Vita lögner (1995)

Media (2 st)

Originaltitel	Vita lögner
Svensk premiärtitel	Vita lögner
Samproduktionstitel	Hvide løgne (Danmark)
Videotitel i Sverige	Vita lögner

Regi	Mats Arehn
Manus	Mats Arehn Rolf Börjlind
Producent	Börje Hansson
Produktionsledare	Kaj Larsen
Foto	Jörgen Persson
Musik	Jukka Linkola
Scenograf	Mona Theresia Forsén
Klippning	Thomas Samuelsson
Ljudtekniker	Wille Peterson-Berger Jean-Frédéric Axelsson
Regiassistent	Daniel Lind (förste) Peter Kollarik
Scripta	Anja Hede (som Anja Holthausen Hede)
Synopsis	Mats Arehn
Coproducent	Claes Olsson Ole Søndberg
Ansvarig utgivare	Peter Possne
Inspelningsledare	Tuula Nikkola (Finland) Göran Lindberg (Sverige) Godfried Talboom (Frankrike)
Assistent till inspelningsledare	Ravil Salah (Finland) Åsa Fagerlund Jaana Olenius Ann Wallberg Björn Olsson Hans Alakangas Crister Sköld (Frankrike)
Produktionsassistent	Anderz Petersson Vera Olsson (Finland)
Statistansvarig	Lise Crespin (Frankrike)
Produktionsekonom	Astrid Wahlberg
Pressinformation	Ylva Swedenborg
Filmkonsulent	Peter Hald (Sverige) Jørgen Ljungdahl (Danmark)
Efterarbetsansvarig	Kaj Larsen Thomas Samuelsson
Kameraoperatör	Dan Myhrman
Stillbildsfoto	Alexander Crispin
Fotoassistent	Torbjörn Andersson Boel Jönsson (clapper/loader)
Steadicamoperatör	Mike Tiverios
Elektriker	Ulf Björck Jan Andersson Fred Nordström (som Fred-Olof Nordström) (Finland)
Elassistent	Aril Wretblad
Passare	Kobie Kentkuran
Ljussättare	Sten Lindberg
Negativklippning	Björn Lindberg
Optisk printer	Björn Selander
Orkester	Avanti! Kamariorkesteri
Dirigent	Jukka Linkola
Musiker	Kirmo Lintinen (piano) Petri Ikkelä (dragspel)
Musiktekniker	Heikki Savolainen
Snickare	Jan Eriksson Leif Nilsson Anders Olin Göran Bergåse Kenneth Blomqvist
Dekormålare	Teddy Holm (dekorledare) Love Malmsten Alexander Svensson
Rekvisita	Elisabeth von Koch
Rekvisitaassistent	Johan Harnesk Jukka Linnalaakso (Finland) Reijo Sorvoja (Finland)
Attributör	Leo Saukkola
Kläder	Katja Watkins
Skräddare	Michael Andersson (herrskräddare) Katarina Tivar (herrskräddare) Birgitta Johnsson (damskräddare) Anna Persson (damskräddare) Niklas Wellbäck (statistskräddare)
Maskör	Maria Strid
Frisyrer	Maria Strid
Chaufför	Adam Reuterskiöld (rekvisitachaufför) Manne Lindwall Linus Wretblad Juuso Syrjä (Finland) Niclas Harvia (Finland)
Byggledare	Martti Malkamaa
Klädassistent	Charlotte Melander Gabriella Ekman Malin Bergendal Auli Turtiainen (Finland)
Sminkassistent	Nina Spjuth Karin Ekstrand Tarja Soinisto (Finland)
Catering	Niclas Harvia (Finland)
Ljudassistent	Kyösti Väntänen (Finland)
Ljudläggning	Wille Peterson-Berger Leif Westerlund Peter Larsson
Mixning	Hans-Eric Ahrn
Förtexter	Jan Lundkvist (som Janne Lundkvist)
Övrig medarbetare	Eivor Folke (modist) Fredrik Zetterqvist (informator)
Tack till	Hans Iveberg

Peter Haber	Palle Hagmann
Jessica Zandén	Ingrid Hagmann
Fredrik Ådén	Martin Hagmann, Palles och Ingrids son
Marianne Hedengrahn	Karin Bull Hedlund, Ingrids mor
Elmer Green	Ernst Kropenius, teaterdirektör i Helsingfors
Lasse Pöysti	Lindqvist, varietédirektör
Elaine Sjöberg	fru Lindqvist
Lars Engström	greve Magnus Anckarcrona
Lars Göran Lakke Magnusson	Nils
Benny Hansen	direktör Per Holst
Jesper Christensen	Kristian, Holst medhjälpare
Holger Perfort	hotellmanagern i Köpenhamn
Christoffer Bro	Karsten, hotellportier
Bronislaw Scibor	dirigenten
Bernt Ström	polismästaren
Claes Esphagen	Bull Hedlund, Ingrids far
Märta Laurent	fru Ekberg
Måns Westfelt	trikåmannen
Leif Wager	domaren
Sture Hovstadius	konstnär
Hans Sundberg	konstnär
Alf "Affe" Nilsson	konstnär
Ulf "Uffe" Lindberg	konstnär
Kaj Larsen	konstnär
Göran Schauman	bankdirektören
Tomas Norström	delgivningsmannen
Peter Hüttner	kyparen
Lars Haldenberg	Palles far
Jean Chapou	borgmästaren
Anita Heikkilä	sminkösen
Sait Eser	teatermannen
Monir Shukru	akrobaten
Hubert Wahlin	artisten
Majken Wästberg	pianisten

Produktionsbolag	FilmhusAteljéerna AB
	Filmlance International AB		(i samarbete med)
	AB Svensk Filmindustri
	FilmTeknik AB
	TV4 Nordisk Television AB
	Kinotuotanto Oy
	Victoria Film A/S
Finansiär	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
	Det Danske Filminstitut
	Nordisk Film & TV Fond
	Suomen Elokuvasäätiö
Distributör i Sverige (35 mm)	Sonet Film AB	1995
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1995
	AB Svensk Filmindustri	1995
Distributör i Sverige (hyrvideo) (fysisk)	Sonet Film AB	1995
Laboratorium	FilmTeknik AB
Specialeffekter, ljud	Panorama Film & Teatereffekter
Mixning	Movie Track AB
Övrigt bolag	Matmor & Butler Catering		(catering)
	Ekengren & Partners Filmekonomi AB		(completion bond)
	Cinema Sweden AB		(pressinformation)
	Château Pech-Céleyran		(tack till)
	Årsta slott		(tack till)
	Motorola AB		(tack till)
	Siemens Mobiltelefoner		(tack till)
	Lidingö Brandförsvar		(tack till)
	Restaurant Pelikan		(tack till)

En liten pojke berättar: Hans pappa Palle föddes 1916 i en fattigt hem på danska landsbygden. Farmor dog i lunginflammation en vecka senare, och barnet hamnade på barnhem. Efter nästan 30 år träffade pappan pojkens mamma.

Det är 40-tal och varietésångaren Palle Hagmann drar fulla hus på Chinateatern. Han inleder ett förhållande med sångerskan Ingrid Bull Hedlund, som kommer från ett burget hem. Hon blir med barn och de gifter sig trots att Ingrids mor, Karin, ringaktar Palle och hans yrke. Vid vigseln får Ingrid av Palle en ring med en stor, röd sten. Sonen Martin föds. Hans berättarröst kommenterar skeendet filmen igenom.

Åtta år senare erbjuds Palle att sätta upp en internationell varieté på direktör Ernst Kropenius teater i Helsingfors och dessutom att bli delägare. Palle måste dock skaffa ett startkapital. Men han har redan tillräckligt med skulder. Familjen bor hemma hos Ingrids mor. Ingrid ärver ett pensionat i Frankrike på villkor att hon själv bor där. Mamma Karin uppmanar familjen att bege sig dit; hon vill inte ha dem inhysta längre. Pojkens röst: "Gud öppnade en ny dörr, som pappa brukar säga."

Familjen anländer till pensionatet i Frankrike med baktanken att sälja detta för att få startkapital. Men huset är nergånget och går inte att sälja. Ingrid säljer i stället pärlhalsbandet hon fått av sin mor för att finansiera resan tillbaka till Köpenhamn.

I Köpenhamn tar de taxi till hotellet, och Palle betalar resan med sitt armbandsur. Hotelldirektören bjuder på champagne och Palle ljuger om att de äger en teater i Paris. På rummet berättar Palle för sin son att man inte får ljuga, men att det finns vita lögner som inte är fula, och som är nödvändiga ibland för att inte krångla till allting.

