Mannen på balkongen (1993)

Media (2 st)

Originaltitel	Mannen på balkongen
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Daniel Alfredson
Producent	Hans Lönnerheden
Manus	Jonas Cornell Daniel Alfredson
Förlaga	Mannen på balkongen (Roman)
Produktionsland	Sverige Tyskland
Produktionsbolag	Victoria Film AB AB Svensk Filmindustri Sveriges Television AB Kanal 1 Visa alla
Utmärkelser	Guldbagge Guldbaggenominerad Visa utmärkelser
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska Engelska
Sverigepremiär	1993-11-26

Medverkande

Gösta Ekman
Martin Beck

Kjell Bergqvist
Lennart Kollberg

Rolf Lassgård
Gunvald Larsson

Niklas Hjulström
Benny Skacke

Bernt Ström
Einar Rönn

Jonas Falk
Stig Åke Malm

Visa fler

Handling

Stockholm. Sommar. En skolklass besöker Observatoriemuseet. Vaktmästaren på museet fäster blicken vid en av flickorna och följer hennes vandring genom muséet och ut i...

Visa hela handlingen

Press

Nästan alla kritikerna tyckte att Mannen på balkongen var den dittills bästa filmen i serien Sjöwall-Wahlöö-filmatiseringar som släpptes under 1993-1994, och Daniel Alfredson bedömdes...

Visa all press

Stockholm. Sommar. En skolklass besöker Observatoriemuseet. Vaktmästaren på museet fäster blicken vid en av flickorna och följer hennes vandring genom muséet och ut i Observatorielunden.

Samtidigt i polishuset på Kungsholmen sliter Gunvald Larsson sitt hår i spaningarna efter den förrymde och mycket våldsbenägne rånaren Miroslav Dragan, som tagit sig ut från Hall och nu är efterlyst med rikslarm. I sin lägenhet hittar Martin Beck dottern Putte, söndergråten efter att ha gjort slut med sin pojkvän Kalle, som varit otrogen, och lämnat honom med pick och pack.

Kväll. En ensam flicka gungar i Vanadislunden. Utanför sin kiosk rånas ägarinnan Hildur Magnusson strax efter det att hon låst för kvällen. Rånaren misshandlar henne brutalt för att få henne att släppa väskan med dagskassan. Just som han slagit henne medvetslös och plockat upp rånbytet får han syn på en man - vaktmästaren från Observatoriemuseet - som stannat upp och ångestfyllt stirrar på honom. Efter några sekunder försvinner männen åt var sitt håll. På morgonen hittar en lokal lodis den unga flickans döda kropp i ett buskage.

Flickan identifieras som Karin Svensson. Strypt och grovt misshandlad - kanske även utsatt för våldtäkt - blir hennes kropp en svår syn för kriminalpoliserna Martin Beck och Gunvald Larsson när de anländer till platsen. Utanför avspärrningarna samlas några människor. En kvinna skriker länge åt en polis. Hon är förskollärare på ett dagis i närheten och synbarligen upprörd över dådet och den allmänna ökningen av kriminalitet i området - klädstölder från dagiset nämner hon som exempel.

Medan brottsplatsundersökningen pågår har Beck skickat Lennart Kollberg för att meddela Karins mor, som bor i en lägenhet på Frejgatan. Utanför lägenheten stålsätter sig Kollberg, men det blir ändå en fruktansvärd upplevelse då modern bryter samman inför hans ögon.

Tillbaka i polishuset konstaterar mordutredarna Beck, Larsson och Kollberg att Karins far, som är skild från modern, inte kan vara förövaren eftersom han är sjöman och för tillfället arbetar på sjön. Intresset koncentreras i stället på Karl-Erik Ingemarsson, en välkänd blottare som tidigare anmälts av Karins mor för att vid upprepade tillfällen ha gjort närmanden till Karin i parken. Ingemarsson visar sig dock ha alibi för kvällen - han satt på krogen Pelikan under de aktuella timmarna. Man inriktar sig därför på två möjliga vittnen: Hildur Magnusson, som ligger i koma efter misshandeln, och hennes rånare, som dessutom kanske - men troligtvis inte - är identisk med Karins mördare.

Någon dag senare. Pojkarna Pelle och Erik sparkar boll i Gustav Adolfsparken när de upptäcker kroppen av en skolkamrat, Annika, i buskarna. Poliserna kommer till platsen. Teknikerna mäter hennes kroppstemperatur. Den är sådan att de drar slutsatsen att mordet måste ha begåtts bara någon timme tidigare. Utanför avspärrningarna står vaktmästaren från Observatoriemuseet och stirrar mot brottsplatsen.

Martin Beck beger sig efter ett tips från pojkarna hem till Annikas bästis, Lena. Hon berättar att Annika gick med och hämtade Lenas lillebror Bosse på dagis klockan fyra och sedan lekte de tre i parken, ända tills Annika blev sur och gick runt på andra sidan kyrkan. Bosse hade följt efter Annika, men strax återvänt ensam.

Alla resurser satsas nu på att få tag på rånaren - det kanske enda vittne som sett mördaren. Vid en fikarast på ett konditori tipsas Gunvald Larsson och Benny Skacke av en prostituerad om var Dragan finns, nämligen i hennes lägenhet på Lantmannagatan 69 med en annan kvinna. De tror henne och snart har ett uppbåd och till tänderna beväpnade poliser slagit en järnring runt huset.

På sjukhuset vaknar Hildur Magnusson till och identifierar rånaren som Miroslav Dragan. Martin Beck hastar till Lantmannagatan och lyckas med viss möda få poliserna att tillfälligtvis avbryta stormningen. Han får tio minuter på sig att med hjälp av Gunvald Larsson försöka ta sig in i lägenheten och övermanna Dragan. Därefter ska poliserna företa stormning.

Beck och Larsson lyckas först, men walkie-talkien de haft med sig ligger kvar i trappan. Då ingen svarar på anropen från polisen utanför, attackeras lägenheten med tårgas. Dragan kommer loss, får tag på ett automatvapen och skjuter vilt omkring sig, innan han åter övermannas av Gunvald Larsson.

Vid förhören i polishuset erkänner han nästan omedelbart rånet mot kiosken i Vanadislunden och att han såg flickan gunga en halvtimme innan rånet. Dröjande drar han sig även till minnes att han såg en man vid råntillfället och beskriver denne för en tecknare, som gör ett porträtt av mannen.

Hos Martin Beck har Putte lyckligt återförenats med sin Kalle, så Martin får sova på soffan. Dagen efter tar han med sig den tyske psykiatern och beteendevetaren Susanne Grassman, expert på seriemördare och gästföreläsare vid Stockholms universitet, för att ge kollegerna värdefulla tips i spaningen. Hennes kategorisering omfattar två olika slags mördarprofiler, kaotisk eller organiserad, och av den bild vi får från lägenheten som bebos av vaktmästaren från Observatoriemuseet framgår det klart att han är en kaotisk seriemördare, en impulsiv enstöring med ett tvångsmässigt behov av att samla troféer - i detta fallet flicktrosor - och uppsöka gamla brottsplatser för att kunna återuppleva sina mord.

Susanne Grassman säger också till Martin Beck att de ska leta i området kring den första mordplatsen. Det är troligt att han lockats till sitt första mord då han sett en flicka i grannskapet. Polisen börjar knacka dörr i kvarteren runt Vanadislunden. Uppe på sin balkong står, som vanligt, vaktmästaren från Observatoriemuseet, och han är orolig för vad han ser. Men innan poliserna hinner fram till hans uppgång avbryts sökandet. En död alkoholist som påträffats stämmer väl överens med Dragans signalement. Polischefen Stig Åke Malm framträder triumferande i TV och förklarar fallet avslutat.

Men Martin Beck tvivlar. Han låter hämta in Dragan från Kumla och visar honom den döde alkoholisten. Efter lite hotfulla lirkanden från Gunvald Larsson säger Dragan bestämt att det inte är mannen han såg i Vanadislunden. Det dröjer inte länge innan nästa mordoffer hittas, och den farliga paniken sprider sig över staden. Redan efter mordoffer nummer två slogs Kollberg ned av två självutnämnda medborgargardister. Lenas mamma kommer plötsligt till polisstationen med en T-banebiljett som sonen Bosse säger sig ha fått av mannen som förde bort Annika. Den är stämplad morddagen, men så illa medfaren att inga fingeravtryck kan tas.

Susanne Grassman trycker än en gång på mördarens behov av att samla troféer, och Martin Beck kommer plötsligt att tänka på den argsinta förskollärarinnan som talade om stulna kläder. Han hittar henne på Frejagatan och visar henne polistecknarens mördarporträtt efter Dragans beskrivning. Hon säger att det ser ut som en man - Fransson - som bor i huset. Beck och Lennart Kollberg tar sig in i dennes lägenhet. De finner rubriker om morden tejpade på väggen och när de rotar i sängen ser de trosorna från de tre mordoffren under huvudkudden. På anslagstavlan hänger en löneavi från Observatoriemuseet, och Martin hastar dit.

Samtidigt i Observatoriemuseet spanar denne Fransson in en flicka, Eva, i parken utanför, och lockar med henne upp till teleskoprummet.

Mördaren har just börjat närma sig ögonblicket för sin attack då Martin Beck kommer in och avbryter det hela. Flickan skickas ut till sin mamma i parken, och Beck förföljer Fransson upp på taket, där denne gör sig beredd att kasta sig till marken nedanför.

Beck och Fransson växlar blickar med varandra. Ett märkligt lugn uppstår. Sakta släpper Fransson taget och låter sig falla bakåt. Från taket ser Martin Beck hans kropp ligga livlös nedanför.

Pressreaktion Svensk filmografi

Nästan alla kritikerna tyckte att Mannen på balkongen var den dittills bästa filmen i serien Sjöwall-Wahlöö-filmatiseringar som släpptes under 1993-1994, och Daniel Alfredson bedömdes vara en lovande regitalang som klarade arbetet betydligt bättre än sina tyska kolleger. Invändningarna var, liksom tidigare, riktade mot den av de tyska medproducenterna påtvingade nödvändigheten att använda tyska skådespelare, något som i ett par av filmerna lett till att helt nya karaktärer introducerats och i några andra till dåligt läppsynkroniserade dubbningar av svenskt tal.

Bernt Eklund, Expressen: "Den andra filmen i serien av Sjöwall/Wahlöö-deckare är överlägsen den första. På skolsvenska var Brandbilen som försvann en svag tvåa, medan Mannen på balkongen är en stark trea. Det beror dels på ämnet - ingen står oberörd inför barnamord. Det är omöjligt att inte känna med en orolig mamma som får det mest fruktansvärda av besked - eller att inte ta ett djupt andetag tillsammans med den polis som just ska ringa på för att lämna beskedet. Men det är också en berättelse som kräver sans och balans hos den som berättar. Och sans och balans är vad debuterande regissören Daniel Alfredson visar sig ha.

Han frossar inte i ruggigheterna, inte heller i känslosamheten. Den pastellfärgade sommaren vägs mot den murriga tystnaden runt mannen på balkongen. Den skolboksaktiga beteendevetare som kopplas in för att förklara mördaren har sin klara motvikt i den aggressive skeptikern Gunvald Larsson. Och så vidare. Medan vilsenheten är total pågår ett metodiskt arbete. Allt ses ur kriminalarnas perspektiv. På så sätt blir den parodiska bilden av högsta chefen försvarlig och skepticismen mot andra enheters insatser begriplig.

Polisgruppen fungerade bra redan i den förra filmen, men jämvikten är bättre här. Rolf Lassgårds dominant arrogante Gunvald Larsson vägs mot Kjell Bergqvists personligt berörda Lennart Kollberg. Gösta Ekmans Martin Beck har här en självklarare auktoritet. Och Bernt Ströms storväxte Einar Rönn ger en trygg trovärdighet som " tillsammans med moderniseringarna i manuset och den väl använda miljön runt Vanadis- och Observatorielunden - förankrar filmen i dagens verklighet."

Bo Ludvigsson, SvD: "Förlagan penetrerar problemen djupare än filmen som ibland kan kännas något blek. Men å andra sidan är den stillsamma tonen - till skillnad mot den tillkämpade actionandan i seriens första biograffilm, Brandbilen som försvann - omisskännligt svensk. Den är också själva förutsättningen för att man ska hinna reflektera över brott och straff. Som kriminalfilm med mördarjakt i fokus fungerar filmen också mycket väl. Daniel Alfredson har dock en svårbegriplig klockarkärlek till slow-motion. Fast i huvudsak är det effektivt och redigt berättat i Peter Mokrosinskis genomtänkta och klara foto.

Rolf Lassgårds Gunvald Larsson är sympatiskt nedtonad, tyngdpunkten ligger på Gösta Ekmans timide Martin Beck och Kjell Bergqvists otålige Lennart Kollberg. Den senare gör en särskilt fin studie av polismannens helvete när ett oerhört budskap skall överlämnas till anhörig. Mycket onödig känns dock eftergiften för den tyske medfinansiären att föra in en tysk psykiatriker och kriminolog i handlingen. Det hade varit avsevärt intressantare att få en mer direkt och närgången studie i mördarens förvirrade psyke. Man har gjort ett barn illa - men varför?"

Jan Aghed, SDS: "Filmens första del innehåller lovande tendenser till ett berättande som är inriktat på en psykologisk polisintrig, karaktärsstudier och starka emotionella scener, men detta vägval visar sig tyvärr vara tillfälligt. Snart tar en fladdrig klippning mellan snuttiga parallellhandlingar och taffligt iscensatt action överhanden, alltihop i en bildstil som gjord för en lättkonsumerad videorulle. Om skådespelarna gjorde ett visst intryck i Brandbilen som försvann, den första av de nya Sjöwall-Wahlöö-filmatiseringarna, och då främst Gösta Ekman och Rolf Lassgård, finns det nu ingen större anledning att fästa sig vid deras insatser. Redan bleknar deras arbete av pur, icke polisiär rutin.

Den varan skulle å andra sidan Daniel Alfredson, debutant i spelfilmssammanhang, ha behövt betydligt mer av för att kunna ge Mannen på balkongen en känsla av hot och överhängande fara, ett polisthrillerklimat på en suggestionsnivå som gör rättvisa åt det otäcka ämnet. I det avseendet är filmen direkt amatörmässig. Tio minuter efter ridåfallet har man glömt den."

Kommentar Svensk filmografi

Daniel Alfredson (f 1959) har inte genomgått någon formell filmutbildning, utan har arbetat som regiassistent för bl a pappan Hans Alfredson på Jim och piraterna Blom (1987/4) och Vargens tid (1988/8) samt för Mats Arehn då denne gjorde avsnitt i TV-serierna Fiendens fiende (premiär 12.12.1990 i TV4) och Kvällspressen (premiär 30.3.1992 i SVT Kanal 1). I samband med den sistnämnda TV-serien gjorde Daniel Alfredson för övrigt sin regidebut med ett av de avsnitt som Mats Arehn producerade.

I den svensk-tyska sviten polisfilmer om Martin Beck regisserade Daniel Alfredson även Roseanna (videopremiär 6.10.1993). För vidare kommentarer om de andra filmatiseringarna efter Sjöwall-Wahlöös polisromaner, se Brandbilen som försvann (1993/17).

Daniel Alfredson och Jonas Cornell guldbaggebelönades för manuskriptet till Mannen på balkongen.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se