Stannar du så springer jag (1995)

Media (1 st)

Originaltitel	Stannar du så springer jag
Svensk premiärtitel	Stannar du så springer jag
Distributionstitel	Sweet Home Blues
Videotitel i Sverige	Stannar du så springer jag

Regi	Gunila Ambjörnsson
Manus	Gunila Ambjörnsson
Producent	Anita Oxburgh
Produktionsledare	Gabriella Seward
Foto	Håkan Holmberg
Musik	Ale Möller
Scenograf	Hans Wannberg
Klippning	Jean-Frédéric Axelsson
Ljudtekniker	Tommy Ottebjer Bernt Eklund
Ljuddesign	Jean-Frédéric Axelsson
Regiassistent	Kjell Dike
Scripta	Kerstin Sundberg
Dramaturg	Görel Elf
Ansvarig utgivare	Anita Oxburgh
Inspelningsledare	Mikael Lundberg
Assistent till inspelningsledare	Tomas Persson
Statistansvarig	Kjell Dike
Filmkonsulent	Per Lysander
B-foto	Ulf Aneer
C-foto	Fredrik Jonsson
Stillbildsfoto	Joakim Strömholm
Elektriker	Göran Hillar Kobie Kentkuran
Passare	Arne Carlsson
Ljussättare	Nils Melander
Negativklippning	Catrine Johansson
Musiker	Pelle Lindström Backa Hans Eriksson Christer Jansson Jonas Knutsson Ale Möller
Snickare	Sten Lindgren
Dekormålare	Kristofer Sjöström
Rekvisita	Doreen Möllerström
Attributör	Pia Davidsson
Kläder	Malin Bergendal
Smink	Kjerstin Elg
Chaufför	Moa Westeson
Byggledare	Olle Isakson
Ljudläggning	Jean-Frédéric Axelsson
Synkläggning	Frida Englund
Mixning	Hans-Eric Ahrn
Grafisk form	Bengt Serenander
Övrig medarbetare	Jan Lundkvist (som Janne Lundkvist) Birgitta Eriksson (tornmodell)
Tack till	Ulf Junsén Gerd Edwards (TV2) Ulla Nilsson (TV2) Ib Hultén Johan Paulsen Gunilla Paulsen (som Gunilla Magnusson-Paulsen) Lena Frey Angelica Rupertson Erwin Naschenweng Janne Holmberg Karin van Aspern Bo Eneroth

Kim Anderzon	Anna
Johan Rabaeus	Sten
Staffan Kihlbom	Peo
Matti Boustedt	Mats
Tomas Laustiola	Erik
Basia Frydman	Lisa
Pia Johansson	Maggan
Sait Eser	Hapsun
Moa Elf-Karlén	Frida
Henric Holmberg	Erik 2
Anna Linnros	Maja
Margreth Weivers	damen på Fasching
Valter Unefäldt	hennes man
Hugo Álvarez	torghandlaren
Barbro Kollberg	damen på kajkaféet
EwaMaria Björkström (som EwaMaria Björkström-Roos)	akupunktören
Gudrun Henricsson	damen i trappan
Isabella Johansson	ung tjej på bio
Mozart Andrezon	katt
Leslie Fuchs	övrig medverkande
Maarja Talgre	övrig medverkande
Gudrun Schyman	övrig medverkande

Produktionsbolag	Migma Film AB		(i samarbete med)
	Sveriges Television AB TV2
	FilmTeknik AB
Finansiär	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
Distributör i Sverige (35 mm)	Triangelfilm AB	1995
	Kulturföreningen Kedjan	1995
Distributör i Sverige (hyrvideo) (fysisk)	Sandrew Film AB	1996
Laboratorium	FilmTeknik AB
Mixning	Movie Track AB
Övrigt bolag	Team Wåhlin Bygg VVS AB		(tack till)
	Jazzklubb Fasching		(tack till)
	Zodiac Communications AB		(tack till)
	San Remo Bagarn		(tack till)
	Åbro Bryggeri AB		(tack till)
	Bokpalatset		(tack till)
	Zetas finsmakarens trädgård		(tack till)
	Scandinavian Motor Company SMC AB		(tack till)

