Räven (1986)

Media (1 st)

Originaltitel	Räven
Svensk premiärtitel	Räven

Regi	Clas Lindberg
Manus	Clas Lindberg
Producent	Lasse Lundberg Bert Sundberg
Produktionsledare	Ray Jones
Foto	Ole Fredrik Haug Hans Welin (kompletteringar) Jan Alvermark (kompletteringar)
Musik	Bo Anders Persson
Scenograf	Maria Lilja
Klippning	Lasse Lundberg
Ljudtekniker	Lars Liljeholm
Scripta	Bibi Dawe
B-foto	Bertil Rosengren
Elektriker	Bengt Widell
Passare	Mats Löthwall
Ljussättare	Björn Strandell
Optisk printer	Ove Porath
Musikarrangör	Bo Anders Persson
Rekvisita	Rickard Molin
Attributör	Jan Olof Ågren (som Jan-Olof Ågren)
Smink	Bibi Dawe
B-ljud	Klas Dykhoff
Specialeffekter, ljud	Mikael Lundin
Mixning	Bengt Löthner
Övrig medarbetare	Preben Larsson (elassistent)

Lickå Sjöman	Monika
Göran Dyrssen	Kåre
Willie Andréason	Jernberg
Allan Svensson	Karlsson
Gustav Kling	jägaren

Produktionsbolag	MovieMakers Sweden AB		för
	AB Svensk Filmindustri
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
	Clas Lindberg Film
	Tonservice Löthner & Löthner KB
Laboratorium	AB Film-Labor

En ung man släpps från en anstalt. Omedelbart därefter angrips han av någon som tar struptag på honom.

Det är natt. En bil med kvinnlig förare anländer till en obemannad mack. Strax därefter kommer en polisbil. En av poliserna, Karlsson, störtar fram och sliter henne ur bilen. "Din älskling har rymt från dig också," väser han. Hon spottar honom i ansiktet. Kommissarie Jernberg som hunnit fram säger: "Hej Monika, åk hem nu, är du snäll. Försök att förstå. Han har svikit dig. Nu tar vi hand om honom. Och du åker hem!"

- Pappa, ge mig en chans till, ber hon. Och han svarar:

- Han har fått en chans. Och han stack ifrån den. Nu kan vi inte hjälpa honom längre.

Karlsson hånskrattar och attackeras av Monika som får tag i polisens bilnycklar och kastar iväg dem. Därpå kastar hon sig i sin bil och kör därifrån.

- Är det så hon vill ha det så... , säger Jernberg.

Monika kör på mörka skogsvägar. "Nu efteråt kan jag säga att det bästa hade varit att åka hem igen."

Efter att ha fått slut på bensinen fortsätter hon till fots, fram till ett hus där hon knackar på. Ingen svarar. Hon gör upp ett bål på gården och värmer sig. Det hörs rävskall. Sedan går hon och lägger sig i bilen. Men inifrån huset har hon bevakats av någon med bössa som haft henne på kornet med sitt kikarsikte.

På morgonen träffar hon den unge mannen som bor i huset, Kåre.

- Hej, säger hon, jag ville hälsa på en vän häruppe i skogen, så stannade motorn bara.

Kåre sätter sig i bilen ochn försöker starta.

- Du har kommit fel, säger han, Det finns inga fler hus längs den här vägen. Inga vänner heller.

Kåre gräver i jorden. Plötsligt springer han iväg till ladan. Monika följer efter. Kåre tar ut en stor kärra.

- Kommer det inga bilar, frågar Monika.

- Bara timmerbilar. Men i dag är det lördag.

Kåre demonstrerar en remtygsanordning som hans far använde när han skulle döda grisar. Kåre berättar om sin far: "Han hatade alla."

Det hörs hundskall och skottsalvor. Det pågår uppenbarligen en jakt.

Kåre går in i ladan där han utfodrar en räv.

Monika och Kåre är inne i huset. Monika lagar kaffe. "Det är varmt och skönt," säger Monika. "Det har aldrig gått att få det här huset varmt," replikerar Kåre.

"Det finns ingen telefon," säger Kåre på Monikas fråga. "Den stängdes av när pappa och mamma dog. Men vill du härifrån finns det en gård på andra sidan berget. Där kan du få bensin."

Monika upptäcker ett par armbandsur, vilkas existens Kåre förklarar bort.

Kåre tar hennes handväska och tömmer ut innehållet, däribland en pistol.