I Köpenhamn söker Palle upp teaterdirektör Holst, en gammal bekant som förhoppningsvis vill bidra till Palles startkapital. Men Holst bara skrattar och kallar Palle för svindlare. Familjens pengar är slut och de smiter från hotellräkningen.

Hagmanns åker tåg genom ett sommarfagert Sverige. På en station i Småland stiger ett tivolisällskap på. Palle får börja uppträda på tivolit. Hans stora nummer är de "fantastiska dansande hönsen från London". Av misstag råkar Palle sätta eld på kulisserna och tivolitältet brinner upp. Familjen Hagmann flyr utan att ha fått ut gaget.

De tillbringar natten i en lada. Palle tänker på när han som barn råkade sätta eld på en dockteater som fick ett helt hus att brinna upp. Familjen vandrar vidare på småvägar, bärande på resväskor. En greve i bil förbarmar sig över dem och tar dem med hem till sitt slott, där familjen tillfälligt får bo. Palle ljuger vitt och brett och säger att de fått sin bil stulen. Han lyckas få greven att låna honom pengar till uppsättningen i Helsingfors, dit familjen beger sig.

Hagmanns tar först in på hotell. Palle besöker Ernst Kropenius teater och börjar leta efter fler finansiärer. En gammal bekant, spritsmugglaren Nils, ordnar så att familjen får hyra en flott villa som bostad. Palle besiktigar teatern och har vidlyftiga renoveringsplaner.

Orkestern börjar repetera med baletten. Ingrid, som är dragplåstret i föreställningen, håller presskonferens. Kropenius påtalar de ekonomiska problemen. Palle erbjuder säkerhet i femstjärnigt hotell på Rivieran, men genomskådas snart. Orkestern är upprörd då det utlovade förskottet inte betalas.

Ingrids mor kommer på besök och undrar vad som hänt med pensionatet. Hon undrar också över pärlhalsbandet och får beskedet att det ligger i bankfack. Palle försöker låna 60.000 kr av en bank. Då borgenär krävs, förfalskar Palle sin svärmors namnteckning. Han betalar teaterns skulder men pengarna räcker inte till hyran och orkestern. Genom utpressning får han Kropenius att bekosta hyran.

Martin Hagmann fyller åtta år, och Palle bjuder sin son på krogen, där denne får en brandbil som present. Palle berättar för Martin att när han som barn spelade dockteater för sin far, tog det eld och hela villan brann ner. Han hamnade på barnhem men rymde med en cirkus, när han var åtta år. Det var då Palle bestämde sig för att bli teaterdirektör.

Några timmar före premiären är det kaotiskt på teatern. Orkestern vägrar spela, om den inte får ut sitt förskott. Palle är desperat. Premiärpubliken är bänkad och hör hur det grälas bakom ridån, som plötsligt går upp. Det blir dödstyst och Palle försöker vädja till publiken om förståelse för att föreställningen måste ställas in. Men publiken buar och kräver pengarna tillbaka. Hagmanns flyr.

Palle stäms av sina fordringsägare. Inför rätten vägrar han lägga handen på Bibeln med motiveringen att han är buddist. Tumult utbryter och utanför domstolsbyggnaden stjäl Palle direktör Kropenius bil. Väskorna packas raskt och Palle tvingar Nils att föra familjen till Sverige i sin båt.

Ingrid gör slut med Palle, tar med Martin och flyttar hem till sin mor. Palle är deprimerad och förbereder självmord, men ångrar sig. Ingrid hittar senare Palle på en restaurang och tar med honom hem, men hennes mor vill slänga ut honom. Ingrid ger Palle ett ultimatum: bara om han går med på att återvända till pensionatet i Frankrike ska de fortsätta att leva tillsammans.

Familjen åker tåg till Frankrike. De ska ha svenska konstnärer som gäster på pensionatet. Palle välkomnar gästerna med tal och sång.

Palle tar med sonen i bil och köper 27 jättelika vinfat som kasserats. Av vinfaten ska det bli en stugby vid havet. I smyg tar Palle Ingrids sparkapital för att betala vinfaten. Men dessa har levererats demonterade och brädhögarna går inte att få ihop igen. "Älskling, jag är lurad", säger Palle till Ingrid, som förtvivlat konstaterar att kassaskrinet är tomt. Palle ger sig iväg att stjäla fjäderfä på en gård och gömmer sig sedan på pensionatets vind. Han säger till Martin: "Den här gången öppnar Gud inte en ny dörr när han stänger en annan. Nu har han stängt alla och låst." Martin säger till sin pappa att det finns inga vita lögner. "Det är slut nu, pappa."

Karin Bull Hedlund anländer i bil och tar Ingrid och Martin med sig hem. Brytningen är nu total mellan släkten och Palle.

Martin berättar: Palle dök upp igen två år senare men mormor släppte inte in honom. Några år senare ringde han från Uppsala och ville ha besök av Ingrid och Martin.

De åker till Uppsala, men Ingrid vill inte gå med upp till Palle. På fingret har hon dock fortfarande sin vigselring med den röda stenen. Sittande i sängen tar Palle emot sin son. Palle är misslyckad, sliten och bitter. Han säger till Martin hur han vill ha sin begravning. Den skall avslutas med att Martin lägger sin hand på kistan och säger: "Du gjorde i alla fall så gott du kunde." Palle påminner också Martin om hans åttaårsdag och berättelsen om hur Palle som barn brände upp en villa. Nu berättar han att Martins farfar då blev innebränd.

Sonen berättar: Detta var sista gången han såg sin far, som en tid senare halkade i badrummet och slog ihjäl sig.

Censurnummer	133093
Datum	1994-12-23
Åldersgräns	Tillåten från 7 år
Originallängd	3238 meter
Kommentar	Aktlängder: 530-577-555-528-522-526 m.

Bildformat	1.85:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Dolby Stereo Spectral Recording
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Fujicolor
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	3238 meter
Längd i minuter	118 min
Akter	6 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Morgontidningarna var överlag försiktigt positiva till filmen. Skådespelarna berömdes, i synnerhet Peter Haber. Kvällstidningarna var mer oreserverat imponerade.

Helena Lindblad, DN: "Mats Arehns sympatiska, självbiografiska uppkomlingshistoria har ett kraftfullt epicentrum med Peter Haber som den godhjärtade drömmaren och evige optimisten Palle Hagmann. Tillsammans med Jessica Zandén som den lojala hustrun och Fredrik Ådén som sonen gör de tre beundransvärda och starkt närvarande skådespelarinsatser.

Om samma energi och bestämdhet som skådespelarna utvecklar funnits i iscensättning och manus hade man kunnat hälsa Vita lögner som den efterlängtade revanschen för svensk film. Nu handlar det snarare om en lite försiktig ljusning.

Vita lögner kan inte riktigt bestämma sig vad den vill vara för film, och det ger ett osäkert intryck. Den pendlar mellan glättigt lustspel i tidstrogen kostym och modernt familjedrama med far-sonuppgörelse.

Arehn slår an en sorglustig ton där smärtan inte känns tillräckligt tydlig och humorn inte tillräckligt sprudlande för att bära ända fram."

Jeanette Gentele, SvD: "Det känns att hjärtat varit med när Mats Arehn har skrivit replikerna tillsammans med författaren Rolf Börjlind och när han bildsatt sitt verk med hjälp av Jörgen Perssons stämningsmättade foto. (-)

Det som börjar som pastisch på en Hasse Ekman-film med vitklädd smörsångare, arg teaterdirektör, amper svärmor och skorrande greve, mörknar dock efter hand till en tragedi om en charmig men destruktiv livslögnare av närmast Ibsenskt snitt. (-)

Min enda anmärkning är att man kunde ha skärpt kollisionen mellan barnets idealiserande syn på sin pappa och omgivningens genomskådande av fadern ytterligare och därigenom förtydligat skillnaden mellan sken och verklighet. Nu berättas historien av ett barn men skildras ändå ur ett vuxet perspektiv, vilket gör att trovärdigheten ibland blir lidande framför allt när det gäller skildringen av den beramade varietéföreställningen. Är den en första klassens uppsättning som går på tok eller bara en billig bluff från Hagmanns sida för att komma åt de investerade pengarna? Där lämnas publiken i sticket."

Monika Tunbäck-Hanson, GP: "Manus har [Arehn] skrivit tillsammans med Rolf Börjlind efter en i dubbel bemärkelse egen berättelse, den har nämligen självbiografisk bakgrund. Kanske är det därför som han har haft svårt för att korta, klippa och koncentrera. Det hade behövts för tempots skull och för temperaturen - nu flyter historien fram i en alltför jämn dramatisk fåra. (-)

Vita lögner är en skildring sedd genom ett barns ögon eller kanske snarare kommenterad av pojken Martin, mycket fint spelad av den nu elvaårige Fredrik Ådén. (-)

Både hustru och son låter sig - så ser det ut - villigt bedragas därför att Palle handlar utan ont uppsåt och med omtanke om familjen.

Filmen beskriver en lojalitet nästan utan gränser. Trots att det i botten är en tragedi som spelas upp till välvald musik så blir Vita lögner en ljus familjesaga."

Jan Aghed, SDS: "Mats Arehns nya film, en skälmkomedi med självbiografiska och lätt tragiska inslag, ändrar inte hans hittillsvarande framtoning som en ganska driven men ytlig hantverkare. Den berättas av en liten grabb, som tydligen är regissörens alter ego. (-)

Att åskådaren ändå inte blir trött på Hagmanns bravader i samma omfattning som hans pungslagna investerare, frustrerade revyprimadonna till fru (Zandén) och så småningom utplundrade svärmor (Hedengrahn) kan Arehn tacka Peter Haber för. Några psykologiska djup når förvisso inte hans porträtt av den oförbätterlige men kärleksfulle och charmerande skojare och livslögnare som pappan är - sådana ambitioner inbjuder varken manuset eller regin till. Men det är begåvat nog att ofta bli roligt och tillåts vara ömsint nog att ibland bli gripande, och på så sätt räddar det vad som räddas kan av en tunn ateljéprodukt, ett nostalgiskt kostymstycke helt utan någon pregnant färg av sin tid eller sina växlande miljöer."

Sven E Olsson, Arbetet: "Rappt och elegant introducerar Arehn personer och konflikter, och han har gott handlag med tidsmåleriet, de många geografiska accenterna - och med den första timmens förening av lätt komik och annat underhållande.

Men han kör fast filmen i ett på tok för långt och mycket repetitivt avsnitt i Helsingfors, där pappa Hagmann tänkt sig att bli teaterdirektör och rik - och i den ordningen.

Där går det illa, också för filmen, trots att det är lätt att se de tragikomiska poänger som Arehn inte alls lyckats förlösa från manusets ansatsbana.

Dock är spelet från de tre huvudaktörerna så övertygande bra filmen igenom, att det ändå blir det positiva som överväger. Och det är varken en ren och skär eller ens en vit lögn."

Mats Bråstedt, Expr: "Men Vita lögners nav och centrum är Peter Haber. Han gör ett gripande porträtt av den misslyckade världsförbättraren, och Haber visar att han nu definitivt måste räknas till de riktigt stora svenska skådespelarna. Och inte visste jag att han kunde sjunga så här bra...

Vita lögner är Mats Arehns kärleksbarn, en historia han burit med sig hela livet eftersom den handlar om hans egen far.

Och där ligger också berättelsens styrka; i motsats till Colin Nutley och Änglagård - andra sommaren har Arehn verkligen något att säga.

Med lätt och ledigt handlag styr han Vita lögner i hamn. Hade den haft premiär före jul, hade Arehn rensat rent på årets Guldbagge-gala."

Jan-Olov Andersson, AB: "Mats Arehns karriär har varit en berg-å-dalbana och man undrar nästan om det bara varit lättja som orsakat bottennappen, med tanke på med vilken säker känsla och stil och med vilket engagemang den här historien är berättad.

Foto, musik, scenografi... allt håller högsta klass, men över alltihop lyser Peter Haber. Han gestaltar charmören och skojaren Palle Hagmann med sådan intensitet, att inte bara karaktären blir trovärdig; han får också oss i biofåtöljerna att tycka om och engagera oss i en karl som nog, egentligen, var en riktig drummel."

Kommentar Svensk filmografi

Vita lögner blev Mats Arehns (f 1946) tionde långfilm. Han debuterade med Maria (1975/21), och gjorde sedan bl a Uppdraget (1977/12), En kärleks sommar (1979/2), Mannen som blev miljonär (1980/13), Kalabaliken i Bender (1983/15) och Dödspolare (1985/8). Han har även regisserat TV-serier såsom Papphammar (1980-81) och Fiendens fiende (1990).

Manuset till Vita lögner är baserat på Arehns berättelse om sin egen far, och filmen är till stor del självbiografisk. Kort efter premiären - i mars 1995 - utkom Mats Arehns självbiografiska bok "Vita lögner". I mars 1995 visade svensk TV en timslång dokumentär om Palle Hagmann som gjorts av finsk TV.

Valet av Peter Haber till huvudrollen var klart på ett tidigt stadium. Enligt producenten Börje Hansson var Habers medverkan en av förutsättningarna för att filmen skulle bli av. Jessica Zandén fick rollen som Ingrid först efter en bejublad provfilmning. Då hade det spekulerats i pressen i namn som Lena Olin, Regina Lund, Marika Lagercrantz, Helena Bergström och Lena Endre.

Filmen kostade 19,5 Mkr att producera. Efter premiärhelgen låg Vita lögner på nionde plats i listan över de mest sedda filmerna i Sverige. Publiken ansågs inte ha hittat till filmen.

I samband med inspelningen berättade Mats Arehn om sin far (SDS 8.5.1994): -Palle Hagmann, född i danska Nykøbing 1916, var en man med många järn i elden. Under sitt 57-åriga liv hann han med fem fruar, minst elva barn och åtskilliga karriärer. Hans stora dröm var att bli nöjespappa på internationell nivå. Han regisserade film i Finland och gjorde braksuccé på China-varietén i Stockholm, men misslyckades med en pantomimuppsättning i Köpenhamn och gick på öronen med ett överdimensionerat och underfinansierat varietéprojekt i Helsingfors.

Ett slag arbetade han, påstod han själv, som fotograf hos Albert Schweitzer i Afrika. Han gick på sjön, jobbade på Radio Nord och tog sig mot slutet av livet titeln redaktör.

- När han dog, 1972, hade han lyckats med konststycket att få förtidspension i både Danmark och Sverige, konstaterar hans son med ett stänk av ironi.

Mats Arehn var bara tre och ett halvt år, när pappa Palle försvann ur hans liv. Familjen drev vid den tiden ett pensionat utanför franska Perpignan. Men affärerna gick skralt.

- Pappa brukade gömma sig på vinden i veckor för att fordringsägarna inte skulle komma åt honom.

På nätterna var han ute och stal grönsaker och höns, så att mamma skulle kunna utfodra gästerna. Det var ju en omöjlig situation, konstaterar Mats Arehn.

Till sist kom mormor resande från Sverige och hämtade hem sin dotter och sina barnbarn.

- Nu är det slut, sa hon. Och när hon lyfte ena ögonbrynet, fanns inte mycket att tillägga.

Palle Hagmann lär ha varit en underhållande karl, charmerande och försedd med en ohygglig övertalningsförmåga.

Mats Arehns minnen är inte ljusa. Far och son sågs några få gånger efter uppbrottet, men någon riktig försoning blev det aldrig.

- Han var aldrig min pappa. Han var en besvärlig person, som dök upp då och då. En begåvad man med taskigt omdöme. En typisk entreprenör. På slutet levde han ensam, svårt alkoholiserad och med bruten lårbenshals i en skitig etta i Uppsala. (-)

För tre år sedan gick mamma Ingrid bort, och i kvarlåtenskapen hittades femton kassettband, där hon berättade om sitt eget liv och vad hon kände till om Palles.

Då bestämde sig Mats Arehn för att öppna slussarna på vid gavel. Det blev ett filmmanus och en bok, som kommer ut nästa år.-

Inför premiären berättade Arehn om filmens verklighetsbakgrund (DN 17.1.1995): -Sonen Martin är obrottsligt lojal, på barns vis. Och Palle Hagmann älskade verkligen sin familj.

- Så var det alltid. Han hade fem fruar och var lojal mot alla. Det var de som inte stod ut och till slut lämnade honom. Jag är nummer sex i raden av elva barn, berättade Arehn på måndagens presskonferens.

Och filmen är i stort sett sann, enligt Arehn.

- Jag hade ett bra förhållande till min pappa när jag var barn. Som vuxen hatade jag honom ofta, men barn är ju lojala mot sina föräldrar.

Nu har Arehn äntligen städat i sina gamla garderober.

- Det var både smärtsamt och stimulerande. Men Palle Hagmann var en fascinerande man. Han vägrade ge upp och han lyckades alltid ta sig ur allting.

Presskonferensen kom att handla om huruvida alla sekvenser i filmen verkligen hade hänt i verkligheten, som till exempel Palle Hagmanns bisarra idé att göra semesterstugor av gamla vinfat.

Jodå, det var också sant, men är det verkligen så viktigt? Det tyckte inte huvudrollsinnehavaren Peter Haber.-

Arehn berättade mer om sin far och filminspelningen ( SDS 27.1.1995): -Filmens huvudperson bär samma namn som Mats Arehns pappa, och hans levnadslopp är intill förväxling likt den verklige Palle Hagmanns.

Så varför denna kurragömmalek, varför detta prat om 'fiktion'?

- Jo, säger Mats Arehn, därför att den största synd en regissör kan begå är att bli för känslomässigt involverad. Själv gjorde han under inspelningen allt för att glömma vem Vita lögner egentligen handlar om.

En regissör måste arbeta hundraprocentigt intellektuellt, förklarar han. Blir man emotionell, tappar man kontrollen. (-)

Under inspelningen av Vita lögner träffade Peter Haber en 90-årig köpenhamnsdam, som hävdade att Palle var skyldig henne 5.000 kr.

Och den finske skådespelaren Elmer Green, som har en viktig roll i filmen [teaterdirektör Kropenius], berättade att han haft med Palle att göra när det begav sig. Han tyckte f ö att Peter Haber var förbluffande lik förlagan.-

Filmen är tillägnad Max och Mattias.

Originaltitel	Vita lögner (Roman)
Författare	Mats Arehn

			Budget 19,5 milj SEK	1994-04-05	1994-06-22
FilmhusAteljéerna AB	Stockholm	Sverige
	Stockholm	Sverige
	Helsingfors	Finland
	Köpenhamn	Danmark
Armissan, by	Aude, Languedoc	Frankrike
Château Pech-Céleyran, vinslott	Salles d'Aude, Languedoc	Frankrike
Årsta slott	Haninge	Sverige
Restaurang Pelikan	Stockholm	Sverige

Sverigepremiär	1995-01-27	DownTown 4	Göteborg	Sverige	118 min
	1995-01-27	Victoria	Göteborg	Sverige	118 min
	1995-01-27	Royal	Malmö	Sverige	118 min
	1995-01-27	Filmstaden	Stockholm	Sverige	118 min
	1995-01-27	Rival	Stockholm	Sverige	118 min
	1995-01-27	Röda Kvarn	Stockholm	Sverige	118 min	(samt ytterligare 20 platser)
Videorelease	1995-08			Sverige	113 min
TV-visning	1997-01-02	TV4		Sverige		(seriestart)
	2004-06-26	TV3		Sverige	113 min
	2005-11-18	TV3		Sverige	113 min
	2006-03-11	TV3		Sverige	113 min
	2006-07-29	TV3		Sverige	113 min

Originaltitel	Välkommen till paradiset
Kompositör	Jukka Linkola

Originaltitel	Det skall vara en fänrik i år
Kompositör	Nils Perne	(1942)
	Sven Paddock	(1942)
Textförfattare	Nils Perne	(1942)
	Sven Paddock	(1942)
Sångare	Jessica Zandén

Originaltitel	En liten stjärna föll
Kompositör	Kai Gullmar	(1939)
Textförfattare	Gus Morris	(1939)
Sångare	Peter Haber

Originaltitel	Romance
Kompositör	Jukka Linkola

Originaltitel	On the Beach at Bali-Bali
Kompositör	Abner Silver	(1936)
Textförfattare	Nils-Georg	(svensk text 1936)
	Jack Meskill	(engelsk text 1936)
	Al Sherman	(engelsk text 1936)
Sångare	Peter Haber

Originaltitel	Vita lögner
Kompositör	Jukka Linkola	(1995)

Originaltitel	Bara du och jag
Kompositör	Jukka Linkola	(1995)

Originaltitel	An der schönen blauen Donau, op. 314
Kompositör	Johann Strauss d.y.	(1867)

Originaltitel	Det kommer spridda skurar (här och där)
Kompositör	Karl Wehle	(1929)
Textförfattare	Nils-Georg = Nils Perne & Georg Eliasson	(1929)
Orkester	Orkester Karl Wehle	(1929)
Sångare	John Wilhelm Hagberg	(1929)

Originaltitel	Rosen aus dem Süden, vals, op. 388
Kompositör	Johann Strauss d.y.	(1880)

Originaltitel	El butaquito
Orkester	Sune Waldimirs orkester	(1937)
Sångare	Karin Juel	(1937)

Originaltitel	Tango bienvenu
Kompositör	Jukka Linkola	(1995)

Originaltitel	La dame qui ne vient pas
Kompositör	Henri Christiné

Originaltitel	Finska valsen
Textförfattare	Ernst Rolf	(1910)
Bearbetning	Hesekiel Wahlrot	(uppteckning och musikbearbetning 1909)
Sångare	Jessica Zandén

Originaltitel	Sommarnatt
Kompositör	Jukka Linkola	(1995)

Guldbaggenominerad	Stockholm	1996	Bästa skådespelare	Peter Haber

DK Drama

DK Komedi

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm
Längd i meter	3238

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	VITA LÖGNER En film av Mats Arehn
Affischdesign	Dan Ahlquist

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	VITA LÖGNER En film av Mats Arehn
Affischdesign	Dan Ahlquist

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	VITA LÖGNER En film av Mats Arehn
Affischdesign	Dan Ahlquist

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Kostym
Arkivalietitel	Vita lögner
Omfång	Frack i vitt kläde, 2 delar

Typ	Kostym
Arkivalietitel	Vita lögner
Omfång	God kondition. Behöver skoblock

Typ	Kostym
Arkivalietitel	Vita lögner
Omfång	Dräkt i mauvefärgat ull

Typ	Kostym
Arkivalietitel	Vita lögner
Omfång	Snäcka i mauve med flor och blomma (tillhör 200)

Typ	Kostym
Arkivalietitel	Vita lögner
Omfång	Prickig blus i grått

Typ	Kostym
Arkivalietitel	Vita lögner
Omfång	Dräkt i vit ull (2 delar)

Typ	Kostym
Arkivalietitel	Vita lögner
Omfång	Snäcka i vitt siden med flor och blomma (tillhör 204)

Typ	Kostym
Arkivalietitel	Vita lögner
Omfång	Hatt i svart strå med blommor,fjäder och flor

Typ	Kostym
Arkivalietitel	Vita lögner
Omfång	Hatt i vitt strå med chiffongrosett

Typ	Kostym
Arkivalietitel	Vita lögner
Omfång	Hatt i svart siden och flor med moucher

Typ	Kostym
Arkivalietitel	Vita lögner
Omfång	Hatt i grön strå med ripsrocaille

Typ	Kostym
Arkivalietitel	Vita lögner
Omfång	Hatt i naturfärgat strå med knippe blommor och flor

Typ	Kostym
Arkivalietitel	Vita lögner
Omfång	Hatt i svart strå med sidenrosett

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Synopsis
Manustitel	Vita lögner. Synopsis.
Omfång	5 s.
Språk	Svenska

Typ	Synopsis
Manustitel	Vita lögner/Valkoiset Les petits mensonges White lies. A very special love story directed by Mats Arehn.
Omfång	39 s.
Språk	Engelska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Vita lögner eller Mina Damer och Herrar! Filmmanuskript av Mats Arehn och Rolf Börjlind. Långfilmsversion 2 september 1993.
Omfång	132 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	"Mina damer och herrar". Manus Mats Arehn/Rolf Börjlind. 15 mars 1993.
Omfång	113 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Välkommen till paradiset. Manus Mats Arehn/Rolf Börjlind. Långfilmsversion 8 mars -93.
Omfång	104 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Vita lögner. Regi: Mats Arehn. Manus av Mats Arehn & Rolf Börjlind.
Omfång	136 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Vita lögner. Filmmmanuskript av Mats Arehn and Rolf Börjlind. Långfilmsversion 10 januari 1994.
Omfång	130 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Vita lögner. Dialoglista. 1993.
Omfång	31 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	White lies.
Omfång	71 s.
Språk	Engelska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	5
Färg papper	SET
Dia	5
Album	Ja

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska