Den hemliga vännen (1990)

Media (1 st)

Originaltitel	Den hemliga vännen
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Marie-Louise Ekman
Manus	Marie-Louise Ekman
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	Hinden/Länna-Ateljéerna AB Paris Förlag
Åldersgräns	Tillåten från 11 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1990-03-30

Medverkande

Ernst-Hugo Järegård
Bertil, mannen

Margaretha Krook
frun

Gösta Ekman
Jerker Ybander, vännen

Carl Billquist
Albert Hansson, den medtagne vännen, psykolog

Om filmen

"Du ska få så JÄVLA mycket stryk sen!!" Margaretha Krook mular Ernst-Hugo Järegård med knäckebröd och Gösta Ekman har korsett och negligé i...

Visa hela texten

Handling

En man står först orörlig och tittar rakt in i kameran. Han börjar sedan hålla en monolog om hur dåligt hans äktenskap är. Hans fru kommer hem och börjar genast att hunsa honom på...

Visa hela handlingen

Press

Kritiken i pressen var överlag mycket positiv. Filmkritikerna tyckte skådespeleriet var av hög kvalitet. Några var dock osäkra om hur den vanliga biopubliken skulle...

Visa all press

"Du ska få så JÄVLA mycket stryk sen!!" Margaretha Krook mular Ernst-Hugo Järegård med knäckebröd och Gösta Ekman har korsett och negligé i absurdistiskt drama med en oförglömlig monolog om hur ful och äcklig den trakasserades fru är.

Ernst-Hugo Järegård stirrar in i kameran tills man nästan inte står ut längre, och så säger han "Jag vill skiljas". Sedan följer en lustfylld monolog om hur ful och äcklig Margaretha Krook är, och vilket helvete det är att leva med henne.

Det finns ingen gräns för hennes förakt för honom heller. "Du stödjer dig mot en vägg, du tittar ut genom fönstret – du är så jävla DUM!" Hon mular sin man med knäckebröd och binder honom med en slips så han ska ligga stilla när hon tvingat i honom dubbel dos av medicinen. "Låt det gå fort, jag vill gå ut ikväll. Hur lång tid tar det för medicinerna att verka? Ja, då får jag sminka mig långsamt." Hon kommer ut ur badrummet i en rutig kostym med väldigt breda axlar. "Jag blev ju riktigt snygg. I New York hade Andy Warhol velat gå ut med mig, om han hade levat."

"Jag är ENSAM!!" När frun stängt ytterdörren får mannen upp slipsknutarna och tvingar Gösta Ekman, prydlig i keps och kavaj, att komma över. Kepsen behåller vännen på, men det dröjer inte länge förrän resten av kläderna åker av. På flyger korsetter och genomskinliga saker med spetsar, och snart vet ingen vem som är vem eller vad det är man gör med varandra. Vännen verkar ha rätt kul, men blir lite trött mot slutet. "Att man ska tvingas till såna här saker!" klagar han när han klättrar upp på ett matbord och lägger sig på mannen i de turkosa sidenunderkläderna.

När frun slår upp dörren och skriker "Han är BÖG!" har hon psykologen Carl Billqvist med sig. Han rusar in i garderoben och kommer ut i fotsid negligé, så upphetsad att han inte kan stå stilla. "Om du kan göra honom lite klokare, så man slipper begrava en tok" vädjar frun, som inte orkar försöka hänga med längre. "När jag gick hemifrån var det en, nu är det två och innan kvällen är över är det säkert fler."

Män i damunderkläder tigger om att bli bundna och ligger på varandra, men Marie-Louise Ekman säger att det inte är deras sexualitet hon är intresserad av. I en intervju med Jan Gradvall förklarar hon varför hon klär män i kvinnokläder.

– Det kommer från att jag alltid varit väldigt intresserad av överläge och underläge. I förhållanden mellan människor befinner sig alltid den ena i underläge och den andra i överläge. Någon gång stannar gungbrädan till. Då kan det för ett ögonblick råda total jämvikt. Men sedan dippar det snart igen, åt något håll. Det pågår en ständig rörelse som man måste förhålla sig till. [...]

– Så vad jag är intresserad av är inte manligt och kvinnligt, utan just överläge och underläge. Det handlar inte om att jag är ointresserad av jämställdhet, tvärtom. [...] Men om man ska beskriva förhållandet överläge/underläge i en relation blir det mycket tydligare om man till exempel låter två personer som bor ihop vara av samma kön. Och detta inte för att jag är intresserad av deras sexualitet, det är jag helt ointresserad av.

– Men om man tar bort skillnaden mellan manliga och kvinnliga områden – om man tar bort alla dessa förutfattade meningar om vad en så kallad normal man och en så kallad normal kvinna gör – så försvinner allt bagage och grundproblematiken lyfts fram. [...]

Maaret Koskinen, Dagens Nyheter: "Den hemliga vännen är inte bara Marie-Louise Ekmans mest lättillgängliga utan också roligaste film. Stundtals faktiskt hejdlöst rolig: aldrig har väl en samling så dystra varelser stångat sig med så komisk frenesi mot tillvarons och jagets glasväggar som här. Detta inte minst tack vare att varelserna i fråga spelas av fullblodsproffs. [...] Överhuvudtaget har det skett en intressant tyngdpunktsförskjutning mot just skådespelarkonsten i Marie-Louise Ekmans senare filmer. Vilket, med tanke på hennes motivvärld, egentligen är helt naturligt. Här handlar det ju om lögner och rollspel, förställning och föreställning, bedrägeri och självbedrägeri – detta på ett språk som oupphörligt pendlar mellan sina ytterligheter: att dölja lika mycket som det avslöjar."

Nina Widerberg (2016)

Den här filmen har ingen aktuell distributör men med tillåtelse från filmens rättighetshavare kan den bokas på dcp för biografvisning genom Filminstitutets arkiv.

Boka film ur filmarkivets digitala samlingar

En man står först orörlig och tittar rakt in i kameran. Han börjar sedan hålla en monolog om hur dåligt hans äktenskap är. Hans fru kommer hem och börjar genast att hunsa honom på olika sätt.

Hon ringer till doktorn för att fråga om mannens medicin och försäkra sig om att han ska ha dubbel dos till kvällen. Sedan bestämmer hon sig för att gå ut, och ringer för att bjuda ut en annan man, som dock avböjer. Efter att ha trugat i maken medicinen och bundit fast honom med slipsar på en brits, gör hon sig i ordning för att gå ut. Hon släcker i lägenheten och lämnar mannen kvar bunden på britsen när hon går.

När frun har gått iväg lösgör sig maken från slipsarna och ringer efter sin vän. Medan han väntar på att vännen ska komma gör han efterforskningar om fruns vistelseort genom att ringa till en restaurang och fråga om det sitter en kvinna med hennes utseende i baren. Han får inget besked, vilket gör honom märkbart irriterad.

Vännen anländer och mannen börjar beklagar sig över sitt liv med hustrun. Vännen kan inte riktigt begripa vad mannen menar, han har alltid tyckt att frun är trevlig och vacker. Mannen vill då att de ska spela ett rollspel för att vännen ska förstå mannens situation bättre. Mannen tar på sig fruns underkläder och spelar frun, medan vännen får spela mannen. Efter en stund byter de roller och vännen tar även han på sig damunderkläder. Just då kommer frun hem igen och har tagit med sig en manlig vän. Hon anklagar sin man för att vara homosexuell.

Dialogen rör sig kring en diskussion om mannens sjukdom, döden och parets äktenskap. Kvinnans vän, som utger sig för att vara psykolog, klär sig också i kvinnokläder för att bättre kunna förstå mannens problem. Mannen klagar plötsligt över smärtor i benet och börjar ragla omkring. Psykologen lägger mannen på en soffa och lägger sig sedan själv på honom. Detta ska enligt psykologen göra mannen bättre. Mannens vän kommer och lägger sig ovanpå de båda. Mannen kommer loss, smiter ut på balkongen och klättrar upp på taket. Vännen och psykologen klättrar efter. Vännen ramlar och håller på att falla ner från taket. Han ser mannen och ber honom om hjälp, men mannen vägrar. Psykologen kommer och hjälper vännen upp.

Frun kommer upp på taket och börjar leta efter mannen. Hon verkar orolig för honom. Vännen och psykologen går ner från taket. De byter om till sina egna kläder och går därifrån.

Frun sitter kvar på taket och mannen kommer och sätter sig bredvid henne. De talar om det som hänt under kvällen. Hon är ledsen, för hon tror att alla vet att hon är sjuk. Mannen lugnar henne och säger att han sagt till alla, att det är han som är sjuk och ska dö. De har lurat alla, säger han. Frun säger att hon måste vara på en plats tolv timmar innan. Mannen säger att han tänker gå sakta mot sjukhuset så får de se om de är klara samtidigt.

Pressreaktion Svensk filmografi

Kritiken i pressen var överlag mycket positiv. Filmkritikerna tyckte skådespeleriet var av hög kvalitet. Några var dock osäkra om hur den vanliga biopubliken skulle komma att ta emot filmen.
Mario Grut, AB: "Här finns konsekvens i galenskaperna. Logik i de alltmer flippade beteendena. Högre betyg kan jag inte ge åt Ekmans handlag med det absurda än att det förefaller helt naturligt att Järegård till slut ska sitta i rosa livstycke på ett tak i centrala Stockholm och tala om döden. Sånt är livet.
Att slutet kanar ut i opåkallade sentimentaliteter är en annan och osäkrare sak. Jag vill inte därför dämpa mina plus. Det här är den stramaste, galnaste, träffsäkraste torpedering Ekman gjort."
[Maaret Koskinen], DN: "Därmed inte sagt att detta är en dyster historia. Tvärtom, Den hemliga vännen är inte bara Marie-Louise Ekmans mest lättillgängliga utan också roligaste film. Stundtals faktiskt hejdlöst rolig: aldrig har väl en samling så dystra varelser stångat sig med så komisk frenesi mot tillvarons och jagets glasväggar som här.
Detta inte minst tack vare att varelserna i fråga spelas av fullblodsproffs. Här finns Ernst-Hugo Järegårds äkta man med uttrycket hos en kolerisk och något illamående blodhund. Här finns Gösta Ekman som en vän på besök, en vänlig själ som beredvilligt iklär sig tunnast tänkbara negligé med röd korsett om värden så önskar det - utan att för den skull ta av sig glasögonen eller en uppenbarligen högt älskad keps.
Och här finns, icke att förglömma, Margaretha Krook i rollen som hustrun, livsfarligt pendlande mellan magnifik självömkan och furiös aggression. Ta bara hennes sätt att irriterat klatscha till den som råkar stå i hennes väg. Eller den precision med vilken hon krossar en hel kaka knäckebröd i ansiktet på Järegård, utan att han ändrar en min - den scenen lär bli klassisk.
Överhuvudtaget har det skett en intressant tyngdpunktsförskjutning mot just skådespelarkonsten i Marie-Louise Ekmans senare filmer. Vilket, med tanke på hennes motivvärld, egentligen är helt naturligt. Här handlar det ju om lögner och rollspel, förställning och föreställning, bedrägeri och självbedrägeri - detta på ett språk som oupphörligt pendlar mellan sina ytterligheter: att dölja lika mycket som det avslöjar."
Bernt Eklund, Expr: "Den hemliga vännen är en absurditet där några av våra stora aktörer snurrar runt i märkliga turer (männen snart i kvinnokläder, bara Krook behåller kostymen). I fridsam stadsidyll utspelas ett desperat post-Norénskt relationsdrama - en infernofars, lika mycket lustspel som olustspel.
Marie-Louise Ekman har blick för spelen människor emellan. Och hon ger det hon ser egen drastisk form.
Men under den bisarra ytan lurar allmängiltigheten. Vi må förundras över dessa märkliga människor - de är våra spegelbilder, fast glaset är dramatiskt slipat."
Ulla-Britt Edberg, SvD: "Här är Marie-Louise Ekman stark i sin vansinniga koppling av högt och lågt, av tragik och komik. Den talangen följer hon senare upp i några av dialogerna och samtalen. Filmen blir för att uttrycka sig teatralt - och Marie-Louise Ekman är egentligen mycket teatral - ett människo-marionetternas eller de stackars bortsprungna förvuxna barnens spel i dödsskuggornas dal. För det handlar mitt i allt spektaklet mycket om döden. Det hindrar inte att allt blir till fars, ibland dråplig, ibland äcklad.
När sedan Margaretha Krook kommer in blir hennes och Ernst-Hugo Järegårds munhuggning magnifik i det 80-talistiskt välkonstruerade och vackra artistiska hemmet. De är strålande artister och så är också Gösta Ekman och Carl Billquist."
Monika Tunbäck-Hanson, GP: "I botten alltid allvar och ångest, livsavgörande frågor och djupa insikter om relationer och förställningskonst. Ovanpå: roliga lekar, makabra lekar, galghumor och slapstickkomik.
Marie-Louise Ekmans filmer har nästan alltid haft något teatralt över sig. Livet som teater, verkligheten på en teaterscen.
Vidöppna dörrar mellan alla konstarter.
Den hemliga vännen har kammarspelets koncentration och sceniska begränsningar. Nästan hela tiden befinner vi oss i parets eleganta våning, där inte en prydnadssak, inte ett geometriskt mönster hamnat av en slump. Några scener utspelas i det fria, på taket. I början och slutet ser vi på långt håll Grand Hotell och Stockholms vatten spegla sig i skymning eller gryning. Mellan innehåll och scenisk utformning finns alltid ett samband, en dialog."
Annika Gustafsson, SDS: "I Den hemliga vännen, ett svart, tragikomiskt kammarspel, med Margaretha Krook som Frun, Ernst-Hugo Järegård som Mannen, Gösta Ekman som Vännen och Carl Billquist som Den medtagne vännen, dissikerar Marie-Louise Ekman på sitt egna, oefterhärmliga vis ett äktenskapligt inferno vilket så småningom tar en överraskande vändning. Här kämpas inte enbart med ord på strindbergskt manér utan det fysiska våldet finns hela tiden i närheten. Det behövs kanske inte sägas att filmaren med den här kvartetten urskickliga skådespelare åstadkommit sin hittills mest övertygande och helgjutna produktion. Den har ett ytterst välformulerat manus i botten och resultatet blir en sammanhållen, tät, stundtals mycket rolig, makaber bild av några relationer där bindningarna är så nära och starka att identiteterna lätt kan bytas ut. Gränserna förskjuts och här finns ingenting som något absolut manligt eller dito kvinnligt.
Det skulle kunna vara lätt att distansera sig till dessa gestalters bitvis grymma spel med varandra och enbart ta till sig filmens komiska sida. Men skrattet har en tendens att fastna på vägen. Här finns nämligen ett naket skrik efter kärlek, värme och förståelse."

(redigerad 2020-08-28, en tidigare version av denna pressreaktion publicerades ursprungligen i boken "Svensk filmografi 9")

Kommentar Svensk filmografi

Marie-Louise Ekman (tidigare De Geer Bergenstråhle), f 1944, har sedan 70-talet arbetat som manusförfattare och regissör. Den hemliga vännen är hennes sjunde film efter Hallo Baby (1976/3; manus och roll), Mamma, pappa, barn (kortfilm, 1977), Barnförbjudet (1979/16), Moderna människor (1983/10), Stilleben (1985/21) och "Fadern, Sonen och Den Helige Ande..." (1987/14). Hon har också svarat för flera TV-serier: Målarskolan (1990), Duo jag (1991) och Vennerman & Vinge (1992), de båda senare i samarbete med Gösta Ekman.

Den hemliga vännen spelades in i en ateljé söder om Stockholm med start i februari 1989.

När Ekman skrev manuset till Den hemliga vännen utgick hon från de skådespelare som skulle vara med i filmen. På detta sätt har hon alltid arbetat med sina manus. Hon var av den bestämda uppfattningen att med andra aktörer hade Den hemliga vännen fått ett helt annat utseende.

Ekman är starkt inriktad på ordens betydelse. Ramen till filmen är manuskriptet och hon är ytterst noga med att inga ändringar förs in i dialogen. Minsta ord ska följas till sista stavelsen.

En stor del av diskussionen kring filmen var inriktad på den centrala detalj att de tre männen går klädda i kvinnokläder under större delen av filmen. Ett grepp i linje med filmens innehåll som kretsar kring ifrågasättande av identiteter och könsroller. Marie-Louise Ekman kommenterade själv inte männens klädsel i någon större utsträckning. Till SDS sade hon att hon "tycker män gör sig rätt bra i kvinnokläder - mycket bättre än kvinnor".

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se