Sommarkvällar på jorden (1987)

Media (1 st)

Sif Ruud är mild matriark i Agneta Pleijel-filmatisering där tre systrar med ynkryggar till män samlas i sin mors skärgårdshus.

”Jag måste skriva om de där kvinnorna.” Det är vinter och Per Mattson sitter på en iskall glasveranda med papper i maskinen. Han vill berätta om en skådespelerska som vill ha barn, en musikproducent som vill skiljas, en lärare som vill ha ett liv, en tonåring som vill ha sin mosters man och en mor som vill att hennes döttrar ska vara lyckliga. Om en författare som är otrogen, en supande journalist som också är otrogen och en byråkrat som håller sig vid spisen.

Systrarnas mor har samlat klanen i sitt stora sommarhus. Någon säger något om det fina vädret, och Sif Ruuds första replik är: ”Det varar nog inte så länge.” Det här är en film om vad vi gör med våra korta liv.

En del gör konst. Systern som är lärare anklagar systern som är skådespelerska för att inte ha någon kontakt med verkligheten … ”Du har väl högre ting i skallen. Kooooonst!” Hennes man kallar författaren en skit: ”Ni författare petar i våra liv, ni gör era små experiment …” Författaren har skrivkramp. Skådespelerskan frågar sig om konsten verkligen var värd allting.

Rollfigurerna skriker, gråter, springer till skogs, packar resväskor, sårar och sviker varandra. De gör fel hela tiden allihop och livet är snart över, men det finns tröst. Filmen igenom kryper de ihop hos varandra. De må vara förtvivlade, men de är inte ensamma.

Ensemblen hade spelat Agneta Pleijels pjäs 57 gånger på Dramaten när deras regissör Gunnel Lindblom gjorde sin film. Det ekar av Tjechov i historien om de tre systrarna som längtar efter ett annat liv, och av den film Lindblom tio år tidigare gjort efter Ulla Isakssons roman Paradistorg (1977).

Sommarkvällar på jorden blev inte samma internationella succé som Paradistorg, men de svenska kritikerna var nöjda. Skådespelarna fick mycket beröm, framför allt Margaretha Byström.

Bernt Eklund skrev i Expressen: ”I Paradistorg var förlagan Ulla Isakssons, här är den Agneta Pleijels. Grundtonen är positivare 1987 än 1977. Goda skådespelare gör människor av rollerna. Den största och svåraste har Margaretha Byström. Hon ska härbärgera den barnlösa systerns längtan, glädje och förtvivlan – och hon gör det med balans i de dramatiska kasten. […] Ändå är det Sif Ruud som man kommer att minnas. Hon är fenomenal, förlorar aldrig en sekund sin trovärdighet. Även i svajiga scener där kasten blir för tvära och teatertonfallen hotar att bryta igenom – såna scener finns förvisso, bråken har tidigare genomförts på Dramatens scen – då är Sif Ruud den absoluta stabiliteten, inte ett falskt tonfall, inte ett ögonblicks krusning av trovärdigheten."

Maaret Koskinen skrev i Chaplin: ”Att se [Sommarkvällar…] är som att se […] två traditioner komma sig samman i en enda skärningspunkt. Ty det är så gott som uteslutande mellan dessa två poler – naturen och skådespelarna – Lindbloms filmestetik rör sig. Redan de allra första bilderna försätter åskådaren i ett svenskt och ack så välbekant vinterlandskap, detta mytiska inre landskap: den själsliga tundran, den frusna ensamheten. Vinterbilderna tonar sedan över i en lummig grönska, lika mytisk den: sommaren, den evigt korta, dömd att övergå i höst. Och därmed paradiset, det evigt hotade. Ty för svensken är sommaridyllen alltid en tillfällig frist och dansen i den svenska sommarnatten, liksom en gång för fröken Julie, en sanningens timme. […] Och så till skådespelarna, den andra polen i Gunnel Lindbloms berättande. Det är hos dem filmens laddning ligger, i vad de säger och vad de gör. Och det är både på gott och ont. Gott, när skådespelerskan heter Margaretha Byström, så skicklig på att inympa de vardagligaste fraser med undertoner. Eller Harriet Andersson vars nyansrika ansikte lånar sig till snart sagt vad som helst. Men visst önskar man sig en större dynamik ibland. […] Det är kort sagt sällan som saker och ting antyds; allt sägs ut, och det alldeles bokstavligen, via dialogen. […] Men […] filmen [är] ändå sympatisk i sin vardaglighet, i sin omedelbara igenkännlighet. […]"

Nina Widerberg (2015)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Läs mer om denna film i vår artikel "Svensk filmaffischkonst"

Läs mer om denna film i vår artikel "Systrar – i nöd och lust"

Läs mer om denna film i vår artikel "Dramatik på vita duken"

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Originaltitel	Sommarkvällar på jorden
Svensk premiärtitel	Sommarkvällar på jorden
Internationell titel	Summer Nights on the Planet Earth
Alternativtitel	Sommernächte auf dem Planeten Erde (Västtyskland)

Regi	Gunnel Lindblom
Manus	Gunnel Lindblom
Producent	Peter Hald
Produktionschef	Katinka Faragó
Produktionsledare	Marianne Persson
Foto	Lasse Björne
Scenograf	Kaj Larsen
Klippning	Hélène Berlin
Ljudtekniker	Adel Kjellström Folke Beck-Remnes
Scripta	Marianne Axelsson (som Marianne Johnson)
Inspelningsledare	Zoltan Kirs
B-foto	Dan Myhrman Torbjörn Andersson
Stillbildsfoto	Göran Hallberg
Passare	Daniel Bergman
Rekvisita	Rickard Molin
Attributör	Madeleine Stenberg
Kläder	Kerstin Lokrantz
Smink	Sofia Ranow
Klädassistent	Christina Krogdal
Sminkassistent	EvaMaria Holm (som Eva-Marie Holm)
Mixning	Sven Fahlén

Sif Ruud	Karna
Per Mattsson	Tomas
Margaretha Byström	Ulrika
Harriet Andersson	Magda
Mona Malm	Gertrud
Ulf Johanson	Fredrik
Inga-Lill Andersson	Tanja
Leif Ahrle	Bror

Produktionsbolag	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
	Sveriges Television AB TV2
	Spice Filmproduktion AB
Distributör i Sverige (35 mm)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
Distributör i Sverige (16 mm)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1994
Distributör i Sverige (DCP)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	2015
Laboratorium	AB Film-Labor

Filmen berättas som en lång återblick av Tomas, författare som har ett förhållande med Ulrika, en skådespelerska. I filmens början sitter han i sommarhuset på en vinterkall sommarö och tänker tillbaka på vad som hänt sedan halvtannat år tillbaka. Han undrar "varför säger vi aldrig det viktiga". Han frågar sig "vad var det som hände den där sommaren på ön".

Det började två somrar tidigare. De två var i sommarhuset tillsammans med Ulrikas mor Karna, Ulrikas två systrar Magda och Gertrud, deras män Bror och Fredrik och tonåringen Tanja.

Karna har levt ensam sedan hennes man övergav henne för en annan för länge sedan. Det var en chockupplevelse, och under en period var hon inlagd på psykiatrisk klinik. Egentligen har hon aldrig kommit över den chocken, framgår det. Hon är "hönsmamman" som skyr konflikter och vill lägga alla under sina vingars skugga.

Magda är en nervig musikersjäl som försörjer sig som välavlönad musikexpert på Sveriges Radio. Gertrud är en lärarinna som känner hur livet runnit ifrån henne. Magdas man Bror är en journalist med alkoholproblem, därtill enligt Magda notoriskt otrogen. Gertruds man Fredrik är undflyende och konfliktskygg och föredrar att ständigt gömma sig bakom olika köksbestyr. Deras tonårsdotter Tanja är uttråkad och hungrig på livet.

Karnas dröm om en harmonisk familjesamvaro i naturens hägn hålls bara nödtorftigt ihop. Latenta spänningar blommar upp på olika håll och kanter. Magda och Bror talar om att skiljas. Fredrik talar självironiskt om sig själv som en ointressant byråkratsjäl som skådespelare och att konstnärer är till för att ge innehåll och självinsikt. Gertrud känner sig gammal och tjock.

Det dramatiskt mest utvecklade spänningstillståndet finns mellan Ulrika och Tomas. Hon är en till synes glad och positiv människa men bär på en stor ångest: Hon har inte skaffat några barn, men tycker att det är dags för det nu. Tomas värjer sig; han har ett kraschat äktenskap bakom sig, med två barn han knappt får se, och vill inte ha flera barn.

När sommaren gått mot sitt slut kulminerar konflikten. Ulrika åker på en filminspelning till Lappland, medan Tomas stannar kvar ensam i huset för att skriva på sin roman. Det går trögt, han sitter fast.

En höstdag kommer Tanja ut till honom. Hon är trött på att bo hemma, vill stanna några dagar. Hon vill inte arbeta, hon vill leva, säger hon. De badar bastu och tar en drink. Senare förför hon honom. Äntligen kan hon tro på kärleken, säger hon, liggande i hans famn.

När hon rest, ringer Tomas i desperation till Ulrika. Han vill att hon kommer hem igen, han ställer upp på vad som helst, ja han vill ha barn med henne. Det tar dock ytterligare fjorton dagar innan filminspelningen är klar.

När hon kommer bekänner hon att hon varit otrogen en gång. Tomas säger inget om sin otrohet. Just när de ska krypa i säng ringer telefonen. I en lång stum scen dränkt i musik anar man att han får ett dramatiskt meddelande. På Ulrikas fråga vem som ringde svarar han undvikande. Det visar sig senare att det var Tanja som meddelade att hon var med barn.

Han söker stöd hos Bror på tidningen, men denne konstaterar bara cyniskt att författaren för en gångs skull står inför en verklighet som han inte själv kan styra och strukturera.

När han besöker Tanja är det jultid. Hennes föräldrar har skaffat henne en lägenhet, och hon vill att han ska vara far, men han vägrar. Han vill att hon gör abort. Hon vill inte. Konflikten trappas upp. Hon kontrar hans kyliga hållning med att hon inte vill ha honom heller, men att han ska betala. Föräldrarna Fredrik och Gertrud kommer på besök, och för en gångs skull visar Fredrik upp lite aggressioner och skäller ut Tomas, innan Tanja jagar ut dem för att slippa bråk.

När Tomas berättar för Ulrika vad som hänt, blir hon ledsen och rasande, sårad in i själen för att han gjort en annan kvinna med barn, inte henne, och att han inte ens berättat om sitt snedsprång.

Hon tröstas av systern Magda, som råder henne att skita i alltihop. Karlar är ändå som de är - enligt hennes egna erfarenheter med Bror - men att det bästa man kan göra är att kämpa för sin kärlek om man nu tycker den alls är värd att kämpa för. "Ni ska inte leva ihop som om inget har hänt, men som att något har hänt". De två systrarna når varann för första gången på länge och Tomas känner sig helt överflödig.

Åter blir det sommar, åter är alla samlade i sommarhuset, utom Tomas och Ulrika. Tanja är höggradigt gravid. Magda har fått veta att Tomas och Ulrika har gift sig, och Karna blir ledsen för att hon inget fick veta i förväg, och alla enas om att inget säga till Tanja just då.

Men när Tanja kommer ut ur huset, pratar om barnet och undrar varför Tomas inte hört av sig, om han inte vill vara med när deras barn föds och säger att hon nu insett att det är han och ingen annan hon älskar och indirekt uttrycker en förhoppning om att det ska fixa till sig mellan dem, kan Karna till slut inte hålla sig utan berättar om giftermålet.

Tanja blir ledsen och rusar in i huset. Karna får bannor av Fredrik för att hon berättat; hon kunde väl åtminstone ha väntat lite.

Plötsligt dyker det nygifta paret upp, vitklädda, och Karna blir lycklig över att de kommit. Nu är ju alla trots allt samlade. De andras välkomnande är till att börja med något mer behärskat. Ut ur huset kommer Tanja, som torkat tårarna och betraktar dem med behärskat lugn. Hon tycks inse att alla förhoppningar är fåfänga men att livet ändå måste gå vidare.

I slutscenen är vi tillbaka där det började. Det är vinter och författaren Tomas konstaterar att han "insett att vintern en dag skall ta slut".

Censurnummer	126761
Datum	1987-04-08
Åldersgräns	Tillåten från 7 år
Originallängd	2840 meter
Kommentar	Aktlängder: 596-595-546-540-414 m.

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Färg
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2840 meter
Längd i minuter	99 min
Akter	5 rullar
Dialogspråk	Svenska

Pressreaktion Svensk filmografi

Mottagandet av detta svenska psykologiska familjedrama i skärgårdsmiljö, tidigare framfört på teatern, var genomgående positivt.

Jurgen Schildt, AB: "I filmen och pjäsen finns ansenliga stråk av både Tjechovs 'Tre systrar' och Ulla Isakssons 'Paradistorg'. Där finns också ett drag av deklamation och högstämdhet som utan vidare kompenseras av Pleijels vässade observans, hennes periodiska kvickhet, hennes vakna öga för 80-talets attityder och haverier och villkorliga gemenskap.

'Fri är ett ord som smakar aska', säger den bedragna aktrisen. Friheten, dock, kan innebära tvång lika väl som insikt. Vad Lindblom och Pleijel till slut beskriver är konflikterna som stillnar genom insikten, vindarna som skingrar röken över det familjära slagfältet.

Att rollteckningarna är minnesvärda är ett faktum som understryks av det förhållandet att vi i filmen, om madam Thalia ursäktar, kommer dem avsevärt närmare än på scengolvet.

Det gäller Margaretha Byström och hennes febrila speglingar av det svek som är både sentimentalt och sexuellt. Det gäller Sif Ruud i den i filmen reducerade rollen som gammelmamman; praktfull oavbrutet och praktfullast i den final där hon sitter och funderar om hon helst ville vara en lind eller björk.

Det gäller den spända stringensen hos Harriet Andersson och avsaknaden av ryggrad hos Per Mattsson, diktaren med förhinder. Det gäller också utbrotten hos Mona Malm, hemmafrun som halva livet hållit käften men som en solig eftermiddag inte längre gör det.

Men inte minst gäller det Inga-Lill Andersson och hennes märkvärdiga balansgång mellan vilsenheten och självrespekten, truligheten och den förorättade livsviljan. Vore jag tipsare eller insider, vilket gud förbjude, skulle jag föreslå rikets regissörer att omgående introducera henne på den dramatiska börsens OTC-lista."

Hanserik Hjertén, DN: "Det är inte bara det att det pratas oavbrutet. Det görs det i Rohmers filmer också, som Gunnel Lindblom sagt sig beundra. Men Rohmer skiljer på det vi ser och hör, skapar undertoner och dubbelbottnar, medan Lindbloms bilder bara bekräftar orden.

Dessutom har hon behållit för mycket av teaterns speciella känslodramatik. När personerna får sina utbrott känner man sig förströdd och undrar om inte allt detta snackande och gestikulerande gör sig bättre på scenen.

Det är en konflikt mellan teaterverklighet och filmrealism, som Lindblom inte tycks ha riktigt sinne för. Allt blir så förbaskat rejält och välformulerat. Så välartat ambitiöst och ventilerat. Likadant med världen kring denna skärgårdsö, med sin miljöförstöring, sitt atombombshot, sina frostskadade aniarabarn, sina vetenskapliga manipulationer.

Allt finns med i resonemangen. Men inget gör intryck. Intryck gör bara de ögonblick då den excellenta skådespelarskaran får en chans att antyda sitt inre i stället för att vända ut och in på sig.

Margaretha Byströms nakna skiftningar av längtan, rädsla och smärta hos Ulrika ger filmen plötsliga öppningar och djup. Mer än alla ord låter de oss ana den plågsamma framtidslyckan med Per Mattssons Tomas."

Bernt Eklund, Expr: "I Paradistorg var förlagan Ulla Isakssons, här är den Agneta Pleijels. Grundtonen är positivare 1987 än 1977.

Goda skådespelare gör människor av rollerna. Den största och svåraste har Margaretha Byström. Hon ska härbärgera den barnlösa systerns längtan, glädje och förvivlan - och hon gör det med balans i de dramatiska kasten. Per Mattsson är hennes av ödet drabbade partner - mycket bra. Inga-Lill Andersson, ödets redskap, gör ett rejält genombrott. Ulf Johansson är ypperlig som sällsynt färgstark grå byråkrat.

Ändå är det Sif Ruud som man kommer att minnas. Hon är fenomenal, förlorar aldrig en sekund sin trovärdighet. Även i svajiga scener där kasten blir för tvära och teatertonfallen hotar att bryta igenom - såna scener finns förvisso, bråken har tidigare genomförts på Dramatens scen - då är Sif Ruud den absoluta stabiliteten, inte ett falskt tonfall, inte ett ögonblicks krusning av trovärdigheten."

Ulla-Britt Edberg, SvD: "Gunnel Lindblom håller mycket skickligt en dramaturgisk linje filmen igenom. Hon bygger finstämt upp de ovanligt många dramatiska höjdpunkterna. Det är en händelsemättad och känsloladdad kurvatur, tekniskt skickligt och mänskligt insiktsfullt genomförd. Hon varierar, bryter upp resonemang och samtal, för dem bildmässigt över från ljus bild till skymningsdunkel. Dialogerna fortsätter i olika miljöer, de tankemässiga processerna går över dagens olika timmar och byter rumsliga perspektiv. Kontakten mellan människorna är kroppsnära och sensuell. Endast mot slutet mattar temperaturen något. Men där finns andra tänkvärda ting. Den unga Tanja möter utmanande med magen i vädret en absurd vuxenvärld. Hon skall klara sig, som man säger. Ung och stark är hon. Visst. Inte desto mindre står hon där som en anklagelse. Mot oss, de vuxna, som inte kunde skapa förutsättningar för en bättre värld."

Sven E Olsson, Arbetet: "Det är en stark och i bästa mening teatralisk text Agneta Pleijel skrivit. Gunnel Lindblom lyckas märkligt ofta spränga dess sceniska slutenhet, bland annat genom att ofta låta en längre mono- och dialog slingra sig in i ett antal brant klippta scener. Orden bildar och bär enheten genom ett antal nya rum eller tidsföljder (-). En film som faktist ställer oss de angelägna frågorna."

Annika Gustafsson, SDS: "Gunnel Lindblom gör knappast några formmässiga experiment utan berättar mestadels med ett rakt, okonstlat och väl koncentrerat kameraspråk. Endast i ett par verkligt starka scener där smärtan och närheten vibrerar och helt dominerar bilden tillåter hon sig en förhöjd visuell gestaltning. Smärtan och längtan efter närhet blir också två trådar vilka löper genom dessa människors liv."

Maaret Koskinen, Chaplin: "Att se Gunnel Lindbloms Sommarkvällar på jorden (-) är som att se (-) två traditioner komma sig samman i en enda skärningspunkt. Ty det är så gott som uteslutande mellan dessa två poler - naturen och skådespelarna - Lindbloms filmestetik rör sig.

Redan de allra första bilderna försätter åskådaren i ett svenskt och ack så välbekant vinterlandskap, detta mytiska inre landskap: den själsliga tundran, den frusna ensamheten.

Vinterbilderna tonar sedan över i en lummig grönska, lika mytisk den: sommaren, den evigt korta, dömd att övergå i höst. Och därmed paradiset, det evigt hotade. Ty för svensken är sommaridyllen alltid en tillfällig frist och dansen i den svenska sommarnatten, liksom en gång för fröken Julie, en sanningens timme. (-)

Och så till skådespelarna, den andra polen i Gunnel Lindbloms berättande. Det är hos dem filmens laddning ligger, i vad de säger och vad de gör. Och det är både på gott och ont. Gott, när skådespelerskan heter Margaretha Byström, så skicklig på att inympa de vardagligaste fraser med undertoner. Eller Harriet Andersson vars nyansrika ansikte lånar sig till snart sagt vad som helst.

Men visst önskar man sig en större dynamik ibland. Här finns inga intressanta scenerier; ingen spänning mellan förgrund och bakgrund (fast tillfällen ges); inga förtätningar eller variationer i rytmen som lunkar på, jämnt och stadigt.

Det är kort sagt sällan som saker och ting antyds; allt sägs ut, och det alldeles bokstavligen, via dialogen. (-)

Men (-) filmen [är] ändå sympatisk i sin vardaglighet, i sin omedelbara igenkännlighet. (-) Ändå: vore det inte intressant att se [Lindblom] släppa sig lös någon gång - ge sig på ett helt annat material, något som tvingade henne att som regissör tänja sig i andra riktningar.

Något mer äventyrligt och vildsint, något mindre - ska vi kalla det 'smakfullt'?"

Kommentar Svensk filmografi

Filmen baserades på Agneta Pleijels teaterpjäs "Några sommarkvällar på jorden", som spelades i Målarsalen på Dramaten i regi av Gunnel Lindblom och med samma rollbesättning i 57 föreställningar 1986-04-10-1986-06-14.

Till karaktären var Sommarkvällar på jorden en lågbudgetfilm, med en budget på cirka 5 Mkr.

Vid filmfestivalen i Barcelona sommaren 1987 fick Sif Ruud pris som bästa skådespelerska för rollen som Karna.

Originaltitel	Några sommarkvällar på jorden (Pjäs)
Författare	Agneta Pleijel

	Stockholm	Sverige
Aftonbladets redaktion i Klara	Stockholm
	Djurö i Stockholms skärgård

Sverigepremiär	1987-04-13	Riviera	Stockholm	Sverige	104 min
TV-visning	1990-08-26	Kanal 1		Sverige	99 min
Cinemateksvisning	2015-09-26	Filmhuset	Stockholm	Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2023-10-28		Stockholm	Sverige

Festivalpris	Barcelona	1987		Sif Ruud	(skådespelarpris)

DK Drama

DK Litterära förlagor

DK Relationer, Samliv

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	16 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2690

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm
Längd i meter	2840

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild Neutral bakgrund
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild Neutral bakgrund
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	16 mm

Typ	Slutmix
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	SOMMARKVÄLLAR PÅ JORDEN
Tryckeri	Uddenholms offset

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Dialoglista
Omfång	39 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Några sommarkvällar på jorden (arbetsnamn). Originalmanus Agneta Pleijel. Filmmanus och regi Gunnel Lindblom.
Omfång	115 s. + 1 s. rollista.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Arbetsmaus. Några sommarkvällar på jorden. Av Agneta Pleijel. Bearbetning: Gunnel Lindblom.
Omfång	124 s. + 1 s. rollista.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Sommarkvällar (arbetsnamn). Originalmanus Agneta Pleijel. Filmmanus och regi Gunnel Lindblom.
Omfång	100 s. + 1 s. rollista.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Summer nights on the planer earth. By Gunnel Lindblom after a play by Agneta Pleijel.
Omfång	41 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Summer nights on the planet earth.
Omfång	41 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Summer nights on the planet earth.
Omfång	49 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Summer nights on the planet earth.
Omfång	65 s.
Språk	Engelska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Färg papper	19
Bakombild papper	7
Dia	SET
Album	Nej

Typ	Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Reklamtryck
Språk	Engelska

Ljudtyp	Ljud
Färgtyp	Färg
Bärare	DCP
Längd i minuter	99 min
Dialogspråk	Svenska

Typ	Digitalt ljud
Bärare	WAV

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264