Bröderna Mozart (1986)

Media (2 st)

Galen fars om regissör som bryter mot operans inövade rutiner och later när han sätter upp Mozarts Don Juan. Den anarkistiskt lekfulla Suzanne Osten vann en guldbagge för bästa regi.

Efter den mörka debuten Mamma (1982), om den förhindrade filmaren Gerd Osten, överraskade Suzanne Osten med en lekfull operakomedi som sin andra film. Men frågan är om inte Bröderna Mozart är en fundamentalt ostensk tilldragelse, överraskande inte så mycket för sin karaktär som för sina rikt varierade kvaliteter.

I händelsernas hopplösa centrum står regissören Walter (Etienne Glaser) som vill öppna upp operans värld, komma bort från tradition och konvention, men hela tiden stöter på patrull i vad han upplever som en djupt konservativ arbetsmiljö. Ämnet känns typiskt för Osten, som genom hela sitt konstnärskap velat rucka på publikens och de medverkandes föreställningar.

Att hon här valde operan före teatern berodde kanske på en vilja att distansera sig en smula, men nog ännu mer på att hierarkin i operans värld är tydligare. I alla är det intrycket man får av Bröderna Mozart. Särskilt orkesterns individer förfasas över regissörens metod; på jobbet befinner de sig som musiker, inte människor. De undanber sig alla andra skapande uppgifter och beskriver den nya arbetsplatsen som "en filial till After Dark". Regissören jobbar i ständig motvind.

Men Walter är bara delvis Ostens alter ego. Han är samtidigt den kvinnliga blickens lek med det manliga konstnärsgeniet, utmärkt bland annat genom bakomfilmsteamets beundrande kamera (en ung Amanda Ooms i underhållande roll), inför vilken även regissören tycks plötsligt medveten om en större offentlighet, eller genom hans sätt att som Don Juan själv bejaka erotiken för att manipulera eller förföra sångare och aktörer.

I denna djupt auktoritära miljö av människor som längtar efter att betyda något gör inte minst Lena T Hansson ett paradnummer som den underbart neurotiska donna Anna, ovanligt medgörlig och behagsjuk. Men sångpedagogen är inte sen att träda in till hennes försvar: "han vill offra din röst på teaterkladdets altare", utled på att regissören hela tiden vill smutsa ner och stöka till.

Det är inte alltid lika roligt, men ofta. Osten lånar från Milos Formans Taking off, hon inspireras av Fellinis förmåga att med passion "låtsas föreställa" och hon slår i dörrarna som bitvis Bröderna Marx, de sistnämnda även ansvariga för titeln.

Som så ofta hos Osten handlar det om konsten att våga leka, att bejaka tillvaron i stället för att låta sig anpassas och stänga ute sitt jag. Hon balanserar hela tiden på rätt sida ledarskapslingot. På ett djupare plan är det den nyanserade fördomsfriheten som utgör Ostens storhet. Samtidigt som hon demaskerar konstens besvärliga människor, later och hierarkier, utforskar hon genuint det konstnärliga uttrycket. Samtidigt som hon verkar postmodernistiskt och utpräglat feministiskt vet hon att ta in och värdera även den förhärskande kulturen. Sett ur ett nutidsperspektiv är det alltför ovanligt.

Medan Etienne Glaser fick nöja sig med en nominering i regissörsrollen, skåpade Suzanne Osten ut självaste Mai Zetterling (Amorosa) och Bo Widerberg (Ormens väg på hälleberget) och vann en guldbagge för bästa regi.

Hennes succé försämrades inte av den allmänna kräftgången i svensk film under 1980-talet. Britta Svensson i Expressen var en av flera som såg ett ovanligt, lysande genombrott. "Man lämnar biosalongen alldeles gråtfärdig av glädje. Sånt här får man ju inte göra, om Svensk Filmindustri och Jantelagen får råda."

Jon Asp (2015)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Läs mer om denna film i vår artikel "Affischarkivet – en unik konstsamling"

Läs mer om denna film i vår artikel "Arior på vita duken"

Ladda ner filmhandledningen

Hör mer om denna film i vår podd "Svenska filmminnen"

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Originaltitel	Bröderna Mozart
Svensk premiärtitel	Bröderna Mozart
Internationell titel	The Mozart Brothers
Distributionstitel	Brødrene Mozart (Danmark) Brødrene Mozart (Norge) Les frères Mozart (Frankrike) The Mozart Brothers (USA)
Videotitel i Sverige	Bröderna Mozart

Regi	Suzanne Osten
Manus	Etienne Glaser Suzanne Osten Niklas Rådström
Producent	Göran Lindström
Foto	Hans Welin
Musik	Björn J:son Lindh
Scenograf	Roland Söderberg
Klippning	Lars Hagström
Ljudtekniker	Klas Engström Jean-Frédéric Axelsson
Regiassistent	Finn Zandén
Röstregi	Linda Weiss (Roy Hart Theatre)
Scripta	Gunilla Jakobson
Produktionsassistent	Gabriella Seward Ulf Nilsson Maria Håård Kerstin Odhenkrans (som Kerstin Odencrantz) Hans Rudin (Operan i Stockholm)
Pressinformation	Monica Sparby
B-foto	Solveig Warner
Stillbildsfoto	Mikael Wahlberg
Elektriker	Bengt Lundgren Börje Larsson
Passare	Mats Ardström
Videooperatör	Ulf Nilsson (Video-Nu)
Ljussättare	Leif Lindholm
Negativklippning	Christina Jernström
Musikarrangör	László Horváth Okko Kamu Josef Knips Philip Zandén
Orkester	Radiosymfonikerna
Dirigent	Okko Kamu
Instrumentalist	László Horváth (piano)
Musiktekniker	Håkan Wollgård
Dekormålare	Frida Thofelt My Leffler
Rekvisita	Elisabeth von Koch
Kläder	Eva Fänge Eva Rizell Görel Engstrand (operakostym) Lotta Melanton (operakostym)
Smink	Eva Fänge Eva Rizell Helena Ekenger (assistent)
Byggledare	Peter Scott
Klädassistent	Maria Geber Lena Wrange-Bouic Lotta Pehrsson (operakostym) Zoë Bordén (operakostym) Lotta Ehrén (operakostym) Ellen Hedberg (operakostym) Jörgen Melanton (operakostym)
Ljudläggning	Klas Engström Ulf Darin
Synkläggning	Stephan Apelgren
Mixning	Sven Fahlén
Övrig medarbetare	Richard Pilat (sånginstudering) Christer Themptander (affisch)

Etienne Glaser	Walter, regissör
Philip Zandén	Flemming, repetitör
Henry Bronett	Fritz, scenograf
Loa Falkman	Eskil/don Juan
Agneta Ekmanner	Marian/donna Elvira		(sång: Elisabeth Erikson)
Lena T. Hansson	Ia/donna Anna		(sång: Iwa Sörenson)
Helge Skoog	Olof/don Ottavio		(sång: Gösta Zachrisson)
Grith Fjeldemose	Therés/Zerlina
Rune Zetterström	Lennart/Leporello
Niklas Ek	Georg/guvernören, donna Annas far		(sång: Rune Zetterström)
Krister St. Hill	Ulf/Mazetto
Gudrun Henricsson	Ottilia, sångpedagog
Malin Ek	Malla, växeltelefonisten
Anders Clason	teaterchefen
Amanda Ooms	Susan, medlem av videoteamet
Björn Kjellman	Håkan, medlem av videoteamet
Iwar Wiklander	teaterns tekniske chef
Lars Hansson	scenarbetare
Lars Wiik	scenarbetare
Saara Salminen	städare
M.A. Numminen	städare
Pedro Hietanen	städare
Ann Petrén	arg dam
Okko Kamu	dirigent
Ana-Yrsa Falenius	oboist
Henric Holmberg	violinist, fackrepresentant
Björn Gedda	kontrabasist
Nils Gredeby	klarinettist
Inga Sarri	klarinettist
Bo Samuelson	Hjalmar, hornist
Marian Gräns	hornist
Iwa Boman	flöjtist
Vladimir Puhony	fagottist
Lottie Ejebrant	violinist
Kristof Kovács	violinist
Inga Landgré	journalisten
Gerd Andersson	dansare
Lars Bethke	dansare
Jenny Tyllström	Walters ena dotter
Frida Hasselvall	Walters andra dotter
Gerd Hegnell	garderobiären
Berith Bohm	kördam
Elisabeth Erikson	kördam
Doris Fallquist	kördam
Gunilla Söderström	kördam
Iwa Sörenson	kördam
Roger Andersson	körherre
Lars-Gunnar Axelsson	körherre
David Matscheck	körherre
Anders Wallgren	körherre
Elisabeth Erikson	donna Elviras sångröst
Iwa Sörenson	donna Annas sångröst
Gösta Zachrisson	don Ottavios sångröst
Rune Zetterström	guvernörens sångröst
-	Ej krediterade:
Leif Matteson	journalist
Michael Falk	journalist
Henry Lundström	journalist
David Grossman	journalist
Torbjörn Wahlstedt	journalist

Produktionsbolag	Crescendo Film AB		(för)
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
	Sveriges Television AB TV2
Distributör i Sverige (35 mm)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1986
Distributör i Sverige (16 mm)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1986
Distributör i Sverige (DCP)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	2015
Distributör i Sverige (hyrvideo) (fysisk)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1996
Distributör i Sverige (hyrvideo)	Sandrews Video AB	1987
Distributör i Sverige (köpvideo)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1996
Distributör i Sverige (inst. video)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1986
Distributör i Sverige (DVD)	Studio S Entertainment	2015
Laboratorium	AB Film-Labor

Filmens sammanhållande handling är en uppsättning av operan "Don Giovanni", komponerad av Wolfgang Amadus Mozart. Regissören Walter har helt nya idéer om hur den ska framföras. Han vill att hela operan ska utspelas på en kyrkogård, och börja med slutet, där inte Donna Annas far utan Don Giovanni själv blir dödad. Fortsättningen ska sedan vara Don Giovannis dröm i dödsögonblicket. Han vill göra hela föreställningen som ett drömspel, utan logik och sammanhang. Scenen ska ha en öppen vattenfylld grav i mitten. Vid ett tillfälle ska Don Ottavio bada i gyttja.

Walters synsätt och arbetsmetoder uppväcker först ett undrande motstånd, sedan revolt och slutligen raseri på alla nivåer: bland sångarna, inom orkestern, från den fackliga representanten, bland den tekniska personalen, ja ända ut till garderobiärerna. De stående argumenten är "Det här skulle inte Mozart tycka om", "det här gillar inte publiken", "så här brukar vi inte göra". Walters tal om att spränga alla konventioner faller på hälleberget, men han driver igenom sin vilja.

Mitt i detta kaos försiggår de vanliga teaterintrigerna med ömsom smicker, ömsom gräl och baktaleri för att tillkämpa sig fördelar.

En ung tjej, Susanna, följer med videokamera Walters arbete. Hon blir fascinerad, kanske förälskad i honom, men når honom aldrig. Walter som privatperson visar sig vara motsatsen till de ideal han ger uttryck för i sitt regiarbete: Där handlar allt om erotik, att erotisera texten och framförandet, att få fram känslor och locka fram människan bakom skalet. Själv verkar han hela tiden vara på flykt från sina känslor och värjer sig med automatiskt framslungade intellektuella resonemang.

Intellektuellt kan han föreställa sig den längtan och övergivenhet Mozarts barn känner. I en scen vill han att Mozarts barn ska gå omkring och viskande faderns namn leta efter honom - men när hans egna barn hojtar på honom från scenen hyssjar han ned dem och ber dem vara tysta och vänta, han har inte tid.

Vid ett flertal tillfällen tonar Mozart själv fram för hans inre vision, ömsom bejakande det han ser, ömsom ledsen och bedrövad. Vid ett tillfälle förenas de i en kyss. Likheter växer fram mellan Walter, repetitören Flemming och scenografen Fritz. I en farsartad scen där Walter försöker fly från den kärlekskranka receptionisten Malla rusar de tre in och ut genom dörrar och byter hattar så att man till slut inte vet vem som är vem.

En speciell position intar operachefen, som, suveränt svävande över verkligheten, slänger uttalanden omkring sig på en rotvälska av svenska, franska och engelska.

Ur detta närmast surrealistiska kaos växer så småningom en föreställning fram. Skådespelare och musiker tar alltmer till sig Walters metoder och idéer. I filmens slut är succén ett faktum, varvid den tidigare motsträvige Don Ottavio i en intervju uttalar att de egentligen skött sig helt själva, och förverkligat sina egna idéer. Walter har mest varit med som en administratör.

I den allmänna yran glöms Walter bort och kameran lämnar honom flytande på rygg i vattenbassängen på den nu övergivna scenen.

Censurnummer	125987
Datum	1986-02-07
Åldersgräns	Tillåten från 7 år
Originallängd	2997 meter
Kommentar	Aktlängder: 556-558-543-522-558-260 m.

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Dolby Stereo
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Eastman Color
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2997 meter
Längd i minuter	109 min
Akter	6 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Bröderna Mozart fick ett på många håll lysande mottagande i den svenska pressen. Det talades om den i termer av ett nödvändigt ljus i det svenska filmmörkret.

Hanserik Hjertén, DN: "Det finns ett gråväder i svensk film som behöver lysas upp av fantasins solar, galenskaper och fyrverkerier. Suzanne Ostens Bröderna Mozart fyller förvisso en bit av det behovet.

Fast något överraskad blir man ju. Den Osten som debuterade med den sorgset självbiografiska och lite kantiga Mamma kastar sig här oförskräckt ut i ett muntert och lätt surrealistiskt virtuosnummer vars make sällan skådats på våra breddgrader.

Det kunde slutat illa för virtuosnummer är inget för orutinerade. Men Osten håller förbluffande skickligt ihop detta sällsamma operaäventyr om en scenrevoltör som ställer alla begrepp på huvudet när han skall sätta upp Mozarts 'Don Juan'."

Britta Svensson, Expr: "Detta kommer ni inte att tro.

Att denna seriösa Suzanne Osten, som filmdebuterade för några år sen med Mamma, en riktigt pretentiös och tråkig film, i dag gör ett lysande genombrott som den mest spirituella filmregissör det här landet har frambringat.

Man lämnar biosalongen alldeles gråtfärdig av glädje. Sånt här får man ju inte göra, om Svensk Filmindustri och Jantelagen får råda.

Suzanne Osten gör det ändå, med en frejdighet och fantasi som överraskar.

Hon har korsat Bröderna Marx med gamle Wolfgang Amadeus, och fått fram hybriden Bröderna Mozart.

Deras framfart skildras med en kombination av burlesk och mänsklig humor, Fellini & Forman, ungefär."

Sven E Olsson, Arbetet: "En film om skapandets bitvis motsägelsefulla pendling mellan lust och vånda. Om det utifrån sett så befriande komiska i alla de aggressioner varmed filmens aktörer, scenarbetare, musikanter och, inte minst, byråkrater söker skyla såväl sig själva som sina gruppintressen när Etienne Glasers regissör ställer helt oväntade krav på dem och på Mozarts Don Juan . (-) Allt detta - samt häftig situationskomik, roliga kollisioner mellan aktörernas vanliga framtoning och denna något gyttjeplaskiga, en hel del självironi kring livets allians med spelet, aktiverande blinkningar och så förstås den gudomliga musiken. (-) Osten har vässat sina uttryck ytterligare sedan Mamma. Finurliga bildkompositioner. Ett härligt korsdrag mellan dessa människor och viljor, frampiskat av både en känslig och tuff klippning. En spänstig mix mellan närhet och perspektiv, mellan Don Juan och fars. Aktörer med både nyanser och tryck. Bröderna Mozart lirar över ett stort och fint register. Den gör mig upprymd och uppspelt."

Carl-Erik Nordberg, Vi: "Nyligen råkade jag läsa om Huizingas fascinerande bok 'Den lekande människan'. När jag sedan gick och såg Suzanne Ostens nya film var det nästan som att uppleva hur hans vision blir muntert och mustigt iscensatt på vita duken. Ty handlar inte denna bångstyriga historia om operaregissören Walters hejdlösa lust att nytolka Mozarts Don Juan hela tiden om leken som oemotståndlig och aldrig sinande inspirationskälla? (-) Det blir en oavbruten lek med hisnande infall och svindlande upptåg. Men leken är allvarlig. Döden kastar sin skugga över "handlingen" som alltså bör utspelas på en kyrkogård. (-) I stort sett har hon lyckats ganska överdådigt med att leka fram sin operarepetition."

Örjan Roth-Lindberg, Chaplin: "Att Bröderna Mozart äger ett visst släkttycke med de tidiga bröderna Marx (-) beror förmodligen på att filmerna, trots alla genremässiga olikheter, har samma källor, den burleska komedin, som i alla slags brokiga förklädnader, från antik till nutid, kretsar kring två ämnen - sexualitet och förgänglighet.

Men filmen visar också på ett annat slags förbrödring; konstnärens valfrändskap med andra skapande, långt tillbaka, Walters äventyrliga samliv med Mozart och deras gemensamma medarbetare - sångare, musiker, scenarbetare. Och samtidigt handlar det om filmen som görs av hundra andra filmer - av spegelbröderna Marx, Chaplin, Lubitsch, Buñuel, Tati, Scola ¿ och ur detta spel av reflexer framgår som något nytt och originellt. (-)

Men på ännu ett plan, kanske det viktigaste, handlar det - i många scener - helt enkelt om musikens makt. Här blir Bröderna Mozart för mig en särskilt märklig film. Både klassisk fars och melodram betydde i hög grad musikteater och liksom i dem blandas här det komiska med den starka känslan, det gripande, i musiken. Det sker i några fint genomförda scener (kanske i sin genre de bästa sånginslag jag upplevt i någon film); den första med Don Juans aria framförd av Loa Falkman, de andra två är Zerlinas aria till den svartsjuke brudgummen Mazetto, 'tröstarian', först som musikalisk skiss, sedan i en genomlyst tolkning, båda av Grith Fjeldmose."

Några avvikande röster fanns det dock i hyllningskören.

Jurgen Schildt, AB: "Bröderna Mozart är en förmodat skojig sak som gör mig tämligen gravallvarlig. Den är trasig i stället för hopmonterad, nojsig i stället för spirituell, osorterad i stället för lättviktig. Det bekymmersamma i själva företaget är att klyftan mellan föresatserna och resultatet är cirka 2 kilometer. Och att Suzanne Ostens ingivelser blåser bort i det korsdrag hon själv frammanar.

Staben av medverkande, fruktar jag, får det väsentligaste utbytet. Ingen skugga på den. Men som målgrupp betraktad torde den ha sin klart markerade begränsning."

Kaj Schueler, SvD: "Bröderna Mozart är full av väl regisserade och tyglade infall. Walters blickar in i kameran, ja mot publiken, de intensiva närbilderna, den associativa berättartekniken där man inte alltid ser i bild vad man gör eller anar. För att inte tala om överflödet och generositeten i scenografi och mask. Här sparas inte på krut.

Efter denna katalogaria av lovord kan det dock vara på sin plats med smärre invändningar. Tempot är i början och slutet av filmen välgörande högt, scen- och bildväxlingarna snabba och ibland verklighetstroget röriga. Det gäller att hänga med. Ungefär i mitten börjar dock filmen svaja. Några scener känns utdragna och de komiska effekterna upprepas i onödan.

Skådespeleriet är en njutning. Det är, tyvärr, inte alltför ofta man ser en film bäras upp av så många fina enskilda skådespelarprestationer som gjuts samman till ett utomordentligt ensemblespel - det gäller såväl proffsen som de medverkande amatörerna i Bröderna Mozart.

Suzanne Osten är förvisso känd för sin förmåga att locka fram nya sidor hos skådespelarna. Men vem hade tänkt sig Malin Ek som fullfjädrad komedienne? Egentligen är det synd att nämna namn. Här ser vi många välbekanta ansikten från teater- och operavärlden som plötsligt ter sig uppfriskande obekanta.

Bröderna Mozart är en film om konstens - ja för att inte säga livets - villkor och dess ständiga behov av förnyelse. Således ett provocerande pekfinger åt alla de konstnärliga institutioner där förstelning och rutiner styr. Det är skönt att några som vet vågar visa det och gör det med glimten i ögat."

Sven-Erik Torhell, SDS: "Och först där, lite på avstånd från Suzanne Ostens och Walters eruptiva skaparlust besinnar man sig och funderar vad alla dessa lösslitna intrigtrådar och kringvirvlande gestalter leder fram till. Om inte det som är Ostens teatrala och än så länge filmiska styrka, ordens laddningar, skådespelarnas ansikts- och kroppsuttryck, överlagras av så mycket hektiska sammanklippanden och febriga montagesekvenser att inget blir kvar av bestående insikt (om exempelvis skapandets villkor) eller av upplevd känsla (av exempelvis erotik eller dödens närhet). (-) Att, som Walter säger i filmens början, tystnaden är lika viktig som den talade repliken eller sjungna frasen verkar vara en insikt svår att förankra i Suzanne Ostens rastlösa konstnärstemperament eller kanske bara omöjlig att göra trolig i en kaotisk farskarusell som Bröderna Mozart."

Kommentar Svensk filmografi

Filmen spelades in i Stockholm sommaren 1985. I filmens förarbete ingick en undersökning bland den tilltänkta publiken, uppdelad i tre kategorier: 1) en operaälskande grupp mellan 30 och 58 år, väl hemmastadd i miljön, 2) en grupp gymnasister som aldrig vare sig hört eller sett opera, och 3) en udda grupp mellan 25 och 47 år, med ringa erfarenhet av opera. De mest skiftande yrkeskategorier fanns representerade. Vid tre tillfällen fick dessa grupper avge synpunkter på opera i största allmänhet, men ställdes också inför filmens handling. De fick också vid två tillfällen ta del av den färdiga filmen, kommentera den och komma med titelförslag. Ett sådant "remissförfarande" är något sällsynt, närmast unikt i svensk film.

Ett något mer annorlunda grepp på filmens tema än vad som kom fram i dagskritiken togs av Lena Katarina Swanberg i Expressen, som i en debattartikel 15.8.1986 menade att filmen var ett uttryck för en trend i tiden att beundra starka ledare:

"Susanne Ostens film Bröderna Mozart kunde passa utmärkt bland övriga instruktionsfilmer om modernt ledarskap. (-) I den filmen finns det bara två personer som har goda, varma ögon och det är de båda starka ledargestalterna regissören och dirigenten. Alla andra har förvirrade, hatiska, olyckliga och sökande ögon (-). Här har vi alltså i filmen en grupp tänkande människor. Musiker, sångare, skådespelare och scenografer som alla har yrkeskunskap, alla har livserfarenhet och samtliga har idéer om hur de bäst utövar sitt yrke. Så kommer regissören med sin övertalningsförmåga, sitt duperande leende, sin övertygelse. Han bryter ned deras självkänsla, han får dem att utföra handlingar som de nyss fann förnedrande, han får dem kort sagt att dansa efter sin pipa och när de äntligen gör precis som de är tillsagda blir det ett lyckligt slut. Människorna säger då till dem som frågar att de hela tiden har gjort precis som de själva har velat. De vet alltså inte ens själva om att de har drivits till underkastelse. (-) Aldrig har jag sett ledarskapet så tydligt idoliserat och kollektivets individer så förlöjligade. Om det är så att konsten faktiskt speglar ett lands tankevärld och rent av föregriper en samhällsutveckling genom sitt känsliga tolkande av ordlösa stämningar vågar man nästan inte tänka på de närmaste årens utveckling av den politiska debatten (-) Det är ledaren det är synd om. Tänk vad han får slåss mot alla dumskallar innan de fattar att allt vad de trott på var fel! Tänk vad lyckliga idioter blir när ledaren äntligen får dem att lyda order! (-)

Det håller på att växa fram en oerhört stark tro på ett auktoritärt ledarskap i Sverige. Jag har därför en dålig smak i munnen när jag lämnar biografen med dess applåderande intellektuella publik och jag tänker att det var faktiskt precis den här filmen Olof Palme såg minuterna innan han mördades."

I utländsk press fick Bröderna Mozart god kritik. Franska Le Monde skrev: "Detta är inte filmopera utan verklig film, där man åtrår och hatar, där man snubblar på felplacerad rekvisita, där himmel och jord hela tiden är nära att braka samman." - "Kvick, slagfärdig, intelligent och stundtals enormt rolig", hette det i New York Times.

		Sverige		1985-06-17	1985-08-05
Filmhuset	Stockholm		(ateljé)
Kungliga teatern	Stockholm

Sverigepremiär	1986-02-21	Grand 1	Stockholm	Sverige	109 min
Urpremiär	1986-02-21	Grand 1	Stockholm	Sverige	109 min
TV-visning	1988-03-10	TV2		Sverige	105 min
	1992-12-28	TV2		Sverige	105 min
Videorelease	1996-10			Sverige	105 min
Dvd-release	2003-11-12			Sverige
TV-visning	2006-10-09	SVT1		Sverige	105 min
	2008-05-26	SVT1		Sverige	105 min
Cinemateksvisning	2014-02-22	Filmhuset	Stockholm	Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2014-02-22
Dvd-release	2015-05-18			Sverige		(utgiven i samlingen "det bästa av Suzanne Osten - Film, feminism och galenskap")
VOD-release	2015-12-30	Filmarkivet.se		Sverige

Originaltitel	Don Giovanni
Kompositör	Wolfgang Amadeus Mozart	(1787)
Textförfattare	Lorenzo Da Ponte	(italiensk text 1787)
	Carl Gustaf Nordforss	(svensk text 1813)
	Erik Lindegren	(svensk text 1961)
	Wilhelm Bauck	(svensk text 1856)

Guldbaggenominerad	Stockholm	1987	Bästa skådespelare	Etienne Glaser
Guldbagge	Stockholm	1987	Bästa regi	Suzanne Osten
Festivalpris	Créteil	1987		Lena T. Hansson	(skådespelarpris för 3 roller /även i Amorosa och Ester/)
	Créteil	1987			(publikjuryns 1:a pris + 10 000 fr)
	Figueira da Foz	1987			(silverplakett i spelfilmsklassen)
Guldbaggenominerad			Bästa film

Hassel - Privatspanarna (2012)

Citat ingår från

Bröderna Mozart (1986)

DK Komedi

DK Musik

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	16 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2988

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2982

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	CRI-negativ
Bärare	35 mm
Längd i meter	2997

Typ	CRI-negativ
Bärare	35 mm

Typ	Internegativ
Bärare	16 mm

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DVD

Typ	Lågkontrastkopia
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	16 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm
Längd i meter	2997

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm
Längd i meter	2997

Typ	Tonnegativ
Bärare	16 mm

Typ	Videokopia digital
Bärare	DVCAM (PAL)

Typ	Videokopia digital
Bärare	DVCAM (PAL)

Typ	I-band
Bärare	35 mm

Typ	I-band
Bärare	35 mm

Typ	Slutmix
Bärare	35 mm

Typ	Slutmix
Bärare	DAT

Typ	Slutmix
Bärare	DAT

Typ	Videokopia analog
Bärare	Betacam SP (PAL)

Typ	Videokopia digital
Bärare	Digital Betacam (PAL)

Typ	Videokopia digital
Bärare	Digital Betacam (PAL)

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	BRÖDERNA MOZART hemsk rolig vacker
Tryckeri	Borgströms
Affischdesign	Christer Themptander

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Operaregissören! (arbetsnamn.) Synopsis: Etienne Glaser, Suzanne Osten. Manus: Niklas Rådström.
Omfång	155 s. Förord (1 s.) miljöbeskrivning (1 s.) och rollbeskrivning (4 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Alla talar om publiken. En komedi i operamiljö... . Ett manusutkast: Etienne Glaser, Suzanne Osten.
Omfång	85 s. Handlingsbeskrivning (1 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Alla talar om Mozart. Manus: Etienne Glaser, Suzanne Osten, Niklas Rådström. "Arbetsmanus".
Omfång	155 s. Förord (1 s.) miljöbeskrivning (1 s.) och rollbeskrivning (4 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Bröderna Mozart. Dialoglista. En film av Suzanne Osten.
Omfång	49 s. + 2 s. engelska texter.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Les frères Mozart. Sous-titres: Anna-Lena Bouchet.
Omfång	37 s.
Språk	Franska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Bröderna Mozart. Dialoglista. En film av Suzanne Osten.
Omfång	49 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Bröderna Mozart. Dialoglista. En film av Suzanne Osten.
Omfång	49 s. + 1 s. trailer.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	The brothers Mozart (eng. subtitles).
Omfång	41 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Les frères Mozart.
Omfång	44 s.
Språk	Franska

Typ	Dialoglista
Manustitel	The brothers Mozart.
Omfång	51 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Les frères Mozart.
Omfång	57 s.
Språk	Franska

Typ	Dialoglista
Manustitel	The brothers Mozart.
Omfång	66 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Språk	Engelska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	10
Färg papper	13
Bakombild papper	1
Dia	9
Album	Ja

Typ	Övrigt tryck
Språk	Svenska

Typ	Program folio
Språk	Svenska

Typ	Övrigt tryck
Språk	Svenska

Typ	Övrigt tryck
Språk	Svenska

Ljudtyp	Ljud
Färgtyp	Färg
Längd i minuter	110 min
Dialogspråk	Svenska

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt ljud
Bärare	WAV

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264

Typ	Digitalt tilläggsmaterial
Bärare	EXTRAS