Anna Hallonlöv, frånskild 45-årig lärare, tittar rakt in i kameran. Hon berättar en vits om två förälskade kanariefåglar som betraktar ett förälskat flodhästpar. Den ena fågeln säger till den andra att den inte förstår vad flodhästarna ser hos varandra. Anna säger att detta är hennes syn på kärlek. Hon har kommit till en vändpunkt i sitt liv och tycker att det är dags att ta reda på vad hon verkligen behöver. Svaret är en romantisk stuga, ordning på livet och någon att dela det med.

Anna har just ärvt en gammal stuga och håller på att möblera. Hon har i tre dagar förgäves försökt montera en Ikea-säng. Sonen Mats är ensamstående med en liten dotter. Han har inte tid att hjälpa till. Dessutom tjatar han på Anna att hon ska vara barnvakt åt hans dotter eftersom Anna är barnets farmor. Annas yuppiepojkvän Sten är självupptagen och står i begrepp att resa bort. De grälar när han ger sig av och Anna ber honom att inte komma tillbaka.

För sina väninnor, läkaren Lisa och riksdagsledamoten Maggan, beklagar sig Anna. De ger både välmenta och ironiska råd och säger till Anna att hon behöver en snickare. Anna sätter in en kontaktannons och får svar. Jazzklubben Fasching är den uppgjorda träffpunkten där hon möter Peo. Han är lika gammal som hennes son.

Peo kör henne hem och följer objuden med in. Han dömer ut huset som fallfärdigt. Allt han rör vid rasar samman. Trots Annas protester stannar Peo kvar över natten. Något motvilligt inleder Anna ett förhållande med honom. Peo sätter igång omfattande renoveringsarbeten i huset.

Anna är ute och cyklar med väninnorna, som retas med henne. En enda man kan inte tillfredsställa en kvinnas alla behov. Du behöver en rörmokare, säger de.

Peos renoveringsarbete fortlöper. Ett svårartat läckage uppstår under diskbänken. Detta är inte Peos kompetensområde så Anna sätter in en ny annons under "Personligt". Peo blir av med sin lånade lägenhet och vill flytta in hos Anna.

Erik kommer körande i jeep och frågar efter Annas hus. Han letar efter en väninna som han inte har träffat på 14 år. När Erik knackar på Annas dörr tror hon att han är den rörmokare som svarat på hennes nya bekantskapsannons. Han får ingen syl i vädret och övertalas av Anna att genast reparera rörläckan.

Anna och Peo får låna Eriks jeep för att hämta Peos bohag från lägenheten han måste lämna. Anna får syn på Peos modell av Giottos kampanil i Florens. Hon blir förvånad och imponerad av att Peo är konsthistoriskt intresserad och inte "bara" en byggnadsarbetare. Mitt i flyttbestyren dyker Sten upp på gatan. Han citerar ur Woody Allens film Annie Hall och säger att han och Anna skulle kunna vara som Sartre och Beauvoir.

Medan Anna och Peo är borta dyker en riktig rörmokare, Erik, upp med blommor. Han har svarat på Annas annons. Erik 1 öppnar och övertalar Erik 2 att genast avhjälpa alla rörproblem i huset. Denne fixar det hela och avreser från huset utan att ha träffat Anna.

Anna går på bio med Maggan. På damtoaletten påträffar hon Sten i samspråk med en flicka.

Peo skall plötsligt resa till Belgien och Anna tar avsked av honom på stationen.

Anna tror att det är Erik 1 som har reparerat rören och hon vill fortfarande inte höra på vad han har att säga. Nu har också elektriciteten slutat fungera. En invandrare, Hapsun, som brukar vandra förbi Annas hus när han ska gå och fiska, bjuds in av Anna. Han vill steka sina fiskar och gör upp eld i trädgården. Därpå letar han vatten till en brunn med slagruta. På natten sitter Hapsun och Erik 1 vid elden i Annas trädgård. Erik förklarar att hans fru lämnade honom för länge sedan på grund av att han inte var kär i henne.

Anna och Lisa fikar utanför Annas stuga. Lisa berättar att hennes man försvann för 14 år sedan utan att han visste att hon var med barn. Nu saknar hennes dotter sin pappa. Erik förstår att han till slut funnit sin dotter. När han nattetid gräver en brunn med grävmaskin i Annas trädgård kommer Lisa ut ur huset. Erik lyfter upp Lisa och bär iväg henne.

Lisas dotter byter en säkring och elen fungerar igen. Hapsun kommer in med grönsaker och skall laga mat. Anna lyckas till slut skruva ihop Ikea-sängen. Hapsun bygger en vattenledning av takpannor i trädgården. Vattnet leds fram till en damm. Han är glad och berättar att hans hustru nu kommer till Sverige. Anna gråter ut mot hans axel och säger att hon vill att någon ska se henne som den hon är, och gilla det.

Anna formulerar ånyo en kontaktannons. Som genom ett trollslag ser vi hur allt i trädgården plötsligt är iordninggjort. Anna sitter på stugtrappan när Sten kommer gående med en röd ros. Han vill svara på hennes nya bekantskapsannons. Han säger sig passa in på annonsens beskrivning av en känslomässig man med humor och fantasi. En man som inte behöver en mamma och vill dela snickarglädje. Anna säger att hon mot sin vilja älskar Sten men att de inte behöver leva med varandra. Därpå packar hon sin resväska och beger sig av. Kvar i stugan står Sten.

I en kort epilog får vi veta att ett år senare har Sten skrivit en bok och reparerat Peos bil. Erik 1 tar hand om sin dotter och Lisa vill börja i clownskola. Maggan är havande. Peo har kommit hem från Belgien och börjat spela i ett band med Annas son Mats, vilken fortfarande har svårt att hitta barnvakt till dottern.

Censurnummer	133578
Datum	1995-10-26
Åldersgräns	Barntillåten
Originallängd	2733 meter

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Dolby Stereo Spectral Recording
Färgtyp	Färg
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2733 meter
Längd i minuter	100 min

Pressreaktion Svensk filmografi

De flesta recensenterna tyckte att filmen hade brister eller var direkt dålig. Några få kritiker nyanserade dock bilden med diplomatiska artigheter.

Helena Lindblad, DN: "Liksom Suzanne Osten i Bara du & jag använder Gunila Ambjörnsson ett uppbrutet och självreflekterande berättarspråk, som för att markera att detta inte är en vanlig story utan också en 'modern' tidskommentar. Men dessvärre är både grundfrågan och manusidén mer spännande än svaret, resultatet, som andas tungt av konventioner av det slag man trodde det var meningen att filmen skulle göra sig av med.

Stannar du så springer jag börjar som en variant av Drömkåken för och med tjejer. (-)

En 'fri' kvinna i Ambjörnssons manus och Kim Anderzons tappning är en så där typiskt fyrtiotalistisk rödhennafärgad yrhätta med mjuka kläder och det rätta, radikala ursprunget. Hon pratar osammanhängande med småflicksröst, kan inte slå i en spik eller byta en packning utan måste ha en karl till att utföra varje praktisk handling. Hon kan inte säga ifrån, och kan inte lyssna ordentligt. (-)

Det känns helt enkelt snopet att en så god idé bara planar ut i en sorts lite planlös flabbighet, som framför allt understryks av Kim Anderzons fladdriga och okoncentrerade spelstil. (-)

Visst, Anna lyckas spika ihop sin himmelssäng till slut, nobbar högmodigt prinsarna på löpande band och springer sin väg. Men kvar står Stannar du så springer jag, ett bygge som vacklar betänkligt."

Jeanette Gentele, SvD: "Gunila Ambjörnsson har gjort en samtidskomedi om vuxna kvinnors tillkortakommanden med snabba repliker och hastiga scenväxlingar och har lyckats tämligen väl, även om det är en bit kvar till förebilden Woody Allens nivå. Man önskar att hon också hade vågat uppehålla sig litet vid de tre kvinnornas yrkesliv: lärare, läkare och riksdagsman - där borde det ha gått att utvinna en del poänger - i stället för att så helt ägna sig åt damernas karljakt.

För att ha uppnått medelåldern är filmens huvudperson litet väl tonårsfjompig för min smak. Slutintrycket är ändå att Stannar du så springer jag är en ovanligt mogen långfilmsdebut."

Jannike Åhlund, Expr: "Det kunde ha blivit ganska roligt - krockarna mellan drömmar och verklighet, teori och praktik, manligt och kvinnligt. Problemet är att Stannar du... har ett starkt drag av skrivbordskonstruktion. Manuset knäar under sin last av aforismer och komprimerad livsvisdom. Och ryms den inte i dialogen får Kim Anderzon konversera sig själv eller kameran. Särskilt filmiskt blir det inte, och filmens illustrativa tablåer gör inte saken bättre.

I början av Stannar du... misslyckas Kim Anderzon med att montera ihop en Ikea-säng. I slutet lyckas hon. Som facit till kvinnlig frigörelse är det ganska klent."

Jan-Olov Andersson, AB: "Efter en halvtimme känns det lockande att formulera om filmtiteln. Typ: Stoppa projektorn så filmeländet tar slut.

För det här är ett misslyckande av sällan skådat slag. (-)

Flera scener och repliker är direkt inspirerade av Woody Allens filmer. Men han är ett geni. Det är inte Gunila Ambjörnsson, som dessutom försökt sig på originella berättargrepp som t ex att skådespelarna pratar rakt in i kameran. Tyvärr faller allt på att hennes intrig, rollfigurer och dialog spretar åt alla möjliga olika håll.

Så stackars Kim Anderzon hade en omöjlig uppgift när hon skulle försöka forma ett trovärdigt kvinnoporträtt. Till och med Meryl Streep, om hon hade fått läsa manuskriptet, hade bara skakat på huvudet och sagt: Det går inte.

Birollsfigurerna hänger ännu mer i luften, det är bara Johan Rabaeus som rutinerat levererar sina repliker utan att man hör kalkonerna kackla i bakgrunden."

Mats Johnson, GP: "En hybridbildning av Woody Allens sofistikerade humor och Drömkåken, så kan man med lite god vilja beskriva Gunila Ambjörnssons nya relationskomedi. I filmens första scen talar huvudpersonen Anna (Kim Anderzon) direkt in i kameran. Hon berättar en historia om kanariefåglar och konstaterar sedan att hon måste få ordning på livet och någon att dela det med.

En inledning både form- och innehållsmässigt inspirerad av Annie Hall. Men att lägga sig på denna höga ambitionsnivå är förödande för en film där dialogen är högtravande teatralisk och regin TV-mässigt platt.

Inte heller rollporträtten är särskilt väl tecknade eller trovärdiga. Filmens män är schabloner, kvinnorna manierade. (-)

Gunila Ambjörnsson försöker på detta vis att i skrattspegelns form berätta om attityder, medelålderskris och nutidsmänniskans rädsla för djupgående relationer. Men en skrattspegel som sällan lockar ens till fniss är inte mycket att spegla sig i. Som komedi betraktad är Gunila Ambjörnssons film mestadels seg och märkvärdigt poänglös."

Jan Aghed, SDS: "Hon bekymrar sig inte om någon verklighetsillusion, låter skådespelarna vända sig direkt till publiken och hålla monologer rätt in i kameran eller handlingen kommenteras av okända som huvudpersonerna möter på gatan.

Bitvis kan man uppleva denna antirealistiska stil som ett fräscht och skojigt grepp, även om det i och för sig inte är särskilt nytt utan kan spåras tillbaka till Godards första filmer för drygt trettio år sen. Tråkigt blir det bara när dialogen inte bär.

I sina bästa ögonblick är den välskriven, intelligent, kvick och avslöjande ifråga om könsrollsattityder och görs då full rättvisa av framför allt en strålande Kim Anderzon som Anna. Men ibland går det på tomgång, med en del påfrestande longörer som följd, då även bilder och hela scener känns ofokuserade.

Stannar du så springer jag är en påfallande ojämn film. Men som relationskomedi har den en ovanlig kontakt med människors sätt att bete sig och tala i dagens Sverige som är mycket sympatisk."

Sven E Olsson, Arbetet: "Det här är nämligen en irriterande usel film. Den virrar osorterat mellan taffliga spelscener och föreläsningar kring Dagens visdomsord. Dialogen är krystad, men än värre är ett antal inre monologer som inte ens Kim Anderzon kan vara annat än teatral i. Bifigurerna är karikatyrer av både det manliga och det kvinnliga. Och jag kan inte upptäcka en enda scen där något förmedlas eller gestaltas i bild, ljus - och annat ljud än ord.

Det är bara min yrkesetik som hindrar mig från att ganska snart ta titelns senare led som ett bra råd."

Kommentar Svensk filmografi

Gunila Ambjörnsson (f 1938) är författare och regissör, känd från TV-succén Ville, Valle och Viktor, samt Drömspår och Sagan om pappan som bakade prinsessor. Stannar du så springer jag omtalades i pressen som hennes långfilmsdebut. Den begick hon dock året innan med Granskogen i våra hjärtan (1994/29).

I samband med premiären berättade Ambjörnsson (GP, 17.11.1995) om tanken bakom Stannar du så springer jag:

" - Både män och kvinnor förändrar sina roller mycket nu, säger hon. Då uppstår många situationer som kan bli både absurda och komiska. Flera av de bästa replikerna i filmen har jag hört på restaurang. (-)

Men även om det är Gunila Ambjörnssons första långfilm som nu har premiär, så är hon rutinerad i branschen. Ville, Valle och Viktor hette hennes första stora jobb för 25 år sen. Efter det har hon för både TV och bio gjort serier, dokumentärer och kortfilmer.

Senast var det Granskogen i våra hjärtan, som visades på TV i höstas, en film om skogen, jorden och bonden, där musiken spelade en bärande roll.

Så är det också i Stannar du så springer jag, vilken beskrivs som en berättelse i blueston om kärlek i otakt. Nästa film är tänkt att handla om en flickas mer eller mindre obesvarade kärlek till musik."

Stockholm

Sverige

(sommaren)

1994

1994

Sverigepremiär	1995-11-17	Svea	Göteborg	Sverige	100 min
	1995-11-17	Spegeln	Malmö	Sverige	100 min
	1995-11-17	Filmstaden/Sergel	Stockholm	Sverige	100 min	(samt ytterligare 4 platser)
Videorelease	1996-08			Sverige	96 min
TV-visning	1998-12-16	SVT2		Sverige	96 min
	2002-03-28	SVT2		Sverige	96 min
	2003-01-12	SVT1		Sverige	96 min

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Printmaster
Bärare	35 mm

Typ	Slutmix
Bärare	35 mm

Typ	Videokopia analog
Bärare	Betacam SP (PAL)

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	STANNAR DU SÅ SPRINGER JAG

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	STANNAR DU SÅ SPRINGER JAG

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Söner och älskare. Gunila Ambjörnsson.
Omfång	199 s. + 1s. rollista.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Söner och älskare eller Tiderna är hårda men moderna.
Omfång	135 s. Rollista (1 s.) ingår.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	5
Färg papper	1
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska