Violbukten (1991)

Media (1 st)

Originaltitel	Menekşe Koyu
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Barbro Karabuda
Producent	Sven Wollter
Manus	Barbro Karabuda
Förlaga	Menekse koyu (Novell)
Produktionsland	Turkiet Sverige
Produktionsbolag	Konsept Filmcilik Oberon & Son AB FilmTeknik AB
Åldersgräns	Tillåten från 11 år
Dialogspråk	Turkiska
Sverigepremiär	1991-09-21

Medverkande

Sven Wollter
Kerem

Türkan Şoray
Neriman, Kerems fru

Macit Koper
Rüstem

Yavuzer Çetinkaya
Hasan

Vildan Kara
Karakız

Kadir Savun
Rahmi

Visa fler

Handling

En man Kerem, kommer ensam i en båt till en liten turkisk fiskeby. Männen i byn frågar sig vem han är. Någon säger att de styrande inte kommer att låta honom slå sig ned...

Visa hela handlingen

Press

Kritikerna sökte välvilligt efter kvaliteter hos Violbukten men hittade inte många.Hanserik Hjertén, DN: "Här finns en antydan om socialt förtryck, om fattigt folks resignation, om...

Visa all press

En man Kerem, kommer ensam i en båt till en liten turkisk fiskeby. Männen i byn frågar sig vem han är. Någon säger att de styrande inte kommer att låta honom slå sig ned här.

Kerem lastar av. Han får hjälp av Rüstem, byns dagdrivande fyllerist, och av Karakiz, en yngre kvinna som är utstött ur bygemenskapen.

På en kulle planterar Kerem växter och börjar bygga ett hus. Karakiz och Rüstem tittar på.

Kerem murar väggar och målar slutligen huset. När verket är fullbordat, kommer en grävmaskin som raserar huset. Kerem ser på.

På natten börjar Kerem återuppbyggnaden.

Huset är färdigt, när Rüstem kallar på Kerem. Karakiz försöker dränka sig. Kerem rusar ut i vattnet och bär henne i land.

Under tiden rivs hans hus igen.

Rüstem och Karakiz konstaterar att Kerem behöver pengar för att leva i fred, och med fördomsfria metoder gör de sitt bästa för att hjälpa. Också andra invånare i byn bistår Kerem vid återuppbyggnaden.

När Kerems hus slutligen får stå orört, kommer hans fru Neriman resande med deras två barn. En båt sätter av dem i hamnen.

Neriman börjar snart vantrivas i byn, och inte blir det bättre av Kerems ständiga brist på pengar. Neriman föreslår att de ska resa till Tyskland, men Kerem avvisar tanken. Resultatet blir att Neriman reser ensam.

Kerem börjar dricka, och barnen far illa. Byskvallret talar om att Neriman har fått ett barn i Tyskland.

Som ett hopp om livet rör sig ständigt Karakiz i Kerems närhet. Hon ser honom som sin egen räddning, och till sist tillåter han att hon befriar honom ur det destruktiva mörkret.

Så småningom kommer ett brev från Tyskland. Neriman ska komma hem.

Mycket folk är samlat i hamnen. Kerem kommer dit med Karakiz och barnen. Båten närmar sig med Neriman ombord. Hon har ett litet barn i famnen.

Neriman får följa med upp till huset. Men snart börjar detta brinna. Nu ger sig Kerem av med Karakiz och de stora barnen. Neriman står kvar med babyn i famnen och tittar efter dem.

Kerem går ombord på sin båt med barnen och Karakiz. Båten stävar ut ur hamnen.

Pressreaktion Svensk filmografi

Kritikerna sökte välvilligt efter kvaliteter hos Violbukten men hittade inte många.

Hanserik Hjertén, DN: "Här finns en antydan om socialt förtryck, om fattigt folks resignation, om godheten som kom till byn och förstördes. Men filmen berättar mest genom sin handling, genom ett lakoniskt, replikfattigt bildspråk som tillåter sig några fantasifulla utvikningar.

En viss tafatthet vidlåder berättandet, som främlingens upprepade räddningar av suputen och hans kvinna som får ett lätt löjeväckande drag över sig. Men den trubbiga stilen passar ändå inte så illa.

Den gör Violbukten till något som liknar en folklig fabel om gott och ont, om människans vilja och svaghet, utspelad i en namnlös fiskeby till ljudet av det tidlöst svallande havet.

Gästspelande Sven Wollter smälter förvånansvärt bra in i sammanhanget. Hans främling förblir en oåtkomlig figur, men Wollter ger honom tyngd och kroppslighet. Det är ingen omplanterad svensk som knallar omkring bland turkiska fiskare, utan en man som förtjänar namnet Kerem.

Det är kanske Violbuktens främsta prestation."

Jan-Olov Andersson, AB: "Violbukten skildrar livet i en liten turkisk fiskeby där inte mycket har ändrats de senaste 20-30 åren. I centrum står en fiskares (Sven Wollter) kamp mot kommunen som gång på gång river hans hus, hans komplicerade förhållande till hustrun och till ett par udda människor i byn; en utstött flicka och byns alkis.

Trots att Wollter är trovärdig som turk och uttrycksfull i kroppsspråket, är det svårt att få något grepp om hans fiskare. Han är tystlåten och inget blir bättre av att de få repliker han har, muttrar Wollter bortvänd från kameran, som för att dölja att munrörelserna inte stämmer och/eller att en turkisk skådespelares röst har lagts på i efterhand.

Man får känslan av att utvalda händelser i novellen bara filmats rakt av. Resten får vi i biofåtöljerna 'läsa mellan raderna'.

Barbro Karabuda har helt enkelt valt att berätta en historia fylld av dramatik och starka känslor, med på tok för små och otydliga bokstäver."

Gunnar Bergdahl, GP: "Till leda är jag utmattad av alla avslitna huvuden, blodiga effekter och schablonartade biljakter som behäftar var och varannan film på repertoaren.

Så när det kommer en svensk debutfilm byggd på en novell av den frodige berättaren Yasar Kemal, med Sven Wollter i huvudrollen och inspelad med små resurser i Turkiet stiger förhoppningarna. Filmen heter Violbukten och är, och nu gör det ont, hemskt dålig.

Den är regisserad av Barbro Karabuda och vill, enligt uttalade ambitioner, spegla det allmänmänskliga främlingskapet i poesins form. Pyttsan.

Berättelsen om Kerem, den dubbade Sven Wollter, och hans tid i den lilla byn vid Bosporens strand är både ihålig och illa underbyggd. Poesin har grötrimmets sorgkanter och frågan som filmen reser är 'Varför denna film?'"

Kommentar Svensk filmografi

Violbukten var Barbro Karabudas (f 1935) första biofilm efter en lång rad dokumentärfilmer för TV.

Filmen grundar sig på novellen "Menekşe koyu" av den turkiske författaren Yaşar Kemal (f 1923).

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se