Hammar (1992)

Media (1 st)

Originaltitel	Hammar
Svensk premiärtitel	Hammar

Regi	Håkan Alexandersson
Manus	Håkan Alexandersson ("med tack till Cervantes") Tomas Norström ("med tack till Cervantes")
Producent	Freddy Olsson (Meyerateljéerna) Lars Säfström (SVT Kanal 1 Drama)
Foto	Julia Hede (som Julia Hede-Wilkens)
Musik	Kjell Westling
Scenograf	Carl Johan De Geer
Klippning	Thomas Täng
Ljudtekniker	Jan Alvermark
Scripta	Chris Anthony
Produktionsassistent	Agneta Petersson Anna Lindström
Fotoassistent	Ulf Aneer Henrik Carlheim-Gyllenskiöld Carl Johan De Geer
Elektriker	Kent Högberg Peter Retzlaff
Passare	Ulf Mattmar Anders Nilsson
Ljussättare	Kent Högberg Peter Retzlaff
Negativklippning	Pia Svedlund
Sångare	Jeanette Holmgren
Musiker	Kjell Westling Bengt Berger Ivar Lindell
Rekvisita	Eva Olofsson Jörgen Stegard
Kostymör	Kristina Abelli Elander Birre Burman
Maskör	Marie-Louise Berzén
Ljudläggning	Jan Alvermark Chris Anthony Ulf Mattmar Anders Nilsson
Mixning	Hans Barkman
Övrig medarbetare	Marianne Olcén (teamläkare) Leif Högström (affisch)

Tomas Norström	Bror Hammar
Jeanette Holmgren	Stella
Lena Strömdahl	doktor Morell
Peter Luckhaus	pastor Finn
Anneli Martini	Kälkestad
Krister Henriksson	Freston
Reine Brynolfsson	Drawe
Carl Carlswärd	Cassel
Torbjörn Burman	Flemming
Mats G. Bengtsson	Burroughs
Karin Weywadt	Sofiasyster
Chris Anthony	spärrvakt, högtalarröst
Rolf Skoglund	radioröst
Kjell Westling	saxofonist
Tuomo Haapala	basist
Sune Spångberg	batterist
Mickey Spillane	Mickey Spillane

Produktionsbolag	Alexandersson & De Geer Bildproduktion HB		(Meyerateljéerna)
	Sveriges Television AB Kanal 1
Distributör i Sverige (35 mm)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1992
Laboratorium	AB Optical Vision		(texter)
	Owe Svensson Filmproduktion AB		(överspelning)

Mickey Spillane står i Gamla Stan och introducerar berättelsen om Hammar:

"When you sit at home comfortably folded up in a chair beside a fire, have you ever thought what goes on outside there? Probably not.

You pick up a book, and read about things and stuff, getting a vicarious kick from people and events that never happened. You're doing it now. Filling in your life with the details of someone else's experiences. Funny, isn't it? You read about life on the outside, and you wonder about it, and you like to now about it. Now how would you like to watch it?"

Huvudpersonen befinner sig på sjukhus och presenteras av dr Morell i dennes journalredogörelse: "Hammar, Bror 560523-1017. 35-årig man, tidigare nervösa besvär. Intagen för skottskada, ytligt trauma i hjärttrakten. Svårläkt, trots adekvat behandling. På grund av sömnlöshet läst omåttligt, uteslutande enklare detektivberättelser, s k kiosklitteratur, med förvrängd verklighetsuppfattning hos patienten som följd. Har utvecklat hysterisk förlamning i höger arm; ingen muskulatrofi eller reflex-sidoskillnad mellan höger och vänster arm.

Neurologisk bedömning. Förlamningen i vänster arm kan tveklöst relateras till omständigheterna av patientens far eller vapnet, en revolver 377 Magnum. Alltså, ett vådaskott, en rikoschett. Patienten slits mellan hämndbegär och skuldkänslor och är gravt fixerad vid den blykula som avlägsnats ur hans kropp. Hans konsumtion av s k kioskdeckare har nu nått en måttlös omfattning, och av allt detta läsande, och brist på sömn, påverkas han starkt. Han är vriden, helt enkelt. Han tycker att de historier han läser är mera verkliga än verkligheten.

Jag fortsätter med adekvat terapi, och hoppas på självläkning."

Bror Hammar är förtidspensionerad och bor i en etta i Midsommarkransen, en närförort i södra Stockholm. Hans fixering vid kioskdeckarvärlden leder honom till att se Manhattans skyskrapssilhuett utanför lägenhetens fönster, hemhjälpen som sin trogna sekreterare, medan tunnelbaneturen förvandlar den röda linjen till "the A-Train" osv. Hammar kryddar ofta sin svenska med små korthuggna fraser på hårdkokt engelska. Sin stela arm söker han kurera med luftpistolskytte. Som måltavlor fungerar de otaliga pocketromaner hans lyas inredning domineras av.

Ute från sjukhuset beger han sig, likt en gång Don Quixote, ut i den stora världen för att bekämpa ondskan. Hans skepnad är privatdeckarens. En hemlighetsfull pastor Finn anlitar honom för att hålla ett öga på en ung kvinna, Stella, vilken enligt Finn är ute på något hon inte borde. Mer kan han inte säga på grund av tystnadsplikt.

Finn spelar piano i den jazzorkester där Stella är sångerska, och Hammar, själv hygglig trombonist, sitter in vid en spelning. Där möter han Freston, miljonär med oklar bakgrund och djupt intresse av Stella. Det går snart upp för Hammar att Freston är en ful fisk, och att Stella måste skyddas från det som Freston representerar, nämligen ondskan. Stella säger, att Hammar är en sådan man som hon skulle kunna gifta sig med om tio år, men nu verkar hon ännu vara ute på lite äventyr. Men jag är inte den du tror, svarar Hammar.

Vad som verkat fantasivärld hos Hammar blir nu till verklighet, åtminstone mer än eljest. Men dröm och verklighet går om lott. Hammar råkar ut för alldeles äkta torpeder, Frestons. Freston friar till Stella, som cyniskt säger ja, för pengarnas skull. Hon har dessutom ett drogberoende att finansiera. Hammar stöter då och då på den filosoferande Drawe, vilken bl a berättar om den enda kula man måste se upp för, den som bär ens namn. En sådan kula finner Hammar lite senare. Han stoppar den i bröstfickan. Pastor Finn dyker upp mellan varven, orolig. Han vet saker, men har tystnadsplikt. Antydningar om statsministermordet förekommer, utan att följas upp.

Hammars terapi hos doktor Morell fortsätter. Hon verkar vara inblandad i Stellas drogmissbruk. Bröllopet mellan Freston och Stella går av stapeln men på bröllopsnatten lämnar hon honom. Hammar är på plats. och får veta att Freston närt en fåfäng dröm om Stellas kärlek. Det är Hammar hon gillar. När Hammar nästa gång ser ut genom persiennerna till sin etta är det inte Manhattan han ser, det är Midsommarkransen. På en bänk sitter Stella. Han bjuder in henne. Jag vill att du ska glömma det där jag sa om tio år, säger hon.

Pastor Finn dyker upp med en revolver som han ger Hammar. På en av de sex patronerna finns Hammars namn ingraverat. Han ser ut genom fönstret. Fortfarande Midsommarkransen. Jag är fri, utropar Hammar. Han börjar riva sönder sina deckarromaner och slänger ut Stella.

Det återstår nu för Hammar att klara ut de trådar som inte är fantasi, utan den verklighet av ondska som han hamnat i och det är hart när omöjligt. Ett nytt besök hos pastor Finn resulterar bara i fler oklarheter, pastorn hänvisar än en gång till sin tystnadsplikt. Hammar slits åter tillbaka i sin diffusa världsbild. Han finner en nerdrogad Stella i sällskap med doktor Morell, vilken skjuter Stella, med Hammars kula. Det var nog den slutgiltiga lösningen, anser doktorn. Hon sjöng bra, nu mår hon bra.

Även Freston har hittats skjuten, ser Hammar på en tidnings förstasida. Han går hem i lägenheten, fyller en hink med pocketromaner, och tänder på. Det väller rök ur fönstret till Hammars lya. Hemhjälpen och pastorn finner honom illa däran på sängen. Hammar avlider i blyförgiftning. Han syns på ett obduktionsbord, där doktor Morell leder en förevisning för en grupp kandidater.

Mickey Spillane läser epilogen:

"'How c-could you?' she gasped.

I only had a moment before talking to a corpse, but I got it in.

'It was easy!'"

Censurnummer	131211
Datum	1992-01-24
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2735 meter
Kommentar	Aktlängder: 457-520-465-502-503-288 m.

Bildformat	1.66:1
Ljudsystem	Dolby Stereo 04
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2735 meter
Längd i minuter	100 min
Akter	6 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Hammar gick inte riktigt hem hos storstadskritikerna, som ofta hade svårt att förstå vad det hela gick ut på.

Bernt Eklund, Expr: "Mickey Spillane medverkar högst personligen och är utmärkt prolog och epilog kring en historia till bredden fylld av hårdkokta repliker och gråromantiska bilder.

Men ambitionerna är större. Alexandersson/Norström tar avstamp ända hos Cervantes och låter Hammar följa Don Quixote i spåren. Tomas Norström är utmärkt som riddare av den sorgligaste skepnad men hans väderkvarnar är svåra att få något riktigt grepp om.

Det innebär att Hammar bygger upp en utmärkt stämning som den överlastar med innehåll så till den grad att konstruktionen bågnar.

Men se den för stämningens skull - Midsommarkransen har aldrig varit blåare, åtminstone inte i svartvitt."

