Peter och Petra (1989)

Media (1 st)

Året är 1956. Vi befinner oss i ett klassrum med barn som lär sig läsa och ljudar. Den lille mörkhårige Gunnar har svårigheter med läsningen.

Gunnar vaknar på morgonen hemma. Han ska iväg till skolan men har ingen riktig lust och anländer till klassen när undervisningen redan börjat.

Under lektionen knackar det plötsligt på dörren. Utanför står två pyttesmå barn, bara en tvärhand höga, en pojke och en flicka: "Hej, jag heter Peter och det här är Petra. Vi tillhör småfolket, och vi vill börja skolan här. Vi bor i Vasaparken."

Peter och Petra placeras hos Gunnar på hans bänk. Sedan utför klassen "Små grodorna" med småfolksbarnen.

Efter skolan bär Gunnar dem i sin skolväska till Vasaparken, där han släpper ut dem.

En kväll uppsöker Gunnar Vasaparken för att leta upp Peter och Petra. De visar sig bo nere vid roten till ett stort träd. När han tittar in genom fönstret, ser han småfolksfamiljen idka idylliskt hemliv. Peter och Petra läser läxor. När de upptäcker Gunnars ansikte i fönstret, textar de en skylt som de håller upp för honom: GUNNAR, DU ÄR EN KLÄMIG KILLE.

Peter och Petra som blivit hans kompisar har gett honom ny lust att gå i skolan. Skolarbetet går nu också mycket lättare, både läsning och räkning.

En morgon sätter vaktmästaren upp en rad hängare utanför klassrummet, en decimeter över golvet. Han har också tillverkat små skolbänkar och stolar som placeras på Gunnars bänk.

En vinterkväll tar Peter och Petra med sig Gunnar till Vasaparken när alla barnen gått hem och det är folktomt. "Nu ska du få se vad ingen av storfolket har sett", säger de. Det är ljus i träden och det blixtrar förtrollat överallt liksom av fyrverkerier med stjärneffekter. Sen åker de skridsko på den övergivna isbanan. De är finklädda liksom riktiga konståkare och Petra har tyllkjol. Peter och Petra önskar sig ett piano i julklapp, något som verkar ouppnåeligt.

För pengar Gunnar fått i julgåva går han och köper ett leksakspiano, som han vill överlämna till dem när skolan börjar.

Vårterminen har startat och klassen har läsövning. Men Peter och Petra dyker inte upp, vilket gör Gunnar besviken.

Han går till Vasaparken med pianot, men det är tomt hemma hos småfolket. Det finns bara en skylt: ATT HYRA.

"Förbaskat", säger Gunnar. "Sjutusen gånger förbaskat."

Nu blir Gunnar både ledsen och bekymrad. Varför har de inte sagt nåt? Vart kan de ha flyttat? Tänk om de har gått vilse och de fryser, tänker han och föreställer sig vilka umbäranden de går igenom.

I klassrummet busar barnen. De ska ha lektion, men skolfröken är sen. När hon till slut kommer, har hon ett brev med sig som hon ger Gunnar. Han öppnar det. Det är från Peter och Petra: "Vi har flyttat till Tierp. Mamma sa att vi kunde få ett bättre hus där. Hej Gunnar, du är en klämig kille."

Kanske kan klassen hälsa på hos dem längre fram i vår.

Pressreaktion Svensk filmografi

Kritiken var övervägande reserverad, men det fanns även positiva röster.

Margareta Norlin, AB: "Det är den skickliga dokumentärfilmaren Agneta Elers-Jarleman som regisserat ¿ men jag måste tillstå att jag ser denna film med mycket blandade känslor.

Själva grundidén, att det finns ett pysslingfolk som lever mitt ibland oss, och rätt som det är kan knacka på klassrumsdörren, är ju i sig själv mycket lockande. (-)

Temat lyfts fram på ett utmärkt sätt i scenografin, som är utomordentligt tilltalande med sina överdrifter och markeringar, som markerar att det är på låtsas. All heder åt scenografen Anna Asp. (-)

Skådespeleriet ansluter sig till denna medvetna stilisering hos de vuxna, medan barnen tillåts vara mer realistiska. Men tyvärr misslyckas Elers-Jarleman med barnregin, och Gunnar, den lite knusta huvudpersonen som lär sig läsa med pysslingarnas hjälp, vill aldrig bli mer än en stereotypt leende mask. Man tappar räkningen på alla närbilder av detta tandlöst smilande barn.

Det blir för tjatigt - liksom de till leda upprepade bilderna av skolgården och skolkorridoren. Ville man göra anspråk på visuell fantasi bör man åtminstone variera bildvinkeln!"

Hanserik Hjertén, DN: "Nu kunde (-) detta möte mellan stort och smått vara märkligt nog, och för den mycket minderåriga publiken är det kanske så. Men någon bra spelfilmsregissör är ännu inte Elers-Jarleman.

Hon segar sig fram, drar ut på scenerna som om det gällde att få den magra handlingen att räcka till en kortare långfilm. De vuxna agerar amatörmässigt, utom Birgitta Valbergs mormor förstås. Här finns något tillgjort som är främmande för Astrid Lindgrens nytra berättarkonst.

(-) Peter och Petra är tyvärr både humorlös och tråkig."

Charlotte Wendt, SvD: "Agneta Elers-Jarleman [har] gjort en långfilm som följer sagans stämningar av dagdrömmeri och fnittrig upprymdhet, men frågan är om den inte har fått lite för långsamt tempo.

Precis som sagan utspelar sig filmen i fyrtiotalsmiljö och barnen är klädda i slipovers och korviga yllestrumpor och får betyg till jul. Men där slutar realismen för scenografen Anna Asp har valt att placera barnen i en stiliserad, dekorativ miljö. Varken klassrum eller Gunnars sovrum bär spår av barns verksamhet och lärarinnan är också typiserad i sin fåniga fnissighet."

Annika Gustafsson, SDS: "I originalhistorien finns, trots drömmen och fantasin, ett trivsamt, småmysigt typiskt lindgrenskt drag. I Agneta Elers-Jarlemans tolkning får Gunnars tillvaro djupare, farligare och mörkare sidor. Gränsen mellan det möjliga och omöjliga suddas ut. Därför blir också Peter och Petra personligare och förhåller sig som film friare till det litterära underlaget än de fyra produktioner i SF:s och TV:s [Astrid Lindgren-]satsning vilka hittills nått Malmö.

(-) Elers Jarleman (-) tar ut de känslomässiga svängarna och för oss in i en värld fylld av fest, fyrverkeri och glitter i strålande barnaögon. Vi anar att verkligheten är betydligt mer spännande och mystisk bara vi öppnar dörren inom oss till fantasins och sagans rikedom."

Kommentar Svensk filmografi

Om sina ambitioner med Peter och Petra uttalade sig regissören Agneta Elers-Jarleman för Ingegerd Rönnberg (GP 1989-12-23): "[Hon] kallar sitt nya verk en bildupplevelse i första hand. Den skall vara lustfylld och visa fantasins möjligheter. Tända fyrverkerier i biobesökarnas inre.

- Att hitta på pysslingar är ett sätt att hantera sin egen litenhet och förvandla verkligheten så den får sagans karaktär, säger hon."

I slutet av 1980-talet gjorde Svensk Filmindustri och Sveriges Television Kanal 1 Drama en satsning på Astrid Lindgren-filmer som bl a resulterade i en serie halvtimmeslånga filmer, t ex Gull-Pian (regi Staffan Götestam), Allrakäraste syster, Ingen rövare finns i skogen (båda i regi av Göran Carmback), Kajsa Kavat, Godnatt, herr luffare (båda i regi av Daniel Bergman), Nånting levande åt Lame-Kal (regi Magnus Nanne), Hoppa högst och Pelle flyttar till Komfusenbo (båda i regi av Johanna Hald). Peter och Petra var den enda långfilmen i denna svit av filmer gjorda på underlag av Astrid Lindgren-berättelser.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se