Jag skall bli Sveriges Rembrandt eller dö! (1990)

Media (2 st)

Originaltitel	Jag skall bli Sveriges Rembrandt eller dö!
Svensk premiärtitel	Jag skall bli Sveriges Rembrandt eller dö!

Regi	Göran Gunér
Manus	Göran Gunér
Producent	Göran Gunér
Foto	Bengt Danneborn
Musik	Ernst Josephson Jacob Adolf Hägg
Scenograf	Göran Gunér
Klippning	Lena Runge (som Lena Dahlberg-Runge)
Ljudtekniker	Jan Alvermark
Verkställande producent	Katinka Faragó (Svenska Filminstitutet) Peter Hald (Svenska Filminstitutet Oloph Hansson (Sveriges Television AB TV2) Göran Gunér (Athenafilm)
Produktionsassistent	Lars Bildt Peder Bjurman
Rollsättare	Olle Westholm
Produktionsekonom	Åke Gullberg
B-foto	Jan Alvermark
Stillbildsfoto	Lars Bildt (m.fl.)
Ljussättare	Peter Retzlaff
Negativklippning	Christina Jernström
Musikarrangör	Klas Widén
Exekutör	Rolf Lindblom (piano)
Kostymör	Göran Gunér
Maskör	Nina Spjuth (maskörinsatser)
Klippassistent	Julia Hede
Ljudläggning	Jan Alvermark Klas Engström Peter Eklund
Mixning	Owe Svensson
Grafisk form	Bengt Serenander

Magnus Nilsson	Ernst Josephsons röst
Kenneth Söderman	Allan Österlind
Sanna Danneborn-Spjuth	Anna Österlind
Kim Haugen	Christian Skredsvig
Thomas Roos	kritikern
Mikael Anderson	Ville Vallgren
Göran Engman	Georg Pauli
Mikael Säflund	strömkarlen
Marianne Ahrne	madame Dupuis
Anders Malmberg	doktorn
Emilie Gunér	Ketty Rindskopf
Stefan Böhm	Ludvig Josephson
Sondre Bjercke	Otto
Ulf Friberg	Edvard Casparsson
Per Bodner	Gustaf af Geijerstam
Christer Holmgren	akademisekreteraren
Gustav Kling	överintendenten
Susanne Spjuth	Eugenie Österlind
Sebastian Danneborn-Spjuth	Anders Orm Österling
Sarah Widén	Gelly Josephson
Annika Olsson	Anna von Feilitzen
Anne Troeng	Olava
Leif Grönvall	kamrat på krog/herre i frack
Peter Sandberg	kamrat på krog/herre i frack
Christian Lundberg	kamrat på krog/herre i frack
Bengt Andersson	kamrat på krog/herre i frack
Nicolas Larsson	kamrat på krog/herre i frack
Jurgen Andersson	kamrat på krog/herre i frack

Produktionsbolag	Athenafilm HB		(för)
Samproduktionsbolag	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
	Sveriges Television AB TV2		(med stöd av)
	Arbetarnas Bildningsförbund
Produktionsstöd	Garantinämnden för kort- och barnfilm
Distributör i Sverige (35 mm)	Athenafilm HB	1990
Laboratorium	Sveriges Television Filmlaboratoriet

I inledningen anger en text:

"Ernst Josephsons brev, målningar, teckningar, dikter, musik, vänner och motståndare berättar om ett konstnärsliv".

Sedan följer titeltexten, "Jag skall bli Sveriges Rembrandt eller dö!"

Ernst Josephson framträder aldrig i bild i filmen. Genomgående hörs enbart hans röst.

Han är i Eggedal i Norge. En liten fors fascinerar honom. Han börjar ägna sig åt Näcken-motivet. I brev till modern 23 juni 1872 skriver han: Jag tycker att jag känner igen mig själv i det skummande vattnet.

Han är i Paris. På julafton 1873 skriver om hemlängtan i sin dagbok. Hans beundran för Rembrandt är gränslös. Det är nu han slår fast: Jag ska bli Sveriges Rembrandt eller dö!

En läkare ger honom beskedet att han har syfilis.

Han fördjupar sina Rembrandt-studier i Amsterdam. Här porträtterar han också den unga Ketty Rindskopf som han förälskar sig i.

Han studerar vidare i Italien.

1880 och 1881 har han stora framgångar i Paris. Den svenska kritiken behandlar honom snålare.

Moderns död 1881 är ett hårt slag. Samma år arbetar han i Spanien. Där målar han Spanska smeder.

Näcken-motivet bär han ständigt med sig. 1884 besöker han på nytt Eggedal, där han målar Strömkarlen.

Han går i spetsen för en rad framstående konstnärers protester mot konstakademiens förstelnade undervisning och kräver dess reformering. Men akademien ruskar av sig kritiken.

Under 1880-talet lider han av en tilltagande känsla av förföljelse. Han finner viss ro hos familjen Österlind i Bretagne. Här målar han Livets glädje. Här börjar han också ägna sig åt spiritism, vilket ökar oron i själen och för honom in i en egen värld.

Hemma i Sverige ställer en läkare diagnosen paranoia.

Slutligen vinner han erkännande också i Sverige. Till och med kritiken talar om hans konstnärliga mästerskap.

Censurnummer	130223
Datum	1990-07-30
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	2457 meter
Kommentar	Aktlängder: 590-514-549-517-287 m.

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Dolby Stereo
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Eastman Color
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2457 meter
Längd i minuter	90 min
Akter	5 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Recensionerna av Jag skall bli Sveriges Rembrandt eller dö! var berömmande eller avfärdande. Det förekom praktiskt taget inga mellanlägen.

Monika Tunbäck-Hanson, GP: "I nittio minuter pendlar kameran mellan konstverk och miljöer, där Josephson levde och verkade. Man ser honom aldrig, men hör genom Magnus Nilssons stämma Ernst Josephsons. Texterna kommer ur anteckningar, dikter, brev. Ingen spelad gestalt ställer sig mellan åskådaren och Ernst Josephson själv. Det är ett ovanligt och gunérskt grepp men det fungerar och ger åt filmen en starkare dokumentär prägel. (-)

I bilderna och genom texterna återspeglas tidens konstklimat. Kritikernas snålhet och oförmåga, Akademiens förstockade inställning, Ernst Josephsons och hans kollegers ojämna kamp med etablissemanget - allt finns där dokumenterat.

Jag skall bli Sveriges Rembrandt eller dö! är utsökt filmad av Bengt Danneborn. Sommargröna ängar, dimsvepta landskap, den berömda Strömkarlens fors, fjärilarna, färgtuberna, stadsvyerna: Paris, Paimpol osv.

Kameran följer Josephson i spåren och söker upp hans motiv, och i miljöerna människorna som återfinns i tavlorna. Spelade modeller, filmade scener och ur dem växer konstverken fram. Och se, där hänger de i utställningssalongerna och i museerna. Dessa växlingar mellan miljöer och konstverk är ofta utsökt genomförda. Teckningarna från slutet av konstnärens sjukdomstid blir så gripande på den stora filmduken och där är kameran en bättre ciceron än det egna ögat.

Jag skall bli Sveriges Rembrandt eller dö! är gjord med kunskap och känslighet. Konstfilmens genre är svår. Göran Gunér har valt en imponerande och personlig väg till Ernst Josephson och hans konst."

Petter Karlsson, Expr: "Göran Gunérs ömsinta porträtt av en gåtfull man har dokumentärfilmens känsla och brister. Som biografi är den för fragmentarisk och jag störs av den lite valhänta personregin.

Men här finns också skärvor av underskön natur och klara tankar.

Ernst Josephson fick snudda vid Rembrandts storhet.

Filmen är mera en talangfull amatörs stilleben; stelt, men med stundtals sköna penseldrag."

Steve Sem-Sandberg, SvD: "Gunérs ambition att ge en autentisk inramning till detta gripande konstnärsöde tvingar honom att låta skådespelarna iscensätta olika avgörande händelser i Josephsons liv. Resultatet - som när Josephson av sin läkare delges beskedet att han drabbats av syfilis - blir en blandning av skolmästarpekoral och amatörskådespeleri. Och vad är det för mening med att placera ut Mikael Säflund i en strömmande fjällbäck för att på det viset markera hur besvärligt det ibland kan vara att stå modell?

Då hade det varit bättre om Gunér tagit steget fullt ut, övergivit de dokumentära anspråken och gestaltat Josephsons livsöde i en fullt utförd spelfilm. Då hade inte kontrasterna känts så skärande skarpa. Som t ex den mellan vad konsthistorien lär oss om Josephsons ensamhet och de vackra bilderna av Parisbroar i sent skymningstöcken, som Gunér vill illustrera denna ensamhet med.

Det är inte dokumentation, det är kitsch. Tyvärr är det också ett bara alltför återkommande staffage så snart ett konstnärskap skall porträtteras i TV eller på biografduken."

Kommentar Svensk filmografi

Jag skall bli Sveriges Rembrandt eller dö! var den första långfilm som Göran Gunér (f 1943) regisserat men han hade redan på 1980-talet gjort sig känd som en raffinerad konstfilmare.

Gunér har utförligt dokumenterat det utdragna arbetet att finansiera produktionen och att sedan föra den färdiga filmen ut till publiken. Detta speglas i flera artiklar, bland annat en av Ann Helena Rudberg i Dagens Nyheter (23.2.1992):

"En pjäs på Dramaten för 6 miljoner och med 10.000 besökare är en succé, men en film som kostar lika mycket och drar lika stor publik är ett fiasko.

Det är filmkonstens verklighet.

Filmen Jag skall bli Sveriges Rembrandt eller dö! om konstnären Ernst Josephson gjordes av Göran Gunér och avräkningen fram till början av 1992 visar att filmen setts av ungefär 11 000 personer på bio. Kostnaden för filmen var drygt 3,3 miljoner kronor, en mycket låg siffra. Slutresultatet blir att Göran Gunér efter att ha haft elva (11) olika funktioner i färdigställandet och marknadsföringen av filmen står med en produktionsskuld på 300 000 kronor. Filmen hade visserligen setts av en publik på omkring 300 000 på TV också, men det räknas inte i det här ekonomiska sammanhanget.

Göran Gunér förberedde sig under 80-talet för detta stora språng: att göra en långfilm om konstnären Ernst Josephson. (-) Under sommaren 1987 skrev han ett långfilmsmanus om denna svårfångade, sammansatte och begåvade konstnär.

Filminstitutet sa att det var ett bra manus för TV. På TV föll manuset mellan alla stolar utom hos TV4, men den kanalen hade inte startat än."

Så småningom lyckades Gunér få kortfilmsstöd från Filminstitutet - 350 000 kronor - trots att det fortfarande var ett långfilmsprojekt. Och senare fördubblades detta stödbelopp.

"På TV2 hade man fattat ett visst tycke för projektet, och den 22 juni 1989 hade filmen kommit så långt att det fanns 1,8 miljoner i potten. Efter 22 månaders finansieringsjobb.

Dock, 1,8 miljoner är som att spotta i motvind när det gäller spelfilm, och denna skulle utspelas i åtta länder, ha ett 25-tal roller och omkring 100 medverkande i tidstrogna miljöer och dräkter. (-)

Hösten 1989 fick filmen 300 000 kronor till från SFI och TV2. Göran Gunér hade dock bundit ris åt egen rygg genom att få kortfilmsstöd, för då kunde ju inte filmen också få långfilmsstöd, och eftersom den inte fick långfilmsstöd var den heller inte avsedd att gå på bio, och därför kunde filmen inte erhålla några garantier.

I mars 1990 fanns det en färdig film. (-)

Under åren 1990-91 har Göran Gunér hållit föredrag om filmen, skrivit artiklar om filmen, gjort radioprogram om filmen, övertygat museer om att göra utställningar i samband med filmen och fått Posten att skänka frimärken med Josephsons Näcken-motiv som sponsring av filmen.

Efter fyra och ett halvt års arbete med något som uppfyller alla målen för kultur- och filmpolitiken står eldsjälen bakom projektet med 'bara' 300 000 kronor i skuld."

Ernst Josephsons målningar och teckningar filmades på bland annat Nationalmuseum, Göteborgs konstmuseum, Prins Eugens Waldemarsudde, Thielska galleriet, Norrköpings konstmuseum och Statens Museum for Kunst, Köpenhamn, Rembrandt-målningar på Louvren, Paris, och Rijksmuseum, Amsterdam. Hugo Birgers målning "Vernissagefest hos Ledoyen" filmades i Fürstenbergska galleriet, Göteborgs konstmuseum. Carl Eldhs skulpturer i hans Ateljémuseum utgör miljön i scenerna med Ville Vallgren.

Nationalmuseum	Stockholm	Sverige	(Ernst Josephsons målningar)
Göteborgs konstmuseum	Göteborg	Sverige	(Ernst Josephsons målningar)
Prins Eugens Waldemarsudde	Stockholm	Sverige	(Ernst Josephsons målningar)
Thielska galleriet	Stockholm	Sverige	(Ernst Josephsons målningar)
Norrköpings konstmuseum	Norrköping	Sverige	(Ernst Josephsons målningar)
Statens Museum for Kunst	Köpenhamn	Danmark	(Ernst Josephsons målningar)
Louvren	Paris	Frankrike	(målningar av Rembrandt)
Rijksmuseum	Amsterdam	Nederländerna	(målningar av Rembrandt)
Fürstenbergska galleriet, Göteborgs konstmuseum	Göteborg	Sverige	(målning av Hugo Birger)
Carl Eldhs ateljémuseum	Stockholm	Sverige	(skulpturer av Carl Eldh)

Sverigepremiär	1990-10-05	Spegeln	Malmö	Sverige	90 min
	1990-10-05	Fågel Blå	Stockholm	Sverige	90 min
Urpremiär	1990-10-05	Spegeln	Malmö	Sverige	90 min
	1990-10-05	Fågel Blå	Stockholm	Sverige	90 min
Annan visning	1990-11-16	Bio Victor	Stockholm	Sverige	90 min	(Filmens Dag)
	1990-11-18	Folkets Bio	Stockholm	Sverige	90 min	(Filmens Dag)
TV-visning	1991-12-28	TV2		Sverige	86 min
	1992-04-18	TV2		Sverige	86 min
	2001-10-21	SVT1		Sverige	86 min

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	35 mm
Längd i meter	2457

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Lågkontrastkopia
Bärare	16 mm

Typ	Originalnegativ bild
Materialbas	Acetat
Bärare	16 mm

Typ	Tonnegativ
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Slutmix
Bärare	16 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	JAG SKALL BLI SVERIGES REMBRANDT ELLER DÖ!

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	JAG SKALL BLI SVERIGES REMBRANDT ELLER DÖ!

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Jag skall bli Sveriges Rembrandt eller dö! En film om konstnären Ernst Josephson (1851-1906). Version 3.
Omfång	45 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Jag skall bli Sveriges Rembrandt eller dö! En film om konstnären Ernst Josephson (1851-1906). Version 5.
Omfång	36 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Jag skall bli Sveriges Rembrandt eller dö! En film om konstnären Ernst Josephson (1851-1906). Version 6.
Omfång	36 s.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	1
Färg papper	1
Bakombild papper	1
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska