Tiden har inget namn (1989)

Media (1 st)

Mästerverk där åldrad skånsk småbrukare mjölkar sina sju kor stående på knä. "… fotograferat och sammanklippt med en blick och känsla för rytm som ger denna timslånga film en i sitt slag fulländad visuell musikalitet och form." – Jan Aghed, Sydsvenska Dagbladet

"Det är konstens uppgift att ta reda på och visa vad vi har gemensamt med människor som levde före oss, och med människor som nu bebor en annan del av verkligheten än vi." – Stefan Jarl

En gammal man står på knä i daggen och mjölkar, med pannan stödd mot kons sida. Han reser sig, går bort till traktorn och tömmer hinken i mjölktunnan. I köket lyfter hans fru på en handduk för att se om en deg jäst färdigt. Stefan Jarls dokumentär om småbrukarna Teodor och Asta Svensson i Valleberga utanför Ystad är ett mästerverk.

"Allt börjar och slutar med bilden" säger Jarl. Per Källbergs bilder och Anette Lycke Lundbergs klippning gör oss så intensivt uppmärksamma att vi inte behöver några ord. I två scener sitter bonden vid köksbordet och berättar, men annars är filmen helt utan dialog. Vi ser minsta rörelse, hör varje ljud. Korna fnyser, mjölken strilar ner i hinken, tjudren rasslar…

"Jag tycker mye bättre om det gamla, mye mye mye." Bondens skånska är textad. "Man gjorde själv allt arbete. Det gick ju bra i många år. De började på 60-talet, och levde jävel. De har förstört hela landet. Småbönderna skulle gå till industrin och man skulle slå ihop jordbruken. Det var ju helt galet. De stora gårdarna har inga egna djur. De använder konstgödsel, och sen går det ner i bäckarna. De får aldrig rätt på detta nu."

Paret gör fortfarande allt arbete själva. I en lång sekvens lyfter bonden halmbalar högt upp på skullen, medan frun bakar i köket. Hon arbetar lika metodiskt som sin man, och kameran dröjer vid bullformar och tjugor. Av dokumentärfilmaren Peter Watkins hade Jarl fått höra att bilderna i amerikansk tv aldrig var mer än sju sekunder långa. Han beslöt att göra en film där ingen bild var kortare än sju sekunder. Öppningsbilden där solen går upp över havet är mer än fem minuter.

I köket står radion på, och morgonekot rapporterar om oljekatastrofer och döda sälar. Sändningen är det enda Jarl iscensatt. Resten har han och Källberg fångat. Tagit reda på och visat.

På en dokumentärfestival i Yamagata bad representanten för 200 inbjudna småbönder Jarls tolk att framföra deras tacksamhet: "Detta är den enda film de sett som till fullo ger uttryck för den japanska bondens rädsla för framtiden."

"I Filmhusets entré stötte jag ihop med en kollega jag försöker undvika. 'Det gick visst åt helvete med din senaste film? Det var inte så många tusen som såg den.' 'Nej, men jag har lindrat 200 japanska mäns ångest', sa jag och gick min väg."

Jan Aghed i Sydsvenska Dagbladet: "En av jordens mest utplåningshotade arter, den skånske småbonden, får sitt äreminne i denna svidande vackra, med rätta flerfaldigt prisbelönta dokumentär av Stefan Jarl. (Till intrycket av utdöende folkspillra bidrar onekligen det faktum att skånskan som talas föranlett översättningstexter.) […] Filmen formar sig till en meditativ bildtext fylld av respekt och vemod om en kultur och livsstil som snart är försvunna. Mer än förut förefaller Jarl denna gång uppfatta sin roll som folklivsforskarens. Men med bonden själv som osökt språkrör och ställföreträdare förenar han den – mer nedtonat och agitationsfritt än tidigare, men inte mindre samhällskritiskt – med den ekologiska lidelse och det krävande etiska förhållningssätt till den biologiska miljön som vi känner igen från hans andra dokumentärer.

[Innehållet] i Tiden har inget namn [förmedlas] helt och hållet av bilderna. […] Allt fotograferat och sammanklippt med en blick och känsla för rytm som ger denna timslånga film en i sitt slag fulländad visuell musikalitet och form – aldrig otålig inför naturens och bondens tidmätning och ändå raka motsatsen till långtråkig! […]"

Nina Widerberg (2016)

Den här filmen finns i distribution hos någon annan än Filminstitutet. För bokning av filmen, kontakta aktuell distributör direkt. Se längre ned på sidan under rubriken ”Bolag”.

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Originaltitel	Tiden har inget namn
Svensk premiärtitel	Tiden har inget namn
Videotitel i Sverige	Tiden har inget namn

Regi	Stefan Jarl
Manus	Stefan Jarl
Foto	Per Källberg Stefan Jarl (kompletteringar)
Musik	Ulf Dageby
Klippning	Anette Lykke Lundberg
Ljudtekniker	Per Carleson Bengt Andersson
Ljussättare	Gunnar Andersson
Ljudläggning	Wille Peterson-Berger
Mixning	Per Carleson Berndt Frithiof
Övrig medarbetare	Stefan Hencz (tekniker) Jonas Björck (Eko-reporter)

Teodor Svensson		(medverkande)
Asta Svensson		(medverkande)

Produktionsbolag	Stefan Jarl Filmproduktion AB
Produktionsstöd	Lantbrukarnas Riksförbund
	Garantinämnden för kort- och barnfilm
	Landsorganisationen
Distributör i Sverige (35 mm)	Sandrew Film & Teater AB
Distributör i Sverige (DCP)	Folkets Bio AB	2017
Distributör i Sverige (köpvideo)	Stefan Jarl Filmproduktion AB	1995
Laboratorium	FilmTeknik AB
Förtext	Animagica Film & Video AB

Soluppgång vid Sandhammaren i en lång kamerainställning.

Text: Hommage à Sune Jonsson.

Text: Det finns ingen annan poesi än den verkliga handlingen.

Pier Paolo Pasolini

Vi får i filmen följa småbrukarparet Teodor och Asta Svensson i Valleberga på slätten strax öster om Ystad genom årstidernas växlingar. Det finns nästan ingen dialog i filmen, endast två korta avsnitt där Teodor svarar på frågor från Stefan Jarl (ur bild). Det finns ingen speakertext, inga kommentarer. Bilderna får tala för sig själva.

Asta i boningshuset. Morgonekot i radion: Oljeborrplattform exploderad... Flygkaos hotar i Europa... Speciella tjallarfängelser öppnas i höst... 320 döda sälar har hittats i Västerhavet. Kanske innebär detta slutet för knubbsälen i Östersjön...

Teodor är ute på markerna och mjölkar. Kör sedan mjölken till cisternen. Asta rumsterar i köket.

Teodor utfordrar kreaturen i ladugården. Tankbil från Skånemejerier anländer och hämtar mjölken från cisternen.

Teodor i köket dricker kaffe med dopp. Detta följs av intervjuavsnitt: Teodor berättar om arbetsvillkoren förr, om kyrkan och prästerna som man fick buga djupt för.

Suggan i ladugården. Landskapsbilder. Sädesfält. Mycket himmel. Mycket rymd.

Teodor ger hö till djuren. Asta är sysselsatt i boningshuset.

En fiskebåt tar in nät vid kusten.

Slakteribilen anländer till gården för att hämta grisar till slakt. En inhyrd skördetröska arbetar på fälten.

Asta bakar. Teodor lägger in hö på höskullen. Stubbåkern har satts i brand för att svedjas.

Asta och Teodor sitter i köket. Intervjuavsnitt:

Teodor klagar över avfolkningen av bygden, att de unga flyttar ut och att man inte längre ser några barn. Förr fanns det tre skolor enbart i Valleberga. Likadant var det i grannbyarna. Det fanns mejeri och järnväg. Man var självförsörjande. Annat är det nu. "Det är rent mot naturen dom arbetar."

"Dom började på 60-talet och leva djävulen. Det har förstört hela landet. Men vi har ju ingenting att säga till om."

Teodor med kor ute på markerna. Landskap i skymning. Elegisk stämning.

Död säl ligger och slår i vattenbrynet.

Vinter vid kusten i Kåseberga. Marken är snötäckt.

Snön fyker över markerna.

Teodor är i ladugården och mjölkar. Asta tvättar.

Kusten vid Sandhammaren i fyrens sken på natten.

Text: Framför oss ligger intet,/med ett sista hopp,/utan lukt och smak./För arbetarna återstår/ännu några få år./Jag upprepar/Framför oss ligger intet,/med ett sista hopp,/utan lukt och smak./För arbetarna återstår/ ännu några få år./

Pier Paolo Pasolini

Havets vågor slår mot stranden i fyrskenet.

Censurnummer	128911
Datum	1989-12-19
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	1655 meter

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Eastman Color
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	1655 meter
Längd i minuter	60 min
Dialogspråk	Svenska

Pressreaktion Svensk filmografi

Tiden har inget namn togs emot med stor respekt och uppskattning av kritikerna. Med något undantag.

Bernt Eklund, Expr: "Tiden har inget namn arbetar med enkla, 'rena' bilder (-), snärjer sig inte i komplicerade resonemang eller plattar ut sig i hårdhänt agitation.

Filmen är tillägnad Sune Jonsson, fotografen som blev den döende norrländska landsbygdens förevigare, och den har något av den stiliserade känsloladdning som finns framför allt i Jonssons stillbilder."

Hans Schiller, SvD: "Liksom i sina tidigare filmer är Jarl här kritisk mot en utveckling som går mot storskalighet och brist på ekologisk hänsyn. Men Jarl är inte som ofta tidigare aggressiv eller socialt utmanande utan här låter han stilen knyta an till och hylla en tidigare livsform, det gamla bondesamhällets närhet till naturen och dess försök att leva i samklang med den."

Hanserik Hjertén, DN: "I Tiden har inget namn fortsätter [Jarl] linjen från Naturens hämnd och Hotet. Hans kampberedskap när det gäller miljöförstöringen är obruten. Kanske visar han bara ännu tydligare än förut att det i slutändan handlar om hotet mot en livsstil. (-)

Märkligt blir det (-), med Per Källbergs underbara foto, en skön och betagande upplevelse. Framför allt när bara bilder och ljud fångar den sinnliga närheten till jordiskt arbete utan att för ett ögonblick verka idylliskt.

Allt sker långsamt och omsorgsfullt, som om tiden inte fanns. Mjölkstrålarna från kojuvret faller i hinken. Hinken töms i en större kruka. Hustrun bakar småbröd, smörar degen, skär och penslar. Tiden står stilla, som på en gammal målning."

Jan Aghed, SDS: "En av jordens mest utplåningshotade arter, den skånske småbonden, får sitt äreminne i denna svidande vackra, med rätta flerfaldigt prisbelönta dokumentär av Stefan Jarl. (Till intrycket av utdöende folkspillra bidrar onekligen det faktum att skånskan som talas föranlett översättningstexter.)

(-) Filmen formar sig till en meditativ bildtext fylld av respekt och vemod om en kultur och livsstil som snart är försvunna.

Mer än förut förefaller Jarl denna gång uppfatta sin roll som folklivsforskarens. Men med bonden själv som osökt språkrör och ställföreträdare förenar han den - mer nedtonat och agitationsfritt än tidigare, men inte mindre samhällskritiskt - med den ekologiska lidelse och det krävande etiska förhållningssätt till den biologiska miljön som vi känner igen från hans andra dokumentärer.

[Innehållet] i Tiden har inget namn [förmedlas] helt och hållet av bilderna. (-) Allt fotograferat och sammanklippt med en blick och känsla för rytm som ger denna timslånga film en i sitt slag fulländad visuell musikalitet och form - aldrig otålig inför naturens och bondens tidmätning och ändå raka motsatsen till långtråkig!

[Hur] imponerad och tagen jag än blir av Tiden har inget namn måste jag ändå fråga mig varför bondhustrun spelar en så tillbakadragen och underordnad visuell roll. Strider inte den mot de underförstådda värderingarna i dialogens kritik av korkade politiker och ett teknokratsamhälle som förvandlat Valleberga och grannbyarna till en ödebygd? Är de båda makarna verkligen så isolerade och ensamma som filmen skapar ett sorgset, ibland nära nog överväldigande intryck av? Och hur är det förresten med sälen i vattenbrynet? Radionyheterna handlar om säldöden. Just då Asta bakar bullar? Lite senare klipper Jarl in en bild av ett ilandflutet sällik. Ligger det verkligen vid Kåsebergakusten eller borta vid Simrishamn eller rentav Borstahusen? Har sådana detaljer överhuvudtaget någon betydelse? Nej, knappast för den konstnärliga kvaliteten. Men blir tvivlen om äktheten för påträngande grumlar de den gestaltningsmoraliska bilden.

Den faran tycks nu så minimal i Tiden har inget namn att man nästan skäms för att föra den på tal."

Bertil Palmqvist, Arbetet: "Det är en vacker film Stefan Jarl har gjort om ett åldrande småbrukarpar i Valleberga. Den är välgjord, driven och Per Källbergs foto är underskönt; ofta motljus, mättade gryningsbilder, när småbrukaren handmjölkar sina kor.

Men på något sätt stannar det vid det vackra och välgjorda. (-)

Det är (-) en tämligen beskäftig dokumentärfilm han har åstadkommit den här gången. (-)

Filmen är tillägnad den fine fotografen och filmaren Sune Jonsson som ju har skildrat enkla människors liv i så inträngande och ömsinta bilder. Till skillnad från Jonsson kommer Stefan Jarl inte under ytan. Han ser det han ser men ser inget mer.

Kanske beror det på att Stefan Jarl är en så utpräglad stadsmänniska. För honom är det gamla paret där i Valleberga - antingen han vill det eller ej - exotiska ungefär som en bortglömd negerstam. Förmodligen är det denna exotism som gör att filmen har erövrat en hel rad utländska priser, japanska, franska och andra."

Kommentar Svensk filmografi

I pressmaterialet till filmen citeras en intervju av Gunnar Bergdahl med Jarl:

"- När jag spelade in Hotet, min förra film, sa en same till mig en dag: 'Jaså, du har klocka, du - släng bort den! Här uppe råder samisk tid.' Då fick jag en idé om en film jag ville göra. En film om tiden eller rättare sagt om att tiden inte fanns. En film som skulle heta Tiden har inget namn.

Din film har undertiteln Bidrag till den antropologiska forskningen. Är det ironi?

- Ingalunda. Filmen är tillägnad Sune Jonsson. Samtidens främste fotograf av det sociala rummet. Han gjorde filmer också. Jag minns att vi visade Bondens år och Fiskarens år på Folkets Bio för många år sedan. Ta avfolkningen av Norrland. Sune skildrade den genom en enda by. Hur hela processen kändes för människorna. Det är något som bara finns kvar i hans bilder idag. Svensk film - och litteratur - är usel på att skildra den typen av viktiga skeden i svensk historia."

Sune Jonsson, född 1930, folklivsforskare och författare, tillhör landets främsta på dokumentärfotografins och dokumentärfilmens områden och var nära knuten till Västerbottens Museum i Umeå. Den norrländska glesbygdskulturen har i honom en storartad skildrare. Bland hans många filmer kan nämnas Ett småbrukarår i Lappmarken (1971) och Fjällbonden (1992).

Jarl hade satsat tid, pengar och resurser på ett omsorgsfullt arbete med ljudet till filmen och hade därför krav på att de biografer som skulle visa filmen var utrustade med Dolby Stereo och stor duk. Diskussioner med tänkbara distributörer med anledning av dessa krav ledde till en senareläggning av den svenska premiären.

Tiden har inget namn hade urpremiär i mars 1989 i Paris inom ramen för dokumentärfilmfestivalen Cinéma du Réel, där filmen erhöll första pris, Prix du Film Européen. I oktober samma år tilldelades filmen juryns specialpris vid den första internationella dokumentärfilmfestivalen i Asien, anordnad i Yamagata norr om Tokyo. Samtidigt fick Tiden har inget namn ett hederspris, Certificate of Honor, av International Documentary Association i Los Angeles. Vid dokumentärfilmfestivalen i Leipzig i november slutligen erhöll filmen FICCs pris och juryns specialpris, det senare med följande motivering: "Med sin själ och konstnärliga gestaltning är detta festivalens viktigaste film. Genom utsökta insatser på bild- och ljudsidan utgör filmen en uttrycksfull reflektion över sådana etiska värden som mänskligheten inte får låta gå förlorade."

Valleberga

Skåne

Sverige

Sverigepremiär	1989-12-25	Sandrew	Stockholm	Sverige	60 min
Annan visning	1990-11-16	Fågel Blå	Stockholm	Sverige	61 min	(Filmens Dag)
	1990-11-18	Bio Victor	Stockholm	Sverige	61 min	(Filmens Dag)
Videorelease	1995-05			Sverige	58 min
TV-visning	1995-08-24	TV2		Sverige

Festivalpris	Yamagata	1989			(juryns specialpris)
	Leipzig	1989			(Don Quijote-pris)
	Leipzig	1989			(östtyska film- och TV-producenternas specialpris)
Pris	Los Angeles	1989			(International Documentary Associations hederspris)
Festivalpris	Paris	1989			(franska sjunde kanalens pris; Cinéma du Réel)

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Printmaster
Bärare	35 mm

Typ	Printmaster
Bärare	35 mm

Typ	Slutmix
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	TIDEN HAR INGET NAMN
Tryckeri	Arne Tryckare AB

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Dialoglista
Manustitel	Tiden har inget namn. 1989-12-12.
Omfång	18 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Tiden har inget namn.
Omfång	6 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Omfång	3 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Time has no name. 1989-06-30
Omfång	8 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Omfång	6 s.
Språk	Tyska

Typ	Dialoglista
Omfång	6 s.
Språk	Franska

Typ	Kringmaterial

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Färg papper	16
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Ljudtyp	Ljud
Färgtyp	Färg
Bärare	DCP
Längd i minuter	60 min
Dialogspråk	Svenska

Typ	Digitalt ljud
Bärare	WAV

Typ	Digitalt ljud
Bärare	WAV

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264