Råttornas vinter (1988)

Media (1 st)

Originaltitel	Råttornas vinter
Svensk premiärtitel	Råttornas vinter

Regi	Thomas Hellberg
Manus	Thomas Hellberg
Producent	Anders Birkeland
Produktionsledare	Stefan Lundberg
Foto	Peter Mokrosinski
Musik	Bengt-Arne Wallin Nils Landgren
Scenograf	Anders Barréus
Klippning	Thomas Holéwa
Ljudtekniker	Bo Persson Lasse Ulander Stefan Ljungberg (andrateam)
Regiassistent	Björn "Bamse" Ulfung
Stuntregi	Dan Lindhe
Scripta	Kerstin Sundberg
Produktionskoordinator	Gabriella Seward
Inspelningsledare	Johann Zollitsch
Inspelningsassistent	Katie Burton Peter Anderberg
Pressinformation	Ylva Swedenborg
B-foto	Lars Karlsson
Foto, andrateam	Jan Pehrson (B-foto) Göran Nilsson
Fotoassistent	Jonas Holéwa
Elektriker	Ted Lindahl Bengt Lundgren
Elassistent	Leif Lindblom
Passare	Bengt Widell
Passarassistent	Leif Lindblom Ocki Hansson (extra)
Ljussättare	Gunnar Andersson
Negativklippning	Margaretha Wiechel
Snickare	Leif Johansson Percy Nilsson Leif Nilsson Berth Martinson
Dekormålare	Leif Johansson Percy Nilsson Leif Nilsson Berth Martinson
Rekvisita	Birthe Barréus
Kläder	Filippa Pierrou (som Filippa Wallström)
Smink	Lotta Petersson
Chaufför	Mikael Lundberg
Klädassistent	Lenamari Wallström
Sminkassistent	Annika Stödberg
Klippassistent	Carina Hellberg
Mixning	Berndt Frithiof

Kent Andersson	Walter Olsson, förtidspensionerad sjöman
Ulrika Hansson	Maria/"Lilly", prostituerad
Evabritt Strandberg	Carina, prostituerad
Peder Falk	John B. Svensson, direktör för JBS Orient AB
Stig Engström	Stellan, Johns knarkkurir
Helena Bergström	Anita, prostituerad
Eva Carlsson	Susanne, barnhemsföreståndare
Dan Lindhe	Leo, Johns gorilla
Johan Sörberg	Bruno, Johns gorilla
Mia Benson	Lena
Lasse Petterson	torsk
Björn Kjellman	Bengt
Lena Nilsson	Gudrun
Fredrik Ohlsson	Helge
Anita Ekström	Birgitta
Peter Alvérus	ambulansman
Torsten Wahlund	Sten Lindgren
Göran Boberg	finnen

Produktionsbolag	FilmStallet AB		(för)
	Exat AB & Co. KB
Distributör i Sverige (35 mm)	Vestron Pictures
Laboratorium	FilmTeknik AB
Mixning	FilmMixarna AB

Stockholm vid jultid. Walter Olsson, en förtidspensionerad sjöman, vandrar genom den vinterkalla staden. Samtidigt sitter direktör John B Svenson och hans kollega Stellan på Café Opera och kollar in brudar. Fulla och kåta bestämmer de sig för att ringa efter några "nyduschade fjortonåringar" för att avrunda kvällen. John ringer upp Ulvsunda flickhem i Bromma och föreståndaren Susanne letar tjänstvilligt upp den intagna Maria för att meddela att direktörn önskar "barnvakt i kväll". Stellan tar en taxi utanför krogen och åker iväg med Maria, eller "Lilly" som hon kallar sig som prostituerad, utanför krogen. John tar bilen med en annan, jämngammal flicka. Några kvarter bort raggar den medelålders prostituerade Carina upp en kund i bil.

När Walter kommer in genom gårdsporten till sitt hus får han syn på Stellan och Maria, som har ett våldsamt gräl på gården. Walter går emellan, och Maria följer med honom hem. I hans torftiga lägenhet spelar hon först ut sin horroll. Klumpigt försöker hon förföra honom medan hon ljuger och säger att hon är sjutton år gammal och heter Lilly. När Walter avvisar henne blir hon ledsen och erkänner att hon bara är fjorton. Senare, då Walter kommer tillbaka efter att ha hämtat hennes saker som Stellan slängt på gården, har hon somnat i hans säng.

På morgonen inleder de ett förtroligt samtal. Walter berättar att han lärt sig boxas av en hyttkompis när han jobbade till sjöss, och Maria talar om sitt riktiga namn. Men när Walter frågar lite närmare om vad "Lilly" egentligen gör blir Maria arg och går därifrån. Walter söker upprörd upp barnhemmet för att prata med föreståndaren Susanne, men får bara undvikande svar. Han söker därför upp sin gamla ungdomsvännina, Carina, som inte känner till Maria. Hon berättar dock att de riktigt unga flickorna raggar kunder nere i de underjordiska parkeringshusen. I en av de labyrintiska gångarna i underjorden träffar Walter den unga prostituerade och nedknarkade Anita. Hon känner Maria och berättar att "John uppe i affären" kan arrangera ett möte. Walter noterar att han står vid lagerdörren till JBS Orient AB och uppe i gallerian finner han snart mattaffären med samma namn. Genom fönstret ser han ägaren, John B Svenson. På kvällen blir han överfallen av Stellan och Johns gorilla Leo, men han lyckas slå ned dem bägge.

En tid senare träffar han åter Maria, som skickat ett kort till honom. Bilden på kortet är av en katt, något hon längtar efter att ha men inte får så länge hon bor på barnhemmet. Hon kommer till mötet påtänd och berättar utförligt om sitt liv som "Lilly", hur hon introducerats till knarkmissbruket av John för att hon lättare ska klara av att ligga med sina kunder. Hallickverksamheten sköter John mestadels genom de fester han arrangerar en gång i månaden för sina affärskontakter, men han har också en omfattande rörelse av småflickor nere i garaget. Maria brukar även arbeta där för att få råd med sitt missbruk. Innan hon går varnar hon också Walter för att John kommer att låta misshandla honom, något hon själv och de andra flickorna ständigt hotas med om de gör "något dumt".

Förbannad söker Walter upp John och Stellan i mattaffären just som Stellan håller på att blanda upp knark. John lyckas uppehålla Walter medan Stellan ringer efter Johns gorillor, Leo och Bruno. När Walter lämnar affären blir han svårt slagen och sparkad.

Stapplande lyckas han ta sig till ett underjordiskt ställe som brukar användas av de prostituerade som går på gatan. Där upptäcks han av en kollega till Carina, och hon kommer senare dit och hjälper honom hem. Walter känner att något "är trasigt inuti" men klarar ändå av att gå hem. Han blir förvånad över att Carina vet var han bor, och hon berättar att hon en gång för länge sedan sökte upp honom. När hon väl stod utanför dörren vågade hon inte gå in. Medan hon berättar plåstrar hon om honom och stannar sedan kvar över natten för att vaka.

När Walter hämtat sig och sitter på Kulturhuset för att lyssna på musik, blir han påhoppad av Anita som på uppdrag av John letar efter Maria. Han reser sig för att gå men stannar upp när hon berättar att John flyttat till ett nytt kontor på Brunkebergs torg, men att de andra är kvar i de gamla lokalerna. Han går till det nya kontoret, men får i porttelefonen reda på av en sekreterare att John inte är där. Walter hälsar från Maria och går därifrån, iakttagen av John från ett kontorsfönster.

Nere i tunnelbanan får Walter syn på Maria, som på bår förs till en ambulans. Han följer med henne, och på vägen till sjukhuset frågar han ut henne om en saga han berättat vid ett tidigare möte. Sagan handlar om flickan Maria som har en randig katt. Katten kryper ned i sängen hos flickans pappa. Men när Walter frågar efter pappans namn orkar Maria inte svara. Ambulansmannen säger cyniskt att hon nog blir bra men att de snart kommer att hämta henne igen på samma ställe. Ursinnig beger sig Walter till mattaffären, slår ned Leo och sticker ihjäl Stellan med dennes kniv.

Han flyr ned i underjorden och hittas av Carina på samma ställe där han låg efter misshandeln. Trots att han själv inte blivit misshandlad den här gången förefaller han ändå svårt sårad. Carina tar honom till ett underjordiskt ställe där en rad udda existenser håller till. De känner Carina, som brukar handla mat till dem, och tar hand om honom. När Carina är på väg tillbaka efter att ha handlat mat, hör hon hur Leo för Johns räkning frågar efter Maria bland de andra prostituerade och hon erbjuder sig att hjälpa till om John betalar henne tjugotusen och kommer ensam till garaget på kvällen.

Walter planerar att ensam göra upp med John i ett av de underjordiska rummen, men när John väl lockats dit är Walter så svag av sina skador att han inte orkar slåss utan segnar livlös ned på golvet. John förirrar sig i det underjordiska gångsystemet där han förgäves försöker få de som bor där att hjälpa honom ut. Carina anländer och han attackerar henne i raseri, vilket får de boende att komma till undsättning. John oskadliggörs och kastas sedan genom en lucka ned i kloaksystemet.

Någon dag senare står en till synes frisk och avgiftad Maria och kastar snöboll på Walters fönster, men ingen öppnar. Hon går därifrån.

Censurnummer	127973
Datum	1988-10-28
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2135 meter
Kommentar	Aktlängder: 486-540-586-523 m.

Bildformat	1.66:1
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Eastman Color
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2135 meter
Längd i minuter	78 min
Akter	4 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Även om de flesta recensenterna berömde skådespelarprestationerna, särskilt Kent Andersson i huvudrollen, och lovordade regissörens goda intentioner, blev domen hård mot Råttornas vinter.

Hanserik Hjertén, DN: "Regissör Hellberg däremot håller sig på försiktigt avstånd från helvetet. Och han kommer inte mycket närmare för att han kryper ner i Stockholms nya underjord, katakomben av kulvertar, tunnlar och maskinrum som blivit tillhåll för knark- och sexhanteringen. Visst är det en fascinerande värld, och Hellberg verkar uppriktigt tagen av den. Men han uppträder som en andäktig turist som betraktar dess avsigkomna existenser på exotiskt avstånd. Som det nu är har Råttornas vinter blivit en svensk Taxi Driver som ersätter de amerikanska komplikationerna med hemvävd präktighet. Berättelsen om bussiga Walter lär knappast åstadkomma den upprörda insikt om lyxpatrasket och dess mordiska hanteringar som varit önskvärd!"

Jan Aghed, SDS: "Kors i taket. Till sist i år ändå en svensk spelfilm med någon relevant anknytning till dagens verklighet. En brutal men likafullt igenkännlig svensk verklighet, bakom citykommersens och de nyrikas eleganta fasader, under galleriornas glastak och marmorgolv - prostitution och heroin, iskalla affärshajars handel med knark och minderåriga."

Aghed fortsätter med en ingående jämförelse mellan boken och filmen och finner många och i hans ögon förvrängande förändringar, som gör filmen till en moralisk irrfärd:

"Följden av dessa ändringar är ganska förödande för filmens moral. Romanens offer- och försoningstema har försvunnit och i dess frånvaro kör filmen fram ett individualistiskt handlings- och hämndtema i förgrunden som är nära besläktat med - om inte rentav samma andas barn som - Charles Bronsons likvideringar av samhällets s k slödder. Hellberg har själv skrivit manuskriptet och han har klantat till det ordentligt. I slutbilderna dyker flickan upp och kastar snö på Walter Olssons fönsterruta, rosig och nyter, mirakulöst tillfrisknad från sitt halvdöda tillstånd i ambulansen. Man kan bara häpet undra vad tanken varit bakom denna scen. Frånsett att den saknar motsvarighet i romanen gör dess innehåll och placering i filmen att den blir illa motiverad och obegriplig. Kent Andersson lufsar genom Råttornas vinter med sina teatergöteborgska arbetarreflexer intakta och en trovärdig min av förvåning över sin egen närvaro i en sån ideologiskt förvirrad historia. Evabritt Strandberg som utegångsfnask är en bisarr idé, liksom exempelvis tilltaget att låta kameran under flera minuter stint fixera debuterande Ulrika Hanssons ansikte medan hon samtalar. Hennes uttrycksregister är alldeles för otillräckligt för så långa inställningar."

Jurgen Schildt, AB: "I den här rollen finns för all del en sida som vetter åt Charles Bronson och Mike Hammer och den amerikanska filmens övriga enmansarméer. Men där finns också, vilket Thomas Hellberg ingalunda verkar omedveten om, en annan sida som har med Kristusfiguren och den medmänskliga plågan att skaffa. För vem är det som baddar Walter Olssons panna efter hans talrika halvdödar och återuppståndelser? Horan Evabritt Strandberg, visst. Men också hennes lojala och bibliska yrkessyster med förnamnen Maria Magdalena. Jesus eller ej så blir Kent Andersson, med sin raglande plastik och med ansiktet tapetserat av år och erfarenheter, den här filmens oersättliga tyngdpunkt. Han tillhör den någorlunda begränsade kader av inhemska skådespelare som aldrig låter sig ertappas med en falsk accent eller ett krystat tonfall. Han är med andra ord genuin som urberget. Filmen som helhet matchar honom inte utan vidare; trots helvetesinteriörerna från den vegetation som domineras av det underjordiska grottfolket, av prången och kulvertarna och ljusdunklet av ödesrasslet från T-banan."

Margareta Norlin, Chaplin: "Det finns (-) ansatser till en skarpsynt miljöbeskrivning av ett snöslaskigt Stockholm och kontrasterna mellan lyxkrogar och plastfik. Men också det tappas bort i den melodramatiska skildringen av den undre världen och dess 'storslaget' tigande varelser, som tar hand om varandra i den yttersta förnedringen, och som skoningslöst 'tappar' högdjuren i kloaken och sätter locket på. Då associerar i alla fall jag till amerikansk filmstereotypi, liksom den genretypiska bilden av den goda horan leder ett människoporträtt rätt in i mallen. Det är synd på det goda uppsåtet och det djärva ämnet."

Kommentar Svensk filmografi

I filmens PR-material skriver skådespelaren Thomas Hellberg (f 1941), som här debuterade som filmregissör, om tillkomsten av Råttornas vinter. Han hade själv blivit kontaktad av en f d polis vid spaningsroteln några år tidigare. Av denne fick Hellberg ca 70 timmars illegalt inspelade telefonavlyssningar som gjorts i samband med den s k Geijeraffären i mitten av 1970-talet. Med detta material och egna efterforskningar som underlag skrev Hellberg boken "Kopplingen" (1986) tillsammans med journalisten Lars-Magnus Jansson, och 1991 regisserade han den som TV-serie. Samtidigt som manuset lämnades till förlaget, fick Hellberg i händerna journalisten Erik Erikssons roman "Råttornas vinter", vilken handlade om samma prostituerade flicka som han och Jansson skrivit om. Hellberg skrev filmmanus på Erikssons roman och lyckades intressera producenten Anders Birkeland på Filmstallet för en filmatisering.

Under inspelningen, som mestadels skedde i trakterna kring Malmskillnadsgatan, Brunkebergstorg och i gångarna i P-husen och under Gallerian, kunde AB 1988-02-18 rapportera att filmteamet överfölls av arga prostituerade som tyckte att de inkräktade på verksamheten.

Trots de autentiska miljöerna tyckte Hans Strindlund från Norrmalmspolisens gatulangningsgrupp, då han framträdde på en presskonferens efter en förhandsvisning av filmen i november 1988, att verkligheten såg betydligt värre ut. Eva Redvall i SDS 1988-11-15 återgav bl a följande citat: "Jag önskar att smutsigheten kring prostitutionen hade framgått bättre. Jag har sett så många sargade människoöden. Man brukar tala om 'glädjeflicka'. Herregud, det här är så långt från glädje man kan komma."

Thomas Hellberg framhöll också både i pressmaterialet och flera intervjuer att han väntat på en utredning om barnprostitutionen av justitieministern alltsedan boken "Kopplingen" utkom. Han hoppades därför att filmen åter skulle aktualisera frågan. Så blev det inte. Och de negativa recensionerna bemötte regissören själv i en intervju i Expressen 1988-11-19. På frågan om han var besviken på pressen svarade han: "Nä, men jag tror ändå filmen kommer att dra publik och väcka debatt. Efter förhandsvisningen skrek en tvåbarnsmor att hon hellre skulle offra sitt eget liv än låta sin dotter råka ut för det som filmen skildrar. Sånt känns viktigare än recensenters tyckande."

Originaltitel	Råttornas vinter (Roman)
Författare	Erik Eriksson

Malmskillnadsgatan	Stockholm	Sverige		1988-02	1988-03
Brunkebergstorg
gångar i närliggande P-hus
under Gallerian

Urpremiär	1988-11-18	Spegeln	Göteborg		78 min
	1988-11-18	Filmstaden 3	Helsingborg
	1988-11-18	Saga	Kristianstad
	1988-11-18	Camera	Malmö
	1988-11-18	Sollentuna Bio	Sollentuna
	1988-11-18	Park	Stockholm
	1988-11-18	Filmstaden 5	Sundsvall
	1988-11-18	Filmstaden 2	Västerås
	1988-11-18	Facklan	Åkersberga
	1988-11-18	Roxy	Örebro
	1988-11-18	Filmstaden 2	Östersund
Sverigepremiär	1988-11-18			Sverige

Originaltitel	Café Opera
Kompositör	Bengt-Arne Wallin
	Nils Landgren
Textförfattare	Nils Landgren

Originaltitel	Partaj
Kompositör	Bengt-Arne Wallin
	Nils Landgren
Textförfattare	Nils Landgren

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm

Typ	Lågkontrastkopia
Bärare	35 mm
Längd i meter	2135

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild Neutral bakgrund
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Printmaster
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	RÅTTORNAS VINTER
Tryckeri	Uddenholms offset

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Version 2. Filmmanus av Thomas Hellberg efter en roman av Erik Eriksson.
Omfång	168 s.
Språk	Svenska

Typ	Synopsis
Omfång	7 s. Rollista (1 s.) ingår.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	17
Färg papper	14
Bakombild papper	1
Dia	SET
Album	Nej

Typ	Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska