Originaltitel | Vi ses i Krakow |
---|---|
Filmtyp | Kortfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Producent |
|
Manus | |
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Dialogspråk |
|
Figge Norling
sonen
I en nedsliten lägenhet befinner sig en familj, bestående av ett medelålders par och deras son och dotter, båda i övre tonåren. De är på väg till Krakow, där fadern, som är i...
Bo Ludvigsson, SvD (11.2.1992): "Rubriken [i Göteborgsfestivalens publiktidning Draken] var (-) självklar: 'Min film är ett skrik', stod det över intervjun med Fagerström-Olsson. ...
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Serietitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Producent |
|
Produktionsledare | |
Foto | |
Scenograf | |
Klippning | |
Ljudtekniker | |
Scripta | |
Inspelningsledare | |
B-foto | |
Elektriker | |
Ljussättare | |
Optisk printer | |
Scanner | |
Snickare | |
Dekormålare | |
Attributör | |
Kläder | |
Maskör | |
Mixning | |
Övrig medarbetare |
|
Suzanne Reuter | mamman | ||
Krister Henriksson | Nisse, pappan | ||
Jessica Liedberg | dottern | ||
Figge Norling | sonen |
Produktionsbolag | Stiftelsen Svenska Filminstitutet | ||
---|---|---|---|
Sveriges Television AB TV2 | (Göteborgsredaktionen) | ||
FilmhusAteljéerna AB | |||
Göteborg Film Festival | |||
Giraff Film AB | |||
Distributör i Sverige (35 mm) | Stiftelsen Svenska Filminstitutet | 1992-02 | |
Laboratorium | FilmTeknik AB | ||
Förtext | AB Optical Vision |
I en nedsliten lägenhet befinner sig en familj, bestående av ett medelålders par och deras son och dotter, båda i övre tonåren. De är på väg till Krakow, där fadern, som är i VVS-branschen, fått jobb. Allt är färdigt för avfärd. De väntar bara på taxin som ska ta dem till färjan.
Atmosfären är laddad. Man talar inte med varandra. Man skriker eller vrålar förolämpningar och invektiv till varandra. Cynismerna haglar i något som förefaller ren desperation. Ingen verkar vilja kommunicera. Deras hund är oftast tyst vittne till deras uppgörelser, men gnäller ibland.
Till slut anländer taxin som ska ta dem till färjeterminalen. Alla lämnar lägenheten, där TVn fortfarande är påslagen. Ingen har tänkt på att ta med sig hunden.
Censurnummer | 131295 |
---|---|
Datum | 1992-02 |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Originallängd | 370 meter |
Bildformat | 1.66:1 |
---|---|
Ljudsystem | Dolby Stereo 04 |
Färgtyp | Färg |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 24 |
Längd i minuter | 12 min |
Akter | 1 rullar |
Bo Ludvigsson, SvD (11.2.1992): "Rubriken [i Göteborgsfestivalens publiktidning Draken] var (-) självklar: 'Min film är ett skrik', stod det över intervjun med Fagerström-Olsson.
Sannare kan det inte bli, ty under de 12 minuterna, med titeln 'Vi ses i Krakow', skriks det från början till slut. Kärnfamiljens mor och far, dotter och son, vrålar oupphörligt de mest förfärliga saker till och förbi varandra. Man skulle kunna säga att det är Lars Noréns eviga familj som har nått det ytterstas gräns och icke längre äger ett eget språk. All kulturell fernissa har krackelerat, de har lämnat det kommunicerande stadiet bakomn sig.
I Fagerström-Olssons svenska 90-tal, som väl snarare är en mardrömslik framtidsvision än en bild från vår egen tid, har allt fallit samman i hopplös fulhet och ångest.
Ångestfylld, fast med stram, frostfrusen behärskning, var också Roy Anderssons mäklare i 'Härlig är jorden', förra årets hårt stiliserade och konstnärligt gestaltande del av stafettfilmen. Inför del III har uppdragsgivarna beslutat sig för att inhämta manusförslag innan stafettpinnen går till nästa regissör. Ett klokt beslut."
Monika Tunbäck-Hanson, GP (8.2.1992): "Roy Anderssons korta tablåer, orörliga kamera och komiskt gravallvarliga ton har ersatts av elva minuter 'tvärtom' - dvs av rörliga, nervösa bilder och skrikiga tonfall som kastas mellan en familj på fyra, allt medan en hund tittar på. De grälsjuka scenerna utspelas i ett kalt, halvdunkelt rum mest likt en fängelsecell och det kan man förstås ta symboliskt om man vill.
Svärtan har de gemensamt, Andersson och Fagerström-Olsson, men i temperament och stil nästan ingenting. I och med att Roy Andersson berättade i tablåform känns ändå inte detta radikala scenbyte alltför artfrämmande."
I en inspelningsintervju (GP 26.11.1991) ställdes frågan: "Vem ses i Krakow och varför just där?
- Ja, det ska ju bli en överraskning för festivalpubliken. Men jag kan väl säga så mycket att det är en familj som står och väntar på taxin som ska ta dem till färjan till Polen. Mannen i familjen har fått arbete där, och det som nu sker är att en allmän upplösning av deras eget personliga liv och relationer äger rum. (-)
- Jo, visst bryter min film av stilmässigt. Det är lite mer kaos i den. Men det är viktigt att det inte blir enskilda filmer i sig bara, utan delar av hela den tilltänkta filmen. (-)
- Idén till filmen är sådan: När tjänster och kapital flyttas runt så tvingas även svenskar emigrera. Och de stora höghusområdena har blivit så förfallna och nedslitna att bara några få bor kvar."
"- När jag såg Roys film kände jag inte hur jag självklart skulle hitta en fortsättning på den. Det tog ett tag innan jag kom fram till vad jag ville göra, säger Agneta Fagerström-Olsson.
Hon skildrar ett samhälle som brutit samman, det är kaotiskt och förvirrat.
- Människorna är ungefär som råttor instängda i en bur, de gnager på varandra.
Man kan också säga att människorna som skäller på varandra lever ett hundliv. Filmens enda värdiga varelse är en hund med kloka, lite sorgsna ögon.
- Människorna beskådas lite genom hundens ögon. (-)
Filmen är mörk, det håller Agneta Fagerström-Olsson med om:
- Men det är kanske inte så ljusa tider vi lever i heller.
Hon tycker dock att det finns ett gott humör i filmen:
- Man måste komma ihåg att den rör sig på en absurd nivå. Och det finns en ömhet också, inte bara hat, ett hat förstärkt av en väldig rädsla, väldig osäkerhet" (GP 11.2.1992).
Efter visningen av "Vi ses i Krakow" förklarade ledningen för Göteborg Film Festival:
"- Det som ska bli del 3 måste knytas hårt till de två första delarna. Det är viktigt att '90 minuter 90-tal' inte är ett antal kortfilmer man lägger till varandra, utan en film som ska växa fram (-).
Därför kommer inte, som fallet varit de två senaste åren, nästa filmare att presenteras under filmfestivalen.
- I stället kommer vi att välja en filmare som vi tycker har en bra idé att gå vidare med, säger Gunnar Bergdahl" (GP 31.1.1992).
Sverige | 1992 | 1992 |
Festivalvisning | 1992 | Göteborg | Sverige | 12 min | ||
---|---|---|---|---|---|---|
1993-02-07 | Draken | Göteborg | Sverige | 12 min | ||
1993-02-11 | Haga 1 | Göteborg | Sverige | 12 min | ||
1993-02-14 | Haga 1 | Göteborg | Sverige | 12 min |
90 minuter 90-tal (2000) | innehåller | Vi ses i Krakow (1992) |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Typ | Duplikatpositiv |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Slutmix |
---|---|
Bärare | 17,5 mm |
Typ | Kopia |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Cirka 60 x 80 cm |
---|---|
Antal exemplar | 1 |