Bo Ludvigsson, DN: "Hammar är svartvit och börjar lite skojigt. Första gången Hammar särar på den neddragna persiennen och Manhattans s k skyline tornar upp sig utanför Midsommarkransen-fönstret, är det kul. Andra gången är det inte roligt.

Så där skulle man kunna hålla på att rikta anmärkningar mot detaljer i Hammar. Men det känns ganska meningslöst. För Hammar angår ju egentligen inte några andra än upphovsmännen. Själv känner jag mig alldeles utestängd från Alexanderssons, De Geers och Norströms associationsbanor och citatvärld. Vad de vill berätta förblir faktiskt en gåta."

Jan-Olov Andersson, AB: "Meyerateljéerna [är] ett friskt inslag i ett bistert filmklimat. Mot alla ekonomiska odds gör de lågbudgetfilmer med personlig prägel. (-) [Deras] attityd och upprorsvilja [är dock] mer intressanta än själva filmerna. De är oftast inte mer än stilprover, ett slags titta-vad-vi-kan-hitta-på-i-den-här-genren, än genomtänkta filmer.

Hammar, en deckarpastisch, är ett skräckexempel på det. (-) [Samtliga] repliker är - eller låter som om de är - hämtade direkt ur 50- och 60-talens kiosklitteratur.

Dessa idéer lockar till skratt - i tio, femton minuter.

Men filmen fortsätter i 80 närmast outhärdliga långa minuter till. Långa, därför att filmen inte har någon som helst handling eller några människoöden att engagera sig i.

Därför svarar scenografen Carl-Johan De Geer och debuterande filmfotografen Julia Hede nästan för heroiska insatser.

Han har hela tiden bemödat sig om att skapa intressanta miljöer för hennes suggestiva svartvita foto, trots att filmen snabbt urartar till ett tramsigt internt skämt."

Anders Hansson, GP: "Bäst minns man bitar av De Geers scenografi, som vanligt byggd på principen om alltings återanvändning. Arrangemanget med väggfasta skrivbordslampor i sängkammaren hos den stenrike konstnären Preston (Krister Henriksson) är till exempel av det slaget att man omedelbart vill gå hem och fixa till det själv!

I övrigt är det den här gången någon sorglig skepnad för mycket med oklar roll att spela som trängt in i Alexanderssons och de Geers kioskdeckar-manus."

Sven E Olsson, Arbetet: "Den mest frekventa repliken i Hammar torde vara denna: "Jag förstår".

Dessvärre kan jag inte göra den till min, ity jag egentligen inte begriper särskilt mycket av den här filmen.

Och det jag förstår, tycker jag ganska illa om. (-)

Det vilar något slickat pretentiöst över Hammar, som jag knappast väntat mig av Håkan Alexandersson. (-)

Fast fotot äger en knallhård svartvit lyster som jag gärna önskat filmen lite mer av. Musiken lägger försonande och sentimentalt blåa slingor in i denna värld av antingen-eller. Och några få gånger är filmen riktigt roligt korkad i sin mix av svenska och hårdkokt engelska.

Man kan nog ana en mer knogjärnsblankt slipad film i det där, men den har inte ens själv kommit riktigt loss ur kioskdeckartugget."

Kommentar Svensk filmografi

Meyerateljéerna, lett av paret Håkan Alexandersson (f 1940) och Carl Johan De Geer (f 1938), lät Hammar ha världspremiär på Göteborg Film Festival 1992, som löftesrik uppföljare till Werther (1990/2). Framgången med den filmen upprepades dock inte.

Sekvenserna med den amerikanske deckarförfattaren Mickey Spillanes spelades in i samband med 1991 års stora bokmässa i Göteborg, där denne var gäst. Han har tidigare gjort sporadiska filmframträdanden, vid ett tillfälle som Mike Hammer själv.

Spillanes hårdkokte antihjälte Hammers äventyr har filmatiserats i hemlandet, bl a i Jag är lagen (1953 och 1982) och Natt utan nåd (1955), samt i flera TV-serier.

Midsommarkransen

Stockholm

Sverige

1991

1991

Festivalvisning	1992-01		Göteborg	Sverige		(Göteborg Film Festival)
Sverigepremiär	1992-02-21	Fågel Blå	Stockholm	Sverige	100 min
TV-visning	1996-08-17	SVT1		Sverige

Originaltitel	Ein Sommernachtstraum. Hochzeitmarsch
Kompositör	Felix Mendelssohn-Bartholdy	(1842)

DK Film noir

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Printmaster
Bärare	35 mm

Typ	Slutmix
Bärare	16 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	HAMMAR

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Hammarmannen. En berättelse från det nutida Sverige.
Omfång	29 s. + 1 s. rollista + 29 s. bakgrund.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Hammar.
Omfång	31 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Hammar.
Omfång	42 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Hammar.
Omfång	19 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Hammar.
Omfång	33 s.
Språk	Engelska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	11
Bakombild papper	1
Dia	12
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska