Monopol (1996)
Innehållsförteckning
- Om filmen
- Handling
- Censur / granskning
- Tekniska fakta
- Kommentarer
- Förlaga
- Inspelning
- Visningar
- Musikstycken
- Utmärkelser
- Relaterade filmer
- Ämnesord
Grundfakta
Media (3 st)
| Originaltitel | Monopol - ett sällskapsspel på film för alla som är några år och uppåt värre |
|---|---|
| Filmtyp | Långfilm |
| Kategori | Spelfilm |
| Regi | |
| Producent | |
| Manus | |
| Produktionsland |
|
| Produktionsbolag | |
| Åldersgräns | Barntillåten |
| Sverigepremiär | 1996-11-29 |
Medverkande
Handling
En irisbländare öppnas. Vi ser målaren Egil Rosén med sin cykel, följd av den lilla hunden Cosby. Egil ska måla ett staket. En bandagerad person faller ur en ambulans. Egil räddar honom...
Press
Kritikerna var tämligen positiva till Monopol, och de flesta var överens om att detta var Galenskaparnas bästa film. Helena Lindblad, DN: ¿Minnet av hur Ian och Bert jönsade sig...
Länkar och resurser
Titlar
| Originaltitel |
|
|---|---|
| Svensk premiärtitel |
|
| Videotitel i Sverige |
|
Filmteam
| Regi | |
|---|---|
| Manus | |
| Producent | |
| Foto | |
| Musik | |
| Koreograf |
|
| Scenograf | |
| Klippning | |
| Ljudtekniker | |
| Stuntkoordinator | |
| Scripta | |
| Inspelningsledare | |
| Produktionsassistent | |
| Produktionsekonom | |
| Produktionssekreterare | |
| Pressinformation | |
| Efterarbetsansvarig |
|
| B-foto | |
| C-foto | |
| Stillbildsfoto | |
| Steadicamoperatör | |
| Elektriker |
|
| Passare | |
| Dirigent | |
| Instrumentalist | |
| Scenografiassistent | |
| Snickare | |
| Dekormålare | |
| Rekvisita | |
| Attributör | |
| Kläder |
|
| Sömmerska | |
| Maskör | |
| Byggledare | |
| Klädassistent |
|
| Catering | |
| B-ljud | |
| Mixning | |
| Övrig medarbetare |
|
| Arrangör |
Medverkande
| Knut Agnred | Egil Rosén | ||
| Kerstin Granlund | Clary Blomstedt | ||
| Peter Rangmar | Sune Finåker | ||
| Anders Eriksson | Glenn Sivertsson | ||
| Jan Rippe | Viggo Florin | ||
| Per Fritzell | Hacke Häger | ||
| Monica Dominique | Dagmar Fröberg | ||
| Olof Thunberg | Ernst Fröberg | ||
| Lisa Alvgrim | kulturministern | ||
| Claes Eriksson | tobakshandlare Örn/dansbandssångare | ||
| Håkan Johannesson | Gordon Block | ||
| Mats Bergman | personalchefen | ||
| Jörgen Mörnbäck | ekonomiprofessor Brio | ||
| Dan Ekborg | parkbänksmannen | ||
| Charlott Strandberg | programledare i "Motsatsen" | ||
| Mi Ridell | nyhetsuppläsare "Bimbonytt" | ||
| Maria Lundqvist | stjärnan | ||
| Christina Stenius | mamma Palle | ||
| Ulf Dohlsten | pappa Palle | ||
| Jan Nygren | Viking Holm | ||
| Mona Jansson | kulturministerns sekreterare | ||
| Marie Plånborg | receptionist Fin TV | ||
| Olle Sarri | chefsrekvisitören | ||
| Petra Fock | programsekreteraren | ||
| Charles Falk | chimpansrekvisitör | ||
| Rolf Allan Håkanson (som Rolf Allan) | statyvältaren | ||
| Lars "Åby" Hermansen | turisten | ||
| Anders Wepsäläinen (som Weps) | hippien | ||
| Stefan Ljungqvist | Gud | ||
| Hans Larsson | Jesus | ||
| Lennart Englund | intervjuaren | ||
| Zacharias Sigfridsson | sonen Palle | ||
| Stina Eriksson | dottern Palle | ||
| Mats Wedin | tävlande 1 | ||
| Kent Fredriksson | tävlande 2 | ||
| - | Musikgruppen Arvstwistarna: | ||
| Claes Eriksson | sång | ||
| Charles Falk | kapellmästare | ||
| Måns Abrahamsson | musiker | ||
| Magnus Abrahamsson | musiker | ||
| Lars Moberg | musiker | ||
| - | Kören: | ||
| Margerita Isias-Siding | |||
| Ulrika Hurtig | |||
| Anna Gustafsson |
Bolag
| Produktionsbolag | AB Svensk Filmindustri | (i samarbete med) | |
|---|---|---|---|
| AB Kulturtuben | |||
| Claes Eriksson Produktion AB | |||
| Sveriges Television AB | (SVT Drama) | ||
| AB STK Svenskt Tillväxtkapital | |||
| Baldakinenrestauranterna AB | |||
| Distributör i Sverige (35 mm) | AB Svensk Filmindustri | 1996 | |
| Stiftelsen Svenska Filminstitutet | 1999 | ||
| Distributör i Sverige (hyrvideo) (fysisk) | SF Video | 1997 | |
| Distributör i Sverige (köpvideo) | SF Video | 1997 | |
| Laboratorium | FilmTeknik AB | ||
| Mixning | Europa Studios AB | ||
| Övrigt bolag | Animagica Film & Video AB | ||
| Djuragenturen | |||
| Tull Studio | (musikinspelning) | ||
| Studio 12 | (musikinspelning) | ||
| Sveriges Radio Göteborg | (musikinspelning) | ||
| Europa Studio | (musikmix) | ||
| CBC AB | (dataanimation) | ||
| Här kommer Pierre AB | (catering) | ||
| Tack till | Martin Olsson Cash | ||
| AB Pripps Bryggerier | |||
| Miro Kids Artist & Showskola | |||
| Projektstyrning AB |
Handling
En irisbländare öppnas. Vi ser målaren Egil Rosén med sin cykel, följd av den lilla hunden Cosby. Egil ska måla ett staket. En bandagerad person faller ur en ambulans. Egil räddar honom från att bli överkörd av en ångvält, bara för att få fly igen för ett gäng maratonlöpare. Egil lägger den förolyckade på gatan, där en närsynt dam nästan trampar på honom. När Egil stoppar henne, faller hon och sätter sig på den bandagerade, för att sedan falla baklänges över staketet. En prydligt kostymklädd herre kommer gående, men halkar och slår runt i den tårta den gamla damen tappat. En olycklig hippie sätter sig mitt i gatan, häller bensin över sig och ska just tända på, när ångvälten kör över honom. Egil släpar upp den överkörde på trottoaren, då ett par cyklister krockar framhjul mot framhjul och far iväg över styrena.
Egil mumlar "hjälp", men avbryts av råa flatgarv. Det är Hacke Häger med teamet bakom TV-programmet Långa näsan, en version av Dolda kameran. För att få sända inslaget måste de dock ha Egils samtycke. Han vill helst arbeta ifred och har ingen lust alls att vara med i TV. Han lämnar TV-människorna stumma av häpnad.
Under förtexterna sjunger sångerskan Clary ordboksdefinitioner av ordet "monopol". Åhörare är TV-mannen Sune Finåker och hans närmaste man Glenn Sivertsson. Finåker äger 12 TV-kanaler med 1,2 miljoner tittare i snitt, vilket ger 14,4 miljoner tittare. Men medelålders intellektuella kvinnor tittar inte. För att ändra på detta ska Clary få ett eget lättdjupt kvinnoprogram, Fino, Fino, Feminino, skräddarsytt för den målgruppen.
Egils hem och arbetsrum är trivsamt stökigt. Hacke Häger ringer och försöker övertala honom om att få sända inslaget. Men Egil vägrar att prata med honom. Han har tillräckligt problem med att försöka få Cosby att stanna hemma hos sin matte, men hon tittar bara på TV hela tiden.
Egil förföljs av Hacke Häger, som blir mer och mer desperat i sina försök att få honom att skriva på kontraktet.
Sune Finåker och Glenn Sivertsson tar sig in på kulturdepartementet för att tala med kulturministern. Det har varit regeringsskifte och de gamla möblerna byts ut mot nya, men identiskt likadana. Kulturministern känner igen Sune Finåker trots hans förklädnad. Finåkers syfte är att köpa TV2 och radion, men de är inte till salu.
En dag märker Egil att folk tittar snett på honom. Tobakshandlaren berättar att Egil varit med i TVs Långa näsan. Egil är chockad.
Nästa dag går Egil till TV för att söka jobb som målare. Personalchefen vill hellre göra honom till programledare, men Egil vill bara vara målare. Hacke Häger och hans assistent får syn på honom och blir nervösa. De tror att han nu ska stämma TV-stationen för att de sänt inslaget.
Glenn Sivertsson övertalar Sune Finåker att det är dags att ge sig in i politiken. "Historiens ofarligaste statskupp", eftersom vapnet är förströelse. Ingen kommer att märka maktövertagandet.
Clarys program får fina tittarsiffror, trots att hon envisas med att sjunga sina melankoliska visor. Sune Finåker presenterar sin lättpolitik i program, intervjuad av Clary. Hans valrörelse går ut på storslagna underhållningsprogram i TV, där han propagerar för sin sköna, nya värld.
Egil fortsätter att dyka upp på ställen där Hacke Häger minst av allt vill ha honom.
Kulturministern är oroad av Finåkers framgångar. Hon vill slå honom med hans eget vapen - underhållning. Hela regeringen utrustas med steppskor.
Sune Finåker förbereder sin valslutspurt. Clary ska leda en sex timmar lång direktsändning. För att få litet mänsklighet bestäms att Sune Finåker ska ha en guldfisk med sig på scenen.
Egil uppsöks av Hacke Hägers assistent, som åter försöker få honom att skriva på ett papper som i efterhand godkänner sändningen av inslaget. Egil vägrar återigen, han är hembjuden till Clary.
Regeringen presenterar kulturpropositionen i form av ett steppnummer. Det professionella framförandet oroar Glenn Sivertsson.
Sune Finåkers valslutspurt. Han lovar att slopa alla skatter, staten ska reklamfinansieras. Men redan börjar tittare ringa och klaga på att guldfisken har för liten skål. Det är Egil som ringer och förställer rösten så att det verkar vara en folkstorm. Glenn Sivertsson beslutar sig för att göra något. För att blidka tittarna tar Sune upp fisken för att visa hur liten den egentligen är, vilket gör folkstormen ännu mer intensiv. Jumbo flyter livlöst omkring i sin skål. Dansbandet Arvstwistarna försöker rädda situationen med att sjunga en sång där allt rimmar på Trygg-Hansa.
Sune Finåkers politiska karriär är slut. Egil och Clary har tillsammans planerat guldfiskmordet, men Jumbo lever och blev bara utbytt. Egil och Clary träffas senare och åker tillsammans på Egils cykel genom sommarnatten. Irisbländaren sluts.
Censur / granskning
| Censurnummer | 134283 |
|---|---|
| Datum | 1996-11-06 |
| Åldersgräns | Barntillåten |
| Originallängd | 2925 meter |
| Kommentar | Aktindelning: 488-480-484-493-459-521 |
Tekniska fakta
| Bildformat | 1.85:1 |
|---|---|
| Ljudtyp | Ljud |
| Ljudsystem | Dolby Stereo Spectral Recording |
| Färgtyp | Färg |
| Färgsystem | Eastman Color |
| Hastighet | 24 |
| Längd i minuter | 107 min |
Kommentarer
Pressreaktion Svensk filmografi
Kritikerna var tämligen positiva till Monopol, och de flesta var överens om att detta var Galenskaparnas bästa film.
Helena Lindblad, DN: ¿Minnet av hur Ian och Bert jönsade sig fram i TV-rutan framkallar fortfarande rysningar. Men blotta tanken på att Jan Stenbeck skulle ge sig in i politiken, med full uppbackning av sina egna ägandes TV-kanaler, är ett betydligt värre mardrömsscenario. Galenskaparna gör en god, pedagogisk gärning när de tar denna mara på allvar, om än i komedins form. Kunde det hända i Italien så...
Monopol handlar om vådan av att ersätta ett TV-monopol, det vill säga den gamla allmäntelevisionen, med ett annat: den reklamfinansierade televisionen som inte har något annat ansvar än att tjäna pengar åt sina ägare. (-)
Satir är som bekant bäst ju närmare verkligheten det ligger. Och Monopol, Galenskaparnas hittills mest sammanhållna filmkomedi, lyckas komma bra nära i sin drift med vulgär- och förnedringstelevisionen och dess företrädare. Anders Erikssons slipprigt, iskalle Glenn, och Peter Rangmars dumsmarte mogul Finåker (¿Satir, det trodde jag var en ädelsten¿), lär med all sannolikhet återfinnas i Kinneviksgänget.
Regeringens kampanj mot den politiske uppstickaren Finåker, som leds av en näbbig kulturminister i moderiktiga glasögonbågar, är också storartad underhållning: en sång- och steppshow i Kanslihuset går inte av för hackor.
När det kommer till filmens hjältar tappar Monopol dessvärre skärpan.- Än en gång är det gamla goa Folkhems-Sverige i femtiotalstappning som mobiliseras. Egil och Clary påminner mest om en hyvens pilsnerfilmsgubbe som cyklar runt i sällskap med en dyster Anita Lindblom. Fanns det inga modernare, trovärdigare motkrafter att uppbringa?
Varför man låter Sveriges Television komma så billigt undan är också en gåta. SVT Drama är visserligen en av filmens medfinansiärer. Men det kan väl inte ha undgått Claes Eriksson, som i övrigt har gjort en så omsorgsfull research, att Ettan och Tvåan ofta följer de kommersiella TV-kanalerna tätt i spåren när det gäller fåniga kändisunderhållningsprogram i sin hysteriska tittarsifferjakt?¿
Bo Ludvigsson, SvD: ¿Mediesatiren och politikersatiren Monopol blir en samtidssatir som fungerar överraskande väl. Några djärva grepp handlar det visserligen inte om. Monopol är helt enkelt lättsatir för att använda Galenskaparnas egen vokabulär. Men historien har i alla fall mening och hänger ihop och det är det bästa som Galenskaparna har presterat på vita duken. Att aktörernas artistiska förmåga att gestalta manuskriptets över- och underdrifter och studentikosa tonfall varierar må vara hänt. Det är säkert inte alltid så lätt att ta ner den utåtriktade spelstil som revyscenen kräver till en mer finstilt nivå.
Svårare att fördra är att det blir litet trögt efter 45¿50 minuter. Men som den revyräv han är lägger Claes Eriksson in en uppiggande show-stopper, ett musiknummer av den mastodontiska typ som skulle hedra vilken amerikansk musikfilm från 40-talet som helst. I finalen förekommer till och med en elefant. Galenskaparna levererar ännu ett magnifikt nummer i samma stil på initiativ av filmens kulturminister som vill slå Finåker med hans egna medel. Det blir väldigt roligt eftersom man som publik på sin egen inre film genast förstås ser Göran Persson och hans regering i samma situation anförda av Marita Ulvskog som snört på sig steppskorna.
Den svenska folksjälen och självbilden får också klacksparkar. Bland annat häcklas Nelson-syndromet, dvs vår osvikliga förmåga att engagera oss i lidande djur medan världen står i brand. Detta illustreras enkelt men effektivt av en guldfisk i en för trång skål. Galenskaparna drar sig heller inte för hundtricket: den gode Egil tar hand om grannarnas terrier Cosby då husse och matte inte hinner på grund av TV-tittande. Cosby vinner våra hjärtan medan den lilla människan slår mediemagnaten på hans egen planhalva.
Kort sagt är Monopol inte bara ett försvar av public-service-televisionens egentliga uppdrag ¿ man får anta att de kommersiella strategier som styr även stora delar av denna inbegrips i Finåkerkritiken. Monopol är också en lättunderhållande film med några billiga poänger men flera skojiga inslag.¿
Jens Peterson, AB: ¿Den uppfinningsrike Claes Eriksson har till och med lyckats skriva in ett helt naturligt steppnummer i Monopol. Skickligt och dråpligt. Nytt är att de sex i kärnan i stort sett bara spelar varsin roll i filmen. Själva stilen är kanske mer TV än biofilm, och en del scener doftar amatörteater.
Men det är en fungerande och mycket sevärd helhet. Och åt en del fyndiga skämt skrattar man sig tårögd.
Det får man inte göra så ofta.
Monopol är en god anledning att lämna TVn och gå på bio i stället.¿
Sven E Olsson, Arbetet Nyheterna: ¿Från den verklighet som sägs överträffa dikten finns det bara alltför många program och programledare att pricka av i Erikssons krumeluriga ironier. Ja, också ett antal politiker, monopolister och populister. Den som vill kan nog tänka på en rad flåsfåniga förströelseförsök, på Lennart Swahn, på Stenbeck och på Berlusconi, på Ian och Bert, och visst är det Gudrun Schyman som tar av sig maskerna i ett soffprogram.
Rent berättartekniskt är detta Claes Erikssons bästa film hittills: sammanhang i stället för snutterier, mera karaktärer än karikatyrer och både komiken och kritiken har fått bildmässigt bra poängförstärkningar. Allra bäst är dock, fortfarande, musicalnumren som är imponerande spänstiga både till texten och till koreografin; dubbellustmordet på svensktoppsmusik och Trygg-Hansa torde kunna bli en svensk klassiker.
Men det Eriksson har vunnit i stil, har han förlorat i tempo. Det blir en aning still- och pratsamt här och där, när satiren ska drabba vissa mål eller personer. Och så är den ju så svensk snäll, också i polemiken.
Monopol befriar därför aldrig riktigt de stora skratten ¿ men jag hade småkul hela tiden.¿
Mats Johnson, GP: ¿Det kan först verka som om filmen målar upp ett nattsvart scenario, men alla som följt Claes Erikssons artistiska karriär vet att denne galenskapare är en obotlig optimist, och humanist, med en stark tro på den enskilde individens möjligheter. Den lilla människan står inte maktlös ens mot svensk vapenindustri (Leif), cementerad SJ-byråkrati (Stinsen brinner) eller populistiska politiker (Monopol). (-)
Claes Erikssons filmer och revyer har alltid, under farsytan, innehållit en stor portion allvar. Detta är hans djärvaste film hittills eftersom både lyteskomik och enkla flabbscener får ge vika för budskapet, vilket inte hindrar filmen från att vara mycket rolig i dess enskildheter.
Ibland känns Monopol dock som teater snarare än biograffilm, med för många interiörer och ett par longörer. Sedan kan man fråga sig om en återgång till storslagna shownummer, steppdans och stumfilmskomik verkligen är rätta receptet för att lösa televisionens kreativa kris. Monopol är en komedi som blickar mera bakåt än framåt.¿
Ett par kritiker var helt oemottagliga för Galenskaparnas humor och såg inga kvaliteter alls hos filmen.
Per Andersson, Expr: Som filmens regissör, manusförfattare och låtskrivare gör Galenskaparen Eriksson skäl för gruppnamnet på ett sätt som är beklämmande att se. Monopol är rena snurren. En film som borde ha medicinerats bort med prozac redan på manusstadiet.
Hela vitsen med satir är ju att man driver med den faktiskt föreliggande verkligheten.
Men eftersom den svenska mediesituationen är så rörig har Eriksson i stället diktat upp en annan situation som är lättare att ta billiga poänger på: en Berlusconi-liknande mogul som äger tolv succékanaler och bestämt sig för att bli statsminister. Hans planer grusas dock av en hjältemodig Sten-Åke Cederhök-figur till målare som vägrar att vara med i ¿Blåsningen¿ och av en bisarr före detta lärarinna som mot all rimlighet gör publiksuccé med extremtrista samhällsprogram i musikalform.
Filmen är lite kul i början, när alla Galenskaparna snubblar och slår sig på ett fasansfullt sätt. Och Anders Eriksson är riktigt rolig i ungefär 35 sekunder när han första gången dyker upp som mogulens rådgivare.
För övrigt är det bara konstigt. Det är inte roligt. Det svänger inte. Det betyder inte något. Man blir besvärad och ledsen.¿
Martin Andersson, SDS: ¿Det ska sägas genast, av alla After Shave/Galenskaparna-produktioner som jag sett är Monopol den mest helgjutna, sansade och roliga hittills.
Men vid närmare eftertanke säger det inte så mycket. (-)
Visst ligger det en hel del i den kritik som framförs. Synd bara att Eriksson & co gör likt den hotade regeringen som i filmen bjuder upp till steppdans på samma dansgolv i jakt på röster, det vill säga svarar med samma mynt och brassar loss med ännu mera stupid förströelseunderhållning som moteld.¿
Kommentar Svensk filmografi
Monopol var Galenskaparna/After Shaves femte långfilm, efter Leif (1987/15), Hajen som visste för mycket (1989/10), Macken (1990/24) och Stinsen brinner... filmen alltså (1991/12).
Tidningskommentarerna handlade mycket om den mörka bilden av massmediesamhället och TVs makt. -Monopol handlar om Sune Finåker, som äger tolv TV-kanaler, ger sig in i politiken och så småningom håller på att ta makten över hela Sverige.
Har filmen blivit ett nidporträtt av Stenbeck?
-Nej, vi vill inte peka ut honom som bov. Det kunde lika gärna handla om Bonnier-familjen, säger Claes.
Han har funderat mycket över hur TVs roll har förändrats. Över hur det som var 'fint' när det kom på 50-talet, har blivit bondfångeri och loppmarknad.
- Den lätta underhållning som sköljer över oss blir till sist ett politiskt vapen. Den med rappast käft vinner. Carl Bildt snärtar av folk så effektivt att ingen tänker på vad han säger.
Filmens titel kommer från den begreppsförvirring Claes Eriksson tycker har uppstått kring ordet monopol i TV-sammanhang.
- Det talades om statligt ¿TV-monopol¿ när vi alla ägde TV tillsammans. När TV-kanalerna nu släppts "fria", innebär det att den med pengar kan köpa makt. Köpa hela spelplanen, som i sällskapsspelet.
Det låter allvarligt. Men Claes försäkrar att filmen är en komedi. (-)
Galenskaparna & After Shave har tagit konsekvenserna av sina åsikter. Deras filmer visas inte på FilmNet eller TV 1000.
Vi tog ett beslut om det, trots att vi förlorar pengar på det. Det visas för mycket porr och våldsfilm där, tycker Claes." (AB 1.3.1996)
-I Galenskaparnas nya film Monopol häcklas den kommersiella TV-världen. Regissören Claes Eriksson är mycket kritisk.
- Jag tycker inte att den ska få finnas. Hade det funnits ett sätt att stoppa reklamkanalerna hade jag ställt mig bakom det. (-)
Regissören Claes Eriksson är mycket besviken på utvecklingen av TV-mediet - något som märks i Monopol.
- Det är en film som ställer det gamla TV-monopolet mot det nya TV-monopolet.
Inspelning
| Sverige | 1996-04-09 |
Visningar
| Sverigepremiär | 1996-11-29 | Filmstaden | Göteborg | Sverige | 107 min | |
|---|---|---|---|---|---|---|
| 1996-11-29 | Palladium | Göteborg | Sverige | 107 min | ||
| 1996-11-29 | Victoria | Göteborg | Sverige | 107 min | ||
| 1996-11-29 | Royal | Malmö | Sverige | 107 min | ||
| 1996-11-29 | Filmstaden Söder | Stockholm | Sverige | 107 min | ||
| 1996-11-29 | Park | Stockholm | Sverige | 107 min | ||
| 1996-11-29 | Saga | Stockholm | Sverige | 107 min | (samt ytterligare 63 platser) | |
| Videorelease | 1997-06 | Sverige | 103 min | |||
| TV-visning | 1999-01-06 | SVT2 | Sverige | 103 min | ||
| 1999-11-10 | SVT2 | Sverige | 103 min | |||
| 2000-11-22 | SVT2 | Sverige | 103 min |
Bestånd Film
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
| Typ | Kopia |
|---|---|
| Bärare | 35 mm |
| Typ | Kopia |
|---|---|
| Bärare | 35 mm |
| Typ | Duplikatpositiv |
|---|---|
| Bärare | 35 mm |
| Längd i meter | 2925 |
| Typ | Digitalt arkivmaterial |
|---|---|
| Bärare | WAV |
| Typ | Digitalt visningsmaterial |
|---|---|
| Bärare | DCP |
| Typ | Digitalt arkivmaterial |
|---|---|
| Bärare | ProRes |
| Typ | Digitalt visningsmaterial |
|---|---|
| Bärare | H264 |
| Typ | Digitalt visningsmaterial |
|---|---|
| Bärare | ProRes |
Bestånd Affischer
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
| Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
|---|---|
| Antal exemplar | 2 |
| Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
|---|---|
| Antal exemplar | 2 |
| Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
|---|---|
| Antal exemplar | 2 |
| Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
|---|---|
| Antal exemplar | 2 |
Bestånd Arkivalier
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
| Typ | Pressklipp |
|---|
Bestånd Manuskript
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
| Typ | Dialoglista |
|---|---|
| Manustitel | Svensk dialoglista. Monopol. |
| Omfång | 60 s. |
| Språk | Svenska |
Bestånd Stillbild
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
| Svartvitt papper | 4 |
|---|---|
| Färg papper | 5 |
| Bakombild papper | 1 |
| Album | Ja |
Bestånd PR-material
| Typ | Program/Reklamtryck |
|---|---|
| Språk | Svenska |
