Den goda viljan (1992)

Media (2 st)

Ernst Åkerblom har bjudit vännen Henrik Bergman till sitt burgna föräldrahem på middag. Där träffar Henrik för första gången Ernsts syster Anna. Hon gör starkt intryck på honom.

Henrik är en fattig teologistudent. Hans fästmö Frida är servitris och tar ibland med mat till honom från restaurangen, där hon arbetar.

Det är sommar i Uppsala. När Anna och Ernst en tid är ensamma hemma i stadsvåningen, träffar hon Henrik flera gånger. Hon är beredd att bli hans fästmö, men han säger att de inte ska träffas mer. Du har någon annan, säger hon. Hon heter Frida och arbetar som servitris, säger han.

När han har gått, säger hon till Ernst: Jag är säker på att jag älskar honom och att han älskar mig.

Henrik bjuds ut till Åkerbloms sommarhus. En dag har Annas mor Karin ett samtal på tu man hand med Henrik. Vad hon vet, säger hon, har han ännu inte brutit sin förlovning. Henrik säger att han ska skriva ett brev till Anna och sedan lämna huset.

Jag finner mig inte i det här, säger Anna till sin mor, när Henrik har rest. Modern hänvisar till säkra uppgifter om att Henrik fortfarande lever med den där kvinnan. Jag finner mig inte i det här, säger Anna igen.

Det är vinter i Uppsala. Anna får ett kort och beger sig till ett konditori, där hon träffar Frida. Det gäller Henrik, säger Frida. Han håller på att gå i bitar. Han ligger i min säng och gråter efter en annan. Vad ska jag göra? frågar Anna. Ta honom! säger Frida. Han är den finaste och snällaste människa jag vet.

Anna insjuknar i tbc och reser till Schweiz för vård. Henrik får från familjen besked om sjukdomen - och om att Anna inte vill veta av honom mer.

Henrik prästvigs. Anna tillfrisknar och skriver från Schweiz ett brev till honom. Hon skickar det till Ernst för vidarebefordran. Men brevet kommer fram oförseglat och hamnar i hennes mors händer, och hon öppnar också brevet till Henrik. Hon bestämmer sig för att bränna detta brev, och reser sedan för att hämta hem Anna.

När Anna får klart för sig varför Henrik inte har besvarat hennes brev, söker hon upp honom i det enkla studentrummet. Jag har saknat dig, säger han. Nu kommer jag, säger hon. Han berättar att han har fått en fast tjänst i Forsboda långt norrut.

Anna och Henrik reser med tåg för att besöka hans mor. Vid sängdags säger modern till Henrik: Anna är en fin flicka. Var rädd om henne.

När modern ligger ensam i sängen, säger hon: Gode Gud, förlåt mig att jag inte kan älska den där flickan. Ta bort henne ur Henriks liv.

Anna och Henrik kommer till Forsboda, där de inspekterar den blivande prästgården och kapellet som från början var ett växthus. I kapellet börjar de gräla. Henrik vill att de ska vigas i kapellet. Anna håller fast vid Uppsala domkyrka, som de har bestämt tidigare. När grälet har kulminerat, håller de om varandra.

Vigseln äger rum i Uppsala domkyrka. Efteråt reser Anna och Henrik direkt till Forsboda, där de börjar ett nytt liv tillsammans. Så småningom föder Anna en son.

Med tiden utökas familjen också med Petrus, en pojke från bygden som söker sig till prästfamiljen och vägrar att flytta hem igen.

Till jul kommer Ernst på besök. Han har med sig en grammofon som julklapp.

På sommaren kommer kyrkoherden och läser upp ett smickrande brev från pastor primarius. Det gäller en utnämning till hovpredikant och en ny halvtidstjänst som Hennes Majestät beslutat inrätta vid Sophia-Hemmet. Ärkebiskopen har föreslagit Henrik, och drottningen vill ta emot både Henrik och hans unga hustru på slottet.

Anna och Henrik träffar drottningen på slottet, och efteråt säger han: Jag tänker inte flytta till Stockholm. Jag, jag, jag, säger Anna. Vad är det för skitsnack? Vi är två.

Åter i Forsboda säger Henrik att han har blivit allt säkrare på hur viktigt det är att inte svika människorna i bygden.

En kväll säger Anna till Henrik att de måste skicka bort Petrus. Hon har försökt tycka om honom, men det går inte.

Nästa dag hör Anna plötsligt att hennes son ropar på mamma. Hon ser Petrus bära i väg med lillpojken mot älven.

Henrik hinner i kapp Petrus vid älvstranden. Medan lillpojken ges tröst i mammas famn, får Petrus stryk av Henrik.

Petrus får lämna prästgården.

Anna säger att hon måste resa bort. På annat sätt kan hon inte ta ansvar för sitt barn. För övrigt vet hon att anbudet från drottningen kvarstår. Du har alltså gått bakom min rygg! säger Henrik.

Anna reser till Uppsala. Henrik fortsätter ensam sitt kall.

Det går flera månader. Sedan reser Henrik ned till Uppsala.

Anna sitter på en parkbänk, när hon upptäcker Henrik på en bänk intill. Jag kommer inte tillbaka, säger hon. Vi ska aldrig mer flytta tillbaka, säger han. Jag har skrivit till pastor primarius och tackat ja till tjänsten.

Vi kanske inte förlåter varandra, säger hon. Så du vill inte fortsätta, säger han. Det är det enda jag vill, säger hon.

De sitter kvar på var sin bänk.

Pressreaktion Svensk filmografi

Är bioversionen av Den goda viljan bättre än TV-versionen? Därom var kritikerna oense.

Annika Gustafsson, SDS: "I regissören Bille Augusts omsorgsfulla och välformulerade tolkning av Ingmar Bergmans manus har ingenting lämnats åt slumpen. Allt, precis allt, är så väl genomtänkt och genomarbetat att jag några korta ögonblick längtar efter en liten spricka, skymten av ett hetsigt temperament under den totalkontrollerade ytan. Detta innebär inte att Den goda viljan skulle vara tråkig. Tvärtom, filmen fängslar oavbrutet och det temperamentsfulla ligger i stället hos skådespelarna. I likhet med manusförfattaren förmår hans yngre danske kollega skapa den atmosfär av trygghet, lugn och förtroende som får skådespelarna att öppna hela sitt känsloregister. Resultatet kan knappast bli bättre."

Hanserik Hjertén, DN: "Här kommer nu tre timmar Den goda viljan på bio i stället för de sex som förra jul- och nyårshelgen visades i TV. Vilken version man föredrar är kanske en smaksak.

Personligen tycker jag Ingmar Bergmans och Bille Augusts historia om kärlek över klassgränserna vunnit på det kortare formatet. Det känns som om August stämt sitt instrument. Med klipp och tillägg av specialinspelade scener får han bättre balans och spänst i berättelsen.

(-) Den goda viljans beroende av skådespelarna blir ännu tydligare på bio. Dess njutbarhet ligger huvudsakligen i aktörernas eminenta insatser. (-)

Men på bio, i motsats till TV, vill man gärna ha något mer. Ett berättande som fångar sanningar bortom orden. För sådant finns föga plats i Den goda viljan. Lite andtrutet hastar den mellan stora spelscener och klämmer in ett höstlandskap här och ett vinterlandskap där, som för syns skull.

Magnifika spelscener finns förstås också mellan Samuel Fröler och Pernilla August. Men deras plågade kärlekshistoria har åtminstone en tystnadens dimension som får den att leva i blickar och bilder.

Den goda viljan har sina svagheter, både i TV och på bio. Men den har scener som tål att ses om både en och flera gånger och som för alltid etsar sig fast i minnet av denna Bergmanska familjekrönika."

Bo Ludvigsson, SvD: "TV filmen var mäktig, ibland mycket spännande, stundtals långtråkig men aldrig likgiltig. Vi kunde betrakta människorna och eventuellt lära något. Dessutom imponerade hantverksskickligheten hos regissör, skådespelare, scenograf, kostymmakare och fotografer. Naturen och det nordiska ljuset lyste betraktaren i ansiktet. Ett och annat översåg man med, hann nästan inte notera när omsorgsfullt arrangerade miljöer i klassamhällets Sverige storstilat gled fram som på räls.

Biograffilmen besitter förstås samma rent hantverksmässiga kvaliteter. Skådespelarna övertygar fortfarande. Särskilt Samuel Fröler, som den motsägelsefulle Henrik, och Lena Endre, som den verkligt goda människan, servitrisen Frida. Ramen skiner alltså ännu blank och fin, men själva motivet har allt mist litet av sin lyster. Kanske är det så att man spontant vill skaka av sig litet av dessa bergmanska interiörer, som avhandlats så minutiöst -nu senast i filmen Söndagsbarn - att man ibland undrar om det i vår lilla kulturkrets är riktigt nyttigt.

Möjligen är man alltså övermätt. Man skall kanske inte heller förvänta sig överraskningar i ett planschverk som man har bläddrat i så nyss. För trots att filmen mer betonar det dramatiska kommer man inte dessa diskreta och så olyckliga borgare riktigt in på livet. De försvinner nu på något vis i tidskolorit och iscensättning, mellanrummen och tystnaderna är nästan borta. Det hade nog räckt med TV-filmen."

Kommentar Svensk filmografi

Redan under inspelningen av Fanny och Alexander umgicks Ingmar Bergman med tanken att skildra sina föräldrars äktenskap. Sommaren 1988 skrev han ned händelseförloppet.

Historien blev TV-serien Den goda viljan i regi av Bille August - fyra delar med närmare sex timmars speltid. Den visades i SVT Kanal 1 i december 1991 (25.12, 26.12, 29.12 och 30.12).

Bioversionen tävlade vid filmfestivalen i Cannes 1992 och belönades med Guldpalmen som bästa film. Pernilla August belönades också som bästa kvinnliga skådespelerska.

Filminstitutets styrelse nominerade också bioversionen till en Oscar för bästa utländska film. Men nomineringen underkändes av The Academy of Motion Picture Arts and Sciences, eftersom filmen först hade visats som TV-serie.

I ett pressmaterial från SF citeras Bergman från en presskonferens 1.9.1989 inför inspelningsstarten:

"När jag skrev på min självbiografi eller vad man nu ska kalla den för, 'Laterna Magica', så strövade jag mycket, mycket mer än vad som kom med i boken, på min barndoms gator och i de miljöer som fanns där. Dofterna, ljuset ... Då kom jag också i de här miljöerna att möta mina föräldrar. Inte de mytiska gestalterna som jag redan kämpat med under så många år av mitt vuxna liv, utan två unga människor; en väldigt fattig teologie studerande, Erik Bergman, som bodde i ett uselt studentrum på ett ställe som hette Helvetets sju gluggar, och en 20-årig flicka, som bodde på den tysta och vackra Trädgårdsgatan. Han, mycket fattig, kommer från oerhört svåra omständigheter. Hon en älskad, bortskämd prinsessa i en väletablerad borgerlig miljö med stor familj runt omkring . En far och mor, som älskade henne.

Jag mötte de där två och de började göra sig alltmer påminda men förstod att de inte kunde vara med i biografin utan jag måste syssla med dem utanför biografin och började egentligen bara för skojs skull att skriva och fantisera om dem.

Den fantastiska fördelen ur min synvinkel var att jag blev vän med både min mor och min far innan de hann försvinna. När mor hade sin första hjärtinfarkt besökte jag henne ofta på sjukhuset och vi kom då att tala med varandra och mor började berätta litet om sitt liv och jag tyckte att det var oerhört fängslande och märkvärdigt.

Jag mötte min mor, inte den mytiska gestalten, den älskade och hatade, utan jag mötte en människa som berättade om sitt tidiga liv och jag frågade henne väldigt mycket.

Sedan dog mor och far blev änkling och var änkling i fyra år. Det fanns anledning att under den här tiden träffa honom ganska mycket och vi blev också vänner.

Nu handlar inte det här om -från vaggan till graven- utan det handlar om tio år av mina föräldrars liv. Tio viktiga, avgörande år, nämligen från 1909 då de träffas och till försommaren 1918 då författaren ligger i sin mammas mage och är beredd att träda ut i livet. Så komplicerat som det blev... Hade jag vetat att det var så jobbigt vet jag inte om jag gjort det!

Det är de här tio åren det handlar om. De träffas de här två. Det är nästan klassiskt: Det visar sig att hennes föräldrar absolut inte vill den här relationen. Det blir uppslitande och dramatiskt och ibland våldsamma konflikter. Och deras äktenskap... I början av den här tiden var de uppenbarligen mycket lyckliga tillsammans men sedan kommer påfrestningarna på de här två människorna som vi nästan inte kan göra oss en föreställning om. Både mänskligt och socialt."

Pernilla August belönades med 1992 års Guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll och Ingmar Bergman mottog samma utmärkelse för bästa manuskript. Dessutom tilldelades Den goda viljan Svenska Filmkritikerförbundets pris till 1992 års bästa svenska film.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se