Nina älskling (1994)

Originaltitel	Nina älskling
Svensk premiärtitel	Nina älskling

Regi	Christina Olofson
Manus	Christina Olofson
Producent	Christina Olofson
Foto	Lisa Hagstrand
Musik	Johan Zachrisson
Klippning	Anette Lykke Lundberg
Ljudtekniker	Wille Peterson-Berger
Produktionsassistent	Inger Antonsson
Filmkonsulent	Bo-Erik Gyberg
Ljussättare	Hans Rinning
Negativklippning	Anna-Lisa Henriksen
Mixning	Hans Barkman

Nina Sundberg

Produktionsbolag	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
	CO. Film AB		(för)
	Sveriges Television AB Kanal 1		(med stöd av)
Distributör i Sverige (35 mm)	Folkets Bio AB
Distributör i Sverige (16 mm)	Föreningen Filmcentrum
Laboratorium	Sveriges Television Filmlaboratoriet
	FilmTeknik AB

En undulat har fastnat på en flugfångare. Fågeln kämpar förgäves för att komma loss.

Nina berättar:

Hon föddes i Stockholm. Vid tre månaders ålder placerades hon i barnkrubba, och när hon var ett och ett halvt år, sattes hon i fosterhem. Hon kom med tåg till Småland. Det var tidigt 50-tal. Ninas biologiska mamma höll kontakt under några år.

Fosterfamiljen var frireligiös.

När Nina var 8 år, började fosterfaderns sexuella övergrepp. Nina försökte intala sig att detta ofattbara inte var sant. Det hade inte hänt! Så gick åren av förnedring tills hon var hon var elva och ett halvt år. Då våldtog han henne för första gången.

Det är vinter, och hon reser med bil till fosterhemmet. Hon berättar om sin undulat som hade fastnat på en flugfångare. Fosterfadern tog ned flugfångaren med fågel och allt och gick till vedspisen. Med en spiskrok lyfte han upp några ringar. Han kastade ned flugfångaren och la tillbaka ringarna. Fågeln skrek. Han skrattade.

På vägen till fosterhemmet överväldigas Nina av minnena. Bilen stannar. Hon gråter tyst.

En gång rymde hon till sin biologiska mamma i Stockholm. Men hon fick nästan direkt återvända till fosterhemmet.

I vuxen ålder uppenbarade sig de förträngda barndomsupplevelserna. När äldsta dottern var 8 år, började Nina se sin fosterfar i sin man. Hon fick svårt för kroppskontakt med maken och betraktade med misstänksamhet hans beröring av dottern. Den stegrade psykosen följdes av skilsmässa.

Nina går på en kyrkogård. Hon betraktar fosterfaderns grav: "Fast det gör ont att komma hit, känner jag att det är ett led i terapin. Nu vill jag gå vidare i mitt liv."

Senare har Nina fått ytterligare två barn. I dag lever hon ensam med dem.

Censurnummer	132558
Datum	1994-03-03
Åldersgräns	Tillåten från 11 år
Originallängd	1704 meter
Kommentar	Aktlängder: 582-577-545 m.

Bildformat	1.66:1
Ljudsystem	Dolby Stereo 04
Färgtyp	Färg
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	1704 meter
Längd i minuter	62 min
Akter	3 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Kritikerna redovisade genomgående gripenhet inför Nina älskling - med undantag för Sydsvenska Dagbladets Jan Aghed som starkt vände sig mot manipulativa drag i berättandet.

Monika Tunbäck-Hanson GP: "Christina Olofson har skrivit manus, men utan Nina Sundbergs medverkan hade det aldrig blivit någon film. Nina älskling handlar om hennes liv - det är hennes mod och vilja som gjort företaget möjligt. (-)

Nina Sundberg är nästan den enda människa vi ser under den svåra resan hon gör dels ner i minnet, dels till det gamla fosterhemmet. Frågor från Christina Olofson för berättelsen framåt. Ofta talar Nina rätt in i kameran. Lågmält berättar hon om övergreppen, skammen, ångesten och behovet av att även inför sig själv förneka det som skedde. Det är en ohygglig berättelse så mycket effektivare därför att den framförs så affektfritt och behärskat.

Kameran går nära inpå Ninas ansikte och väjer inte ens undan de svåra stunder då gråten kommer. Det sker i några långa, strängt privata ögonblick inne i bilen när Nina och filmarna närmar sig fosterhemmet. (-)

Nina älskling är i alla led - också i klippningen - gjord med en kombination av känslighet och professionalism som gör den till en mycket omskakande och viktig dokumentärfilm."

