger att det inte är Madelaine. När Kajsa inte vill tro henne, undrar tandläkaren om Kajsa vill att det ska vara hennes vän. Kajsa erkänner för sig själv: ja, det ville hon.

Pope tycks bli lättad över att det inte var Madelaines kropp. Han har ryktesvägen hört att hon följde med en rik amerikan till Hong Kong. Kajsa berättar för Sixten att hon bestämt sig för abort och han blir ledsen: "Du tycker inte att jag duger som pappa." Hon menar att han är fel för henne och hon för honom. Han säger att hon inte är fel för honom. Men hon vill inte leva som ensamförälder, som hennes pappa.

Sixten har fått uppgift om att de hittat ännu en död kvinna, men Kajsa vill inte göra om samma procedur en gång till. Madelaine, var hon än finns, måste leva sitt eget liv utan hennes inblandning.

Psykoanalytikern undrar vilka känslor den insikten ger. "Hemskt" säger hon och börjar gråta. Hon saknar det levande hos Madelaine, det hon var avundsjuk på. Hon vill inte fastna, som sin far, han som hade ett barn som bara han rådde över. Nu tycker hon att hon gör likadant.

Hon berättar att hon blev till på en båt som hette Malacca. Hennes pappa blev förförd av en servitris. Hon har två dagar på sig att bestämma sig hur hon ska göra.

Censurnummer	126587
Datum	1987-01-13
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	3157 meter
Kommentar	Aktlängder: 590-500-481-515-562-509

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Dolby Stereo
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Eastman Color
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	3157 meter
Längd i minuter	115 min
Akter	6 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Recensenterna var lite tveksamma inför Vilgot Sjömans blandning av thriller och psykoanalytisk studie, och med ett frustrerat svenskt världssamvete placerat mitt i den thailändska könshandeln. Men även om det fanns reservationer inför sexskildringarna, som någon upplevde som snaskiga i överkant, tyckte ändå de flesta att Malacca hade tillräckligt intressanta sidor för att göra den till den bästa Sjöman-filmen på länge.

Jurgen Schildt, AB: "Gunilla Olsson är utomordentlig och avklarnad i den centralaste av rollerna: på en gång utbrytare och instängd, skadskjuten och klipsk och melankolisk. Den som samlar på falska tonfall och skruvade replikföringar spetsar i hennes fall öronen förgäves.

Vilgot Sjömans Malacca-film har blivit både en thriller och en konfliktskildring, både en loggbok och ett studium av det ambulerande släkte som förr benämndes hippies och i dag ryggsäcksfolket. Den stretar åt flera håll. Då och då blir den suddig i sin logik och sina förlopp och orsakssammanhang.

Summan liknar en skvader. En fyllig skvader visserligen.

Men likafullt en sevärd och exotisk och samvetsöm sådan."

Hanserik Hjertén, DN: "Ni kan naturligtvis fråga vad i all världen detta är för något. Enklaste svaret är väl att det är en äkta Sjömanblandning på gott och ont, som i vanlig ordning försöker säga lite för mycket.

Som thriller är det för ogenomfört och haltande. Som själshistoria för tamt, med Carl Gustaf Lindstedt i en psykiaterroll som liknar ett revynummer.

Kvinnoförtrycket, där en thailändska måste hora ihop försörjningen för hela familjen, är väl bara hjälpligt belyst. Och hur är det - återser vi inte den storögde nyckelhålstittaren Sjöman i de bokstavligen intvålade bordellscenerna?

Jovisst är det så. Ändå kan jag någonstans inte låta bli att tycka om filmen i sin saliga blandning. Den är i alla fall Sjömans mest levande på länge. Och den förtjänsten får nog huvudsakligen tillskrivas Gunilla Olsson.

Hennes varma, generösa ansikte fyller många av de närbilder som Sjöman och fotografen Tony Forsberg arbetar med i Malacca. Gunilla Olssons Kajsa speglar med hela blodomloppet den svenska vilsenhet i världen som jag antar Sjöman är ute efter. Och som tillsammans med Kjell Bergqvists barägare kan ta sig ganska underhållande uttryck emellanåt."

Anders Ahlberg, Expr: "Sjömans verkliga tillkortakommande är att han inte bestämt sig för om psykologin eller thrillern är viktigast.

Varken Gunilla Olsson som Kajsa, eller Charlotta Larsson, i den betydligt mindre rollen som Madelaine, kan handskas med de fyrkantiga och ofta underliga repliker Vilgot Sjöman lägger i deras munnar. Kjell Bergqvist däremot lyckas göra en intressant och övertygande figur av hallicken Sixten. Och Carl Gustaf Lindstedts lilla psykologroll är mästerlig.

Sexualiteten är ett huvudtema i Malacca men också ett huvudproblem för Vilgot Sjöman. När han tappar greppet om det blir filmen obehaglig och kladdig. Ett exempel: i en stark scen när Kajsa möter Sixten första gången, berättar han, med det grövsta förakt, om 'sina' thailändska flickor, hur de kan massera in kunderna med tvål över hela kroppen, med sina sköten. Sixten står svettig, orakad, bakfull i en trasig nätundertröja och skitiga jeans. Bakom honom sitter hans flickor, skygga, sminkade och uppklädda som dockor. Kontrasten är bedövande. Sixtens ord etsar sig in i åskådaren.

Men Sjöman följer flickorna och deras kunder in i bordellen och fotograferar tvålmassagen, snett uppifrån och drar oss i publiken med som pornografer. Det blir bara slipprigt."

Hans Schiller, SvD: "Vad som gör Malacca tämligen uthärdlig till skillnad från de fyra föregående filmerna är att Sjöman den här gången i alla fall har ett motiv, en anledning, och kring den bygger en acceptabel berättarstruktur. Att sedan upplösningen är lånad från Orson Welles Citizen Kane, där en kälke vid namn Rosebud var orsaken till alltsammans, må vara hänt. Därför skall vi inte här avslöja vad Malacca egentligen står för.

Men inte är Vilgot Sjömans Malacca någon stor eller ens särdeles sevärd film. Den hade varit en löftesrik debut om den hade varit gjord av en fjunig 20-åring med ont om pengar. Nu känns den snäll trots sin handling, lite corny och strängt taget en ganska onödig bedrift av en filmskapare som ändå var en välkommen och stimulerande provokatör på 60-talet med bland annat 491 och Nyfiken-filmerna."

Astrid Söderbergh-Widding, Chaplin: "'Ett psykodrama har rätt att vara hur tafatt det vill' - dessa ord ur boken 'Sjöman om film' (à propos Jean Rouch) kunde man frestas att tillämpa på Sjömans egen Malacca.

Det är en film som, tack vare sin kluvenhet och sin splittring väcker en kluvenhet också hos åskådaren, och när jag sätter mig att skriva om den, är det invändningarna som först dyker upp. Här finns den karakteristiskt sjömanska spänningen mellan fiktivt och faktiskt, som i bästa fall kan skapa en Nyfiken ¿ gul, men som i Malacca bara ger känslan av att berättelse(r)n(a) i filmen, trots flera vitala aspekter, drar åt för många håll. Filmen saknar riktning, och fungerar därför inte som en helhet."

Jan Aghed, SDS: "Dialogen är inte bra, spelet onaturligt. De infödda kvinnorna kan påräkna en viss socialpsykologisk inlevelse från Sjömans sida, men de asiatiska männen i framträdande biroller är utan undantag opålitliga och slemmiga figurer, schabloner från den hollywoodska gangstermelodramens typologi. (-) Ska svensk s k auteurfilm se ut så här vete sjutton om inte filmer byggda på romaner är att föredra, av det enkla skälet att litterär fiktion med den begreppsvärld och de berättarmekanismer som utmärker Malacca aldrig skulle ha nått längre än bensinmackarnas bokhyllor."

Kommentar Svensk filmografi

Vilgot Sjöman (f 1924) skrev i Dagens Nyheter (1987-02-07) en artikel om sin film som en typisk "auteur-film", dvs en film där hela hans konstnärliga tematik finns komprimerad. I Söndags-Expressen 1987-02-08) skrev han om bakgrunden till filmen och om inspelningen.

Malacca visades första gången offentligt på Göteborg Film Festival 1987-02-08.

	Bangkok	Thailand
	Koh Samui	Thailand
	Stockholm	Sverige

Sverigepremiär	1987-02-09	Fågel Blå	Stockholm	Sverige	115 min
	1987-02-09	Hagabion	Göteborg	Sverige	115 min
TV-visning	1992-08-21	TV2		Sverige

Originaltitel	Opus 163
Kompositör	Franz Schubert

Originaltitel	Så skimrande var aldrig havet
Kompositör	Evert Taube
Textförfattare	Evert Taube

DK Drama

DK Droger

DK Roadmovie

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	3150

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	16 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Typ	I-band effekter
Bärare	17,5 mm

Typ	Ljussättningsinformation
Bärare	Kassett

Typ	Slutmix
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	MALACCA en thriller
Tryckeri	Uddenholms offset
Affischdesign	Ermalm's egenart

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	MALACCA en thriller
Affischdesign	Ermalm's egenart

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Synopsis
Manustitel	Five o'clock in Bangkok. (Arbetsnamn). Skiss till en film för bio och TV. Vilgot Sjöman.
Omfång	22 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Första versionen (grundstommen). Five o'clock in Bangkok. En bildberättelse skriven för TV och bioduk. Av Vilgot Sjöman.
Omfång	170 s. Inledning och Rollista (7 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Version 2. Ett filmmanuskript. Vilgot Sjöman.
Omfång	119 s. Efterord (2 s.) +4 s. roll-, insp.platser-, sekvenslista, lista över medv. per sekvens
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Omfång	22 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Dialoglista.
Omfång	43 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Dialoglista.
Omfång	43 s.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	16
Färg papper	SET
Bakombild papper	15
Dia	SET
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Övrigt tryck
Språk	Svenska