SOS - en segelsällskapsresa (1988)

Media (2 st)

Originaltitel	SOS - en segelsällskapsresa
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Lasse Åberg
Producent	Bo Jonsson
Manus	Lasse Åberg Bo Jonsson
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Viking Film AB AB Svensk Filmindustri Cinema Art Productions AB Visa alla
Utmärkelser	Pris Visa utmärkelser
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1988-12-25

Medverkande

Lasse Åberg
Stig-Helmer Olsson, brödrostkontrollant

Jon Skolmen
Ole Bramserud, reklamdesigner

Tor Isedal
Stråholmaren

Birgitte Söndergaard
Anna-Vera, Stråholmarens dotter

Tor Isedal
Stråholmaren

Anders Ahlbom
Arne

Visa fler

Handling

"Redan på 900-talet hemsöktes våra kuster av aktiva båtmänniskor och på den vägen är det...". På sitt monotona arbete som brödrostkontrollör på AB Toastmaster sitter Stig-Helmer och...

Visa hela handlingen

Press

Kritikerna var överlag tämligen ljumma i sina omdömen vare sig de gav den tredje filmen i sviten om Stig-Helmer och hans polare Ole beröm eller inte.Eva af Geijerstam, DN: "Men...

Visa all press

"Redan på 900-talet hemsöktes våra kuster av aktiva båtmänniskor och på den vägen är det...". På sitt monotona arbete som brödrostkontrollör på AB Toastmaster sitter Stig-Helmer och dagdrömmer att han och norske vännen Ole är vikingar på ett långskepp när kollegan Bärsen väcker honom för att erbjuda honom och sonen Karl-Helmer att följa med på en segeltur över midsommarhelgen. Stig-Helmer avböjer dock eftersom hans mamma har ordnat en middag för honom och Karl-Helmer på midsommarafton. Samma kväll lämnar han Karl-Helmer hemma hos sin mamma för att kunna gå på en maskerad för reklamfolk tillsammans med Ole, numera egen företagare med enmansbolaget Ole Bramserud Advertising.

Samtidigt på en japansk restaurang är trendmedvetna överklasskvinnan Madde tillsammans med sina väninnor Krisse och Anna-Vera i färd med att övertala finansmannen Victor Uggla att låna ut sin dyra tolvmetersbåt New Sweden. Med en kvinnlig besättning tänker de utmana båten "Kokaburra", som har en manlig besättning och leds av Maddes man Henkan, i tävlingen Midsommarpokalen som ska hållas i skärgården.

När Henkan får reda på utmaningen slår han vad med Madde att om hon vinner med Ugglas båt så ska han segla runt Gotland i barnens träningsbåt iförd hennes hatt och klänning.

Hemma hos den nyfrälste seglaren Arne plågas familjen med hans förberedelser för jungfrufärden i den nyinköpta segelbåten. Frun, som endast kallas Älskling, tvingas bl a träna på att laga mat i en gungande hammock och sova under vardagsrumsbordet för att få den rätta båtkänslan.

Senare ute i hamnen, där Arne har sin båt, möter vi även ett galleri av olika slags "sjöfarare", bl a det biodynamiskt renläriga seglarparet med gammal träbåt och och ett ungt par som under filmens gång förgäves försöker få igång en aktersnurra medan en and hånfullt snattrar åt dem.

Ute på Stråholmen smider kommunens starke man, Ture Janzon, och "Stråholmaren", som är både fiskare och lokal handlare av allt från rökt fisk till video och glass i öns småbåtshamn, planer på att göra om ön till nöjesfältet Östermanland.

I hemlighet har emellertid Janzon lierat sig med finansvalpen Kaj, kallad Kajan, och de planerar i sin tur att lura "Stråholmaren" i konkurs så att de helt kan ta över ruljangsen. Anna-Vera, som är dotter till "Stråholmaren", upptäcker planerna och tänker sätta stopp för dem genom att skapa uppmärksamhet för planerna i massmedia.

På reklamfolkets maskeradfest kommer Ole, klädd som Stålmannen, med förhoppning om att kunna förföra Krisse som han träffat tidigare. Till Stig-Helmer har Ole köpt en rosa kaninkostym. Ingen av dem lyckas dock intressera någon av festens kvinnliga deltagare, och på morgonkvisten när de går hemåt i sina maskeraddräkter och kastar påsen med ombyteskläderna lekfullt mellan varandra, råkar Stig-Helmer trilla över en brokant och ner på ett sopfraktfartyg med påsen. Ole följer efter i sin stålmanskostym, och lyckas genom att "låna" Arnes båt hinna ikapp sopfartyget som stävar ut mot skärgården.

När Ole kliver över till Stig-Helmer för att hjälpa denne leta efter klädpåsen bland soporna, driver Arnes båt iväg och de blir i stället upplockade av Krisse och Kajan, som Krisse har ett förhållande med. I Kajans nya supersnabba motorbåt åker de i 60 knop till ett överklassparty hos Madde och Henkan, där de byter om för att kasta sig ut i olika borgerliga och diskret charmfulla sommarförlustelser.

Under ett misslyckat vindsurfingförsök driver Stig-Helmer ut till havs och blir upplockad av Anna-Vera. Han följer med henne till Stråholmen, där han hjälper henne och Stråholmaren att driva de olika försäljningsverksamheterna i småbåtshamnen. Senare anländer också Krisse och Ole dit. På kvällen inviger Krisse och Anna-Vera Ole och Stig-Helmer i sina planer att vinna segeltävlingen nästa dag och samtidigt stoppa Östermanland-projektet.

För att få mediauppmärksamhet kring Janzons och Kajans planer med hjälp av tv-sändningen från segeltävlingen målar Krisse och Ole texten "Rädda Stråholmen - stoppa Janzons mygel" i stora bokstäver på spinnakern till männens båt på natten. Under tävlingen nästa dag tar kvinnorna ledningen i båten New Sweden, men blir omåkta av männen i Kokaburra när de tvingas gira för att plocka upp Ole och Stig-Helmer, vilka strax innan fått sin lånta motorbåt Titanic neddragen i djupet av en mystisk ubåt.

I slutspurten vinner kvinnorna ändå eftersom männen snabbt tar ner sin spinnaker när de ser texten och därmed förlorar fart. Dessförinnan har reportrarna på platsen noterat texten och Janzon flyr undan de närgångna frågorna.

I hamn firar kvinnorna segern genom att kasta ned Stig-Helmer i vattnet, men eftersom han inte kan simma dyker Anna-Vera efter honom. Under upplivningsförsöken spelar Stig-Helmer drunknad och förenas slutligen mun-mot-mun med Anna-Vera i en lång kyss. Krisse bestämmer sig för att stanna hos Ole på Stråholmen några dagar och tar farväl av Kajan.

Filmens slutbilder visar en uppgiven Arne som efter att har återfått sin båt och genomfört en katastrofal seglats - utan att någonsin ha satt segel - slutligen gett med sig inför fruns tjat om en sommarstuga och sålt segelbåten.

I småbåtshamnen i Stockholm förs mannen med aktersnurran bort - galen efter sina hopplösa försök att få igång motorn under flera dagar. I en liten röd segeljolle och iförd klänning och hatt seglar Henkan utanför Gotlands kust.

Pressreaktion Svensk filmografi

Kritikerna var överlag tämligen ljumma i sina omdömen vare sig de gav den tredje filmen i sviten om Stig-Helmer och hans polare Ole beröm eller inte.

Eva af Geijerstam, DN: "Men framförallt prövar Stig-Helmer i S O S sina ursvenska talanger bland folklustspelets välkända svenska kobbar och skär - och inte som tidigare i främmande miljöer.

Hur välkända demonstreras med filmisk finess, när samma seglarskröna berättas i båtsamhällets både slott och koja.

Det doftar sålunda en smula såväl av Paradis-pensionat som av Hemsöbor om S O S.

Men det är en snabbt förbiilande doft, som oset när dagens båtfolk tar fram middagsgrillen på Stråholmen ¿ denna hotade skärgårdsidyll runt vilken S O S väver sin kalejdoskopiska intrig.

Stråholmen - så lyder förutsättningarna - skall förvandlas till plastigt sommarland i en ohelig allians mellan ett förändrat och högst nutida skärgårdssamhälles olika klasser: den klurige skärgårdsbon Stråholmaren (Tor Isedal), kommunalpampen Ture Janzon - med zäta, en 'maktgalen sosse med dålig smak' - (Stellan Sundahl) samt inte minst snabbklipparna med båtar i mångmiljonklassen.

Ja, frågan är om Lasse Åbergs Stig-Helmer och Jon Skolmens polare Ole ens är huvudpersonerna i segelsällskapsresan. De spelar mer än tidigare rollen av milt överseende iakttagare av främst båtöverklassens mindre diskreta charm och fasoner.

S O S är när det kommer till Ole och Stig-Helmer främst en kärleksfull och varmt lysande lovsång till den djupa vänskapen i vått som torrt.

Naturligtvis blir det mycket i vått, och inte endast för dem. S O S samlar med friskt humör och en aning vemod mängder av variationer på båtlivets möjliga katastrofer. Det sker med rytm och flyt, utan eftergifter åt den hysteriska farsens stapelvaror.

Men det är alltså det nusvenska klassamhället som S O S mest gycklar med ¿ aldrig så tydligt som just på sjön.

S O S speglar det, intelligent och stillsamt leende."

Britta Svensson, Expr: "Liksom sina föregångare har den tredje sällskapsresefilmen, S O S, några riktigt sagolika gags som man kan fnissa länge åt. Men den saknar tyvärr den där alldeles speciella värmen och kampandan till töntarnas förmån som gjorde de två första filmerna så oemotståndliga.

Lasse Åberg har gjort en annorlunda analys av de motsättningar som råder på sjön. I skidbacken var det balla typer mot töntar, i skärgården är det tjejer mot killar.

De tjusiga tjejerna kämpar mot de tjusiga killarna i varsin lika tjusiga båt, medan Stig-Helmer hänger i spinnakern. Han blir en bifigur som inte ens får chansen att misslyckas med att segla.

När Stig-Helmers heroiska kamp mot snobbarna inte finns där för att driva filmen framåt står den stilla. Det blir en rad episoder snarare än en sammanhängande film.

Åberg slösar med duktiga skådespelare som gör några av episoderna till lysande enskildheter. Anders Ahlbom som hustyrann på sin första segelsemester och Johan Rabaeus som överklassäckel är mina favoriter.

Sviktar gör däremot Åbergs tidigare suveräna förmåga att hitta charmiga flickor till Stig-Helmer och Ole. Avspända fniss med sneda tänder ska det vara, inte Birgitte Söndergaards och Susanne Barklunds påklistrade tandkrämsleenden. Där går mycket av värmen från de tidigare filmerna förlorad."

Sven E Olsson, Arbetet: "Tevens egen Stig-Helmer har i Filmkrönikan redan utnämnt filmen till 'Årets bästa svenska film'.

Jag önskar att jag kunde hålla med, men riktigt så illa är det ju inte ställt med all annan svensk film av år 1988. (Sagolandet, exempelvis.)

Detta är nämligen inte ens Lasse Åbergs bästa film, trots att han mer grundligt än någonsin prövat den igenkänningens komik som är hans egen. Här har han med snart alla typer, trender och tonfall som rör sig i den svenska skärgården, och det blir för snuttigt med alla paren och för grunt med de ytliga skämt som ska representera dem.

De få gånger han vågar hålla en situation och utveckla den, åstadkommer han, mycket riktigt, nästan skrattorkaner i publiken; när nybörjarseglarna fastnar med masten i en klaffbro, eller när de skapar ett nytt sjömärke.

Men det mesta ter sig dessvärre mera ofullbordat och övergivet; man märker avsikten, men sällan knorren."

Stephen Farran-Lee, Chaplin: "Men det värsta är att den beräknande sidan hos Lasse Åberg framträder tydligare än förr. Som vi kunde lära oss i TVs Filmkrönikan (-), arbetar Lasse Åberg helt efter ett rätt grovt tillyxat amerikanskt dramaturgirecept, där huvudhandling heter plått och parallellhandling subbplått. Först ska plåtten och subbplåtten utarbetas, och under arbetets gång samlar Åberg på sig en mängd papperslappar med gamla och nya historier, hämtade ur egen och andras fataburer, som sedan vävs in i plåtten och subbplåtten.

Även om den här protokollbundna metodiken av Ola Olsson-modell kan anas i hans tidigare filmer, har det ändå funnits människor inlindade i plåttarnas väv - absurda, motsägelsefulla och genomtänkta.

Men i SOS har konstruktionen slutligen segrat. Lasse Åberg verkar ha sysselsatt sig mer med att försöka lista ut vilka förväntningar publiken kan ha på hans rollgestalter än att försöka skapa egna bilder av människor han mött eller drömt om. Det är som om han klippt sina personager ur ett ark med Svenska Folkets Normalbilder Av Olika Människotyper."

Kommentar Svensk filmografi

I notiser och artiklar under sommaren och hösten 1987 skriver olika tidningar om ett nytt filmprojekt av Lasse Åberg och producenten Bo Jonsson, men i både AB 1987-11-22 och i Expr 1987-12-01 avfärdar Åberg själv att det skulle vara en ny Sällskapsresan-film om segling, vilket tidigare utlovats. Tvärtom uttalar han i Expressen att det överhuvudtaget inte skall bli någon ny film i serien om Stig-Helmer och Ole:

"- Det finns inget mer att plocka ur ämnet sällskapsresor. Detta mjölkande ur ämnen i all evighet är torftigt."

I stället annonserades ett annat projekt ¿ en film om Åbergs ungdomstid i 1950-talets Stockholm med jazz- och senare popklubben Nalen i centrum. Arbetsnamnet var "Lasse, Lasse liten" och projektet sades vara inspirerat av Woody Allens Radio Days (1987). På den västindiska ön Montserrat satt Åberg och Jonsson i slutet av november 1987 för att försöka få fram en grund för projektet, men skrivkramp inträdde enligt Åberg själv:

"- Jag och Bosse har förutsättningslösa diskussioner om hur manuset ska se ut. Det går lite trögt. Ännu har vi inte börjat skriva. Men att vi kör fast och får skrivkramp är inget ovanligt. Så var det inför båda sällskapsresefilmerna också."

Under våren 1988 bekräftas det dock att det skulle bli ett nytt Sällskapsresan-projekt om segling med inspelning under sommaren och planerad premiär vid jultid samma år. Filmprojektet om Åbergs ungdom och Nalen läggs på hyllan. I AB 1988-02-02 meddelar Lasse Åberg att expertisen på seglingsområdet står Bo Jonsson som båtägare för. Åbergs egna erfarenheter kring båtlivet var något begränsade:

"- Själv har jag aldrig haft någon riktig båt, bara en eka som hette Mörten."

SOS blev, liksom de tidigare Sällskapsresan-filmerna, en av svensk films största kassasucéer genom tiderna. I SVT Kanal 1 visades 1989-01-14 och 1989-01-23 en dokumentärfilm om inspelningen av filmen, vilket väckte en viss tidningsdebatt om huruvida detta var att betrakta som smygreklam. Detta avvisades dock av ledningen för SVT Kanal 1 eftersom dokumentären inte var betald av producenterna bakom Åbergs film och således inte visades "mot betalning", som formuleringen lyder i Sveriges Televisions avtal med staten.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se