- Ge fan i det där!" skriker Monika.

- Du hämtar den där bensinen nu, va?! säger Kåre. Sedan eldar han förstulet upp armbandsuren i spisen.

Monika och Kåre ger sig iväg på en lång vandring med en bensinkanister.

I granngården pågår det ett bröllop. Det hörs musik inifrån huset. Kåre riktar geväret med kikarsikte mot huset, och Monika slår undan det.

- Det är inte laddat, säger Kåre.

- Man gör i alla fall inte så där.

- Jag har aldrig varit på bröllop.

- Då är det väl på tiden.

- Man ska inte komma objuden.

- Då lär du aldrig komma på fest, säger Monika.

Från huset ringer hon till sin pappa.

- Ge mig en dag till. Föräldrarna är döda. Jag ringer när jag kan.

Under tiden stjäl Kåre bensin från en bil men upptäcks och misshandlas.

- En tjuv, hörs ropet från bröllopsföljet som strömmar ut. Kåre börjar skjuta och panik utbryter.

Monika och Kåre flyr med bensinkanistern, förföljda av bilar. En jeep krockar med ett träd, en annan bil får bensinkanistern att fastna under sig och exploderar.

Kåre och Monika lyckas fly undan. Hemma säger Kåre:

- Jag vill inte tillbaka. Jag var tvungen att rymma. Pappa och mamma hade dött. Det var en bilolycka. Både pappa och mamma. Jag var ju bara tvungen. Förlåt.

De omfamnar varandra.

Polisen försöker få kontakt med Kåres föräldrahem. Polisen Karlsson:

- Bli kär i en pyroman. Är det normalt det?

- Hon tror att han är oskyldig. Förutom att han vägrar att prata om dom där bränderna, anser dom honom helt normal. Det är Monikas förtjänst. Om jag bara förstod karl'n.

- Inget svar, säger Karlsson.

Monika desinficerar Kåres sår med brännvin, som båda dricker av. Stämningen blir alltmer lekfull, de dansar med varandra, de kysser varandra, vilket leder till att de till slut ligger med varandra.

Utanför huset sitter räven.

- Varför sökte du upp mig? frågar Kåre.

- För att jag älskar dig.

- Jag menar från början.

- Det var nåt konstigt med din pappa när han berättade om dig. Och din mamma som inte sa nåt. Jag blev mer och mer säker på att du var oskyldig. Var det någon som kände igen dig på festen?

- Nej, men när räven hittat hönshuset, så ger dom sig inte förrän de hittat grytet och rökt ut den.

En helikopter flyger in över skogen och spanar med spelande strålkastare. Rävskall.

Det är morgon. Monika sover. Kåre tar hennes pistol ur handväskan. Han bär ut möbler på gården och gör ett bål av dem.

Monika kommer ut och försöker övertala honom att ge sig:

- Ju förr du åker tillbaka självmant, ju bättre är det. Vi åker tillbaka nu och reder ut allt. Du kan ju snart komma hit igen.

- Jag åker inte tillbaka. Dom kommer aldrig att släppa mig.

- Det var inte du som tända på.

- Nej! Det var inte jag!

- Var du verkligen så rädd för din pappa att du inte kunde sagt det tidigare?

- Ja.

Hon smeker honom. Kåre:

- Om jag skulle vara skyldig, skulle du älska mig ändå?

Monika nickar. En hund ger skall inne i skogen. Skottsalvor.

- Varför kan vi inte ge oss iväg nu?

- Jag måste bli klar här först.

- När blir du det? När?

Kåre sliter sig fri.

På polisstationen säger Jernberg, Monikas pappa, till Karlsson:

- Han rymde aldrig. Nån på nattpasset såg att hans farsa hämtade honom. Har du numret till föräldrarna? Hon hade rätt. Han är oskyldig. Jag ger mig fan på att det var farsan som tände på.

- Passa dig, tillägger han, snart är min dotter chef.

Inne i huset hittar Monika telefonen som hon kopplar till jacket. Den fungerar. Telefonen ringer nästan omedelbart. Det är en grannbonde som vill ha hjälp med en död kalv: "Det går ju inte att gräva ned den döda kalven med tjälen i marken." Samtidigt ser hon hur Kåre frenetiskt gräver där bålet funnits. Hon lägger på luren. Nu lägger hon också märke till en nedblodad fåtölj. Hon retirerar ut bakom huset och tar sig in i ladan. Där ligger Kåres föräldrar döda på en kärra. Kåre observerar henne från loftet.

En jägare kommer in i ladan, men Monika visar sin polisbricka och föser ut honom. Jägaren vinkar till en helikopter som avlägsnar sig.

Kåre skjuter jägaren och angriper sedan Monika som träffas i benet. Monika försvarar sig med en lie. Kåre ger henne sitt bälte som hon binder om låret. Monika tar hand om pistolen.

- Var det nödvändigt att döda dom?! frågar hon.

När Kåre hör rävskall, slår han ner Monika, tar från henne pistolen och vrålar:

- In i hörnet där, men fort för fan!

Kåre tar emot räven i ett litet utrymme han gjort till den. Kåre:

- Han blöder. Nån har skjutit honom! Aj! (Räven biter honom.) Snälla lilla Mickel, kom!

- Skjut den då, säger Monika.

Han kan inte.

- Ge mig pistolen. Du får tillbaka den.

Kåre lämnar pistolen på golvet. Monika tar den.

- Skjut den då, snälla, ber Kåre.

Monika skjuter räven och kastar sedan från sig pistolen. Kåre:

- Varför kom han inte ut?

- Räven kryper undan när han vet att han ska dö. Det gör alla djur, svarar Monika.

- Du måste väl gripa mig nu?! säger Kåre.

Monika skakar på huvudet, tar pistolen och skjuter honom till döds. Hon kastar bort pistolen och brister i gråt.

Polisen med Jernberg i spetsen tar sig in i ladan. Karlsson griper Monika, som sliter sig lös och sätter sig i polisbilen. Hon har slutat gråta.

Censurnummer	126395
Datum	1986-10-03
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2160 meter
Kommentar	Aktlängder: 580-487-430-450-213 m.

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Eastman Color
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2160 meter
Längd i minuter	79 min
Akter	5 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Clas Lindbergs film underkastades en fullkomlig avrättning i huvudstadspressen, även om man också på sina håll observerade regissörens bildmässiga begåvning och, dessutom, gav producenten hans beskärda del av ansvaret för misslyckandet.

Hanserik Hjertén, DN: "I Räven klaffar ingenting därför att Lindberg inte har det handlag som behövs för att berätta en rysansvärd historia med små medel. Tafatta skrämskott, valhänta detaljer, klumpiga repliker och ett hafsigt agerande har ersatt det strama och fyndiga berättande som möjligen kunde ha fått storyn på fötter.

Möjligen, alltså, eftersom glesbygdshistorien om den förrymde pyromanen och flickan som vill rädda honom är överkonstruerad och svårbemästrad. Att det är osannolikt att en nyexaminerad regielev från Dramatiska institutet klarar den borde man nog insett.

Räven blixtbelyser ännu en gång problemet med nyrekryteringen i svensk film. Nyss var det katastrofen med Den frusna leoparden, lite tidigare fallet med den misshushållade Jonas Frick.

Allt är ju inte misslyckanden, bevars. Men klavertrampen som emellanåt görs är så grova att man undrar om folk i den omstrukturerade filmbranschen börjat tappa vissa elementära förmågor - förmågan att läsa manus."

Anders Ahlberg, Expr: "Clas Lindberg behärskar filmtekniken men inte berättarkonsten. Kameraarbetet är stundtals utomordentligt, ljussättningen avancerad och klippningen bra. Men berättelsen saknar logik, spänning och tempo. Effekterna: biljakter, dödsskjutningar, bränder och sprängningar är töntiga och helt onödiga för berättelsen. Och dialogen... Redan de första replikerna är bedrövliga, resten är rena pekoralet.

Skådespelarna, framför allt Lickå Sjöman och Göran Dyrssen, har inte en chans att öka filmens trovärdighet med sitt spel. Rollerna är för omöjliga. (-)

Det finns ett slags förakt mot thrillern, mot action och den hårdkokta berättarstilen i Clas Lindbergs uppsåt. Han har velat göra något mer än de vanliga filmerna i genren, han har velat väva in bildpoesi, ett komplicerat psykologiskt drama, samhällskritik och naturlyrik. Resultatet har blivit en Chandler-historia i Slas-miljö med Kronblom-repliker.

Nu hoppas jag ändå att Räven inte ska göra det omöjligt för Clas Lindberg att göra fler långfilmer. Producenterna har minst lika stort ansvar som han för resultatet. En debutant behöver givetvis mer stöd än andra. Och Clas Lindberg visar att han är en begåvning med kameran."

Björn Samuelsson, AB: "Men filmens ärende är chockeffektens och ingenting annat. Historien är en förevändning för actiondramaturgi och spänningsskapande filmklichéer, en masse och i största allmänhet. Det är symptomatiskt, att när polishelikoptrarna dundrat färdigt över det ensliga huset i storskogen där alltihop utspelas och vi har sett tillräckligt många dramatiska bilder på den rekorderliga Monica, tagna genom kikarsiktet på ett jaktgevär, så måste regissören tillgripa sjok av förklarande dialog för att över huvud taget få det hela att gå ihop. Det är hjärtinnerligen tröttsamt alltsammans.

Man får hoppas att regissören endast är ett offer för sin egen dramaturgi. Alternativet, att filmen skulle laborera med trovärdighet i någon som helst psykologisk mening, öppnar för alltför motbjudande tolkningsalternativ.

Uppenbarligen är Clas Lindberg ändå en regissör med bildaptit. Uppenbarligen behöver han en bättre manusförfattare än sig själv."

Hans Schiller, SvD: "Räven är så illa berättad att det är svårt att säga vad den egentligen vill. Förmodligen är det ett försök i genren psykologiska thrillers, underavdelning kinesiska askar. Man skall alltså undan för undan upptäcka mer och mer tills sanningen är avslöjad. Problemet med en sådan metod är att den kräver antingen begåvning eller rutin men helst såväl begåvning som rutin. Att döma av Räven så saknar dess regissör Clas Lindberg bådadera eller också är det helt enkelt så att han efter genomgången filmskola släppts fram för snabbt av omdömeslösa produktionsansvariga. Hur som helst så markerar allt detta var svensk films problem i dag ligger.

Eftersom vi skall börja någonstans så låt oss inleda med skådespelarinstruktionen. Den finns inte. Eller också så har aktörerna förstått lika litet som så småningom åskådarna. Replikerna är i bästa fall upplästa, i sämsta fall illa presenterade anföranden som skall tala om för betraktaren vad bilderna inte lyckats med. Därmed är vi framme vid kameraarbetet.

Det finns få vinklar som inte Lindberg hinner få med i sin film. Men ingen av dem verkar vald med annan tanke än den ytliga effektens. För att skapa spänning låter regissören till exempel handkameran följa vissa personer på ett hotfullt sätt bakifrån eller från sidan genom busksnår. Det är estetiskt sett starka uttryck som kräver en stark innebörd för att inte bli ytligt effektsökeri.

Med sina kinesiska askar, sin bristfälliga skådespelarinstruktion och pretentiösa inställning till filmen som konstnärlig uttrycksform blir Räven tyvärr ett av alltför många exempel under senare år på att det måste finnas grundläggande fel i såväl vår filmskoleutbildning som inom vår produktions- och distributionssektor. För att anknyta till det sista ledet så borde en film som Räven inte ha fått nå en offentlig biografsalong."

Keith Keller, Variety, tyckte sig i Lindberg se en "filmisk begåvning" trots Rävens "oavsiktligt komiska dialog". Han svarar för ett "skickligt kameraarbete" och "fyndiga kompositioner. Skådespelarna agerar enligt protokollet och klippningen är koncis och rakt på sak. Med en strängare producent och ett omarbetat manus hade Lindbergs humor och kalla kårar fungerat. Som det nu är lägger sig dialogen och manuset som en våt filt över berättelsens låga."

Kommentar Svensk filmografi

Räven var Clas Lindbergs (f 1956) långfilmsdebut. Tidigare hade han gjort filmer som den tv-sända dokumentären Min gitarr är som en cykel (1980) och Skratta Pajazzo (1986), efter en bok av Åke Hodell. Inspelningen av Räven var planerad att omfatta 30 inspelningsdagar, motsvarande 3,5 Mkr, och var därmed en lågbudgetproduktion.

Lindberg utexaminerades från Dramatiska institutets regilinje våren 1983. Fotografen Ole Fredrik Haug, ljudteknikern Lasse Liljeholm och inspelningsledaren Kerstin Eriksson var årskamrater till Lindberg från Dramatiska institutet.

I Stockholm sågs filmen av cirka 500 besökare på två veckor. Därefter plockades filmen ner från repertoaren. Men filmen hade också förespråkare. Britta Svensson (Expr 1986-10-23) fann Räven vara värd en Ehrenrettung: "Filmen är inte alls så dålig som kritikerna skriver." Hon tyckte Räven var spännande och bra gjord och att den borde ges en ny chans på biograferna.

I DN (1986-10-28) attackerade regissören Staffan Bengtsson filmkritikernas perspektivlöshet och snålhet i mottagandet av Räven: "Man kan säga att Clas Lindberg försökt sig på två saker. Dels har han velat göra en uttalad genrefilm. Dels har han velat belysa en allmängiltig moralfråga. Tyvärr har han inte helt gått i land med uppgifterna även om han i många avseenden definitivt tangerat filmberättandets klassiska språk. Räven ställer helt enkelt vissa löften för framtiden i utsikt. För filmkritiken ser det däremot dystrare ut. Filmen tycks vara ett område som dagstidningarna slutgiltigt gett upp. Det är särskilt tragiskt för svensk film, eftersom vi så innerligt hade behövt en konstruktiv dialog mellan filmskapare och filmkritiker om den svenska filmens dödläge."

Helena von Zweigbergk tog i Chaplin (nr 207/1986) Clas Lindbergs film till utgångspunkt för en diskussion om långfilmsdebutanternas produktionsvillkor.

Inspelningsledaren Kerstin Eriksson var kritisk mot producenten: "Clas kunde inte med sin minimala erfarenhet överblicka den här inspelningen. Där skulle det behövts en stenhård producent, en som verkligen engagerade sig och höll i allting. (-)

Det var också idiotiskt att vi inte hade någon riktig scripta. Det belastade Clas omedelbart. En rejäl scripta som vet hur man klipper tar bort väldigt mycket tankearbete från regissören. (-) Nu efteråt förstår man att det hade varit ett väldigt stöd. (-)

Det var svårt att åstadkomma ett positivt klimat när alla var rasande på [producenten] Moviemakers. Samtidigt är det så ont om jobb att alla är ganska trevliga när producenterna kommer ut. Det kan reta gallfeber på mig. Alla är störtförbannade men ler ändå. Det beror väl på att alla vill ha jobb."

Lasse Lundberg, Moviemakers, producent och klippare, ansåg inte att det var fel att arbeta utan scripta: "Tjejen som skötte sminket, arbetade också som scripta. (-) Att utesluta scriptan är ett sätt att förbilliga. Sminkklaff, klädklaff, scriptaklaff, det hör ju ihop. Clas har också klart för sig vad han vill göra, han behöver inte brottas med sådana problem. Vinklar, idéer och sådant var redan bestämt." Dessutom menade Lundberg: "I Sverige har regissören 'final cut' och det anser jag vara felaktigt. Det måste vara den som satsar pengarna som ska ha det mesta att säga till om. I det här fallet inte Moviemakers utan Svensk Filmindustri. SF skulle ha kunnat gå in och säga att vi vill ha de här förändringarna. Vi har fortfarande ett slags regissörskult."

Producenten Per Berglund, representant för huvudfinansiären SF, var den som tillsammans med Jonas Cornell under sin tid som producent på Filminstitutet i början av 80-talet drog fram Räven-projektet. Sedan deras mandat upphört "lade vi Räven i knät på Moviemakers. Sedan gick det några år innan det hände någonting.

Efter ett tag blev vi knutna till SFs produktionsavdelning som konstnärliga rådgivare. Då drog vi fram Räven igen, och dessutom ytterligare ett projekt som inte blev av. Räven blev av, beroende på att Moviemakers hade jobbat med den under tiden. (-)

I efterhand har vi insett att, liksom Hanserik Hjertén skrev i Dagens Nyheter, det var vansinnigt att låta en debutant pröva sig fram på ett material som kräver en nyansering i handlaget som bara en Hitchcock klarar av. Räven skulle ha varit en femte film för Clas, först skulle han ha lärt sig att tackla filmmediet."

Sverigepremiär	1986-10-08	Lilla Kvarn	Stockholm		79 min

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild Neutral bakgrund
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Slutmix
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	RÄVEN -en rysare

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Räven. Långholmen 3/10 -84.
Omfång	74 s. + rollista 1 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Räven. Långholmen 31/1 1984.
Omfång	60 s. + rollista 1 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Dialogmanus Räven. 1986 11 13.
Omfång	13 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Bildmanus Räven.
Omfång	Ca. 200 s.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	5
Dia	SET
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska