Res aldrig på enkel biljett (1987)

Media (2 st)

Den här filmen finns i distribution hos någon annan än Filminstitutet. För bokning av filmen, kontakta aktuell distributör direkt. Se längre ned på sidan under rubriken ”Bolag”.

Det är natt i en avlägsen och dyster framtid. Smutsiga, trasiga och av livet misshandlade människor ligger och sover bredvid och på varandra, svagt upplysta av brinnande facklor. En man slipar en yxa med vilken han sedan utan närmare rättegång hugger handen av en annan man för ett icke namngivet brott.

I detta tröstlösa slumområde, dit solen aldrig når, har småföretagare, horor, könsläkare, kotknackare och porslinsreparatörer sin hemvist.

Här har även en man som kallas Investigatorn sitt kontor. Han är en bitter person som påminner om figurer i vår egen tids berättelser om brott och straff, en undersökare, en mullvad som gräver sig fram bland fakta och fiktion, ofta misshandlad, alltid hungrig och pank; ständigt jagad av portvakten för den obetalda hyran.

Av sin fader, som lärt honom hans föga glamorösa yrke, har han fått en revolver och en kula, tänkt som en sista utväg ur misären. Han utnyttjar dock inte denna reträtt utan skjuter i stället ned en tavla på väggen.

En som tycks ha funnit ett alternativ för människospillrorna ur livströttheten och eländet är den nye ledaren, illusionisten Den store Hassan, som i glättiga och hoppingivande reklaminslag i tv säger sig ha uppfunnit en apparat som kan teletransportera människor till andra och bättre världar.

Efter att drucken ha släpats på rygg genom mörka katakomber, där människor grävts ned så att bara huvudet är ovan jord, anländer Investigatorn till sitt kontor där två av Hassans yxbeväpnade hantlangare, s k assassiner, bryter sig in. De frågar ut honom om en kvinna, men då han inte kan ge dem några svar hugger de av fingrarna på hans vänsterhand. han lyckas dock skjuta den ene medan den andre flyr.

Då det återigen knackar på dörren är det en ung kvinna som vill ta hans tjänster i anspråk. Innan hon hinner meddela sitt ärende exploderar Investigatorns kontor. Ena stunden ligger flickan skadad, till synes medvetslös, i den andra är hon spårlöst försvunnen och ersatt av en papperslapp på vilken det står "Den 3:e juni". Detta visar sig vara namnet på en restaurang, uppkallad efter den minnesvärda dag tolv år tidigare då jordbruksprodukterna från den omgivande landsbygden för första gången blev godkända som människoföda.

Investigatorn finner henne på restaurangen och för henne till ett gömställe. Flickan kan där berätta att hon tidigare arbetat hos sin farbror, Den store Hassan, och att hon upptäckt att teletransporteringarna bara är en bluff. Hon vet inte vad som händer med människorna som teletransporteras, bara att det är något fruktansvärt.

På flykt i de mörka tunnlarna blir Investigatorn överfallen av en assassin som flickan dock lyckas döda med ett välriktat yxhugg i ryggen. När Investigatorn så kräver att få reda på varför de är förföljda och vad hans uppdrag består i får han till svar att han ska ta reda på vad som händer med människorna som teletransporteras.

Den docklika och skenbart oskuldsfulla flickan visar sig vara falsk. Investigatorn vaknar upp hemma hos Hassan, som med en injektion bjuder honom på en resa till Paradiset, ett paradis med drömmerier och sexuella lockelser han dock tack vare sin utbildning avslöjar som konstgjort.

Beväpnad med en kamera och sin kunskap om det tunnelsystem som leder till Hassan beger sig Investigatorn iväg för att skaffa bevis för vad som sker med människorna. De bilder han tar på nakna, blodiga kroppar som mals sönder i en köttkvarn är dock för ljussvaga för att kunna användas.

Ständigt förföljd av assassiner beger han sig utklädd till glädjekvarteren, där han i ett kyffigt hotellrum väntar på att flickan förklädd till hora "invärtes" ska överlämna tre mikropunkter med bevis. Flickan kommer direkt från Hassan. När de älskar på jakt efter mikropunkterna som göms i flickans sköte går sängen sönder och fattar eld. De flyr genom en tunnel därifrån.

Investigatorn försöker på gatan desperat hindra människor som nedgångna men förhoppningsfulla köar för att teletransporteras till Sydpolen, som enligt utspridda reklamlappar har värmts upp och där det finns ny mark för alla.

Investigatorn och flickan tar sin tillflykt till ett ensligt beläget gravkapell. Medan assassiner samlas utanför återupptar de älskandet. Investigatorn inser snart att det aldrig har funnits några mikropunkter, att han är förrådd och att han endast varit ett redskap i en stor komplott.

När det knackar på dörren kliver flickan ned i en kista för att som flera gånger tidigare försvinna. I sin sökan efter en ny tillvaro lägger sig Investigatorn också i en kista, som börjar brinna. "Paradiset var en fälla, kärleken en bluff och ingen ville veta sanningen."

Pressreaktion Svensk filmografi

Res aldrig på enkel biljett mottogs ganska svalt av kritiken. Medan scenografin ofta framhölls som verkningsfull och fantasirik, tenderade åsikterna vad gäller manus och skådespelarinsatser att bli negativa.

Sven-Erik Torhell, SDS: "En svensk Blade Runner, fast utan den amerikanska filmens dynamik och raka handling. Så kan Res aldrig på enkel biljett karaktäriseras. Därmed också sagt att dess starkaste verkningsmedel är scenografin, signerad Carl Johan De Geer, och den däri djupt uttryckta helvetesvisionen. (-) Men film är ju en helhet av olika konstnärliga element och Res aldrig på enkel biljett blir helt enkelt för tung i gumpen av sina genomarbetade fonder; allt blir mäktig vision. Det slår inga gnistor eller utvecklas dynamik mellan de oförmedlade scenbilderna, vilket får skyllas på både sävlig klippning, ofullgånget skådespeleri och inte minst ett otympligt manus som i dialogerna klingar för mycket av läst litterär text.

Bristen på energi och rörelse svarar möjligen väl mot Alexanderssons och De Geers pessimistiska syn på människa och samhälle men förtar tyvärr mycket av provokationernas och skändligheternas kraft."

Björn Samuelsson, AB: "Visst kan man imponeras av kvantiteten cinematografiska slummiljöer som Alexandersson/De Geer lyckas utvinna ur sin ateljé på Söder i Stockholm. Visst är det roligare med herrarnas pubertala djärvhet och totala brist på självkritik än den svenska filmens gängse hallstämplade konstnärliga förutsägbarhet eller populism.

Men i den filmiska gottboden av smaskigheter och snaskigheter, i denna skådespelarmässiga skäggstubbsteater av bitvis pinsamt slag, letar man förgäves efter den fasta punkt, varifrån filmen får en riktning mot något annat än sig själv."

Hanserik Hjertén, DN: "Det är en framtidsfantasi med tillvaron förvandlad till en soptipp. Folk lever som djur i skräphögarna. Dessutom tycks mänskligheten hotad av en gigantisk mordkomplott.

En investigator, ett slags privatdeckare, försöker komma komplotten på spåren, men han förirrar sig in i helvetets avgrunder genom den fatala roll en kvinna spelar.

Detta är ett hederligt och med reservationer försett försök att beskriva innehållet i en film vars innehåll är rätt så obeskrivbart. Det enda man är säker på är att man knappast tidigare skådat en mera kompromisslös nattsvärta på bio.

Med investigatorn travar vi genom ändlöst halvskumma bilder där monotonin bara bryts av att han kopulerar med kvinnan eller blodiga människokroppar mals ner i en köttkvarn.

Låt mig då säga att kompromisslöshet imponerar alltid, särskilt om den kommer från den notoriskt fala filmbranschen. Men paret Alexandersson-De Geer har tappat bort något viktigt i sammanhanget.

Även helvetet måste, dramaturgiskt sett, ha sina variationer och kontraster. Annars blir det tråkigt, och det är ett annat helvete.

Res aldrig på enkel biljett är ett slags nersläckt äckelorgie som tröttar ut även den intresserade. En viss galghumor kan blinka till ibland på soptippen, men alltför sällan."

Helena von Zweigbergk, Expr: "Och kanske allvaret hänger alltför tungt över Res aldrig på enkel biljett för att man ska kunna svälja den helt. Jag saknade humorn, lättsinnet. Eller kanske en mer driven berättelse, något som för historien mer framåt. Miljön blir här mer än handlingen. Det blir lite småtråkigt, trots att jag ofta tänkte 'Det här var ju fantastiskt påhittigt' eller 'Vilken genialisk tanke och bildidé'.

Det blir mer av att tycka om filmen i teori än praktik. Idéerna var för sig, mer än som utförd helhet.

Det är ändå befriande med svartsyn i allt rentvättat, trevligt myspys. Det har vi väl, till skillnad från de stackarna i filmen, fortfarande råd med."

Astrid Söderbergh Widding, Chaplin: "Men filmen själv är också i hög grad subversiv - undergrävande - främst genom sin svarta humor, som säkerligen är huvudorsaken till att alla duons filmer så ofta betraktats som stötande. Ty (med Magnus Hedlunds ord) 'satiren, som alltid är begränsad, riktad mot ett visst mål, åtnjuter allmän uppskattning, medan sådan humor som får hela ens världsbild att rasa samman, betraktas med misstanke och förakt'. Detta till trots - eller kanske just därför - är Alexanderssons och De Geers produktioner något av det märkligaste och mest spännande i den svenska filmen.

Som ett postskriptum bör nämnas de båda kortfilmer som också har premiär i sammanhanget. Alexandersson/De Geers egna Den perforerade epoken från 1985 - en underfundig historia om utgrävningen av Meyerateljéerna år 2065 - och Ingela Broviks och Gunnar Bergdahls 'filmiska programblad' Diskbänkssurrealister. Den senare är en informationsrik beskrivning av Meyerateljéerna och de filmer som producerats där, men dessvärre, likt de flesta programblad, reducerande i sina tolkningar. Ett citat ur Den perforerade epoken vore egentligen en bättre sammanfattning av de båda filmmakarnas produktioner: 'Det här är det enda sättet att skildra det på.'"

Hans Schiller, SvD: "Res aldrig på enkel biljett är således ett som helhet skäligen ointressant nummer där det dock finns ett och annat komiskt nerslag, en amatöristisk produkt som möjligen med sitt vägval uppenbarar fler fel inom den etablerade svenska filmen än den bidrar med nya och positiva värden."

Kommentar Svensk filmografi

Res aldrig på enkel biljett innebar det tredje och dittills största långfilmsprojektet för samarbetspartnerna Håkan Alexandersson (f 1940) och Carl Johan De Geer (f 1938). Deras tidigare långfilmer var Tvätten (1985/16) och Spårvagn till havet (1987/2). Paret gjorde sig känt redan på 1970-talet genom TV-serier för barn som Tårtan (1973) och Doktor Krall (1974), vilka tack vare sina bisarra figurer och vansinniga berättelser fick något av kultstatus även i vuxenkretsar.

Filmen bygger på De Geers roman "Kyss mej dödligt" som utkom 1985. Boktiteln är en direkt översättning av Mickey Spillanes hårdkokta Mike Hammer-deckare "Kiss Me, Deadly" (1953), filmatiserad av Robert Aldrich 1955 med samma titel, och utgör redan i sig själv således en referens till en av de genrer varifrån den genreöverskridande Res aldrig på enkel biljett tar sin utgångspunkt.

Kompositörerna Jakov Dekanosov och Heinrich Pföltz, som står upptagna i musikförteckningen, är i själva verket en och samma person. Bakom pseudonymerna döljer sig huvudrollsinnehavaren, sångaren Mikael Samuelson (f 1951).

Inspelningen ägde rum i de med Alexandersson/De Geer så förknippade Meyer-ateljéerna på Västmannagatan 81 i Stockholm, men även bl a på en soptipp i Hammarby, i en gruva under Atlas Copco i Sickla och på Millesgården (som förvandlades till Hassans hem).

För det planeringsstöd som Filminstitutet tilldelade Alexandersson/De Geer för Res aldrig på enkel biljett gjorde paret i stället en kortfilm på tolv minuter. Res aldrig..., som premiärvisades vid Göteborgs filmfestival 1987.

Som ett programblad i filmisk form till Res aldrig på enkel biljett fungerade den 27 minuter långa Diskbänkssurrealister, gjord av Gunnar Bergdahl och Ingela Brovik. Den är ett försök att fånga filmskaparna Alexandersson/De Geer och samtidigt en beskrivning av Meyer-ateljéerna och de filmer som spelats in där. Förutom av Diskbänkssurrealister åtföljdes Res aldrig på enkel biljett vid premiären av den 14 minuter långa Den perforerade epoken, en kortfilm från 1985 av Alexandersson och De Geer om utgrävningarna av Meyer-ateljéerna år 2065.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se