Helena Lindblad, DN: "Ninas berättelse kryper in på huden. Hela hennes uppenbarelse är en - ständigt nödvändig - påminnelse om den totala värdeminskning och det osynliggörande som drabbar en människa som utsätts för kränkningar och övergrepp. Att dela hennes skildring är trots allt också att bli en smula stärkt av hennes styrka och mod att göra sitt öde synligt även för andra.

Nina älskling är mer utlämnande än de flesta dokumentärer. Christina Olofson tangerar i sitt starka ställningstagande för Nina som person medvetet integritetsgränsen när hon filmar henne vid fosterfaderns gravsten. Den öppna strukturen känns ibland dock skenbar. Det är många dörrar i Ninas liv som lämnas stängda: Varför idoliserar hon sin riktiga mamma? Vad var fosterpappan för person egentligen?

Stum symbolik får ersätta de frågor man som tittare skulle vilja ha svar på. Jag skulle helt enkelt önska att den konfrontation som antyds i regissören Christina Olofsons granskande blick i backspegeln under bilfärden till Småland varit mycket tydligare."

Jan Aghed, SDS: "På mig gör Nina Sundbergs berättelse om sina barndomsupplevelser ett trovärdigt intryck. Ändå måste jag reservera mig mot filmens form. Byggd som den till största delen är på långa närbilder av huvudpersonens ansikte - därutöver förekommer ett fåtal helbilder av henne, en och annan scen med henne och de egna barnen, ett par småländska miljöer samt några frihetsassocierande bildsvep på unghästar på en äng - känns formen alltför passiv, förenklad och okritisk.

Den bokstavligen tar för givet att åskådaren förbehållslöst accepterar det genomgående talande huvudet, dvs Ninas, utsago som alldeles sann. En tillstymmelse till distans, analys, dialektik skulle inte ha varit ur vägen och kunde snarast ha stärkt filmens förmåga att övertyga.

Pedagogiskt är dess värde nu lika med noll. I stället utgör den en typ av samtalsterapi, detta sagt utan förklenande avsikt; vilket innebär att den på det hela taget också saknar filmiskt värde. Ur den synvinkeln är enda potentiella poängen en utdragen kamerainställning på Ninas profil då bilen med henne och filmteamet närmar sig barndomshemmet (om vilket vi heller inte vet om det verkligen är barndomshemmet: återigen kan vi bara ta filmen på orden) och stannar på hennes begäran, varpå hon börjar gråta.

Länge fixerar kameran henne medan hon gråter. Effekten på åskådarna är naturligtvis beräknad och manipulativ från filmarnas sida och vittnar om en viss kyla och obarmhärtighet, oavsett om Nina samtyckt till kamerans oavvända stirrande eller inte."

Kommentar Svensk filmografi

Nina älskling var insatt för visning i Sveriges Television Kanal 1 redan våren 1994. Men visningen inställdes. Det ansågs att efterlevande till Ninas fosterfar skulle kunna stämma Sveriges Television för förtal, eftersom han i filmen anklagas för sexuella övergrepp.

TV-visningen kom att dröja till hösten (21 november), då filmen sändes i TV 4. Då hade vissa mindre ingrepp gjorts i filmen. Hans Fridlund skriver i en artikel i Expressen (21.11.1994):

"Namnen på fosterföräldrarna finns inte med. Inskriften på styvfaderns gravsten på kyrkogården i den småländska glesbygden har - suddats till- på elektronisk väg."

Christina Olofson (f 1948) hade tidigare svarat för dokumentärfilmer som Dirigenterna (1987/6) och spelfilmen Honungsvargar (1990/7). Med Nina älskling hade hon på nytt funnit tillbaka till dokumentärfilmen. Hennes följande film, I rollerna tre (1996/10), var likaledes en dokumentär.

Sverigepremiär	1994-03-04	Bio Capitol	Göteborg	Sverige	62 min
	1994-03-04	Zita - Folkets Bio	Stockholm	Sverige	62 min
TV-visning	1994-11-21	TV4		Sverige	60 min

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	1775

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	16 mm
Längd i meter	660

Typ	Kopia
Bärare	35 mm
Längd i meter	1704

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	16 mm

Typ	Slutmix
Bärare	16 mm

Typ	Originalnegativ bild
Materialbas	Acetat
Bärare	16 mm

Typ	Tonnegativ
Materialbas	Acetat
Bärare	16 mm

Typ	Originalnegativ bild för OP
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Internegativ
Materialbas	Acetat
Bärare	16 mm

Typ	Tonnegativ
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	1
Färg papper	1
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska